Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Ansa

Heja dig, Vinäger!
Bra jobbat. ✊??
Häng i nu, du har kämpat på så himla bra.
Jag är på dag 14 efter senaste, avgrundsdjupa, återfallet.
Uppskattar dina inlägg mycket.
Kram??‍♀️

Grymt med så många dagar och du har ju många fler. Egentligen.
Mata på med skygglapparna högt över sidospåren.

Ja den förbannade alkoholen kommer finnas med hela våra liv.
Det kommer inte att försvinna
SÅ - Hej skit - alkohol - tanke!
Häng med då - men
styr inte mitt liv, Tack.

Men det kommer en dag när nykterheten är vardag.
Den är naturlig. Man bara är nykter.

Så ska vi leva nyktra eller bara existera under vårt missbruk?
Livet är kort. Just a reminder...

Puss o Kram

MM

Åh, herregud, vad är klockan? 03.37 bara. Vad hände i går? Vad f-n hände? In i hjärnans minnescentrum och leta. Få se, hm... Just det, skyllde på huvudvärk för att lägga mig tidigt. Det vill säga, stänga in mig i sovrummet och halsa i mig riskfritt från gömman i garderoben. Självklart somnade jag "helt naturligt" redan vid 21-tiden. Hoppas bara att jag inte spillde så att jag lämnade några lukt- eller färgspår. Tror i alla fall inte att jag vaknade och sluddrade en massa när M kom och lade sig. Svammel jag måste bortförklara i dag.

En snabbkoll på telefonen. Tack o lov, har varken ringt, sms:at eller gjort en statusuppdatering på Facebook.

Gode värld, vad jag mår illa. Tänk om jag måste kräkas. Snälla, låt M hinna i väg före i så fall. Jäklar, nu var det nära...

Måste kolla hur mycket - eller lite - det finns kvar. Har för mig att jag öppnade även andra tetran. Nej, det kan inte vara sant, knappt hälften kvar av den. Helvete... En och en halv liter 14-procentigt vin på bara ett par timmar. Varför varför varför? Jag skulle ju bara ta ca hälften av den första. Inte undra på att magen är i uppror.

Just det, i dag är jag på kurs hela dagen. Samåkning = inget besök på Systemet. Hur f-n löser jag det? Det enda som ligger i närheten stänger 18.00. Alltså, inget fel på 3,5:or, men mängden... Det blir snudd på omöjligt att kunna komma hem senare än M och ha chansen att gömma alla.

Om jag skyller på att jag ska byta något i köpcentrat kanske kollegorna går med på att svänga förbi. Måste komma ihåg att ta med ett klädesplagg för låtsasretur. Köper jag Explorern i plastflaska får jag plats i den stora handväskan. Får bara inte glömma att byta till den innan vi åker. Starksprit är ju å ena sidan perfekt, då ruset kommer snabbt redan vid liten mängd. Å andra sidan lite för snabbt, betydligt svårare att kontrollera. Får verkligen skärpa mig i kväll...

Eftersom M alltså är hemma före mig måste jag göra mig av med de tomma tetrorna. Hinner jag förbi papperskorgen vid J-parken? Där har jag inte slängt något sedan i onsdags. Helt klart mindre risk att någon ser mig där.

Jag borde sluta dricka så här mycket, men inte just nu. När jag mår så här dåligt och är så stressad är det nog fel tillfälle. När nästa konferens jag håller i är över borde det funka att ta tag i mitt drickande. Så får det nog bli. Precis som jag tänkte för ett par månader sedan. I och för sig gick det inget vidare, men kanske den här gången...

Åh, vad är klockan nu? 04.53. Snart dags att gå upp. Planeringen för dagen börjar i alla fall bli klar. Det kommer nog att funka att inte bli avslöjad i dag med. Puh!

-----

Ja, så såg en typisk dag i mitt tidigare liv ut. I princip all vaken tid gick åt till att planera för A.

Hur kan jag ens tänka tanken på att utsätta mig för risken att ramla tillbaka dit...

Tack vinäger. Kusligt att texten känns såå bekant. Slås av hur alkoholismen får många att bete sig så lika. Det fanns väl ingen manual eller något att lära sig smusslandet och planeringen ifrån? Ändå har jag gjort nästan exakt likadant. Nu håller vi i nykterheten!

Nejlika

Tänk vilket grepp alkoholen kan få om en. Reder allt i sin omgivning för att få fortsätta dricka. Du går nu längs rätt stig där annat också får ta plats och växa.

Önskar dig en fin helg ?

Jättebra beskrivning av en missbrukares vardag..Alkoholen i din text kan bytas ut mot droger, sex, spel ja alla beroenden..Hjärnan letar och planerar automatiskt efter lösningar för att få sin substans eller kick..Vår vardag och allt det viktiga i livet hamnar i bakvattnet..Vill heller inte ner i träsket mer någonsin...Kram?

