Hej,
Jag vet inte om jag skriver i rätt forum men jag känner bara att jag måste skriva av mig.
Jag är en 30 år gammal kvinna och gick igår på mitt livs första AA möte.
Jag har druckit halva mitt liv och de sista 3 åren så har det verkligen eskalerat. Jag har skåpsupit konstant i 3 års tid och har helt och hållet börjat tappa kontrollen.
Jag har förlorat oändligt många vänner, jag har sårat, ljugit, svikit mina närmaste, jag har förstört 2 möhippor och jag har gjort bort mig så mycket. Jag har hamnat på akuten pga att jag druckit mig medvetslös, jag har nästan blivit våldtagen för att jag har varit för full för att ta mig hem själv och har bara hoppat in i random taxibilar med okända människor. Jag har vaknat upp på ställen som jag inte anar varför jag har befunnit mig på... Listan på alla dumheter och tragiska händelser som jag har utsatt mig och mina närmaste för kan göras oändligt lång och trots detta så har jag inte klarat att sluta dricka. Inte förrän nu.
Jag gick som sagt på AA igår. Till frukost drack jag 1 flaska vin för att våga gå på mötet/för att döva ångesten efter mitt beteende på nyår (hade nyårsmiddag hemma hos mig och min sambo och blev givetvis fullast av alla och minns ingenting av kvällen.. Jag däckade runt 0100 och vaknade 1a januari och var så ångestfylld och bakis att jag var tvungen att ta 2 återställare med en gång.
Nu har jag varit nykter i 24h. Jag har inte sovit inatt. Har bara legat och skakat och spytt och mått fruktansvärt dåligt. Har sån ångest och dåligt samvete mot alla mina nära och kära och inte minst mot mig själv. Hur kunde det bli så här? Är det normalt att ha en sån "avtändning" från alkohol??
I övrigt så har jag akademikerbakgrund och ett väldigt bra jobb (att jag klarar att hantera mitt jobb såpass bra som jag gör är ett mysterium), jag har en underbar familj och världens finaste sambo sedan 7 år. Jag har fina vänner som alla vet att jag gick på AA igår - dom är alla införstådda i allvaret och stöttar mig 100 %. Trots allt detta så är jag helt maktlös inför alkoholen!!!
Jag tar tacksamt emot alla råd jag kan få för att klara av att bli nykter alkoholist. Jag kommer aldrig kunna dricka 2 glas vin och sedan stanna där - det är omöjligt. Om jag tar en klunk alkohol då fortsätter jag dricka tills barskåpet är tomt eller tills jag däckar.
Jag har så sjukt dåligt samvete och fattar inte hur jag ska kunna leva med dessa skuldkänslor... Ni som blivit nyktra - hur har ni hanterat ångesten och det dåliga samvetet? Hur klarar man att förlåta sig själv?
En annan sak som jag också är livrädd för det är hur min kropp egentligen mår.. Mina levervärden är säkert skyhöga och jag vågar inte gå till doktorn för att få detta bekräftat... Hur lång tid tar det för min kropp att reparera skadorna??
Jag är som sagt helt ny i den här kampen och jag tar tacksamt emot alla goda tips och råd som kan hjälpa mig i min kamp mot alkoholen.
Tack för er tid och tack på förhand!
Mvh,
AA