Sammanfattningen av mitt liv enligt mig själv känns som ett stort misslyckande. Att lyckas genomföra förändringar verkar omöjligt. Jag lyckas aldrig gå hela vägen. Om jag har gett upp tron på mej själv vem ska då hjälpa mej?

AL

jo det har jag på ett vis men samtidigt så är det jag som måste lära mig hantera livet på ett annat sätt. Jag upplever mig själv som en punkterad ballong och hur jag än försöker bli fylld med luft så går det inte.

Kul att höra från dig, men önskar att det varit bättre med ditt mående. Du har kämpat så länge nu.

Vet inte vad jag ska säga mer än att jag hoppas att du kommer till insikt om vad du ska göra för att du ska kunna hålla kvar luften. Laga hålet, men hur?

Kram

AL

bara jag visste var hålet satt...jag vet inte själv. Just nu söker jag mig fram med allt möjligt som håller mig upptagen....men fy f-n vilken kamp det är varje j-a dag. Läste om PimPim...70 dagar ! och du själv...50 ! För mig är 7 dagar en bedrift. Sveket mot mig själv är nog det största hålet. Lögnerna är nog nr 2. Uppgivenhet nr 3...ja jag kan nog fortsätta med fler då jag känner mig perforerad.

Ja många nyktra dagar har det blivit för mig! Men från april-dec dök jag väldigt djupt ner i vinglaset (som jag dessutom bytte ut till en kaffemugg) som om jag lurade mig själv att jag drack kaffe eller?!? ?
Psyket blev ännu sämre, större hål i plånboken, två flaskor vin varje kväll alla dar i veckan, bruten fot, skickade olika kurirer till bolaget, hopplösa sömnlösa nätter, ständig diarré ja listan kan göras lång och allt det dör destruktiva beteendet skäms jag så över och det måste jag jobba mycket med idag. Så en dag i taget och för varje dag skriver jag ner något jag är tacksam över.
Jag ser möjligheterna men blundar dock inte för det stora hindret, a-djävulen, med all respekt för jag vet hur lömsk hon är och att hon tar varje litet tillfälle hon får att ta makten över mitt liv!
Idag är jag nykter och min intention ör att vara det imorgon också!
Ta hand om dig ?

Kram PimPim ?

Till och med. Det är knappt att jag fattar det själv. Inte varit nykter så länge sedan min senaste graviditet för mer än tjugo år sedan.

Kampen känner jag så väl igen. Önskar att jag kunde överföra alla fördelar som kommer med nykterheten. Det är så j-a värt det. Visst, det kommer perioder med sug och tankar om att ta bara lite, men emellanåt är det nästan tyst i A-hjärnan. En närmast euforisk upplevelse efter alla år av tjat om ett glas hit eller dit. Ibland känner mig nästan normal. Det var längesedan...

Tänker på din rangordning av orsaker. De är så beroende av varandra. Sveket, lögnerna, uppgivenheten. Den sista är nog farligast, svårast att ta sig ur.

Hur tänker du kring att söka hjälp?

AL

..och mina lögner. Det känns som jag tittar på mig utifrån. Ser mitt liv verkligen ut så här. Hur.är det ens möjligt att falla så långt i från sanningen. Vad inbillar jag mig att livet ska ge mig i onykter tillstånd. Inte ens en känsla av frid infinner sig längre. Jag vill inte visa utåt vad som händer...ändå har det inträffat flera gånger denna vår då jag inte har kontroll alls. Läste Vinägers "dag" och naturligtvis var det lika med min dag. Usch vilken hemsk känsla detta är..
total kontrollförlust och förnedring. ALLA ser och förstår..pch jag låtsas som att allt är normalt. Å fy vilken ångest.

AL

...ger mig maxad ångest. Ingen ska komma in bakom mina murar...så tänker jag. Förstår att det är förödande för mig. Men jag vill klara mig själv, vara stark, fasaden får inte rämna. Jag måste klara detta själv. Jag vill inte vara svag. Jag vill inte behöva hjälp.

AL

..inser problemet. Inväntar det berömda suget x gud vet hur många gånger. Tur att man inte vet. Kanske jag klarar det när det kommer...det är bara att ta en dag i taget och invänta. Tänker att man överlevt jävulsk smärta när barnet föddes...kan det vara värre ? I så fall klarar jag det också !

