Hej alla!
Jag är tillbaka. Jag har varit nykter i två dagar. Detta ska bli den tredje. I tisdags gick jag på mitt första AA-möte. Jag var så tveksam in i det sista. Men sen beslutade jag mig i sista stund för att åka. Vilken tur att jag gjorde det. Det var väl ca 12-15 personer där och alla såg helt normala ut. Man skulle aldrig kunna tro att någon utav dessa män/kvinnor haft problem med alkohol/narkotika. Jag blev så varmt välkomnad! Mötet kändes så bra att jag ser fram mot nästa tisdag och då vill jag kunna säga att jag firar en veckas nykterhet. Det har väl aldrig hänt i mitt vuxna liv... Innan jag åkte till mötet sa jag till familjen att jag skulle till kyrkan på meditation. Men efteråt kände jag att jag ska ju vara stolt, inte skämmas, för att jag varit där så jag berättade var jag varit dagen efter.
Igår var jag på onsdagsmässa i samma kyrka. Jag kände att jag behövde lite andlig spis.
Allt gott till er alla!

Femina

Jag önskar alla er som ska på morgondagens forumträff en riktigt trevlig dag tillsammans! ?

Fibblan

Riktigt bra jobbat?!
En skön och nykter fredagkväll
önskar jag dig?!

Kram/
Fibblan ?.

Kan vi vara nyktra tillsammans idag också? Bestäm dig att "idag ska jag inte dricka någonting, vad som än händer". Imorgon kan du ta ett nytt beslut.

Femina

Jag brukar ursäkta mig eller säga förlåt men det tänker jag inte göra idag. Jag brukar mest känna ånger över att ha "lurat" er på forumet.

I måndags drack jag vin "som vanligt". Sen började jag en sms konversation med min dotters ex som snabbt spårade ut eftersom ingen utav oss gav sig. Därav glömde jag totalt tiden och fyllde på mitt vinglas utav bara farten tills jag gav upp men då var klockan ca 00.40 om jag minns rätt. Jag brukar inte dricka så länge och så sent på natten. Jag var så arg och uppe i varv. Hade total ångest dagen efter! För det första ska ju självklart inte jag som mamma lägga mig i min myndiga dotters relation och sms:a hennes ex och för det andra inte dricka vin samtidigt. Fel av mig. Å andra sidan påverkar ju det här hela vår familj när han hotar att komma hit, hem till oss, tills han får träffa vår dotter. Igår, t ex, ringde han henne exakt 100 gånger plus skickade ett antal röstmeddelande. 100 gånger! Han har både tisdag och onsdag dykt upp vid bussen när hon ska hem från universitetet. Han skickade en jättefin blombukett med en nalle till henne som levererades igår. Men det har aldrig hänt tidigare under 3 och ett halvt års förhållande. Han är annars skitsnål och ignorerade t ex hennes senaste födelsedag i december. Varannan dag hotar han henne för att nästa dag bedyra sin "kärlek". På nytt hotar han ta sitt liv, hotar anmäla henne för "bedrägeri" för att hon "lekt med hans känslor" osv. Han Är verkligen en psykopat! Han hotar med en massa saker! Som tur är får hon ju upp ögonen mer och mer för varje dag hur sjuk han är. Vi, min man och jag, blir mer och mer oroade för hur det här ska fortsätta. Hon måste ta med sig självförsvarssprayen och alarmet varje gång hon går ut. Ifall någon ringer på dörren får vi öppna ett fönster på övervåningen och luta oss ut för att se vem som står på farstubron. Eftersom han verkar fått fatt på hennes skolschema överväger vi att hon ska åka en annan väg hem, pendeltåg istället för tunnelbana. Alternativt gå av tunnelbanan vid en annan station och jag kan hämta henne där. Hon blir ju helt dränera på energi utav detta. Orkar inte plugga. Orolig. Sömnsvårigheter. Vi, hela familjen, bli ju också påverkade, självklart. Han är ju sjuk! Jag tycker synd om honom som mår så dåligt men samtidigt kan vi inte acceptera att han hotar och trakasserar oss! Nu hotar han dessutom med att sprida vissa bilder på min dotter. Hon säger att hon inte ställt upp på några nakenbilder men att han filmat när han "kittlat" henne och försökt få av hennes kläder... Vilken just pojkvän gör så?
Förlåt, jag bara svämmar över. Ja, idag valde jag att dricka vin. Det kommer jag att göra imorgon också för då kommer min gamla mamma hit på middag och vi kommer att titta på Mellon tillsammans. Hur det blir på söndag vet jag inte ännu. Jag vet bara att jag inte ska dricka vin 7 dagar i veckan för då och då inträffar saker som jag inte kan hantera och då spårar det ur. Jag kan dricka vin, förhållandevis mycket, vissa dagar när allt är lugnt och jag mår bra i övrigt.. Men jag kan absolut inte dricka varje dag. Det kan faktiskt ingen.
Sov gott!

