Idag är det 21 dagar sedan jag söp sist. Hade en helg där jag söp hela helgen dygnet om och var desperat. Hade haft flera sådana under denna sommar. Då gick jag in här och läste vad alla ni hade skrivit och speciellt aeromagnus fick mig att inse att jag behövde hjälp. Så samma dag kontaktade jag vårdcentralen och kom in till en ung kvinnlig läkare som var helt underbar. Samma dag pratade jag med min närmsta familj, och berättade vad jag hade gjort och berättade om mitt drickandet, som dom inte riktigt kände till, jag hade lyckats lura nästan alla i familjen att jag hade slutat för länge sen. Jag bor för mig själv, därför kunde detta lyckas.Men inte riktigt, min man förstod det iallafall eftersom jag hade en stor alkohol tolerance, och han hade förstått att jag ljög när jag sa att jag bara drack lite då och då.
Jag ska nu gå och prata med en beroendesköterska, läkaren har tagit en massa prov och jag har trots allt ännu inga leverskador och bra värden iövrigt. Så jag tycker att jag har tur, och hoppas att jag kan komma fram till varför jag dricker på detta sättet.
Jag vill inte dricka, samtidig som jag verkligen vill dricka. Idag vågade jag nästan inte gå och handla, jag var livrädd att hjärnan skulle slå ifrån mitt tänkande och att jag bara skulle styra kosan in på systemet och handla vin igen. Men jag gick och handlade och hämtade mina paket(mittemot systemet) utan att gå in. Jag sitter nu och känner det som att min bästa vän har dött. Sörjer att jag inte kan hantera detta. Men vet att det kan jag inte. Imorgon kommer jag att vara glad att jag lyckades att inte gå in. Innan jag gick och handlade hade jag en argumentation med mig själv, om varför jag bara idag kunde gå och köpa vin och dricka det, sedan gick jag in här och läste lite trådar och därefter bestämde jag mig för att jag inte skulle köpa vin idag. Så alla ni som skriver här, vet att ni idag hjälpte mig! Tack.

Vad bra 21 dagar. Suveränt. Ja tanken att inte kunna dricka är svår och kommer man brottas med. Bra att du tagit tag i problemen. Jag gar själv haft ett återfall och man kan nog råkat för ett bakslag men det gäller att hålla sig till en plan. Det gäller att ta hjälp och många är livrädda för sjukvården men jag har bara goda erfarenheter.
Nu kör vi en vit vecka till /Aeromagnus

Hexis

Ja jag har tagit tag i saker, och början är väl ganska lätt när man har väl har bestämt sig. Idag var första dagen som var riktig svår(utöver de första dagarna, som var fulla av ångest och självhat), och det ar dessa dagar jag är livrädd för. Har försökt att sluta tidigare, men det har inte funkat, som mest 3 månader, sedan har jag övertygat mig om att jag visst kunde hantera det. När jag läste några av dina (aeromagnus)trådar ang. vården, insåg jag att jag behövde hjälp, att det kanske då skulle fungera, och jag hoppade ut i det utan att tänka för mycket. Har ju velat förändra mitt drickandet länge, men varit rädd för vården och hur jag skulle bli bemött, har inte så värst bra erfarenhet av vården. Hade jag köpt vin idag vet jag också att jag skulle ha fortsatt. Just nu kan jag inte dricka och säkert kanske aldrig. Jag tänker kanske i framtiden, men inte nu. Och vet väl innerst inne att det nog blir aldrig, men det ger mig lugn just nu att tänka att kanske i framtiden kan jag dricka måttligt, men inte nu. Jag får överleva att jag har förlorat en vän. Helt sjukt faktiskt att betrakta alkohol som en vän, men så är det. Alla tokiga tankar om hur värdelös och dum jag är försvinner med vinet. Samtidigt vet jag också att många fina stunder försvinner och blir förstörda av alkoholen. Och det vill jag inte missa längre. Så ja en vit vecka till!

Ja sug kommer och då bör man prata med sig själv och försöka få hjärnan att ta att de negativa sakerna med att dricka är enormt många fler än de positiva. Choklad, cola och att hålla sig sysselsatt funkade för mig. Framför allt det sistnämnda. Vi som missbrukat alkohol är inte värdelösa vi har bara insjuknat i alkoholism och då behöver man vårda sig. Antingen via sjukvård eller hemma. Se dig själv i spegeln och säg varje dag 10 positiva saker om dig.

