av 5barnsmamman

5barnsmamman
fre, 2019-02-15 - 20:42

Hej.
Har 25 år tillsammans med min man, flyttade ihop när jag var 17 och han 20 år, under dessa år har vi fått 5 underbara barn tillsammans. Vi har haft det bra ihop men med mycket motgångar, då tre av våra barn har adhd, panikångest och depression som diagnos, samt ett barn med reumatism sedan 4 års ålder.
Vilket har medfört att vi har fått kämpat mycket.
Min man har alltid sedan vi träffades druckit i mina ögon mycket när det tex varit fest med dock aldrig i veckorna.
För 6 år sedan då han mamma gick bort, började han dricka mer, mest för att kunna sova vilket innebar varje helg fredag, lördag och ibland söndag, han blev dock inte jätte full varje gång men berusad, och vissa gånger oxå full så han skrämde barnen, drack även när jag jobbade natt så barnen fick hjälpa varandra när de inte fick liv i honom när han somnade på soffan och jag var på jobbet.
Han har aldrig satt oss i ekonomisk dålig situation eller misskött sitt jobb. Men han har druckit under varje semester vi varit på. När vi hittat på något bara han och jag så har alkoholen alltid varit inblandad vilket jag hatar. Har på talat det i flera år att jag och barnen tycker det är jobbigt. Han är aldrig otrevlig eller elak.
När vi var på familjesemester i våras drack han sig så full på vår dotters 9 årsdag att han knappt kunde gå, vilket vår dotter blev väldigt ledsen för , där och då tänkte jag att aldrig mer skall han få göra något mot våra barn igen.
Så jag stälde ultimatum att han skulle sluta dricka vilket han gick med på, men redan efter några veckor drack han igen, skall oxå tilläggas att han ofta dricker i smyg, gömmer och ljuger om att han druckit.
Så fortsatte det under hela sommaren dock inte så ofta som tidigare men han fortsatte dricka trots att jag och barnen bad att han skulle sluta dricka i vårat sällskap. Under hela den här tiden har vi haft ett ansträngt förhållande pga av att jag inte vill ha alkohol i mitt och barnens liv. Vi har gått i familjerådgivning där han fått till sig att han bör sluta dricka även läkte på vårdcentralen rekommenderat honom att ta en vit period då hans levervärden varit dåliga.
Så gick hela hösten och vi skulle åter igen åka på familjesemester över jul, och det enda jag bad om var att han inte skulle dricka, väl på plats så köpte han alkohol så totalt på 6 dagar drack han 3,5 liter wiskey och 25 stark öl + lite till när vi var ute och åt.
Kände åter igen att jag vill inte ha det så här i mitt liv och när jag tänker på honom och oss så vet jag inte om jag älskar honom på samma sätt längre.
Har starka känslor för honom men kanske inte så jag vill fortsätta mitt liv med honom, vilket gör jätte ont. Speciellt när jag berättat det för honom och ser hur ledsen han blir.
När jag ber honom att sluta att dricka så säger han att han aldrig tänker göra det för det är en social grej men han kan tänka dig låta bli att dricka i familjens sällskap men det känns ändå som det inte räcker för mig. Är ledsen över att det skall sluta så här, är jag för hård och känslig? Gör jag rätt livrädd för att välja fel? Nyckter är han ju världens bästa pappa.
Ledsen och livrädd, samtidigt jätte trött på att ha 6 barn att se efter och inte bara de 5 jag fött.

Dagsförförändring123
fre, 2019-02-15 - 21:10

Hej

Jag läste din berättelse och sitter i samma sits... Du är inte ensam...

Slits mellan den fina man han kan vara i nyktert tillstånd... Men även den andra sidan som älskar att dricka, och jag vet vilken jag vill vara med... Men de är tufft... hur ska man tänka... hur gör man... kram

Skrållan
fre, 2019-02-15 - 22:10

Å vad jag känner igen mig. Har inga barn med mannen som dricker, men beteendet känns igen. Min man vill inte heller sluta dricka.
Jag tycker inte du är för hård. Jag tycker du tänker rätt som inte vill utsätta dina barn för detta.
Jag tycker min man börjar bli lite lik den man som dricker även i nyktert tillstånd. Han är ofta sur när han är nykter. Kärleken får sig verkligen en törn när mannen man blev kär i inte är den samma.

Skrållan
fre, 2019-02-15 - 22:10

Å vad jag känner igen mig. Har inga barn med mannen som dricker, men beteendet känns igen. Min man vill inte heller sluta dricka.
Jag tycker inte du är för hård. Jag tycker du tänker rätt som inte vill utsätta dina barn för detta.
Jag tycker min man börjar bli lite lik den man som dricker även i nyktert tillstånd. Han är ofta sur när han är nykter. Kärleken får sig verkligen en törn när mannen man blev kär i inte är den samma.

Anthraxia
lör, 2019-02-16 - 12:22

Tycker synd om dig, som hamnat i det här - men du har ett VAL, och det har inte dina barn.

Sök hjälp åt dem, i alla fall. Det här kan (troligen "kommer") att skada deras relationer nu och i framtiden, och det måste undvikas.

5barnsmamman
lör, 2019-03-02 - 21:10

Nu har jag bestämt mig kommer lämna min man. Har berättat för honom att jag inte älskar honom längre och vill inte fortsätta leva med honom.
Måste Bo ihop ett tag till då jag har svårt att få tag på ett boende till mig och våra barn.
Även fast jag bestämt mig är det jätte jobbigt att se honom må så dåligt, han ber om ursäkt skickar sms, frågar flera gånger om dagen om det inte finns någon chans för oss. Hör hur han kräks på toaletten bara för han mår så dåligt för att jag skall lämna honom.
Har också jätte dåligt samvete för att jag gör honom ledsen och för att han kommer behöva låna pengar för att lösa mig ur huset, vet att det låter galet med tanke på vad han utsatt mig och barnen för när han druckit.
Har en skön känsla i magen att jag tagit beslutet men mår ändå skit.
Rädd för att barnen inte kommer trivas lika bra vid mig som vid sin pappa eftersom det är jag som måste flytta plus att jag kommer inte ha råd med en lägenhet där alla våra 5 barn får var sitt rum utan kommer få dela rum med varandra.
Är livrädd har aldrig bott utan min man då vi flyttade ihop när jag var 17 år.
Någon som känner igen sig.