av danielanonym

danielanonym
ons, 2019-02-13 - 09:31

Hej!

Ursäkta för ett långt inlägg, men vill bara skriva av mig lite!

Jag har under säkert 20 år druckit mig berusad/full i princip varje fredag och lördag, har det funnits kvar på söndagen så har jag även då tagit något.
Drickandet har även tagit övriga lediga dagar i stort.Jag har dock alltid skött jobb och allt runt omkring.
Jag har kunnat låta bli när jag behövt eller velat köra bil, men ofta har det löst sig ändå.
De senaste åren har jag mått sämre och sämre i mitt drickande och läst här för att få kunskap, har även läst på miljoner andra ställen, men aldrig kommit till punkten där jag fattat beslutet att sluta, utan det har bara lett till något förändrat beteende.

Nu är det så att min sambo under många år försökt påverka mig att hålla upp en tid eller åtminstone dra ner på drickat, vilket jag också tyckt och känt behov av, minskat något i perioder och låtit bli någon helgdag här och var.
För ungefär 15 år sedan drack jag även lite folköl även alla veckodagar men detta lyckades jag utan problem sluta med, men inte helgerna.

Min underbara dotter som jag gör allt för och som familj så gör vi mycket tillsammans, hon är extremt duktig i skolan och i sin sport hon utövar, även här är jag involverad som ordförande och sambon också med i föreningen.

Under senare år har min dotter tagit illa vid sig av mitt drickande och mått mycket sämre av detta än jag trodde, hon har bett mig att dra ner, jag behöver inte sluta utan låta bli att somna vid bordet eller var det nu kan vara.
Hon behövde prata med någon om detta och det gjorde hon genom skolsköterskan och kurator på skolan, detta skedde runt december månad, min sambo informerades av skolsköterskan och jag kände mig helt utesluten.

Här började min start på en plågsam tid av stegrande ångest och förtvivlan.... tiden gick och självklart gjorde jag inget åt det.
För ca 5 veckor sedan fick vi informationen att en orosanmälan skulle göras och jag föll ännu längre ner..... den sista helgen innan allt startade drack jag begränsat pga att min dotter var på tävling och jag körde bil (aldrig kört bil varken bakis eller berusad).
Måndagen kom och jag höll på att brytas sönder av allt sakta men säkert, samma vecka på torsdagen så satt jag i badkaret hemma sjuk från jobbet pga kraftig förkylning, då kom en fruktansvärt smäll.
Det var som att få ett basebollträ slagen rakt i ansiktet, ett sjukt svårt uppvaknande skedde. Insikten vad jag gjort, ställt till med och förstört slog sönder mig med full kraft, jag grät hysteriskt och allt dumt bara rullade framför mig.

Detta blev starten för något nytt, jag ville inte se den jävla alkoholen mer, gick och hällde ut boxvinet som var kvar, vilket luktade som en sur syra i näsan.

Samtalet med den fantastiska sköterskan var underbart, grät floder, men jag fick prata, idag är det 24 dagar sedan jag drack sista droppen och då med 3 helger fria från alkohol, tre underbara helger och ser fram emot nästa nyktra.

Idag var vi på mötet med socialen, vilket jag varit sjukt nervös för med vad det skulle kunna innebära, det tog inte många minuter innan jag åter bröt ihop.

Det var ett fantastiskt möte där vi alla pratade, även om mycket handlade om mig, men jag kunde också påvisa var jag stod och hur mycket jag lärt mig innan uppvaknandet skedde, detta mycket tack vare detta forum och alla fantastiska människor här.

Det kommer inte leda till mer utredning utan dom ska återkomma till mig med tips på samtalspartner för min vidare hjälp och tips på vad jag kan söka mig till pga av att min sambo och även jag själv misstänker att jag kan ha ADHD.

Jag vrängs mellan otrolig stolthet, ett jävlar anamma och total lycka för att nästa stund än mer brytas ner och gråter.... men min sambo är glad och framför allt har denna korta tid lett till stor förändring mellan min dotter och mig.... vi har även börjat gymma ihop redan.

Jag älskar henne och min lilla familj över allt och jag ska faan klara detta och hoppas på vidare stöttning här, för jag vet att det kommer bli tufft i perioder, men just nu känn allt så jävla bra.. och är sjukt stolt över att min dotter hade modet att göra det hon gjorde.