Femina

Jag vill bara tillägga att min dotter läst hela konversationen jag hade med hennes ex i måndags kväll. Vi har inga hemligheter för varandra.

Marillo

Ligger här med superångest och vill verkligen fixa allt som du gjort.

Du är grym pepp ❤

Femina

#Marillo
Tack, men jag har faktiskt inte fixat någonting, inte ens hålla mig nykter.
Kram

Femina

att ni haft en bra dag idag, alla ni som redan kommenterat träffen i forumet. Hur presenterade ni er? Med ett nickname eller? Jag har druckit vin ikväll med min mamma här på middag och sedan mellon. Inget jag just nu är särskilt stolt över. Dags att sova. Nya tag imorgon. Alla vita dagar räknas, eller hur?

Det var lite olika hur man presenterade sig. En del enbart med sitt nick, en del med sitt vanliga namn. En del bådeock. Men jättekul att få lite ansikten, och lära känna några fler kämpar i r l. Och även att få ansikten på de fantastiska människorna på Alkoholhjalpen.

Femina

för mig att ta en paus här på forumet. Jag vet att jag sagt det förut och kommer förmodligen säga det igen. För det första för att jag har en tendens av att bli beroende utav att logga in här, flera gånger per dag, så fort jag har tråkigt. För det andra för att jag fortsätter att dricka vin. Kram på er alla kämpar!

om och när du känner för det. Håller tummarna för att du hittar motivation att förändra det du önskar. Har du några mål och i så fall strategier för att närma dig dem?

Önskar dig lycka till, vad du än bestämmer dig för. På återseende.

Kram

Femina

#Vinäger
Tack, snälla du, för att du svarar på mitt inlägg. Jag vet att jag blev så berörd när du berättade om att du druckit alkogel. Där gick en viktig gräns. Men du reste dig upp och har nu klarat 50 dagar! Helt fantastiskt! Jag lever väl i förnekelse fortfarande. Jag fattar inte hur mycket negativitet, bakslag och bekymmer vi ska orka med i familjen. Det tar aldrig slut! Ingen i vår familj mår bra. Inte jag, inte min man och inte våra barn. Senaste är att vår dotter säger sig inte vilja bli ihop med sitt ex igen men ändå lyssnar hon på hans meddelanden, hon vill inte byta telefonnummer och hon påverkas utav honom dagligen. Hon är som en sekt-medlem som vill befrias men samtidigt inte! Vi föräldrar ställs inför svåra beslut. Antingen väljer hon honom igen, flyttar hem till honom och sköter sig själv eller så lämnar hon honom! Och då får hon faktiskt hjälpa till lite själv! Byt telefonnummer, avsluta Facebook eller vad som nu krävs. Hon fortsätter, mot vår inrådan, lyssna på hans meddelanden och läsa hans inlägg som mest handlar om hans kommande självmord osv. Hon pluggar inte, sover dåligt och har ingen plan för sitt liv. Detta påverkar hela familjen, även hennes lillebror. Jag och min man planerar att delvis konfrontera henne imorgon. Hon måste bestämma sig. Vill hon fortsätta ha honom i sitt liv? Hon verkat blivit en "dramaqueen". Hon säger sig vilja göra slut men beter sig tvärtom. Finns det "avprogrammerings program för folk som inte varit medlem i någon sekt utan programmerats utav sin pojkvän? Vi vill inte ha det såhär.
Förlåt, nu har jag svamlat klart. Alkohol är naturligtvis inte lösningen eller svaret på några utav våra problem. När jag vill ge upp, verkligen "logga ut" från allt, så påminner jag mig numera om att "nej, du får inte ge upp. Du är värdefull för att du är du. Du finns. Du är värdefull för dina barn, din man, din mamma och din syster." Även om jag inte jobbar och går hemma arbetslös. Även om jag känner att jag aldrig mer orkar jobba heltid. Jag påminner mig om det, varje dag. Jag önskar bara det nångång kunde vända! Vi behöver mindre bekymmer, inte mer. Hur det går med alkoholen för min del får vi se. Just nu orkar jag inte stå emot.
Önskar alla allt gott!

