snedsteget

Hej alla där ute, detta är mitt första inlägg här.
Vad jag vill få ut utav detta är oklart men jag känner att nu får det fan vara nog. Jag har tänkt den tanken några gånger det senaste halvåret men nu verkar tillochmed kroppen totalt säga ifrån.

Jag är 21 år och jag mår redan fruktansvärt utav alkohol dagen efter. Som att kroppen redan tagit tillräckligt med gifter under sitt existerande på denna jord och snart kämpar in i det sista. Det är så det känns iallafall.

I lördags blev det en rätt blöt utekväll. Som vanligt, sedan några få cidrar på söndagen utspritt över dagen & på måndagen var det igång igen. Myyycket alkohol av alla möjliga sorter konsumerades då, och nu, två dagar senare mår jag fortfarande fruktansvärt.
Gårdagen spenderades med ett tjugotal panikångestattacker, inbillningar av att se saker i ögonvrån och möbler rörde sig (inbillning) extrema svettningar, allmänt yr och med en hejdundrande hjärtklappning. Tänkte att det skulle vara över idag, ack så fel jag hade. Hjärtat rusar fortfarande, har tryck över bröstkorgen och en huvudvärk som vägrar släppa taget det minsta, och det är nu kväll, TVÅ dagar sedan jag drack.

Vad fan har jag gjort mot min stackars kropp?
Jag är 21 år men det känns som att den är i en 80 årings skick. Psyket är inte heller på topp, det har det väl aldrig varit riktigt men alkoholen får verkligen mig att behöva arbeta i dubbel så brant uppförsbacke.

Hur länge kan en baksmälla hålla i sig?
När slipper jag denna brutala huvudvärk, hjärtklappningarna och den extrema orkeslösheten?

Ångesten som äter upp mig inifrån över vad det för liv jag skapat upp åt mig själv egentligen. Den enda lyckan och riktiga längtan jag har numera är till då jag planerar till nästa utekväll, då jag fått i mig alkohol, blir go & glad och all panikångest släpper.

Jag vill kunna börja uppskatta de små sakerna i livet igen, och inte behöva slösa bort halva mitt liv på att ligga inne bakis.

Nu blev det lite långt, jag har inte ventilerat mig över detta innan så det är väl iallafall ett steg åt rätt riktning....

/ Jag

Ansa

Hej!
Det är absolut ett steg i rätt riktning.
Hur länge har du druckit och känt så här?
Du beskriver den fruktansvärda psykiska och fysiska ångesten/abstinensen väldigt bra.
Jag har varit nykter i 14 dgr nu efter att ha druckit dygnet runt veckorna innan. Det är verkligen en progressiv sjukdom, så det är jättebra att du tar varningstecken på allvar redan nu, och inte låter det gå 20 år till.
Heja dig!
Kram?

snedsteget

Tack, snälla du.
Jag började inte dricka i alltför tidig ålder. Då och då i 17 årsåldern men det var i 18års åldern som det eskalerade rejält. Först 2 helger i månaden, som blev till varje helg... rätt som det var hade jag hamnat i en umgängeskrets där alla (inkl jag själv) drack i princip vartenda dag.
Var och varannan dag var det fest i samma hus, med alkohol och snart även andra partydroger titt som tätt. När jag drack som mest under denna period drack jag en 70s vodka varje kväll på mina korta 155cm. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag missbrukade alkohol och andra droger alldeles för hårt från 18 till 20års åldern vilket gjort att jag nu 1. Inte kan hantera alkohol och 2. Mår som ett skal dagarna efter med en galen puls.
Numera har jag lagt av med drogerna sen ett år tillbaka men rejäla fyllekvällar blir det fortfarande några gånger i månaden. Eller några öl och cider per vecka.. men jag suktar betydligt oftare.

Wow, fantastiskt med 14 dagar nykterhet! Hur känns det nu för dig, i psyket och måendet? Efter 2v nykterhet borde kroppen ha blivit återställd en bit, iallafall ♥️

snedsteget

Du undrade när jag började känna såhär, i början var jag en av de som ALDRIG blev bakis. Sen började jag få panikångestattacker & det var det som startade helvetet. Efter 6-7 dagars supande sommaren 2016 åkte jag in på akuten pga en panikattack som aldrig tog slut, jag trodde jag höll på att dö - så sen ungefär dess så har jag mått riktigt kasst efter alkohol och tyckt att det varit nog.
Jag har rätt svagt psyke generellt så att jag skulle gå sönder helt psykiskt av mitt hejdlösa festande var inte helt oväntat.

Tack för ditt svar föressten, det glädjer mig!

snedsteget

Inne på dag 3 sedan sist jag drack, trodde verkligen det skitiga måendet skulle vara över tills nu. Funderar på om jag faktiskt dragit på mig något virus, nån sjuka utöver baksmällan.

Legat och svettats hela natten, sprängande huvudvärk och rusande hjärta. Ipren hjälper inte. 2 timmars sömn lyckades jag skrapa ihop. Jiha!

Sofia

Vad fint att se dig här! Du har startat en tråd här och känner att det får vara nog nu, du lyssnar nu på vad din kropp vill säga dig - du upplever att den tydligare säger ifrån och du känner dig som en 80-åring istället för 21. Du är väldigt klok och ansvarstagande som letar efter sätt att ta tag i dina alkoholproblem nu, för att nå en bättre hälsa - förhoppningsvis både psykisk och fysisk. Det låter som att din kropp har det väldigt tufft just nu med abstinenssymtom. Oro, skakiga händer, svettningar och sömnsvårigheter är vanliga reaktioner. Symptomen är obekväma, men varar inte särskilt länge och är inte värre än en influensa. Läs gärna mer om abstinens på vår faktasida, ifall du tror att det kan vara till nytta för dig: https://alkoholhjalpen.se/akut
Fortsätt gärna att skriva här om hur det går för dig och återigen, varmt välkommen!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

snedsteget

Tack Sofia!
Ni gör ett så himla fint jobb.

18 dagar sedan jag drack nu, och jag mår så mycket bättre. Aldrig mer ska jag supa tills jag stupar, jag känner inte ens sug till det.. Efter hur jag mådde efter senast jag drack fick jag verkligen avsmak för att bli dyngrak.
Imorgon är det en tillställning hos en kompis, några öl kommer att drickas och bara mysa på är planen. Känns skönt att inte känna behovet av att supa som om det inte fanns en morgondag så fort det är ”fest”.

Hoppas det håller i sig nu; Ett mognare och friskare sätt att tänka om alkoholen på.

❤️ Jag återkommer.