av Arnedotter

Arnedotter
fre, 2019-02-08 - 20:58

Nu stirrar jag tomt på skärmen och försöker komma på hur jag skall uttrycka mig och jag känner mig osäker. Det kanske är så att jag egentligen inte har ett problem. Men dessa ångestfyllda fredagar. Det har pågått i felar år. Det senaste året har jag tänkt varje vecka att nu orkar jag inte längre.

Min man dricker inte i veckorna utan håller sig utan undantag till fredagar och har gjort i många år. Han jobbar som bagare och har därför tidigare dagar än vad jag har. Oftast är han full redan vid 17.00 när jag ringer och är på väghem. Jag måste erkänna att jag även ringer för att kontrollera och höra "vilken slags" fylla han har just den fredagen. Min man spendera nästan alla fredagar med att skriva musik och dricka tills han stupar. Han menar att alkoholen hjälper honom i den kreativa processen. Offtast av det jag ser och uppleber leder det till att han på fyllan välter omkull och tar sönder saker och spiller öl överallt. Mycket värre är hans personlighets förändring som sker så fort han får en droppe alkohol i sig. Han kan bli som förbytt. Min man som jag blev kär i är den snällaste och roligaste personen jag träffat är för det mesta helt underbar att ha i närheten. Men han blir helt annorlunda när han dricker.

Han kan bli så fruktansvärt elak när han är onykter, det är många gånger jag har gått sönder och vart nära på att att ge upp. Men så plötsligt lugnar han ner sig och blir förlåtande och snäll igen och försöker förklara sitt beteende på olika sätt. Oftast handlar det om hur mycket ångest han har och hur han har svårt att sova. Ibland handlar det om att något har hänt som han vill glömma och då dricker han. Dessa förklaringar har fungerat jag tycker synd om honom och vill hjälpa och ta hand om honom. Det brukar leda till fina samtal där det finns ett ljus i tunneln för mig. Lördagen kommer och vi pratar igen om att han borde söka hjälp och gå och prata med en psykolog för att ta sig an ångesten som han verkar bära på. Veckan brukar därefter bli bra och vi har mysigt och en ganska vanlig vardag. Men så blir det fredag igen och allt börjar om på ny kula igen. Jag har låtit det rulla på och anpassat mycket av vårt liv och efter hans vilja och hans krav för att (som många i forumet förklarar ) behålla husefriden. Jag har även försökt att fokusera på allt som är bra och tänkt att jag kanske bara måste leva med det där. Vilket också inser jag kanske låter honom göra det. Så som en medberoende person gör.

Han har sagt att han aldrig kommer att sluta dricka för han anser att han inte har något problem för att han aldrig går ut på krogen och dricker starksprit. Var på jag har poängterat att det inte är någon skillnad bara för att du är hemma. Nu dricker han inte starksprit vad jag vet, utan dricker några starkcider och 12 lättöl på en fredags kväll. Jag avskyr ljudet när en ölburk öppnas.

När jag har konfronterat honom om det jag känner och upplever brukar det slå helt bakut och han anklagar mig för det ena och det andra och säger att han inte kan slappna av i sitt eget hem, var på jag får dåligt samvete igen och jag sluter mig.
Det känns som att jag alltid har dåligt samvete. Jag har dåligt samvete nu för att jag skriver denna texten. Jag känner mig osäker, Överreagerar jag? Har jag rätt som tror att han inte kan hantera alkoholen? Jag har läst så många berättelser på forumet och det har fått mig att börja tänka att min situation kanske inte är så farlig ändå?

Det senaste året har jag börjat fundera på det här hjulet som jag har hamnat i och hur det får mig att må. Jag brukade som sagt konfrontera honom tidigare men har helt slutat med det nu. Det är ingen mening med det. det verkar inte förändra något. Jag har skrivit mycket dagbok på senaste och det tydligaste mönstret jag ser är att allt handlar om hans behov och hur allt verkar handla om honom och hur jag sopar vägen för honom med allt.

Jag vill inte lämna honom, jag älskar honom så otroligt mycket. Men jag orkar snart inte längre. Jag känner själv hur jag sluter mig allt mer och mer både för honom och andra människor i min närhet.

Nu känner jag framför allt bara skuld.

