Jag tror jag skippar AA i fortsättningen.
Gruppen håller 3 möten i veckan, och det är 3 helt olika uppsättningar deltagare beroende på vilken veckodag man går. Det första mötet kändes ganska bra. I och för sig sade jag inte så mycket där, förutom att presentera mig.
På det andra mötet (med nästan dubbelt så många deltagare) berättade jag, som andre talare, lite mer om mig själv. Om att det återfall jag tog mig sommaren 2014 fortfarande pågick, om att gud inte har någon närvaro i mitt liv men att jag var villig att betrakta gruppen som en "Större kraft". Jag berättade också att jag har avtalat en tid på den lokala beroendemottagningen (imorgon).
På ett AA-möte avbryter man inte den som talar. Man ställer inga frågor, utan bara lyssnar.
Alla utom två av dem som talade efter mig ägnade sig åt att försöka omvända mig. Man visste att berätta hur man känt Anden uppfylla dem, hur man som genom en uppenbarelse mött Gud, och att man upplevt att "plötsligt bara hände det".
Förutom dessa Väckelsepredikanter fanns en ganska ung mor som hade svårt att få livet att gå ihop och en stolle som gav mig en illa maskerad utskällning för att jag bokat tid för att få hjälp.
Han själv hade, minsann, väldigt negativa erfarenheter av Beroendemottagningen, och tyckte att jag borde förlita mig på Gud och AA. Underförstått: jag var inte tillräckligt renlärig.
Jag funderar på att ge söndagsgänget en chans till, men det är tveksamt.

Gorillan

Alla har vi olika vägar som fungerar för oss. AA fungerade onte för mig heller. Tyvärr har jag haft svårt att finns ngt som fungerar. På 90talet hade jag en missbruksfas. Den ersatte jag med ihärdiga studier och kände mig lycklig i det.Blev sedan gravid och levde nyktert under några år. Missbruket smög sig sakta på igen för att bli ett ordentligt återfall 2014 som eskalerat. Mår mkt dåligt i det nu. Måste ha ett stopp och sedan börja jobba med mig själv.
Hoppas att du hittar rätt form för behandling och att du kan bli fri från beroendet. Kram

Gorillan

Alla har vi olika vägar som fungerar för oss. AA fungerade inte för mig heller. Tyvärr har jag haft svårt att finna ngt som fungerar. På 90talet hade jag en missbruksfas. Den ersatte jag med ihärdiga universitetsstudier och kände mig lycklig i det.Blev sedan gravid och levde nyktert under några år. Missbruket smög sig sakta på igen för att bli ett ordentligt återfall 2014 som eskalerat. Mår mkt dåligt i det nu. Måste ha ett stopp och sedan börja jobba med mig själv. För mig blir det samtal i ngn terapeutisk form.
Hoppas att du hittar rätt för din behandling och att du kan bli fri från beroendet. Lycka till!

DetGårBättre

Bara testa en ny grupp annars. Väldigt få (om ens någon?) lägger sig i något som en tidigare människa pratat om, ifall det är någon form av kritik. Ibland förstärker folk och visar igenkänning etc. Så låter märkligt och det om Gud är det också få som prackar på någon annan. Undrar alltid vad det är för grupper ni hamnat i. Sen finns det ju bättre och sämre sammansättningar enligt mig också men detta precis ovan känner jag inte igen.

Visst är det så, man tycker man kan unna sig lite för man har ju varit så jäkla duktig. I mitt fall var jag nykter i två år efter en antabus-behandling. Fem år senare dricker jag så pass att jag, precis som du, måste få ett stopp. Jag har insett att jag inte klarar det på egen hand.
Mitt stopp den här gången började igår när var var på Beroendemottagningen och fick min första dos Antabus. Det kommer att bli "några" fler de närmaste 6 månaderna. Fördelen med kuren är att det blir just stopp.
Det svåra kommer väl när man inte har medicinen att luta sig mot. Att kunna låta bli att börja igen. Jag får se vad som verkat vettigt när jag varit nykter ett tag.

Hoppas du hittar ett sätt att dra i nödbromsen som passar dig. Vi är alla olika och har våra egna behov, det enda som är absolut gemensamt är missbruket.
Lycka till du också!

Du har kanske rätt. Jag drack mitt sista, fel, senaste, vin i lördags (hoppas det var det sista!), så jag har varit aktiv i mitt missbruk de gånger jag varit på möten. Nykter där och då, dock. Det kanske är så att insikten om att jag måste skiljas från min underbara lilla älskarinna alkoholen som gjort att jag misstolkat och varit negativ.

1:a Antabus igår, vi får se hur det känns om ett tag när jag kan se lite mera "nyktert" på saken. Jag kanske provar igen, det kan vara värt ett försök. Det värsta som kan hända är att det inte fungerar för mig.

Tack för att du (som jag uppfattar det) försöker ge mig en liten vänlig knuff i rätt riktning!

DetGårBättre

Plocka det du kan använda dig av och ignorera det övriga. Brukar vara en bra riktlinje som flera menar är så det "måste" vara om det ska fungera. Ingen kan hålla med om allt som sägs på möten. Alka är där för sin egen skull i att sluta dricka. Men det skiljer mycket mellan olika grupper. Finns de jag inte går tillbaka till, men det beror ju mycket på att det finns de jag tycker är så mycket bättre. Samtidigt har jag inte varit på mer än ett möte senaste halvåret trots att jag antagligen borde gå på fler även om jag håller mig nykter. Men det är ofta en bra ventil för att lätta på trycket.