av kvinna 38

Virvla
tors, 2019-02-21 - 13:03

.. vad är det? Egentligen? Känner igen mig i dina beskrivningar. Jag vet att någonstans så sitter det i hjärnan. Jag har bestämt mig för att hålla upp 1 år. Inte druckit en droppe på 11 veckor trots att jag varit på konsert med dyngraka människor, har åkt skidor, har varit på fester. Det har gått bra utan alkohol. Jag drack mest i min ensamhet det sista. Det var för att döva. Jag har nu tagit tag i det som ligger som en ångest, oro och rädsla i mitt medvetande. Har tagit hjälp av både hypnos, healing, bioconterapi och psykolog. Det hjälper. För mig iallafall. (Utreds för ptsd och utmattningssyndrom)Vi är alla olika. Men jag har tron att mår jag bra behöver jag inte alkoholen på samma sätt som jag behövt innan. Sen vet jag att jag aldrig kan dricka större mängder igen, det vågar jag inte. Finns en rädsla och kommer alltid göra det. Har läst mycket och det finns de som klarar att återgå till måttlig konsumition. Men vi är alla olika, det måste poängteras. Haft kontakt med en som hade diverse diagnoser, den var på behandlingshem och fick hjälp på beroendemottagning. Den fick gå på antabus i 11 månader och reda ut sina diagnoser, idag är den fri från sina diagnoser och kan dricka måttligt, den kan hantera sina känslor på ett helt annat sätt och vet när den kan dricka och inte. Det är därför jag tror på ett längre uppehåll. Och programmera om hjärnan. Varje individ är unik och vi klarar av olika. Men framför allt, börja minska, bryt vanor och se var du står. Du kanske behöver helnykterhet ett tag. Ett nykterhetslöfte behöver inte vara livet ut. Man kan jämföra med rökare. Finns de som trillar dit totalt igen, finns dom som provar efter nåt år och tycker det smakar skit men det finns dom som klarar av att röka någon gång ibland. Oavsett hur länge de hållt på. Kanske likadant med alkohol?

kvinna 38
tors, 2019-02-21 - 20:58

Tack för ditt svar virvla!
Ja, jag tänker att jag ska vara helnykter ett tag. Inte dricka hemma, vilket min man är med på. Jag ska på en tjejresa i maj och då vill jag dricka. Jag tror jag klarar det utan att trilla dit.

Mitt drickande har varit värst i två perioder efter två jobbiga händelser. Den första var utmattning och depression. Gick i kbt men det hjälpte inte mig. Jag var alldeles för sjuk. Jag var orolig hela tiden för allt. Alkoholen dövade ångesten. Jag ville inte vara kvar längre. Så fick jag hjälp på vårdcentralen med medicin mot oro och allt blev mycket bättre. Andra gången utlöstes av en jobbig händelse som gav mig mycket ångest och mycket av oron kom tillbaka. Gick hos psykolog men var ju redan under läkemedel.

Nu mår jag bra. Jag har ingen större ångest. Oroar mig ibland. Har attarax om jag inte klarar av det.

Så jag vet varför jag drack. Jag vet att jag mår bättre utan alkohol. Jag vet att jag har ett riskbeteende. Så, ja jag bör vara alkoholfri en längre period.

Nästa på listan är att berätta för min närmsta vän.

kvinna 38
sön, 2019-02-24 - 11:07

Söndag.
En helg utan alkohol. En helg utan bakfylla. En helg utan ångest. En helg utan bråk.

Jag har blivit så lugn i mitt humör. Förut tog jag alkoholen för att dämpa stressen. Jag var ofta arg. Och nu fattar jag ju att det berodde på att jag drack/inte drack. Nu är jag fri från både fylla och abstinens.

6 v utan (nästan) alkohol. De första v längtade jag så mycket efter att dricka. Nu oroar jag mig för hur jag ska hantera att inte dricka i olika sammanhang. Vill aldrig dit igen.

Fibblan
sön, 2019-02-24 - 11:16

Vad skönt det låter med det lugnare humöret ?! Och att få känna sig fri- fri från abstinens
och fylla?!
Klart du vill fortsätta ha det på det sättet ?!
Hihi, vilken vändning! Håller med dig- nu bekymrar man sig snarare över hur inte dricka, vilka skäl man ska ange osv.
Låt oss aldrig gå dit igen - att jaga tillfällen till att berusa sig..
Starkt jobbat ❣️
Kram
/Fibblan ?.

PimPim
sön, 2019-02-24 - 12:07

Och det är så skönt att slippa baksmällan och all ångest den framkallat!

Ha en fortsatt härlig söndag ☀️

Kram PimPim ?

kvinna 38
tis, 2019-02-26 - 08:09

Tack Fibblan och Pim Pim!

Ja, det är nya insikter varje dag om hur mitt liv påverkades och kretsade kring att jaga ruset. Tex så tyckte jag det var skönt när min man var borta i jobbet, då kunde jag dricka ostört. Nu är han borta ikväll och (även om jag ff kan sakna vinet ibland) jag ska mysa med barnen och lägga mig i tid.

Jag var så rädd för att sluta och så ledsen över att inte kunna dricka mer, därav min rubrik. De första veckorna var tuffa men nu har det vänt. Skönt.

Virvla
tis, 2019-02-26 - 14:13

.. känsla det där! Jag är inne på dag 85, börjar närma mig mitt delmål, 3 månader. Det är det längsta på jag varit nykter på ca 3 år. Tankarna på det finns där men det går att tänka bort. Fokusera på annat. Det går om man vill. Grattis till dig! ?

kvinna 38
tis, 2019-02-26 - 15:41

Varför fastnar vissa personer i ett beroende?