FinaLisa
ons, 2019-02-13 - 07:07

Vilken fantastisk rörande historia du delar!! Vilket uppvaknande! Du kan verkligen känna dig modig och stolt över dig själv också! Ock din dotter, så klok och handlingskraftig. Tänk vad du betyder mycket för henne!

Jag får tårar i ögonen och är så glad för dig och din familj.
Att ni kommer få ett så mycket bättre liv tillsammans nu.??
Lycka till ??? och hämta kraft hör bland alla forumvänner när det behövs!

Kramar
???

danielanonym
ons, 2019-02-13 - 23:25

Tack så oerhört FinaLisa för dina ord, de stärkte och värmde något oerhört.
Jag har läst många många av dina inlägg och de ger en oerhörd glädje och styrka och hoppas få höra mycket mer från dig.

danielanonym
ons, 2019-02-13 - 23:28

Tack så mycket, jag vill så gärna skriva av mig från hjärtat när jag skriver, men även när jag pratar i verkligheten, det hjälper en så oerhört mycket.

Du kommer få läsa mycket mer om mig under min resa, hoppas även att få höra mer från dig.

danielanonym
ons, 2019-02-13 - 23:45

Efter ett flertal nätter innan mötet med kraftigt bristande sömn på grund av all oro och rädsla så kunde jag natten till igår ÄNTLIGEN sova lite bättre.

Det jag inte berättade igår är att min sambo har pratat om problemet med flera av sina vänner, detsamma har min dotter gjort med sina, jag är faktiskt sååå tacksam för att min sambo kunnat göra detta för att orka med mig.

Men framförallt är jag så stolt att min dotter har kunnat prata om detta med sina fina vänner, tänk att vara 15-16 år och våga, kunna prata med sina vänner om detta och de har kunnat stötta henne, vilka otroliga ungdomar.
Det konstiga är att jag aldrig skämts när jag träffat eller träffar dem även om jag vetat om deras vetskap om mina problem, är väl en överlevnadsinstinkt kanske eller så är jag så stark i mig själv att jag ser detta som en form av styrka även mot mig själv.

Jag kan inte skämmas eller ändra det som gjorts utan kan bara se framåt, men allt detta har bara stärkt mig ännu mer nu under dessa veckor.... jag ska faan visa dem vem jag är, hur satans svårt det än kommer bli för mig.

Ikväll lät jag min dotter och sambo läsa mina ord, min dotter läste högt, jag klarade faktiskt inte att läsa det för dem, det blev några ränder med tårar, men också värmande ord från dom både att de tyckte det var så bra skrivet och ärligt.
Jag har fått så många kramar av min dotter både idag och igår och det är hårda långa varma kramar.

De överraskade mig idag med att bokat bord i morgon på en fin restaurang på alla hjärtans dag och det ska bli härligt att få äta något riktigt gott tillsammans och faktiskt vara just den som kör både dit och hem.

Jaja, det har förstås varit en mycket bra dag idag med tanke på att det på ett sätt är just dagen efter :)

Ha det bra alla och kämpa alla, tillsammans lyckas vi.

Vi hörs

Allterbra
tors, 2019-02-14 - 00:36

Den berörde mig mkt, min dotter är oxå 16år.
Är osäker på om hon märkt att jag har problem, men hon har garanterad märkt att jag inte är den pappan jag varit. Den som alltid va med på träningar och skjutsade på helger... nu är man alltid sjuk eller har annat för sig. Man kan ju inte skjutsa onykter hur mkt jag än vill... men jag som du, ska rycka upp mig och skärpa till mig för dom som jag älskar. Kommer följa din tråd, lycka till!

Allterbra
tors, 2019-02-14 - 00:36

Den berörde mig mkt, min dotter är oxå 16år.
Är osäker på om hon märkt att jag har problem, men hon har garanterad märkt att jag inte är den pappan jag varit. Den som alltid va med på träningar och skjutsade på helger... nu är man alltid sjuk eller har annat för sig. Man kan ju inte skjutsa onykter hur mkt jag än vill... men jag som du, ska rycka upp mig och skärpa till mig för dom som jag älskar. Kommer följa din tråd, lycka till!

FinaLisa
tors, 2019-02-14 - 07:14

danielanonym,
Härlig läsning?