AL

Mötte ett rådjur på min promenad.
Jag å maken har båda röjt hemmet från allehanda skräp. Så skönt. En bra grej att hålla sig sysselsatt med. Otroligt mkt skräp man samlar på sig under en vinter. Lite symboliskt fick det bli för min del. Ut med det gamla. Kvällen tillbringar jag långt från teven...vill ist bygga min hjärna med styrka dvs meditation. Det låter så himla pretantiöst men tar hjälp av mobilen. Ofta infinner sig en total avslappning vilket är en befrielse utan biverkning ?

Vilken skillnad vad gäller tonen i dina inlägg nu mot tidigare. Äntligen! Önskar så att du får landa och stanna i det lugn du så länge eftersträvat.

Kram till dig

AL

Och en enorm sorgsenhet. Målmedveten och irriterad. Irriterad på alla i min närhet som kan dricka sig berusad utan att ngn anmärker på det beteendet. Jag känner mig avskuren och begränsad. Det kräver massor av energi att hantera. Jag är trött.

Exakt så känner jag med nu.
Fick som en hammare i huvudet o allt känns mörkt o vill stänga av känslor. Efter många lyckliga dagar. Skumt
Vi får hålla ut så, brukar gå över?

AL

.... går det över ? Eller är det ständigt återkommande ? Lära sig leva med att övervinna sina begär varje dag....som en ständig bantarperiod.
Idag funkar grapefrukt väldigt bra.
Undrar vad som funkar imorgon?

AL

Vår sommar höst i ett ständigt vinrus.Oj så less jag är. Ute är det grådimma och jag känner att mitt liv har samma nyans. Tack o lov att detta forum finns kvar för nu vill jag börja om.
Jag vill vara en sån där som inte dricker.

Javelin

Men vad bra att du hittade tillbaka, välkommen! Har läst din tråd och ser hur du kämpat. Känner igen mig så mycket i ditt resonemang. Vill inte ta hjälp utifrån, de långa perioderna i dimman, självföraktet/skammen mm

I slutändan har vi bara nuet vi kan påverka och du vill ha förändring mot för hur den senaste tiden varit. Att skriva här är ju ändå ett konkret bevis på en aktiv förändring, fortsätt så! ?

AL

Har läst din tråd och tänker att livet faktiskt är orättvist och asjobbigt. Att då adda detta med alkohol gör ju inte det bättre precis...snacka om en nedåtgående spiral. Och detta gör jag friviligt fastän jag ser konsekvenserna. Men kan du och alla andra här bli nykter så kan jag....

AL

Det gick bra idag. Ingen längtan alls. Te och vatten. Hoppas natten ger sömn. Känner mig trött i själen.

AL

Olika måsten är gjorda och det gick bra. Inga tankar på vin.
Men nu planerar jag inför imorgon och det känns vingligt. Mannen borta och jag kan faktiskt dricka vin hela kvällen. Läser i andras trådar om denna velighet. Jag är helt bestämd en sekund och nästa håller jag på med planeringen. Hur sjukt är inte detta!!!!
Jag längtar till måndag = rutin.
Hatar helg och ensamhet = full.

AL

Vaknar utvilad. Mannen ringde just å sa att han kommer hem ikväll. Då känner jag en besvikelse på en gång. Mina planer förstörda. Samtidigt känner jag en uns av lättnad. Då är det klart. Inget vin ikväll. Ändå vill jag inhandla alkohol för säkerhets skull...om det blir ändrade planer igen.

Jag har helt missat att du är kvar på forumet... Eller har återkommit? Jag slutade skriva rätt abrupt under 2018, för att återkomma våren 2019. Vinmarinerad. Utmattad. Igen. Nu ha jag flyttat in i ”Det vidare livet”. Velar gör jag fortfarande emellanåt. Ändå. Men nu är steget liksom längre till att faktiskt agera på den där veligheten. Du kommer också dit. Jag hoppas din mans senaste besked håller, så du får en nykter lördagskväll under bältet. Vi lär oss av att lyckas!