av Honungsblomman

Honungsblomman
tors, 2019-03-07 - 11:22

Hej fina ni!
Jag har haft en intensiv period på så många olika vis. Är en "offentlig" person med många bollar i luften, en som också är högkänslig med tusen tankar som snurrar. Nu har det definitivt gått överstyr med alkohol varje kväll. Suget är enormt. I natt kunde jag inte sova. Ångest, oro. Tankar som snurrar. Pratade med maken. Vi beslutade att jag ska ta dagen ledigt idag där jag bara kan få återhämta mig, skriva min "listor" så det blir synligt för mig vad som är viktigt eller inte.

Sååå...nu är jag ensam och försöker varva ner, men dragningen mot vinet i skåpet är SÅ stark. Jag vill bara gråta här.
Brukar känna mig så motiverad och målinriktad, men här är det ruset som styr. Det enda som får tyst på mina surrande tankar.

Snälla...hjälp mig att motivera mig till att just idag ska bli den första vita dagen på det här året.

Denhärgången
tors, 2019-03-07 - 14:22

Det här klarar du! Tänk vad fantastiskt du kommer må imorgon om du låter bli idag. Du behöver inte sätta upp mål som känns oöverstigliga, ta ett myrsteg i taget. Varje sekund du väljer bort alkoholen är en seger. Tillåt dig själv vad som helst annat, ät precis vad du vill, se vad du vill. Håll i nu, vi tror på dig!
<3

Tackohej
tors, 2019-03-07 - 15:27

Bra beslut att börja skriva hör. Jag har bara 26 vita dagar men är nu helgarderad med vård, anta us etc. alla har ju olika historier men jag kan ångra att jag inte tog i lika hårt mina första försök att sluta som började för flera år sen. Så vill bara tipsa om att hjälp inte är läskigt. Förstår ditt dilemma om du är en offentlig person och risk för löpsedlar etc.
din beskrivning att få ro och tyst i huvudet kunde jag ha skrivit själv. Man förstår det inte i dimman men att vara helt utan a 2-3 veckor gör underverk för måendet för nästan alla inklusive mig själv. Så håll ut - det kommer bli bättre. Hejar på dig

Och om du druckit mycket och länge så du får fysisk abstinens - ha lite koll på hur kraftig fysisk abstinens du får. Kan vara farligt att sluta tvärt o själv. Vill inte skrämmas men finns bra hjälp att få att bryta på beroendemottagbingar tex.

Fibblan
tors, 2019-03-07 - 16:52

Välkommen till forumet! Hejar också på härifrån - du kan klara det ?! Vanligtvis målmedveten, och även om andra krafter vill ta över, längtan efter ruset, att få stilla snurret, är starka - så finns det andra också! Håller tummarna att du orkat stå emot så här långt ?! Det är svårt - men det går!
Styrkekramar ?
/Fibblan ?.

Trasig22
tors, 2019-03-07 - 16:55

Läs min tråd angående hur jag försöker tackla mitt helgbehov. Kanske inspirerar dig att inte dricka och fundera om alkoholen är värt all ångest m.m. Håller tummarna för dig.

Vinäger
tors, 2019-03-07 - 19:46

För att du klarade det. Det är tufft när suget sätter in. Antingen bockar du av en nykter dag eller så kanske du ringade in någon trigger som du kan undvika i morgon. Oavsett, lycka till!

Kram

Honungsblomman
sön, 2019-03-10 - 23:41

....ert stöd betyder mycket - men jag fixade det inte i torsdags "ensam" - beroendet "drog snabbare" i denna beroendets Vilda Västern. Jag tog ett glas och sedan två, kanske tre och fyra. På natten mot fredagen kunde jag inte sova alls, mådde så otroligt dåligt rent psykiskt först. Vaknade med ångest och huvudvärk ( för första gången någonsin = fysiskt. Sjukskrev mig. Drack igen efter lunch. (För jag var ju så värdelös som sjukskrivit mig, som inte kunnat invänta svar, som inte...som inte...)

I lördags var lådvinet - inköpt sent på tisdagskvällen slut. Maken gör sig ärenden och och berättar att han tänker köpa "mer vin" till mig. Han köpte vinet i tisdags åt mig och åker iväg på lördagen då han ser att det är slut, men aldrig, aldrig, aldrig att han skulle konfrontera mig med mitt drickande.

