av Rosa ljus

Rosa ljus
mån, 2019-02-04 - 18:41

Ny här.. Men behöver er hjälp, hur vågar man lämna?! Så sjukt less på att vara en hackkyckling. Så sjukt less på att varje helg få höra hur vidrig jag är, hur vidrig min familj är. Bli kallad horbarn och gud vet vad...
Vi har varit tillsammans i 10 år, och det känns som jag levt på hoppet lika länge. Jag vill bort!!! Så sjukt frustrerad, varför är det så jäkla svårt att ta steget. Varför tänker jag att... Jag kan lika gärna bo kvar och ha det såhär han kommer ändå aldrig att lämna mig ifred, har ett gemensamt barn och jag känner att jag måste ta mig ur det här

Skrållan
mån, 2019-02-04 - 19:20

Välkommen. Bra att du hittat hit. Här kan du få stöd och råd. Och kunna prata av dig.
Lever också med en alkoholist.
Har inte heller vågat lämna, men har börjat lista upp varför jag är så rädd för att lämna. Tänker att man får lite perspektiv på allt då. Men jag har också dagar när jag känner att allt är svart.
Du ska ju inte behöva stå ut med att bli kallad allt möjligt hemskt. Försök att tänka på dig, och gör roliga saker som du vill.
Tror att kärleken till sin hälft förstör och att det är därför det är så svårt.

Otroligt
mån, 2019-02-04 - 21:18

Blir ledsen när jag hör hur mycket skit du får ta. Ingen ska behöva stå ut med något sådant. Om du inte kan ta steget att lämna för din egen skull, är du skyldig ditt barn att visa vad som är rätt och fel. De kommer att tacka dig en dag och du kan få lugn och ro. Visst kommer du att vara ledsen ibland men vetskapen att ditt barn slipper se eländet väger upp tusen gånger. Stor kram

Rosa ljus
tis, 2019-02-05 - 19:23

Jag vet.. Jag vill och vet att jag måste härifrån för mig och våran dotters skull. Jag tänker på det varje minut. Jag söker lägenheter sen när det börjar närma sig visning drar jag mig ur. Blir så jäkla trött på mig själv.
Jag vill ha lugn och ro i livet. Jag orkar inte mer. Helgerna ser jag inte ens fram emot längre, han dricker inte i veckan men då är han hela tiden så lättretlig och sur. Man får knappt snyta sig då blir det ett jäkla liv. Det enda han ser framemot är helgen och sina öl...

Otroligt
tis, 2019-02-05 - 20:23

Så hård mot dig själv..allt har sin tid. Finns det ingen alkohol och drogmottagning nära dig? Kontakta hälsocentralen och hör dig för. Kanske en kurator kan ge dig nya infallsvinklar?
Jag gick tillsammans med mitt missbrukande ex på en alkoholmottagning och kuratorn där sa till mig att efter samtal med exet tyckte hon jag borde lämna honom och satsa mina krafter på barn och barnbarn. Tyckte hon var hård då men insåg till slut att hon hade rätt. Exet spelade bara att han skulle sluta dricka men hade nog aldrig funderingar på det. Visst hoppas jag han slutar dricka en dag men det kan bara han själv bestämma. Medans ska jag leva mitt liv..dagarna går så fort man kan inte slösa bort dem med dumheter.
Har ni pratat om hans problem någon gång? Eller låtsas han att det inte finns något problem? Stor kram

Rosa ljus
ons, 2019-02-06 - 19:05

Varför låter jag mig luras av dessa förlåt, det ska aldrig hända igen... Jag vet att det inte betyder något, varför tror jag fortfarande på att han ska söka hjälp, när han sagt det så många gånger men aldrig gör det. Det känns som att tanken på att lämna gör mig så fruktansvärt frustrerad när jag vet att jag inte gör det i slutändan ändå.