det bästa du kan vara beroende av just nu, eller det du behöver. Jag läste ditt inlägg ovan och fylls av medkänsla. Jag har genom åren följt många som tillbringat mycket tid här under kritiska tider i livet. För egen del brukar jag säga att forum var min livlina under flera år, då var jag inne många gånger dagligen och även på natten. I mina ögon är du inte heller en som förhärligar alkoholen, jag uppfattar dig som ärlig med att du just nu är fast i din situation. Det är lätt att förstå.
Givetvis gör du ditt eget val. Ville bara skiva dig en hälsning med önskan om att det snart ljusnar i ditt liv. Kram / mt

Fibblan

att det kan kännas som ett beroende att lägga så mkt tid på forumet..svårt att begränsa sig. Och att det skulle kunna vara en flykt från livet som sker här och nu, på hemmaplan s.a.s. Har själv funderat en hel del på om jag ska ta ett break, och kanske fokusera mer på att vara närvarande med min man t.e.x. Barnen får sitt ändå, de "kräver" vad de behöver på ett annat sätt. Men min stackars partner väntar tålmodigt i periferin..
Kanske skulle vår relation stärkas om jag vände mig mer till honom än till forumet..
Det är ju inte som att han är utesluten i processen, men såklart möts man av en annan sorts förståelse här..
Och precis som du säger mulletant, så har också forumet varit och är min livlina! Aldrig förr klarat så många dagar av nykterhet.

Du gör det som blir bäst för dig Femina och jag önskar verkligen så att det ska få vända ?!
Önskar dig allt gott?!
Kram
/Fibblan ?.

Femina

Hej alla!
Fick ett infall att kika in här plötsligt. Det har känts bra för mig att avhålla mig från forumet ett tag. Har nästan glömt bort det, och det är bra för mig.

Vår familj har nyligen välsignats med två nya medlemmar! Vi har fått glädjen att välkomna Musse & Kalle till familjen. Två svartvita kattungar, bröder, som nu är 14 veckor gamla. De är pigga och busiga och kommer med så mycket glädje och kärlek. Precis vad vår familj behöver!

Min dotter stalkas tyvärr fortfarande utav sitt ex men jag hoppas det kommer gå över. Jag ber henne enträget byta kommunikationsmedel till universitetet så hon slipper honom. Han verkar ha förstört sitt eget liv genom att missköta sina studier, bli av med sin studentbostad och fått flytta hem igen till sina föräldrar. Sorgligt men sant.

Jag dricker fortfarande vin men har inte haft ångest eller "spårat ur". Livet rullar på.
Ta hand om er!

Femina

Hej alla!
Fick bara en plötslig ingivelse... Jag har inte varit inne alls här på forumet sen sist och inte läst något. Livet rullar på rätt bra. Det går åt rätt håll denna årstid med ljuset och den annalkande värmen. Det är svårt att vara deprimerad med två supersöta kattungar i familjen. De går båda under smeknamnet "Bröderna Bus"! De är det bästa som hänt vår familj i år.
Jag dricker fortfarande vin. Jag är antingen ett uruselt föredöme eller så är jag inte så beroende som jag tidigare trott. Jag längtar efter vin, ja. Jag dricker ofta vin, ja. Men omständigheterna just nu ger mig inte ångest eller sömnlösa nätter och därför mår jag rätt bra. Jag har heller inte spårat ur och druckit destruktivt på samma sätt som tidigare. Det känns bra.
Jag känner mig inte längre direkt orolig utav mitt drickande eller att vara "alkoholist". Jag känner mig mer övertygad om att depression, tristess, ångest, ensamhet, dålig självkänsla lätt bidrar till ökad alkoholkonsumtion men det behöver inte betyda att man har ett absolut beroende. Vad är egentligen ett beroende? Att man inte kan låta bli fastän man vill? Ja, det är väl så. Men om man inte vill låta bli? Då får man titta på konsekvenserna. Kan man låta bli när man vill? Ja, visst. Är man då beroende? På riktigt? Jag bara undrar?
Sköt om er!