av Trött ledsen o…

Trött ledsen o…
lör, 2019-03-16 - 20:42

Igår så lovade han mej när han var nykter att idag skulle vi bara vara tillsammans och mysa med någon bra film. Men som jag misstänkte så var det bara tomma ord. Här sitter jag ensam igen så som alla andra helger. Han höll inte sitt löfte. Är jag förvånad? Nej, men varför blir jag då så ledsen och besviken? Jag vill så gärna att han ska vilja vara med mej så mycket som jag vill vara med honom. Jag vill ha kärlek, närhet någon som vill vara med mej och uppskattar mitt sällskap. Det är kanske dags för mej att gå vidare och lämna allt detta drama. Varken jag eller barnen mår bra av detta. De vill inte ens vara hemma på helgerna ifall deras pappa skulle dyka upp full. Vi har sagt att om han ska dricka så sker det inte i vårt hem utan då får han ta sej någon annanstans och inte får han komma hem full heller, vilket han inte alltid håller med när han kom hem 6:30 imorse så smög han bara ner i sängen och somnade så det va skönt att han inte stökade en massa. Men det är väl illa när man är tacksam när han kommer hem på morgonen utan att stöka? Vad har hänt med min självrespekt? Varför accepterar jag detta när jag skriker inombords att jag inte orkar detta längre. Jag vill bara försvinna och slippa all denna skit. Livet känns så meningslöst och tungt. Jag vill bara att allt ska bli som det var förr innan alkoholen tog över. När vi var lyckliga. En normal familj.. men jag har även insett att man inte kan förändra någon som inte vill förändras.. jag får helt enkelt ta och bestämma vad som är viktigast.. att leva ett skitliv i hopp om att allt ska bli bra igen eller att ta bort den jag älskar så oerhört mycket och kanske få lite livsgnista tillbaka igen..

Miz
lör, 2019-03-16 - 21:03

För din och barnens skull måste du nog välja att gå eftersom han inte verkar vilja sluta dricka! Det ör svårt och jobbigt men hans drickande är INTE ditt ansvar! Men om han får ta eget ansvar kanske han måste sluta dricka.. Jag lider med dig och förstår att du är ledsen och besviken hoppas du kommer fram till något bra beslut! ? Kram

Skrållan
ons, 2019-03-20 - 07:58

Fy vad jobbigt. Känner igen mig helt i din historia. Min man har ju perioder som han dricker mer. Han hade en period där han drack, på helgerna, tills han inte orkade stå upp, utan somnade direkt. Jag satt och tittade på tv själv, instängd i ett rum, och längtade efter min man och att han ville umgås med mig. Men alkoholen kan man inte konkurrera med. Så jobbigt. Men som du skriver, man är glad när dom bara somnar, så man slipper allt bråk.
Svårt när man älskar en man som älskar alkoholen mer.

Skrållan
ons, 2019-03-20 - 07:58

Fy vad jobbigt. Känner igen mig helt i din historia. Min man har ju perioder som han dricker mer. Han hade en period där han drack, på helgerna, tills han inte orkade stå upp, utan somnade direkt. Jag satt och tittade på tv själv, instängd i ett rum, och längtade efter min man och att han ville umgås med mig. Men alkoholen kan man inte konkurrera med. Så jobbigt. Men som du skriver, man är glad när dom bara somnar, så man slipper allt bråk.
Svårt när man älskar en man som älskar alkoholen mer.

Måne68
ons, 2019-03-20 - 11:51

Jag känner att grejen är att du måste ta till dig att din man inte kan eller ska lämna några löften om alkoholens vara eller inte vara till dig eller till barnen. Det är ju han som har problem med alkohol. Eller ett förhållande till alkohol som han måste förhålla sig till. Stanna kvar i eller bryta med. Och ska han sluta dricka för att alkoholen skadar dem han älskar så måste han sluta för sin egen skull - inte för att du vill det, inte för din skull. Han kan inte ge dig nykterhet. Han kan bara bli nykter själv. Det är det som är grejen!