Nordäng67
tors, 2019-02-07 - 08:29

till sina egna förväntningar på gott och ont! Om du bokar visning av lägenhet och aktivt tänker att du skall gå. Tänker på den där filmen med Lasse Åberg där han är flygrädd och peppar sig själv inför flygresa: jag kan flyga, jag är inte rädd, jag kan flyga, jag är inte rädd. Lite så funkar det faktiskt. Och så kanske du kan bara gå på visning utan att göra något stort av det, utan krav på dig sjölv att du skall tacka ja sen. Bara titta på den. Ett litet steg i taget i rätt riktning. Nästa gång det är visning kanske det inte är så märkvärdigt....du kanske till och med tycker om lägenheten och tackar ja. Kram

Sofia
tors, 2019-02-07 - 14:45

Välkommen hit! Vad fint att höra att du börjar tröttna på hur din partner beter sig mot dig och att du vill något annat. Det låter som att du blir väldigt frustrerad på dig själv när du inser att han behandlar dig illa, att han inte kommer att förändras och att du egentligen inte vill leva i en sån relation, men samtidigt så tänker du att du inte kommer att kunna lämna honom (kanske av rädsla för att det kan bli ännu jobbigare då, eftersom ni ändå behöver ha kontakt kring ert barn?).

En tanke jag fick när jag läste din tråd var om det finns några små steg du kan ta för att värna om dig själv och markera att hans beteende inte är okej, även om det inte innebär att lämna honom på en gång? T.ex. lämna rummet när han kallar dig elaka saker. Åka iväg med dottern över helgen och hälsa på någon kompis. Söka hjälp hos kommunen (de ska erbjuda anhörigstöd). Ägna dig åt något intresse som ger dig energi.

Läs gärna mer om hot och våld på vår sida: https://alkoholhjalpen.se/akut - att kontakta Kvinnofridslinjen kan vara ett sätt att få stöd och tips på var du kan få mer hjälp.

Hoppas att du finner en väg framåt, där du kan få må så bra som du förtjänar!
Varma hälsningar,
Sofia, alkoholhjälpen och anhörigstödet

gros19
lör, 2019-02-23 - 18:26

Jag tänker så här att du tror på honom för att han tror på sig själv när han säger det. Läs " Jaget och missbrukaren" av Craig Nakken så förstår du kanske lite mer hoppas jag. Alltid utlånad på biblioteket så den är riktigt bra. Hoppas du får insikter som gör att livet känns lättare att hantera.

Rosa ljus
ons, 2019-03-27 - 13:13

Står nu som 1:a på 3 lägenheter, den första är det visning på imorgon. Och jag känner att jag måste gå på den! Jag har knappt sovit på en vecka, bara tänkt på visningen, så frustrerad. Sen mitt senaste inlägg har det fortsatt som vanligt, man är vidrig, hora, horbarn osv. Det enda svar jag får när jag tar upp det är.. Du ska inte lyssna på vad jag säger när jag är full är svaret man alltid får. Jag blir så arg. Tack för alla fina råd.

Nordäng67
ons, 2019-03-27 - 13:57

och kolla läget! Din man liknar mitt ex när det gäller att säga vidrigheter på fyllan som sen viftas bort med ”inget att bry sig om, spriten som talar”! Om han blir elak mot dig när han är full ska han ta ansvar för det och låta bli att dricka. Jag kände att jag tog skada av alla elakheter även om man visste att de inte var sanna/stämde! Hur känner du? Känner du också att det svider i själen? Gå på visningen! Guldläge att stå först i kön! Berätta gärna hur det gick! Kram och styrka till dig från mig!

