av Jimmie

Jimmie
lör, 2019-03-16 - 02:05

Hej,

Har läst en del trådar (oftast på fyllan) när ångesten börjar smyga sig fram. Det tog mig ett bra tag att våga skriva något men just nu känner jag att det är dags.

Lite kort om mig: (blev inte kort utan jätte långt)

Heter Jim** och är 27 år, bor i Göteborg och jag är en alkoholist. Jag är även en kokainist, blandmissbrukare eller vad du nu vill kalla det. Jag har ett väldigt bra jobb (som jag jobbat hårt för) och tjänar bra med pengar. Konstigt nog så har jag alltid mindre pengar kvar varje månad ju mer jag tjänar...

Jag har alltid varit "glad" i alkohol i sedan 18 års ålder. Innan dess så var jag en av de bästa boxarna i landet och lite av "Sveriges framtid inom boxning" men idag är jag en "tvättäkta alkis". Levde ett ganska hårt liv mellan 18-22 års ålder (tog igen allt jag missat från boxningen). Jag lyckades även ha mina närmsta vänner i krogbranschen vilket gjorde att jag fick leva ett väldigt roligt liv. Mitt "Roliga liv" slutade med att jag åkte fast med kokain och cannabis och gav mig två roliga ringabrott som resulterade med ett bra strafföreläggande (30 K).

Hade tur att jag hade en bra vän som kunde betala för mig tills jag lyckat sälja min bil. Efter detta så blev alkoholen en stor del av mitt liv eftersom att jag var extremt rädd för att cannabis ( i kroppen) kunde resultera att jag blev av med mitt körkort. I denna veva lyckades jag träffa en tjej som jag blev otroligt förälskad i. Jag trodde att jag var extremt förälskad men har idag räknat ut att allt handlade om att hon var personen som vågade säga till mig vad som var rätt och fel.. Efter lite eftertankar så insåg jag ganska fort att det inte var henne jag älskade utan det var mig själv (som nykter).

Åren gick och tillslut var det radhus, Volvo och hund. Jag tror att hunden var en sista räddning för att vi båda insåg att det inte fanns någon kärlek kvar. Vi kom tillslut fram till att det var dags att vi gick skilda vägar. Jag intalade mig själv att jag skulle börja träna igen och visa att jag inte egentligen är ett fuck-up.

Första dagen (som singel) sänkte jag en flaska whiskey och ringde mina vänner som hade grejer.. Slutade med att jag låg avsvimmad på min toalett efter 3g kokain och sömntabletter.

För tillfället bodde jag kvar i radhuset ensam (utanför göteborg) men tillslut fick jag en ny lägenhet mitt inne i centrum, inte bara centrum utan en av de bästa gatorna i gbg.

Efter jag flyttade hittade jag självklart en stammiskrog som ligger 10 meter från min lya. Det är inte någon "kvartetskrog" utan ett av de populäraste ställen i Gbg (och idag är jag BFF med nästan alla som jobbar där) vilket resulterar i mycket bra priser och mycket erbjudande om kokain.

Nog om min story och till mitt stora problem.

Jag ligger idag på ca en vinare och 4 öl om dagen. Detta för att bara kunna sova. Blir oftast kokain fre-sön på grund av att alkoholhalten ligger på ca 10 öl och 8 järn. Idag vet jag inget annat som gör mig lycklig. Kokainet är inte ens kul längre utan bara dyrt. men alkoholen.. Kan jag någonsin vara lycklig utan den?

jag vill inte vara en jävla alkisfarsa (som min egna) utan jag vill vara lycklig och skaffa en familj.

Förstår att ni förmodligen inte orkar läsa all min skit men det var väldigt skönt att berätta..

Med vänliga hälsningar,
Jim**

Nattflicka80
lör, 2019-03-16 - 03:28

Jimmie!