Önskar så att jag kunde skriva något med kraft och mod, men känner mig som en liten blöt flck på golvet.

Försöker att inte släppa in några A-tankar, men de bryter sig in ändå, trots tredubbla lås och larm.

Jag visste att det kan bli så här, har rustat gör det, men känner mig ändå helt vapenlös.

Jag vacklar. Jag tvivlar. Jag gråter.

Än så länge har jag klarat mig, men litar inte på mig själv längre. Feltänk, jag vet, men orkar inte uppbåda någon kraft för att bryta.

Hur kunde det bli så här svårt?

Kram från en liten och livrädd Vinäger, som snart skulle räkna 100 dagar.

Vad f-n skriver jag? Skulle räkna... Jag menar förstås SKA räkna hundra dagar. Någon j-a måtta får det ändå vara på uppgivenheten...

Jag provar igen, gör om och gör rätt:

Kram från en visserligen liten och rädd Vinäger, men som snart räknar hundra dagar. Hörde ni, 100 dagar.

Ge mig styrka att ta mig igenom detta! ?

Detta klarar du! 100 dagar är ju skitbra, det kan du inte kasta bort. Och jag vill ju ogärna gå förbi dig. ?

Var stark! Njut av våren! Ett liv utan alkohol är så mycket mer värt. Det vet du. ???

Gould

Hei! Jeg har lest rundt om på forumet et tag, men aldri tidligere skrevet noe.

Som du ser er jeg norsk, håper det går greit å lese.

Først: Fy fader hvor sterk og reflektert du er! Jeg kjenner meg helt sikker på at det kommer å gå bra. For det andre, når jeg leste din siste post, mintes jeg noe jeg hadde lest i en engelsk blogg jeg følger. Det ser ut til at A-djevelen er enda mer lumsk enn man først skulle tro.

https://mummywasasecretdrinker.blogspot.com/search?q=paws

Kram og styrke til deg! :)

Du är stark och modig. Du fixar det här. Kämpa, kämpa och kämpa tills du slagit bort dessa A tankar.
/mrx

Kramar om och klappar på .

Vet hur det känns men vet också att det kommer blåsa bort....
Jag brukar ställa mig frågan om jag orkar börja om. Ett återfall, när man tar ett sådant
har en tendens att bli mycket kraftigt och leder till en överjävlig ångest som gör att man
dricker ännu mer. Spiralen är igång igen. Det håller mig borta. Jag skulle inte orka en gång
till, börja om - nä fan inte värt det.

Var snäll mot dig själv. Du gör det så bra.
Snart kan vi ligga o snacka skit i vårsolen....

MM

John-Erik

Du går framåt som en ångvält i din nynykterhet.. tvåla till A-nyllet
nu en gång för alla... Du har fantastiska 100 dagar.. Väldigt bra jobbat.
Vi som följt dig här på forumet vet ju hur du kämpat och kämpat..
Du har gjort en drömstart som många härinne nu är avundsjuka
på.... Du visar vägen nu för många som behöver förebilder
i sin egen kamp. Du visar att det går att fixa till livet till det bättre även
om det känns jobbigt ibland.. Du kanske bör lära dig leva med dessa situationer
och som du skriver "vara rustad för det". Inte fel alls att vara beredd varje
dag.. Dessa situationer och dagar kommer resten av ditt liv även
om det blir lättare och lättare att stå emot. Många vittnar även om att efter en viss
tid (olika för alla) slutar man tänka på det.. Även om det kanske krävs
flera nyktra dagar till dina 100 så kommer dagen när det mesta är
ett halvtaskigt minne blott..Själv har jag valt bort kompisen helt..
Känns inte så väldigt jobbigt tycker jag fast jag saknar ett gott rödvin ibland
förstås.. Några gånger har jag fått stålsätta mig. Fredagar och Lördagar
främst och nu kommer påsken som var hemsk förra året.Vill inte känna så
som jag gjorde då..

Kämpa på Vinäger, styrkekram från mig <3

John

Hej Vinäger, det var ett tag sen så ville bara kika in och säga hej och kram. Jag har precis läst din tråd en stund och ser din kamp.. imponerande ska du veta. jag hejar på dig, på oss och på mig själv. KRAM till dig / Odette

Jag sitter på händerna emellanåt
Jag aktiverar mig nonstop
Jag letar substitut
Jag gråter

Jag är nykter

Det är f-n inte mer, men jag är nykter

Det får räcka just nu

Jag är nykter

-----

Tack alla för fantastisk pepp. Känner mig oerhört privilegierad, även om något försöker intala mig att jag inte är värd det. Det struntar jag dock högaktninfsfullt i. Jag suger i mig alla ord, jag behöver dem så väl.

Använder då och då min mans fina ord efter att jag tagit ett ytterst pinsamt återfall i höstas:

Tillsammans är vi varandra! ?

Det gäller även vänskapen på forumet. Jag har sagt det förr, utan er vore jag inte där jag är i dag.

Gould: ett extra tack för länken.