Rosa ljus
ons, 2019-03-27 - 18:43

Sån ångest just nu, så ont i magen, så rädd för att jag inte ska gå på visningen imorgon, jag vill, vill, vill, jag måste ta steget. Allt skit äter upp mig inifrån, jag kvävs snart

Sofia
tors, 2019-03-28 - 16:10

Hej Rosa ljus. Du har det verkligen jobbigt just nu. Du slits mellan att verkligen vilja ta steget att flytta till en egen lägenhet och en väldig ångest och rädsla. Hur gick det idag, blev det någon visning? Skriv gärna mer om hur du mår, det finns mycket stöd att få här om du tycker att det känns hjälpsamt!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Rosa ljus
lör, 2019-03-30 - 17:36

Jag ringde faktiskt kvinnojouren en gång, det var två år efter vi träffades, han hade då satt en kniv mot min hals.. Jag var desperat, livrädd, skräckslagen. Jag ringde dom dagen efter det hände. Dom vägrade hjälpa mig om jag inte polisanmälde honom först, återkom när du gjort polisanmälan sa hon, annars kan vi inte hjälpa dig.
Jag hade samlat så mycket mod innan jag vågade ringa.. Har aldrig känt mig så ensam och utlämnad som efter det samtalet. Jag tänker ofta på hur många års elände jag hade sluppit om dom hjälpt mig då...

Rosa ljus
lör, 2019-03-30 - 17:38

Jag ringde faktiskt kvinnojouren en gång, det var två år efter vi träffades, han hade då satt en kniv mot min hals.. Jag var desperat, livrädd, skräckslagen. Jag ringde dom dagen efter det hände. Dom vägrade hjälpa mig om jag inte polisanmälde honom först, återkom när du gjort polisanmälan sa hon, annars kan vi inte hjälpa dig.
Jag hade samlat så mycket mod innan jag vågade ringa.. Har aldrig känt mig så ensam och utlämnad som efter det samtalet. Jag tänker ofta på hur många års elände jag hade sluppit om dom hjälpt mig då...

Nordäng67
lör, 2019-03-30 - 20:50

att du ska ta chansen och titta på en egen bostad! Han verkar ju bli direkt farlig av alkohol! Förstår ditt dilemma med hans dubbla personligheter, en du tycker om och en som skrämmer dig och gör dig illa! Men försök att se honom som EN person och den personen är sammantaget inte bra för dig! Konstigt att du inte fick hjälp av Kvinnojouren! Har du någon eller några personer i din närhet som du känner förtroende för? Kanske någon av dom i så fall kan följa med dig på visning och stötta/peppa dig? Har du någon bra person du kan prata med? Förstår verkligen att du känner dig ensam och utlämnad! Men kom ihåg att du har makten över ditt liv även om det inte riktigt känner så just nu! Fortsätt skriva här för din egen skull och också så vi här vet hur du har det! Kram ❤️

Rosa ljus
sön, 2019-03-31 - 19:23

Jag har i princip ingen att ta med mig.. Jag har inte några vänner kvar, han hatar alla, dom han "accepterar" bjuder jag aldrig hem igen, jag skäms för hur han beteer sig...

InteMera
mån, 2019-04-01 - 05:52

Du kämpar och sliter så med att hitta modet! Du har redan styrkan i dig men hans elakheter och lögner har dolt den, du har inte kunnat visa vem du egentligen är med honom.

Tänk på visningen som bara en utställning, sätt inget tvång i känslan och bara gör det. Stäng av känslorna för en stund och bara sätt dig i bilen eller bussen eller vad du behöver för att ta dig dit. Huvudsaken att du tar dig dit. Tänk inte för mycket under tiden, bara tänk ”jag ska gå”. Och när du väl varit på visningen kommer du känna att du kan vara en hel person igen, att du kan, vill och vågar saker helt av egen kraft. Jag hejar på dig! Hälsningar från en som varit exakt där du är för mindre än ett år sen, tvekat och fegat med visning för att plötsligt bara hitta modet inom om mig och bara ta mig till visningen. Mycket gott kom ur den lilla ansträngningen!

Li-Lo
mån, 2019-04-01 - 08:44

Din tråd berör verkligen och rör vid något i mig som väcker oro. Jag undrar om du menar kvinnofridslinjen (020-50 50 50) då du skriver att du talat med kvinnojouren? Oavsett vem du då talade med skulle jag vilja uppmuntra dig att ringa igen. Du har möjlighet att vara anonym. Hur låter det?

I allt det svåra önskar jag dig en fin start på april.

Varma hälsningar Li-Lo