av Maija

Maija
lör, 2019-02-23 - 23:06

Jag och min sambo har varit tillsammans i lite mer än ett år. Innan vi blev tillsammans så sa han att han brukade dricka öl nästan varje dag efter jobbet men det var inget som jag la speciellt mycket tankar på. Nu har jag förstått att det nog var mycket mer han satt o drack ensam hemma. Det senaste halvåret har varit ett helvete. När vi skulle dricka vin till maten hivade han i sig glas efter glas. Efter det började han med att ”bara ta ett glas whiskey” som istället kunde bli en halvtom flaska eller ibland en hel. Han blir otrevlig och smått elak när han blir full och snabbt efter det däckar han. Jag blir jätteledsen och har flera gånger sagt till honom vad jag tycker om det. De tre senaste månaderna har jag märkt att han gömmer tomflaskor på olika ställen i garderoben, i skåp, i sin ryggsäck och i bilen. Han förnekar allt och säger att det är en gammal flaska eller att han inte vett något om det. Han blir förbannad och tycker att jag tjatar om det. Han är bara 25år och jag vill verkligen inte att han ska förstöra sitt liv. Jag gör allt för honom och att vi ska ha det bra men jag vet inte hur länge till jag orkar. Sist min sambo drack var för 2 veckor sen och då hade vi ett stort bråk, han sa att han inte skulle dricka mer och hittills har han inte gjort det men jag bara fasar för att hitta något. Jag vill att han ska söka hjälp men han menar på att det inte finns något problem ”jag har ju inte druckit på 2 veckor” säger han bara och tycker att jag är elak för att jag drar upp ”gammalt”. Men hur ska jag nånsin kunna lite på det?
Det är dålig stämning hemma och han är alltid arg när han kommer hem från sitt jobb.
Igår brast allt för mig på jobb och jag berättade allt för min närmsta kollega och chef, dom tycker såklart att jag ska lämna honom men det är inte så lätt. På kvällen åkte jag hem till mina föräldrar och berättade allt för dom också. Dom blev minst sagt chockade för dom tycker om min sambo väldigt mycket men vill ju såklart att jag ska må bra. Jag älskar honom väldigt mycket och vill kämpa men jag vet inte hur när han inte inser sitt problem.

Skrållan
lör, 2019-02-23 - 23:36

Så bra att du hittat hit. Tyckte du gjorde en väldigt bra grej när du berättade för dina nära och kära. Jag lever med en alkoholist, som i kväll dricker, fast jag sagt att jag lämnar om han dricker mer. För mig tog det väldigt lång tid innan jag berättade för någon. Och det underlättar när man har någon att prata med.
Men förstår att det är svårt. Ville också länge hjälpa min man att bli nykter. Men det går inte. Han måste vilja själv. Du kan inte göra något. Du kan bara tänka på vad du själv vill. Tänka på att du själv mår bra. Svårt, men enda sättet.
Min man är också arg och sur så fort han inte dricker. Abstinens tror jag.
Förstår att det är svårt att lita på honom.

Anthraxia
sön, 2019-02-24 - 12:21

Bara en tanke; du har sagt att du lämnar honom om han dricker mer - så du är på väg ut genom dörren nu, idag, antar jag?

Han kommer ju aldrig begripa att du menar allvar om du INTE gör allvar av saken, utan istället - på ren svenska - ljuger för honom.

"Här går min gräns" säger du.
"Det tror jag inte på" säger han, med sitt beteende.
"Nej, du har rätt, jag ville bara skrämmas" svarar du, genom att INTE lämna honom när du sagt att du ska göra det.

Ultimatum är farliga på det sättet; man MÅSTE hålla fast vid dem. Annars är de värdelösa.

Hoppas du har någonstans att ta vägen nu, och lycka till :)

Nordäng67
sön, 2019-02-24 - 12:30

Och välkommen hit! Tycker du har tagit flera bra och viktiga steg: att börja läsa och skriva här och också att berätta för dina nära och kära! Hade det ungefär som du har det tillsammans med mitt ex! Han blev så personlighetsförändrad och elak när han drack. Efter större drama och bråk kunde han låta bli att dricka en vecka eller två för att det skulle ”va lugnt”! Sur och irriterad var han då, saknade väl sin bästa kompis alkoholen. Du är ung och jag antar att ni inte har barn! Låt inte dina bästa år bli dina värsta! Det är inte så här det skall vara ett år in i ett förhållande. Eller det skall ALDRIG vara så! Läs runt här och se hur dom som har barn ihop med en alkoholist har det. Du kanske snart kommer till den punkten att du vill ha barn! Är din sambo material för det? Det är också skrämmande hur man sakta men säkert vänjer sig vid detta liv! Till slut reagerar man nästan inte för elakheter och glåpord! Eller rättare sagt hjärnan reagerar men man kan inte känna något! Man vet att det händer fel saker men man är känslomässigt avtrubbad och är inte i kontakt med sina känslor. Var väldigt rädd om dig själv och ta vara på ditt liv! Livet går inte i repris! Kramar

InteMera
sön, 2019-02-24 - 13:28

Spring för livet säger jag! Han kommer sannolikt inte ändra sina vanor och tio år fram har du barn och huslån och allt omkring att trassla dig ur med en man som dricker lika mycket eller mer. Jag har genomlevt ditt ditt liv när jag var 25, valde att stanna och hoppas för att tio år senare genomgå en bitter skilsmässa med en man som drack allt häftigare och med en ett litet barn som då skulle rivas upp från allt och skickas varannan vecka till en full pappa, familjerätt och barnombudsmän och gud vet alla instanser som blev indragna efter dramatiska hämtningar av barnet med polisens hjälp från pappans lägenhet när pappan slocknat med en treåring ensam hemma hos sig...Det kan bli din verklighet också om ni fortsätter så tänk dig noga för hur du vill din framtid och din kommande egna familj ska se ut. Kanske inte det liv du sett framför dig? Jag trodde också sånt bara händer andra mänskor, socialfall och problemfamiljer, sån var ju inte jag men ja du där hittar man sig ändå mitt i allt och inser verkligheten. Spriten finns där och den stannar. Jag är väl ett rent skräckexempel, villinte skrämma upp digi onödan men förhoppningsvis väcka tankar om hur det kan gå. Jag är också välutbildad, normal och familjekär och liksom mitt ex var men med alkoholen som förvrängde hans person till slut till någon som inte gick att känna igen. Det kan hända vem som helst och varningsklockorna ringer noghos mig när du beskriver din situation.

Hoppas du hittar mycket nyttigt här i andras trådar också, fortsätt skriv och ventilera så möts du av massor med stöd och peppande ord från andra som könner igen sig!