Solen som drar i mig. Nu är den tack och lov snart nere.

En kompis jag ofta spenderar såna här dagar med (och med att dricka öl) hörde av sig i ett helt annat ärende och det var så svårt att inte föreslå en öl "när du ändå är ledig i morgon du med" (jag tentapluggar dock så är ju inte ens det egentligen). Jag gjorde det inte och jag ser fram emot att vakna upp i morgon i min nystädade lägenhet både nykter och inte bakfull, dricka en kopp kaffe och dra ner på stan för att träna och plugga jävel.

Jag kan inte för allt i världens förstå hur så tillsynes små saker kan trigga. Hade jag sagt "vill du ta en öl" hade hon varit game liksom. Det är allt som behövs. (varken hon eller jag är svårövertalade när det gäller alkohol). Kanske är det därför det enkla sms:et triggade så hårt? För att jag vet att om jag sa något hade det blivit så av bara farten trots att det är en måndag (hon jobbar precis som jag alltid gjort obekväma tider och dagar).

Hur hanterar ni sånt här? Det gick bra nu, men nästa gång? Solen, värmen... allt triggar lite smått just nu. Behövs så lite känns det som.

Hoppas ni har en fin början av veckan.

Det kommer alltid finnas anledningar till att dricka, bra väder dåligt väder, elak fru mycket på jobbet eller vad som helst. Det är du som bestämmer. Jag dricker inte alkohol så därför finns det under inga omständigheter några anledningar till att dricka. Jag tjatar om, jag vet. Men sluta vela så kommer det gå lättare. Var bestämd, oavsett. Njut av livet, det blir fantastiskt mycket bättre utan alkohol.

Mvh

Det är inte så mycket att jag velar som att hjärnan inte riktigt hänger med i mitt beslut, att mönster gör att jag fortfarande kommer på mig själv i de tankebanorna. Jag vill inte och ska inte dricka, men är inte svårigheten att bryta tankesätt och vanor en del av problematiken de flesta av oss har med A?

Visst är det så, men vem har sagt att det är enkelt. Jag använder all min envishet som jag förut använde till att få dricka och försvara mitt drickande. Det finns inga mer envisa än alkoholister.

Mvh

Ja det ligger nog något i det där.

Men jag förväntar mig inte att det ska vara enkelt. Jag får lägga så mycket kraft på att sysselsätta mig med annat, och det har så här långt fungerat bra. 5 dagar nykter i rad nu och helgen är fullsmockad med alkoholfria aktiviteter som jag ser mycket fram emot.

Det jag vände mig emot var att du verkade insuinera att jag inte bestämt mig för att jag pratar om svårigheter som dyker upp. Jag har aldrig sagt att det är enkelt, eller att jag följer i pulser. Men jag kommer på mig själv tänka i samma mönster (försöka hitta anledningar och ursäkter) och det är dessa impulser och tankar jag måste främja mig från, det betyder inte att jag ger efter för det (eller att jag inte "bestämt mig" tillräckligt).

Bra, starkt jobbat. Vad jag ville förmedla var att jag bryr mig att det går bra för dig.
Får nog rannsaka mig själv då min frustration över att alkoholen ställer till det för oss och många i dess närhet. Sedan ska det fortsätt att jävlas när vi tagit beslutet att sluta.

Häng i även om det är svårt eller när tankarna försöker luras.

Mvh