Maken köpte en till box med vin som jag öppnade igår. Drack idag under söndagen. Vi skulle på gemensamt styrelsemöte. Hade druckit nästan tre glas innan i smyg (förutom ett av dem "öppet". "Ska vi iväg någonstans, eller kan jag ta ett glas vin till resterna av gårdagens goda Take-away-mat?".
Vinet får mig att känna mig "fokuserad" och "närvarande". Jag vågar hålla ögonkontakt, lyfta frågor och vara aktiv på ett sätt som jag upplevs uppskattas. Faktiskt (på riktigt) så tror jag inte det märks att jag är lite berusad. Jag ställer de där frågorna (i den mansdominerande gruppen) jag annars har i mitt huvud. Ger fokus åt den som kanske, liksom jag, känner sig "liten" inuti. Det uppskattas. Jag har energi, fokus och närvaro till att göra detta. Jag får kramar, uppskattning och kärlek tillbaka. Jag får beslutanderätter och mandat. Efteråt är jag dränerad på energi för egen del. Behöver tanka, återhämta mig....och hur gör jag det tror ni? (Tror ni vet). Jag och maken handlade mat efter mötet. Direkt när vi kom hem så smågrälade jag med maken som kritiserade mig när jag skulle börja laga mat. "Ok, fine...gör det du då....såååå....".... "Så tar du ett glas vin?" kontrar maken. Och det precis vad jag gör. Från den box han själv köpte till mig dagen innan.

Jag är så förvirrad i detta.

Jag har aldrig fått så mycket kärlek och respons, byggt så många sociala kontakter och gemenskap som när jag druckit lite/mer än lite.
Den jag delar mitt liv med sedan 26 år tillbaka - både köper min alkohol och småpikar mig kring nyttjandet av det.
Jag vet att alkoholen bryter ner mig, men hur ska jag hantera detta ensam - det är min "Dunderhonung". Genom den "styrkan" den ger mig så har jag ork att bära andra.

Jag har ett enormt stort "forum" ( i sociala medier) där jag agerar som stöd för många i jobbiga processer (jag ensam med närmare 30.000 individer) När jag druckit lite/en del mer så har jag lättare att på ensam kammare nå alla ord. Jag skriver svar, kommentarer, inlägg, kåserier som andra säger "får dem att finna klarhet i sina liv".
Jag får även möjlighet att i nyktert tillstånd bemötas i media på olika sätt, men allra tryggast känner jag mig i skrift. Mina följare ger sin feedback åt mig, berättar om vilka rent fysiska och psykiska förändringar de gjort i sina liv på grund av de råd de fått av mig. De går vidare, steg för steg...blir stärkta och ger sin uppskattning tillbaka till mig. För att orka ge mer så dricker jagkanske mer. (Och ja-a...jag gråter lite när jag skriver detta, för jag förstår hur skruvat detta ter sig, men....det är så komplext detta. Räddar jag mig själv, kanske jag förlorar tio - hundra andra?) De kan nu gå vidare i sina liv på så många olika sätt (som jag inte kan beskriva här).

Det är så svårt att beskriva detta - men ALL egentid jag har lägger jag på att besvara andra, bemöta andra i olika medier, sitta i olika möten och bekräfta andra.

Jag ser att jag kan göra skillnad för många. Men för modet krävs det "rus".
För att återhämta mig krävs det "rus".

Sååå förvirrad. Mentalt förstår jag att detta inte är bra, fysiskt, för mig eller maken.

Vinäger
mån, 2019-03-11 - 20:29

är man inte till slut inte till hjälp för någon. Så brukar jag tänka. Är inte en officiell person på samma sätt som du, men ändå en förebild för många, inte minst i mitt arbete, vilket genererar ett visst ansvar.

Jag brukar jämföra med syrgasmasken på planet. Du måste först sätta på den själv för att sedan kunna hjälpa andra på med den.

Ta hand om dig och glöm inte att du i första hand är den viktigaste personen i just ditt liv. ?

Kram

anonym24751
mån, 2019-03-11 - 20:54

Hej Honungsblomman!

Jag tycket du ska prata med din man och be honom sluta att köpa hem vin. Jag skulle bli jätteglad om min man köpte till mig, men samtidigt skulle det aldrig funka. Jag skulle ha tvångstankar av att ta från vinet, dag som natt.

Om du känner att du inte kan kontrollera det eller har ”vill-ha-begär”, så för din skull prata med honom.

Jag är precis som dig. Inbillar mig att jag presterar bättre med alkohol i kroppen, att jag är socialare, trevligare och har lättare att ta folk. Jag tänker ofta ”va jag nykter då” om jag tänker på en specifik händelse, jag vet knappt vem jag är nykter nu för tiden. Och kommer jag fram till att jag var det så blir jag ibland förvånad att jag vågade trots att jag inte druckit något.

Hoppas allt går bra för dig, jag vet att du skulle göra det lika bra utan alkohol. Bara att det känns som en säker livlina ibland... däremot är den svår att balansera på. Brister det så kan gå riktigt dåligt.

Kram?

Tackohej
mån, 2019-03-11 - 21:47

Otroligt vad jag känner igen mig i din beskrivning! Du ör inte ensam och jag var verkligen i en väldig liknande spiral för lite drygt en månad sen. Kan fortfarande känna en saknad av den lilla kicken för att våga/orka/öka kreativiteten. Men nu efter en vit månad mörker jag hur man lurat sig själv.
Heja dig och lycka till med allt