Jag har orkat läsa? Ville mest skriva att jag lyssnat på din historia, att skriva härinne hjälper många av oss ?
Måste sova nu men lyssnar gärna om du vill prata!
Kram / Nattflickan?

Jasmine
lör, 2019-03-16 - 07:00

Tänker att du har hela livet framför dig... och alla möjligheter att göra något bra av det. Förstår att du har en tuff situation- hur ska du säga hejdå till alkoholen? Flytta och byta jobb? Söka hjälp? Hitta nya vänner? Vad tror du själv?

Kram

Mrx
lör, 2019-03-16 - 21:42

Välkommen hit! Jag orkade läsa allt du skrivit. En sorgsam historia men du verkar väldigt medvetet om dina problem. Insikt och vilja behövs för att ändra sitt liv. Här inne finns många som kämpar och vill förändra. Tillsammans kan vi hjälpa och stötta varandra.
/mrx

Svewild
lör, 2019-03-16 - 22:08

Känner så med dig, inte för att mitt liv är/ varit det minsta lika... men för att Du är en människa, precis som alla oss andra, med sina egna problem.
Du är 27 år... DU har hela livet framför dig vännen, vad jag läser in så har du inga barn än!???
Du har SÅ många fler problem med beroende än många av oss andra... Jag är född -69... Då ”fick” man ABSOLUT inte knarka ( som mina föräldrar sa) ... du lever i en värld där de andra gör det lätt för dig, de ger det t.o.m till dig..
Om du vill ha råd från en precis fyllda 50- åring, som har fyra barn 22-32 år är de, jag har två barnbarn...
Bara snälla, tänk efter... Du, som har bra jobb( du kan mista det om allt kommer upp) .... du är ung, säkert vill du ha familj och DET kommer du få om du tar dig ur ”skiten” innan det är försent. Det är JÄTTE bra att du skriver här och jag hoppas du har någon i riktiga livet du kan prata med ❤️
Jag vill dig allt gott ? jag hoppas så att du kommer finna styrka här och att vi kan hjälpa dig att komma fram till ett liv som funkar utan droger ?❤️ Varma kramar / L

Allterbra
lör, 2019-03-16 - 22:15

Haha Swewild, jag är fött 78.
Då fick man inte knarka heller, man fick inte ens raka sig på huvudet.
Utan att ses som nazist, kriminell...eller åtminstone en bråkstake ?

Jimmie, du är ung och det är inte ovanligt att hinka i sig lite whiskey när man blir singel.
Bara att du googlat dig fram till det här forumet, säger mig att du är ung, stark och du kommer Lyckas med precis vad du vill.
Skit i spriten och lev som du säger att du vill ?

PimPim
sön, 2019-03-17 - 19:28

Tyvärr tror man att det är alkoholen som är den bästa vän och gör dig lycklig när du ör mitt uppe i det och när man väl slutat och får lite insikt ser och förstår man att det varit tvärtom. Och där måste man vara redo att jobba med dig själv, massor! Med eller utan hjälp! Jag har funnit mitt stöd här på forumet och nu när jag kommit längre i min process så kikar jag in här då och då.
Jag tog min avgiftning hemma då jag var långledig vid nyår och sen dess har det gått upp och ner!
Att vara utan A-djävulen har många fördelar och lyckan har inte suttit i den, tvärtom gav den mig mer ångest oro och dålig sömn och extremt orolig mage. Det är först nu jag börjar bli stabil på de fronterna men jag behöver varje dag tala om för mig själv varför jag inte ska ge mig på vinet igen. Suget finns, det går inte att förneka men jag är en mycket bättre människa utan alkohol i mitt liv och det gör mig lyckligare.
Jag kan köra bil utan ångest för att åka fast, min lön räcker till fler saker och jag kan amortera mer på lånen. Barnen är gladare med en nykter mamma och nu nalkas våren, solen och värmen! Det ser jag som ett litet ljus ☀️
En dag i taget och ikväll somnar jag nykter!

Kram PimPim ?