Ska tänka på dig och din familj på restaurangen idag.
Du/ni kommer fixa denna resa, så mycket kärlek och värme...
?Det bara kvillrar med hjärtan runt er.?

Kramar
???

danielanonym
fre, 2019-02-15 - 00:33

Jag kommer inte skriva varje dag, men man vill skriva av sig i sina tankar, jag kommer mer beskriva hur jag känner och hur jag kommer jobba med mig själv framåt, för jag kan tänka mig att det kommer tider där det blivit tuffar än nu, det är fortfarande mycket blandande känslor efter veckans känsloutsläpp på socialen och en lättnad utan dess like att inget mer händer nu, utan att de kommer hjälpa mig.

Har haft en oro att nu när jag slappnat av efter nervositeten och skräcken att det då skulle övergå i total avslappning och att suget än en gång skulle slå till, men inte då, inte än, kanske det inte händer alls. Just för att jag får och fått tillbaka så mycket från familjen och då främst min starka dotter.

Situationen är otroligt konstig, nu när man inte druckit på veckor, man är ju inte alls van vid detta och jag har nog aldrig tänkt så mycket på alkohol som nu, fast på ett helt annat plan, jag är en djup person som analyserar allt, på både gott och ont. jag tror mycket på planering, projektering, styra sina tankar och mental påverkan och styrning.

Tro nu inte att allt bara blivit bra över en natt för så är det inte men jag väljer just nu att suga åt mig varenda liten glädje ruta jag kan hitta, exempelvis som för en liten stundsedan när min dotter stolt kom och visa vilket nagellack hon ville ha på sig, jag verkligen suger åt mig känslan i kroppen och det stärker så.

Ikväll var vi på en fin restaurang som jag skrev om igår, jag körde dit och jag körde hem och drack med glädje en stor cola till den fina maten, runt om satt folk och drack vin, öl och massa annat, jag insåg för mig själv visst hade det varit gott till, men det är en ännu större upplevelse för mig att just inte dricka det där och vara fokuserad på familjen och min dotter, vi hade en fantastisk kväll, med all säkerhet betydligt trevligare för oss alla tre i jämförelse om jag hade druckit, för då hade allt fokus från min sida legat på vad jag skulle beställa in efter det första glaset som man kanske inte ens hade hunnit påbörja.

Men det är otroligt hur mycket man har i huvudet även om det går bra, det är som myrornas krig i skallen, ska i helgen försöka sätta mig ner och lägga upp alla mina tankar och planer för att skapa en övergripande bild över allt jag ska göra istället för att dricka, jag kommer så småningom dela med mig av dessa tankar, jag tror de kan vara vägvisare för alltid någon en av sakerna jag ska börja med att skriva ner fördelar med att slutat dricka och efter det fördelarna, jag kan säga att det första listan kommer bli lång medans den andra kort eller kanske tom tom på innehåll.
Men jag måste få allt detta ur skallen.

Jag har analyserat massor av inlägg här den senaste tiden efter läst timmatals här och det är otroligt hur många människor som verkligen lider och plågas, man blir så ledsen över det och att folk allt för ofta bara tycker att man ska skita i dessa och att de får skylla sig själva, lämna dem och allt var det är, tänk om folk visste hur man faktiskt mår inombords och hur in i helvetes svårt det är att ta besluten och hur satans svårt det är att sluta, men för de som "vet" tycker ju att det har dom ju själva valt och det är ju bara att sluta.
Men jag slås verkligen hur svårt många, verkligen många har..... jag ser några röda trådar att ta i beaktning, det är beslut när man ska sluta läggs på framtiden som exempelvis, på torsdag så, söndag då... osv. en av de större sakerna man kan se är avsaknaden på upplevelsen av uppvaknandet, som gör att man inte lyckas fatta besluten, hur kan man hjälpa folk att hamna där just jag gjorde....
Avsaknaden av hur man kan få hjälp, var tar man sig och hur..... man innesluter sig ju oftare och ju mer man dricker och gömmer sig mer och mer, man skäms, hur får man folk att våga berätta och eller prata...… Hur får man människor som inte har dessa problem att förstå bättre.

Kämpa på där ute och ni som inte tagit första steget ännu, gör det bara, dagen för uppvaknande kanske inte kommer som ni önskar, men jag kan lova man ångrar sig inte, även om det är jobbigt och tveka inte att ta hjälp, för det är inget att skämmas för, man ska vara stolt att man vill sluta även om det är mycket svårt.