Hexis

T88, "en dag i taget" är mitt mantra just nu;-)
aeromagnus, "Choklad, cola och sysselsättning" helt rätt tror jag, är bara redan så överviktig att jag får hitta annat än choklad och cola. Och det är ju delvis alkoholens som påverkat vikten. Har iallafall gått ner några kilon under dessa dagar och hoppas på fler. Vad jag nu behöver är att ta tag i en massa annat, träning,bra rutiner i vardagen, tänker att om jag på något sätt kan styra upp min vardag så den fylls med annat, blir det lättare. Just nu är jag så fruktansvärt trött. Jag sover stenhårt på natten, vaknar och är utvilat, men efter 2 timmar vill jag bara gå och sova igen, är det någon som känner igen sig? Jag jobbar med barn och ungdomar, har en hörselsskada(medfött) och dåliga knän, som ger mig smärtor varje dag, vilket a har hjäpt på, jag inser att a har gett mig lugn och ro om kvällarna.Jag vet att träning är vägen fram när det gäller smärtorna, men saknar energin. På jobbet känner jag att jag är mycket mer ljudöverkänslig än jag har varit tidigare, jag tar slut efter någon timme och känner mig helt orkeslös.Är detta normalt? Jag hoppas på att detta klingar av så småningom och att jag får min energi tillbaka så att jag kan ta tag i allt annat jag behöver ta tag i.Just nu är jag är jag bara glad att jag inte köpte vin igår, idag kan jag stå emot utan problem:-), imorgon...vem vet? En dag i taget, tills jag har klarat en vecka till, och så får jag klara en till.
Ha-ha 10 positiva saker, det är inte lite det, men några kan jag nog klara och kanske kan det bli fler så småningom :-)
Får jag fråga om ditt återfall? Var det en dag eller flera? Känner stärkt att jag kan inte ens ha en dags återfall just nu utan att trilla dit igen, som igår. Hade jag köpt vin igår hade jag tänkt att vad då kan jag lika bra ta denna vecka och börja om igen på måndag, ja ni alla här känner nog igen er här? Jag skal klara denna vecka också. Och nästa vecka börjar mina samtal med beroende sköterskan. Jag tar förresten inga mediciner just nu. Läkaren gav mig valet, och jag har valt att inte ta något, men har också pratat med henne om att det kan jag kanske bli tvungen till senare, om jag trillar dit igen, är det nästa möjlighet.Kram till alla här, kämpa på! Och stanna kvar här. Jag känner iallafall igen mig i så mycket här, och det hjälper att gå in och läsa trådar, gav mig styrka att motstå suget igår.

Det varade i 4 dagar. Söp bort min sons 6-års dag kul. Hatar mig för det. Kan inte spola tillbaka tiden utan bara se till att det inte inträffar igen. Jo choklad, eller sött stillar mitt sug. Jag går ju på lchf nu så inga kolhydrater här :) Jag var jättetrött i ca 3 dagar efter uppehållet. Efter en vecka kändes kroppen hyfsat normal igen. Kroppen reparerar ju sig själv så då går det nog åt energi.

Hexis

Åhhh ja,vi kan verkligen ställa till det när spriten är i kroppen, har saker som jag gjort för 10 år sedan, som jag fortfarande får ångest för, när jag tänker på det. Men du lyckades komma på spåret igen!
Känns just nu som att det skulle jag inte klara. Som jag har det just nu vågar jag inte vara i närheten av alkohol, iallafall inte hemma hos mig själv, inte ens folköl. Ute är mindre problem, för då säger jag nej tack, jag är för trött, skulle bara somna. Och i min omgångskrets är det helt ok, vilket är skönt. Ingen ställer frågor. Det är när jag är ensam hemma som jag har svårt.
Jag är fortfarande trött efter 23 dagar, men kan iallafall märka en förbättring. Värst är ljudöverkänsligheten på jobbet.
Har märkt att jag äter mera sött också, annars har sötsuget varit borta i många år. Men som sagt jag är redan överviktig så jag får passa mig. Hoppas jag snart får ork att börja träna.Tack för att du har svarat mig, känns som att någon annan finns där, har inte riktigt någon att prata med om detta, känns ibland som att folk vill tysta bort det, "om vi inte pratar om det finns det inte". Samtidigt vet jag också att detta är mycket svårt att prata om, och jag försöker tänka att det inte är för att folk inte bryr sig, utan är rädda och inte vet hur dom ska fråga. Det är inte för att så många vet om det heller, bara familjen i stort sett.
He-he nu skal du få se min lista på positiva saker om mig själv.
1. Jag är väldigt kreativ, hantverksmässigt, pysslar på jobbet, hemma och håller på med att renovera min lägenhet och möbler, och jag älskar det.
2. Jag har värdens tålamod med folk(mestadels ungdomar,barn men också vuxna), när jag försöker lära dom mina pysselgrejor.(Mina kollegors kommentarer)
3. Jag kan vara väldigt envis(tycker jag är positivt, när det gäller rätta saker)
4.Tjaaa....... Mina kollegor tycker att jag är snäll.......vilket jag väl får vara glad för........Fast snäll för mig är mesig och jag önskar att de kunde säga något annat. Så nej, 3 bra saker kan jag komma på som jag är stolt över! Och det är inte så dumt det.
Kanske kan jag lägga till saker så småningom:-)
Tack från mig att du finns, att detta forum finns, att alla sköna människor som skriver här finns. Skönt att man inte är ensam med alla sina tankar som lätt blir sneda, ologiska och destruktiva. Känns som att det finns hopp om att vi ska ta oss igenom detta, inte utan motgångar förstås, men att man för eller senare kan landa någotsånär på fötterna. Kram!