Kan det vara så att vi högpresterande (anser att jag är det, duktig flicka) som jag läser om i olika trådar har en hög press på oss själva och dämpar med alkohol? För att slappna av och släppa alla krav för en stund?

Mrx
tis, 2019-02-26 - 21:38

Jag tror att det är precis som du skriver att vi högpresterande människor har lättare att ta till alkoholen i avslappnings syfte. Jag gjorde i alla fall det. För mig var alkoholen en belöning när jag presterat som en galning både hemma och på jobbet. Ibland krävdes det några pilsner för att jag skulle orka koppla upp datorn och fortsätta jobba här hemma efter en lång dag på jobbet. När jag jobbat klart måste jag belöna mig med lite rödtjut för att kunna sova.

Vinäger
tis, 2019-02-26 - 22:13

Tror också att vi högpresterande tar till A för att orka med alla ibland snudd på ouppnåeliga krav vi ställer på oss själva. Vi pratar om omgivningens krav, men åtminstone vad gäller mig är det jag själv som höjer ribban hela tiden. Då jag har ett ledaruppdrag blir det nästan lite komiskt när jag peppar alla att det (oftast) duger med good enough medan jag själv måste prestera åtminstone lite bättre, helst mycket. Precis som jag försöker mina chefer i sin tur att få mig att förstå att mycket bra räcker, det behöver inte vara superduperbra. Vi kan väl konstatera att vi inte alltid lever som vi lär...

kvinna 38
tors, 2020-02-27 - 13:54

Efter ett års frånvaro är jag tillbaka. Halkade in på alkoholen igen på sommarsemestern. Jag antecknar i min telefon och ser att jag i oktober bestämde mig för att sluta igen. Verkar fungerat i oktober. Sen slutade jag skriva. Nu i januari hände en grej och jag hade sådan ångest att jag inte ens reflekterade över att jag inte borde dämpa den med alkohol. Det satt i i tre veckor. Med alkohol nästan varje dag.

Bestämde mig för att sluta i söndags. Är på dag 6 idag. Känns bra. Vad pigg jag är och vad skönt det är att få tid över till annat.

Jag vet ju varför jag dricker. Det är när jag får ångest och är orolig. Äter SSRI sedan många år tillbaka för det.

Varför har jag ingen varningsklocka som ringer och tar mig tillbaka till förnuftet när stegen automatiskt går mot systembolaget?

Sofia
tors, 2020-02-27 - 15:15

Ett års uppehåll härifrån och många nya, viktiga insikter har du fått med dig under den tiden låter det som! Du ser väldigt klart på din situation och vet precis vad som får dig att dricka. När ångesten blir stark blir det svårt att stå emot suget att dämpa den med alkohol. Det är ju det förrädiska med alkoholen, att den på kort sikt kan vara en så effektiv ångestlindrare men samtidigt ofta förvärra ångest i det längre perspektivet. Du kanske redan har testat lite olika saker, men en tanke jag får är om du skulle vara hjälpt av att träffa någon (t.ex. en KBT-psykolog) för att arbeta med ångest- och oroshanteringstrategier som du kan ta till när ångesten blir ohanterlig? Just att ha koll på sina tidiga varningssignaler och att ha en plan - vad gör jag istället för att dricka när ångesten slår till - kan vara hjälpsamt för att undvika framtida felsteg.
Grattis till dag 6 och att du känner dig pigg och får tid över till annat!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

kvinna 38
tors, 2020-02-27 - 15:59

Jag gick i KBT en period när jag mådde som sämst. Jag kunde inte ta till mig några av redskapen för jag mådde helt enkelt för dåligt. Efter ett år så var jag på vårdcentralen och fick läkemedel utskrivet. Läkemedlet tillsammans med en stor förändring, till det bättre, så blev jag mycket bättre.

Men jag tror du har rätt. Jag är i en situation nu där jag skulle kunna ta till mig av en KBT-behandling på ett helt annat sätt.

Jag vet varför jag dricker. Jag vet att jag inte kan sluta när jag börjat. Jag behöver helt enkelt lära mig att inte börja.

Mitt första steg är att klara en fredag utan alkohol och be min man ta bort den som finns hemma.

Hur får man KBT-hjälp?

Sofia
fre, 2020-02-28 - 09:37

Hej igen! Det låter som en stabil plan för helgen, att ta hjälp av din man för att klara fredagen utan alkohol. Du formulerar dig oerhört kärnfullt, troligen kan många här känna igen sig i det du skriver - "Jag vet varför jag dricker. Jag vet att jag inte kan sluta när jag börjat. Jag behöver helt enkelt lära mig att inte börja." En väg till det är kanske att hitta andra sätt att hantera ångesten och du tänker dig att du nu är i ett läge där du faktiskt skulle kunna ta till dig en KBT-behandling. Det ser förstås olika ut på olika orter, det här med tillgången till KBT-behandling, men många vårdcentraler har psykologer eller KBT-terapeuter kopplade till sig numera, det kan vara en väg att kolla upp. Nu finns det ju också flera aktörer som erbjuder psykologsamtal via videosamtal, med vanlig patientavgift.
Trevlig helg och lycka till med din fredag utan alkohol!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

kvinna 38
fre, 2020-02-28 - 18:41

En fredag utan alkohol blir det!

Ska kolla upp kbt och prata med maken.

Gjorde en god drink med ingefära, kanel, äppeljos och bubbelvatten!

kvinna 38
sön, 2020-03-01 - 16:47

Mitt mål är ändå att kunna dricka måttligt. Problemet är att jag nog inte vet vad måttligt är.

Igår hade vi gäster. Jag drack bubbel och vin till maten. Lite berusad men inte full.

Nu är jag nykter i två veckor. Tills jag ska på spa med tjejerna.