ErikVonG

Läser här då och då. Första inlägget för mig. Måste ventilera. Jag missbrukar allt som går att missbruka. Har så gott som alltid gjort det. Verkligheten och vardagen har aldrig varit nog för mig. Mellan 11-16 års ålder missbrukade jag enbart droger. Ingen i min omgivning visste något. Varken familj eller vänner. Jag var tidigt mycket engagerad i ungdomsfrågor, idrottsföreningar och elevråd osv. Ser bra ut och har alltid varit populär hos det motsatta könet. Men jag har ALDRIG varit nöjd. Anledningen till att jag började med droger var kanske bara ren nyfikenhet och rastlöshet. Och jag blev kär direkt. Vid 16 slutade jag med narkotika av en enda anledning. Jag hittade min favoritdrog, alkoholen. Vi är som gjorda för varandra och har levt tillsammans i snart trettio år. Jag har druckit dagligen de senaste 20 åren. Utöver alkohol har jag missbrukat spel, nikotin, sex, arbete och sist men inte minst förtroenden.
Folk brukar kalla mig ON/ OFF. Jag kör 200% i allt jag gör till dess jag inte orkar längre, då blir jag som apatisk i månader. Sen är det dags att köra all- in igen. Problemet nu är att den mer "inaktiva" perioden inte verkar ta slut. Dessutom har jag blivit djupt deprimerad och umgås dagligen med självmordstankar. Det är först så här på äldre dagar jag förstått att jag förmodligen är bipolär eller något liknande. Jag har flera barn mellan 5- 16 års ålder ( med samma kvinna som jag fortfarande lever tillsammans med sedan 1993, hur har hon stått ut?). Barnen är fantastiska på alla vis och kvinnan jag lever med har uppfostrat dem med sunt förnuft, värme, kärlek osv. Nu har den äldsta dottern blivit såpass gammal att hon börjat reagera på mitt beteende. Från kl 21:00 dagligen är jag nämligen ganska onykter och jag riktigt ser i hennes ögon att hon är så besviken på mig. Kanske föraktatar hon mig. Det skulle jag ha gjort iallafall. Det här är första gången jag tar upp ämnet med någon annan än min sambo. Vid närmare eftertanke är det hon som tar upp ämnet och inte jag. Dotterns reaktioner har fått mig att på allvar inse att jag måste förändra mitt beteende om jag inte ska förlora dem alla för alltid. Förra veckan var jag nykter i fyra dagar. Det har i princip aldrig hänt tidigare. Jag drack i lördags men har varit nykter sedan dess.
Jag känner nu igen mig oerhört mycket i de trådar där man frågar vad man ska ta sig till när man inte längre har alkoholen att ta till. Vad fan ska man göra? Jag brukade vara stabil och trygg förr. På senare år har jag dock upplevt en stigande inre stress och ångest som liksom överskuggar allt. Där har alkoholen varit sjukt effektiv att medicinera med.
Har egentligen inga större förhoppningar om att lyckas fortsätta vara nykter, men tror att det kan vara en en knuff i rätt riktning att berätta om sina problem. Därav trådstarten.
Ha en fin dag.

Nattflicka80

'Erik von G'!??

Två spontana tankar på ditt målande inlägg: 1: Du behöver en strategi om du vill vara nykter. Har du några tankar på hur den ska se ut?
2: Oavsett hur mycket någon älskar sin familj och är rädd att förlora dem, tror jag tyvärr inte det räcker för att få någon (särskilt med ett så långt missbruk) att sluta dricka. Man måste känna behovet och viljan SJÄLV. Men bra att tankarna på familjen ökar din motivation att inte vilja dricka A??
Bra jobbat att du blivit medlem här, det är ett bra första steg!??
Jag är själv ny härinne och ny med att kunna se mitt problem med A, men jag lyssnar gärna om du vill ?
Finns massor av klokskap och stöd att hämta härinne ??
Att läsa om andras upplevelser och tankar stärker mig mycket. Önskar dig en bra dag med ?
/Nattflickan?

ErikVonG

Tack så mkt för att du tog dig tid att läsa!