Golda

Jag förstår presis hur du tenker. De ser ut som om vi har samma drikke mönster. Jag har prövd sluta flere ganger men klarer de aldrig helt. nå er de slutt. nå er de ingen som accepterer att jag drikker noe mer. Jag får ångest og mår jättedårligt når jag drukket..... Nå sitter jag da här og äter antabus... ikke för att jag kanske behöver de just nu men for att familien runt omkring kräver de.
Men vi skal ikke gi opp denne gangen :)
jag har og vart o snakket med en på sosialen som skal hjelpe meg med öppenvård behandling. 12 stegs rpogrammet osv. jag må jobba med meg selv lika mye som med alkohol. för just nu ser jag meg själv som en liten pöl vatten.

Golda

De som jag tycker är jobbigast just nu är att familjen er så besvikena på meg og siger hele tiden til meg vilket misslykkande jag er som har blivit alkolist... og de er så jobbigt att höre... og når jag siger att jag skal förendra og jag skal de nu så får jag bare tilbake.. de kommer aldrig til att gå endå...
da känns de tröstlöst men jag vet att för meg selv så må jag slutte. Min ex orket ikke med han heller.....
fy va jag ångrar va jag gjort. og varför jag skulle ta den flaskan med vin osv....

Hexis

Hej Golda, Tyvärr är det ju de vi månar mest om(förutom oss själva)som far illa av vårat drickandet, och till slut orkar de inte längre, de har ju sina liv de också. O vi lovar och lovar att nu blir det inte mera.Och till slut orkat de inte längre. Vad jag kan förstå håller de dina kvar vid dig och kräver att du äter antabus, bra tycker jag, för att då kan du inte när alla ursäkter för att dricka smyger sig på. Tråkigt att de säger till dig att du är misslyckat, för det behöver man verkligen inte, för att det lägger man på sig i rikliga mängder själv.
Jag blir glad av ditt " vi ska inte ge upp denna gången"
Stärkt av dig att ta dig till socialen. Jag gick till vården och var väldigt liten och s...rädd, så jag vet hur du kände, och det tog mig väldigt lång tid att söka hjälp själv. Håll fast i att du vet för dig själv att du måste sluta, för det är det enda som gäller. Det är bara vi som kan sluta, och så småningom kommer de att se att denna gången lyckas vi, och jag tror att när de ser att vi klara det, vinner vi tillbaka deras tillit.Men det kan ta tid. Så håll ut! Gå ditt program och jobba med dig själv. Du är ingen pöl med vatten, du är en människa som är sjuk och behöver hjälp.
Golda, vi ska inte ge upp denna gången! Nu kämpar vi på!

Hexis

nu dag 24, har altså klarat 23 dagar utan a. Känns bra, men vet också att jag får akta mig från att slappna av och tro att den är i hamn. Jag vet ju av erfarenhet att snart kommer alla små ursäkter fram för att ta ett glas eller en flaska, bara i kväll. Jag kan ju låta bli om jag inte vill dricka. Men nej det blir inte av, för jag ska klara denna vecka! Jag ska hålla fast med min envishet och använda den till något bra. Ha en bra torsdag alla härinne. Kram och kämpa på!

Så länge an inte tar hem något och är på sin vakt går det bra oftast. Bra att du har hobbies det hjälper med saker att göra. Nu tar vi en vit helg.

Hexis

jo, än så länge går det bra. Har bara en massa tunga tankar kring livet, och nu inser jag att det är en del av detta med att dricka, jag har inte dessa tankar när jag dricker. Då lever livet loppan. Jag inser att jag verkligen behöver ta tag i mitt liv. Är inne på min 45:e dagen tror jag;-) får räkna efter.
Fortfarande trött, men det börjar ljusna. Det hänger nog också ihop med hösten, har alltid haft en släng av höstdepression. Nåväl jag kämpar vidare!Snart 2 månader utan!

DryMartini

Bra jobbat, Hexis! Har själv slutat och hållit uppe ungefär tre veckor och det känns jättenbra. Suget har nästan försvunnit, så jag har inga problem att låta bli. Det jag märkt förr när jag har slutat att det är lätt att man känner sig duktig efter en tids uppehåll (med rätta iofs) och man slappnar av och tycker att det inte är några problem och därför kan man unna sig några glas. Det tycker jag är en stor fälla, för det är lätt att det eskalerar då. Så, håll i och låt dig inte övertyga dig själv att det känns lugnt att dricka när du varit så duktig.

Jag läste att det finns bara ett livsmedel som innehåller mer energi än alkohol och det är rent fett, så lite gott kan man unna sig om man skippar alkoholen.