Skrållan
fre, 2019-02-08 - 22:10

Jag känner igen mig i det du skriver, just att helgen blir förstörd, fredag för dig, fredag , lördag för mig. Då mannen dricker. Men min man har ökat sitt drickande under åren, och dricker ibland även vi veckan någon dag.
Det som man hela tiden tänker, det kanske inte är så farligt. Men det är det ju. Det ör ju ditt liv, och tycker du det är jobbigt att han konstant dricker fredagar, så är det ju så. Man måste ju tillåta sig själv att känna.
Finns det någon möjlighet att du kan göra något för dig själv någon fredag? Dels för att ta bort fokus från din man som dricker, och sedan får du något annat att tänka på. Något för din egen skull.
Jag vet ju själv att man tänker och tänker på allt som rör drickandet så man blir snurrig i hjärnan.
Jag har också dåligt samvete ibland när jag skriver här. Men jag försöker tänka att jag behöver detta. Det här är för mig. Hoppas du också kan tänka så.
Fortsätt och skriv.

Exhale
sön, 2019-02-10 - 11:31

Vill instämma i råden. Läs och skriv här. Det ger hjälp på vägen. Hans överflyttande av anledning till drickande på, om livet bara vore bättre..., skylla på dig, skylla på ångest. Gå inte på det om du kan. Det är beroendet som talar. Inte egentligen han. Det är så han kan fortsätta och ursäktar det för sig själv. Sätt en tydlig gräns där i ditt inre. Det är nödvändigt. Jag har också gjort den resan. Du överdriver inte, du känner. Du har rätt att känna. Om det inte var ett problem för dig skulle du inte skriva här. Det är ditt inre som talar om för dig att du behöver agera för dig själv på något sätt. Skulden är vidrig att bära, det gör många av oss här. Det finns ingenstans att vända sig för man vill inte lämna ut, varken sig själv eller sin partner. Men om du kan finn ngn att våga vara öppen med, kanske ngn som inte är så nära er, så du inte behöver bära så mkt skuld. Du är inte ensam.

gros19
sön, 2019-02-10 - 23:10

Blir först fundersam. Han dricker ett par cider och 12 lättöl och sen välter han omkull saker, ta sönder saker och spiller öl. Han verkar redlöst berusad. Märkligt sätt att dricka på 12 lättöl en kväll. Är det verkligen så eller är det kanske så att han menar att hans alkoholkonsumtion inte är någon fara eftersom han "bara" dricker lättöl. Finns många sätt att förringa sina problem. Träffade en man som drack dagligen, men som ansåg att han hade inga problem för han hade inte blivit medvetslös av sitt drickande och därmed i te behövt ambulanstransport till sjukhuset. Skäl att dricka finns det ju alltid. Antingen är man på gott humör och då kan det vara trevligt eller är man på dåligt humör och behöver tröst. Låter inte trevligt att inleda helgen, när man ska koppla av, med en partner som är berusad innan man ens kommit hem.

Tackohej
mån, 2019-02-11 - 02:22

Lider med er alla. Själv har jag egna problem men tar allt stöd jag kan från AA med flera. Läste att de som lyckas bri fria från skiten (för det är svårt, hjärnan blir helt övertagen). Går på AA-möten. En imponerande hög siffra jämfört med de som försöker på egen hand. De där lättölen är nog spetsade med vodka skulle jag gissa antingen mellan burkarna eller rent av i?

anonyMu
mån, 2019-02-11 - 10:16

Hej,

skriver från "andra sidan" och hoppas att du inte misstycker.

Jag skulle säga att det är omöjligt att få den effekten av lättöl. Det är nog tyvärr bara en av alla alkoholist-lögner som serveras dig. I och för sig spelar det inte så stor roll vad han dricker - han beter sig illa och det är det som räknas. Om din man inte hade problem med alkoholen skulle han lyssna på vad du säger, be om ursäkt, ändra sig och dricka mindre/sluta dricka. Men eftersom han inte lyssnar, fortsätter bete sig illa, fortsätter dricka, kommer med undanflykter och till och med beskyller dig för det hela = klara tecken på att hans hjärna är kapad av alkoholen.

Tro aldrig att det är ditt fel att din man dricker. Det är alltid hans eget val att döva sina känslor med alkohol. Du kan heller inte få honom och sluta, utan det måste han göra själv. Tar han inte beslutet själv, inser sina problem och väljer att sluta, så spelar det ingen roll vad du gör. Och jag skriver just "val", för även om man är beroende så har man ett val. Varje dag har vi ett val. Varje timme och stund har vi ett val. Varje gång vi väljer att föra glaset till munnen är det ett val. Ett val som kan göras annorlunda. Men då måste viljan också finnas.

Fokusera därför på dig själv istället för din man. Hur vill du att ditt liv ska se ut? Hur vill du leva ditt liv? Vad vill du att ett gott liv ska innehålla? Har du detta idag? Sök också stöd och hjälp utifrån. Det finns många i din situation och ensam är inte alltid stark.

Kram till dig