Min man kämpar hårt med och mot alkoholen. Jag är medberoende, så är det, precis som du. Jag sörjer och längtar, älskar och hoppas i en aldrig sinande ström. Men jag har kommit dit att jag har sagt till honom att han får stå för sina val. Dricker han så är det ju också ett val - och vi får dricka som vuxna i Sverige! Men jag sköter inte om honom, jag ömkar inte, jag säger vad jag tycker. Jag konfronterar honom med min rädsla när jag känner den. Och jag gör det när han är nykter...för han måste ta in den. Vi måste ju prata på lika villkor. Det känns som vi har en väg där. Nu går han på AA. Han får kraft av det. Det känns bra att se det.
Men glöm för allt i världen inte bort dig själv! Du ska ha ett liv. Och barnen ska ha ett bra liv. Det låter som ni lever och andas efter hur dagsformen är för maken/pappan. Ni är värd något mer och bättre. Det är okey att fortsätta älska honom. Men han får inte ta ifrån er vardagen, livet måste bli bra, det måste gå att andas, planera ha roligt, ta hem kompisar, vara trygg. Går inte det där han är, går det inte att lita på honom i det - då behöver ni ett annat hem....tufft, jag vet. Men det är värre att fortsätta såhär. Ni kan inte hjälpa maken/pappan. Men han kan hjälpa sig själv/söka hjälp. Det vet han ju innerst inne. Och du med.

Tusen lycka till. Många kramar. Många varma tankar. Glöm inte; det är inte fel att älska. Kärleken är aldrig fel. ❤

Anonym 21523
ons, 2019-03-20 - 18:53

Håller med andra här att barnen och dig går före
Han är vuxen och gör egna val och de valen han tar är inte sunda
Förstår hur ont det gör att han inte ger dig/ er det ni förtjänar, som trygghet, kärlek, respekt mm
Hoppas du finner ett sätt att ta dig vidare

Trött ledsen o…
fre, 2019-04-12 - 20:52

Han har skött sig riktigt bra och spenderar mer tid med mej. Vi går promenader på kvällarna och spenderar till och med fredagskvällar framför tvn utan någon alkohol. Vi har bestämt att vi ska köra en utmaning 30 dagar utan alkohol och socker.
Jag är nämligen riktigt svag för socker och han för alkoholen. Så nu kör vi stenhårt och hoppas att det kommer att gå bra. Det känns bra att göra detta tillsammans. För att bli starka som individer och som par.

Tess45
lör, 2019-04-13 - 09:08

Jag kommer från andra sidan och är nykter alkoholist. Jag kan bara tala för mig själv men vill tro att jag får medhåll från andra alkisar. Jag var besatt i alkohol men hatade den. Man vill så gärna sitta i soffan nykter men är helt enkelt besatt och vill göra både och.
Mitt drickande mönster var aldrig så att jag blev synligt full och plakat. Jag drack istället dygnet runt för att inte bli tvärsjuk.
Älskade jag alkoholen? Nej, jag hatar den. Jag behövde hjälp att sparka ut alkohol-djävulen så jag skrev in mig på avgiftning. En besatthet är tuff att klara själv så för sjutton, jag önskar att era partners söker hjälp.

Kärlek! ?

Babar
lör, 2019-04-13 - 12:25

Tess. Jag är i samma situation och det du beskriver stämmer så väl in på mig också. Hatade också alkoholen.
Jag har aldrig heller synts ute jättepackad förutom på en och annan fest med vänner när man betett sig mindre snyggt.
Har aldrig varit full på jobbet bara väldans bakis ibland. Skillnaden är väl troligtvis hårfin.
Oavsett vilket har man ju mått skit och haft den förbannade ångesten.
Mitt stora problem har varit längre ledigheter då drickandet gått överstyr och också pågått dygnet runt.
Den här sjukdomen gör ju att man blir besatt av att försöka bota ångesten med A. Men det blir ju bara sju resor värre.
Så nu efter senaste omgången mådde jag så taskigt mentalt att jag gick till psykakuten för att få en avgiftning. Det här hände för snart 5 veckor sedan.
Nästa sista dagen på behandlingen valde jag att gå till länkarna här där jag bor. Lindrigt sagt mådde man ju skitdåligt och var sliten både mentalt och kroppsligen.
Nog det viktigaste och bästa valet jag gjort. Så nu får jag fantastisk proffshjälp av min drogrådgivare tillsammans med gemenskapen hos länkarna och peppningen här på alkoholhjälpen förstås.
Jag håller med dig Tess om att söka hjälp. Jag hade inte heller fixat på egen hand.

Kramar!