Wissla2

Min man har inga problem med alkoholen säger han... Efter många års löften om bättring blev vårt barn invigd i ”hemligheten” (då 16 år) för 1,5 år sedan. Då sa han att han inte behövde hjälp och lovade vårt barn att inte dricka och skulle begära hjälp om det inte gick bra. (Sjävklart har jag bara väntat på att livet skulle bli detsamma igen. Jag har inte längre några illusioner om att vinna över älskarinnan Sprit.) De senaste månaderna har han varit ”trött”, dimmig i ögonen, kan inte hänga med i samtal osv. Varje gång han har gått ut i garaget eller in i sovrummet så kommer han tillbaka och ser påverkad ut. Jag har återigen konfronterat honom och han blir arg och säger att jag måste lita på honom. Förra veckan hittade jag en av gömmorna med alkohol. Trots att jag har fotat flaskor som sedan är borta så hävdar han att han inte har druckit upp dem. Jag har sagt att han har två veckor på sig att ordna professionell hjälp. Han säger nu att han har en tid om några dagar så att de får ”se om han behöver hjälp”. Han säger också att han inte förstår varför jag är arg för han har ju hållit sitt löfte att inte dricka och nu har han ju frivilligt sökt hjälp! Det är som att han bor i en annan verklighet än oss andra. Jag VET hur det är med beroende men jag känner mig så arg och förnedrad över att han fortfarande inte kan se att han har ett beroende och behöver hjälp.

”Strutssyndrom extreme” gör en helt utmattad, tömd på energi! Det känns som att prata med en tre-åring som ställer varför-frågor! Varför är du så arg? Varför är du jämt sur? Varför älskar du mig inte som jag är? Varför vill du förändra mig? Varför kan inte jag få dricka, alla andra får ju? Välkommen hit till Forumet! Bra att du sätter ord på dina känslor! När det gäller ditt ultimatum: försök att tänka det som ett löfte till dig själv istället för ett krav/gräns för din man! Och håll löftet till dig själv så du kan lite på EN person iaf: dig själv! Kram

utbränd

Herregud, exakt så är det Nordäng67.

"”Strutssyndrom extreme” gör en helt utmattad, tömd på energi! Det känns som att prata med en tre-åring som ställer varför-frågor! Varför är du så arg? Varför är du jämt sur? Varför älskar du mig inte som jag är? Varför vill du förändra mig? Varför kan inte jag få dricka, alla andra får ju? "

Villintegeupp

Håller med!
Jaa verkligen!! Så är det!! Jag blir oxå ledsen över att den vuxna människa man pratar med plötsligt mest tycker synd om sig själv!! Det gör ont i mig när man inte når fram. Jag är van att prata om allt med min man men detta går ju absolut inte...