1. Bra tankar om strategier. En av mina absolut sämsta sidor är tyvärr att jag är usel på att upprätta och följa långsiktiga planer.
Än så länge är strategin bara
-bit ihop
-vägra förlora
Börjar dock bli mer och mer övertygad om att en strategi skulle kunna vara att förändra livet på flera sätt som t. ex byta jobb och/ eller bostadsort så att omstarten av livet märks på flera sätt i vardagen. Eller så är det bara en flykt "från" istället för en flykt "till" något?

Femina

De 4 T:na
Tid, Tålamod, Tolerans & Tacksamhet
Det är svårare än man kan tro. Och det viktigaste först, dvs hålla sig nykter en dag i taget, en timme i taget eller en minut i taget...

Nejlika

Håller med Femina. Jag tänker att just nu är inte rätt tid att ta alltför stora beslut i miljön utanför dig som jobb, bostad m.m.
Vilja och ett jävlaranamma som du redan verkar ha är en mycket bra början. Sen är det klart att det är viktigt att åtminstone första dagarna ha så lugn miljö omkring dig som möjligt, inte ha alkohol nära och skjuta upp allt som känns övermäktigt.
Styrkekram ?

Nejlika

Förtydligande: det jag menar är att du med största sannolikhet kommer se på ditt liv ur nytt perspektiv när du vart nykter en period, därför är det bättre att avvakta med storilade beslut. Om det inte är så att ett beslut känns absolut självklart för dig förstås eller att något i din omgivning står i absolut motsats till din nykterhet.

Nattflicka80

du något kring din eventuella bipolaritet? Det är ju en aspekt som definitivt påverkar hela din person varför också bruket av A..

Att du utvecklat längre depression som inte avlöses av uppåtperioder (vet inte om du har manier eller kanske blir hypoman) kan att ha att göra med effekter av långvarigt missbruk, tänker jag (ingen expert dock anser jag mig hyfsat kunnig inom psykologi/psykiatri)
Jag tänker att det är en vanlig samsjuklighet, vilket kan innebära att du kan behöva få hjälp med båda/hela paketet. Hur ställer du dig till det, att uppsöka den typen av hjälp?

/Nattflickan?

Nattflicka80

Strategierna ska ENDAST (Och det är ju tyvärr inte så bara men ändå!) handla om på vilka sätt du ska avhålla dig från A, och under hur lång tid samt också olika "beredskapsplaner" för ett eventuellt misslyckande av att hålla dig till grundstrategierna. Tänker jag ??

ErikVonG

Nykter hela veckan än så länge trots ett rejält såväl fysiskt som psykiskt sug efter alkohol.
Tänkte dela med mig av ett knep som fungerat för mig när det värsta suget sätter in.
Jag har flera gånger tidigare noterat att mitt alkoholsug blir mindre när jag ätit ordentligt eller proppat i mig t. ex godis. Jag tror att experterna hävdar att kopplingen blodsockernivå- alkoholsug innebär raka motsatsen och att det är samma belöningssystem som aktiveras i hjärnan, och därför triggas alkoholsuget av sockerintag. Det kan stämma, men för mig är det alltså precis tvärtom. När klockan slår 16 och jag slutar jobbet är jag för det mesta rejält hungrig och samtidigt inställd på att snart börja dricka. De två känslorna har gått hand i hand. Tidigare har det varit så att jag börjat dricka vid ca 19:00 och suget har stillats mer eller mindre omedelbart. Matintaget har då varit relativt litet och liksom ersatts av alkohol.
Vad jag gjort nu är att direkt efter jobbet se till att köpa en rejäl portion take-away som jag ätit senast kl 17. Efter det har jag fyllt på med middag kl. 20 ca.
Det har gjort underverk för mig och redan efter första matintaget är suget nästan helt bortblåst. Vad min metod sedan gör med siffrorna på vågen är en annan femma men det är sekundärt för mig just nu.
Som sagt mitt knep kanske inte funkar för någon annan, men kan det hjälpa en enda medmänniska är det fantastiskt.
Trevlig Valentines// Erik

Nejlika

Härligt att höra att du fortfarande har hållt ut!
För mig var det exakt samma ang suget. Mitt sug minskade av att aldrig låta mig bli riktigt hungrig och även sötsaker minskade mitt sug och fungerade som tillfällig ersättning. Blev absolut inte triggas av det. Man får hitta det som funkar för en själv och allt är värt att pröva!

Vet att du säkert har det väldigt tufft men bra att höra att du är igång!