Jaja, mycket text igen.. nykter helg framför mig igen 4 helgen på raken, är så stolt över mig själv.

FinaLisa
fre, 2019-02-15 - 07:05

Tack för din fina text!
Det är många som kommer ha nytta och glädje av dig här framöver.
Du sprider sådant lugn och många fina tankar.

Kramar
???

danielanonym
lör, 2019-02-16 - 01:24

Jag har avvaktat att besvara detta med tanke hur tufft du haft det och har det, det hjälper mig att kunna vara till förhoppningsvis hjälp för andra.
Men när du kommit hem och allt lugnat sig så kan vi väl skriva om detta?

Här kan vi nog vara varandras hjälp.

danielanonym
lör, 2019-02-16 - 01:23

Nykter och härlig, ligger här nu och bara njuter av ännu en fredagkväll utan a och med familjen som bara myser.

Tankarna som jag skrivit om är som en myrstack, det måste vara 4 miljoner grejer som rullar hela tiden i huvudet, vill sååå mycket av detta och vill verkligen fortsätta lyckas, men det finns ju en rädsla att det ska vända och det är just detta jag vill förebygga och planera för så mycket det bara går.

Läser här kilometervis varje dag, även anhörigdelen bara för att bygga på mina känslor ännu mer, visst är det jäkligt tufft att läsa många av dem, men jag tror att det kommer assistera mig själv på sikt att motstå.

Jag har läst om personer som slutat med både kaffe och nikotin i samma veva som man ställt flaskan för gott, är detta bra tro.
Själv är jag snusare och även detta har jag planerat länge att sluta med.

Här kan jag berätta en sjuk grej som jag gjorde en av alla gånger jag försökt sluta även med den skiten och min filosofi var den gången att jag skulle sluta på fredagen efter jobbet och för att slippa det värsta av den abstinensen så kom jag på den briljanta idéen att jag super dygnet runt tills söndag, då får jag ju en härlig fylla istället......... det var en av dem sämsta försöken att sluta snusa kan jag säga, visst sluta jag ända till söndag och löftet att dricka höll jag såklart, vidrigt humör och beteende på köpet och snus under läppen på söndag igen med en jävulsk bakfylla.

Men tror ni att det nu kan vara en tanke att faktiskt försöka sig på att sluta just nu eller är det en dum tanke? Här blir jag lite osäker även om jag verkligen skulle vilja, är lite rädd att det skulle kunna slå fel med a???

Adde
lör, 2019-02-16 - 07:41

bra och enkel sak är att ta en sak i taget ! Det fanns folk under tiden på min behandlingen som slutade, eller ja...försökte, med både cigg och snus.
Det slutade med att terapeuter köpte en dosa snus eller paket cigg till dem så de kunde fokusera på det viktigaste först.
Jag slutade röka ett år in i nykterheten och snuset försvann efter 2 år. Då först kände jag mig stabil nog att ta nästa steg.

Ellan
lör, 2019-02-16 - 10:32

Hej,
Vill börja med att välkomna dig hit till forumet. Vilket uppvaknande och vilken modig och omtänksam dotter du har. Den insikten gjorde ont i dig och jag tror att det ibland behöver kännas ordentligt för att vi ska få ett rejält uppvaknande. Det var smärtsamt för mig oxå. I mitt fall var det min man som pratade med en kollega till mig och så var min fasad rämnad till marken. Dock fungerade det och jag är dem evigt tacksamma.
Jag tänker så här gällande din fråga; nykterheten först. Allt annat kan vänta. Många vill göra rent hus direkt och det kan jag förstå. Min personliga uppfattning är dock att börja med en sak. Den viktigaste. Runtiner, strategier kring detta tills du landar i en stabil nykterhet. Så om det då blur lite snusande, en extra bulle till kaffet, kite för mycket film- och TV-tittande en period då är det ok. Så länge vi inte slår så hårt på oss själva utan är medvetna om våra val och värnar om vår nykterhet.
Det går att vända om och det går att leva i nykterhet. Min dotter är lite yngre än din men vår relation idag är helt fantastisk. Nykter för min egen skull, absolut! Men motivationen att mina barn ska få ha en stabil, nykter mamma som tycker om sig själv, vid sin sida den är fortfarande stark.
Ta hand om dig och din nykterhet.
Kram
Ellan