av Johanna_75

Johanna_75
ons, 2019-02-13 - 10:43

Så var vi då inne på dygn nummer fem, i min kamp mot min efterhängsna, lismande följare.
I tolv år har jag haft ett probelmatiskt förhållande till henne, då hon i perioder fått alldeles för stort utrymme.
VÄLDIGT stor utrymme.
Gått och grunnat ett tag nu på att ta livet av henne, men insett att det i bästa fall bara går att överlista henne/mig, dag för dag. Även mig då jag definitivt inte längre står 100% på min egen sida.
Hon pratar med min röst.
Hon passar på då jag är nedstämd, haft en pissig dag, är trött eller det räcker att mitt blodsocker är lågt.
Hon passar också på då jag är glad, är i goda vänners sällskap, vill fira.
Säger vad som helst för att få mig att ta det där första glaset.
”Nu har du jobbat hårt hela veckan, det är du värd”
”Nu har du verkligen gjort dig förtjänt av ett glas vin i soffan”
”Ta ett glas vin så sover du bättre”
”Bara ett...”
Det sämsta man kan göra är att underskatta. Underskatta abstinensen, både den fysiska men framförallt den psykiska. Hon har levt som en parasit i ens hjärna under lång tid och vet precis vilka knappar som skall tryckas på. Min rädsla över att inte kunna sova. Min periodvis dåliga självkänsla. Att inte orka med. Att inte räcka till.
Denna gången var jag förberedd.
Min son tillbringar 10 dagar med sin far på sportlovet. Min särbo är med på noterna och kommer ge mitt svajiga humör det utrymme det behöver. Lägenheten tömdes på allt med henne i, i förväg. Och så bullade jag upp med medikamenter förstås. Växtbaserade som Sedix och Valeriana, men också Atarax att sova på.
B-vitamin komplex och Mitt val kvinna tabletter (blivit si och så med allsidigt kost, hm). Diverse örtteer som Nypon och Kvällsro, Cola Zero och smaksatta bubbelvatten. Morötter, cocktailtomater, clementiner och Läkerol.
Kan som en underdrift säga att de första dygnen blev det ett hysteriskt tuggande och sväljande i konsumptionen av detta, mycket nervös energi.
Och nej, jag sov inte speciellt bra vare sig första, andra eller tredje natten.
Låg och ryckte och väckte mig själv, svettades. Ångest.
Natten till idag är första natten jag har sovit riktigt hyfsat fasktiskt, inte en svettdroppe heller.
Jag hoppas att den värsta fysiska prövningen skall vara över iaf. Medans den psykiska kommer fortgå ett lååångt tag framöver. Som sagt, inte underskatta.
Tänker i första läget inte vända mig till vare sig företagshälsan eller vården. Men jag kommer göra det om det lutar åt att hon/jag är på väg att överlista mig, igen.
Jag har i tidigare omgångar varit inne och läst här, för inspiration, pepp och goda råd.
Gott att ni finns, hörs snart

Allterbra
ons, 2019-02-13 - 14:36

Jag börjar min resa i morgon, hoppas jag är lika duktig. Lycka till.

Johanna_75
ons, 2019-02-13 - 14:50

Håller verkligen tummarna för dig! Försök tänka positivt, trots att de första dagarna kan bli något man inte skulle önska sin värsta ovän.
Det blir faktiskt bättre!
Stor styrkekram till dig Allterbra <3

Allterbra
ons, 2019-02-13 - 14:58

Jag har gjort det förr, det höll bara ett halvår. Första 5 dagarna är hämska, sen har men en vecka där man är trött och orkar ingenting.
Efter det, så börjar man må bra Igen och energin kommer tillbaka

Johanna_75
ons, 2019-02-13 - 19:11

Själv har jag bara klarat 3 veckor, och det sanningen att säga var bara för att jag skulle lämna ett vettigt Peth-prov...
Alltså inte så motiverad, alls. De veckorna drack jag snabbt igen ?
Denna gången är det för mig, mina barn, min fästman och mitt liv, så hoppas att det ska hålla lite längre än så.
Då vet du att du har det i dig, du kan klara detta, psykiskt iaf. Har du druckit väldiga mängder kanske du behöver hjälp med det fysiska dock?
Kram