Kram till er alla

Att vara nykter räcker långt. Eller: att vara nykter är allt. Just i detta nu har jag tränat klart på ett utegym. I solnedgången. Bland vitsippor. 14 grader, ljumma vindar. Detta kunde jag uppleva för att jag är nykter i kväll.

Jag tänker ofta på allt jag gick miste om på den tiden jag söp. Vårarna till exempel. Dem får jag aldrig tillbaka. Det finns en sorg i det. Kanske är det därför jag blir nästan lyrisk över våren nu. Jag tvingar min fru att se på knoppar, föreläser för barna om blåsippor och berättar anekdoter för kollegor om hur morfar blev stungen av bin i maj 1982. Nykterheten gör underliga saker med min alkoholisthjärna. ??

Ja, det var i dag jag skulle jubla och känna en enorm stolthet och glädje.

Det är klart att det känns bra. Självklart. Men också lite tomt. Jag vill ju verkligen peppa och inspirera. Men något tar emot. Vad? Varför?

Ok, jag ska inte dra på det. Här kommer den icke rosenskimrande anledningen:

I går hände ännu en sak som gör att jag förstår att jag har de vita marginalerna på min sida. Det har blivit flera sådana gånger nu, vilket innebär att jag spelar riskfyllt. Farligt, farligt...

Jag köpte vin.

Två enliterstetror. Tog inte de med allra högst procenthalt, utan de med näst högst. Inbillade mig att det inte var lika illa då. Jo tjena... Att jag ens kom på tanken att handla var för att vi skulle ha främmande och jag inte visste om M skulle hinna köpa en flaska.

Finn fem fel.

1. JAG gick in på Systembolaget
2. Jag köpte TVÅ terror, inte en flaska, som vi skulle ha
3. Jag kollade på PROCENThalten
4. Jag SMÖG in dem i huset
5. Jag GÖMDE dem

Så, vad hände sedan?

Jo, M hade kommit ihåg att köpa en flaska. Shit, jag behövde inte avslöja mitt inköp. Yippie, eller...

Under stark hjärtklappning öppnade jag den ena som var gömd i jobbväskan - efter en hel arbetsdag var jag ju plötsligt tvungen att jobba lite extra i tio minuter - och förde den mot munnen. Utan något konsekvenstänk drack jag - fel, klunkade jag i mig - den sura drycken. Hann känna lite lite av den sköna berusningen, ni vet, den som stannar ca fem minuter innan man druckit sig förbi och börjar bli full. Jag stoppade innan jag blev påverkad, men smusslade tillbaka resterande.

Under middagen med gästerna tyckte jag att M tittade lite speciellt på mig. Antingen var det min skam och mitt dåliga samvete som gjorde att jag inbillade mig blickarna eller så hade han förstått.

Efter ett par timmar gick jag tillbaka till gömman, oklart varför. Tror uppriktigt inte att jag tänkte dricka mera, den logiska N-hjärnan hade börjat ta över. Men riktigt säker är jag inte. Det får jag heller aldrig veta. Tetran låg nämligen inte kvar. Panik! Vad i hela... Jag letade som en besatt, inte som förr för att jag behövde mera, utan för att jag började inse vad som hänt.

Efter typ fem minuters letande i alla skrymslen och vrår gick jag ut till M. Han tittade på mig och frågade rakt upp och ned: "Köpte du vinet i dag?" Jag erkände förstås och hans besvikelse var nog nästan lika stor som min.

Han berättade att han hade känt på sig att något var fel ända sedan jag kom hem. Skammen måste ha bränt genom hela mig under tiden jag bar in väskan med hemligheten. Sådant jag sällan kände under min aktiva tid som professionell smygare. Det var flera omständigheter som gjorde att han förstod och helt enkelt gick och hämtade tetran och ställde undan den. Något han aldrig tidigare gjort, då han är så långt ifrån en snokare man kan bli. Detta gjordes helt och hållet av omsorg, vilket jag är så tacksam över.

På frågan om jag köpt något mer, svarade jag nästan ivrigt ett ja, hämtade tetra nummer två och bad honom låsa in den. Lättnaden när jag slapp ta ansvar för även den andra var obeskrivlig.

Sedan pratade vi länge. Kramades och klamrade oss fast vid varandra och älskade så där intensivt och desperat som man bara gör när man klarat sig ur något som upplevts som en blivande katastrof.

-----

Varför varför varför utmanar jag A?

Jag vet inte.

Just nu vet jag bara att jag är nykter och att det kom ut något bra av gårdagen. Det är över för den här gången. Jag är stark igen.

Fel, starkare faktiskt.

Ena stunden känner jag ett jöttemisslyckande, andra ett bagatelliserande. Den där balansen. Jag tror att jag börjar hitta den. Tänkte först att jag föll i går, men det känns mer som att jag var på väg att falla. Jag tog mig upp innan jag landade på botten. Det känns bra. Riktigt bra till och med.

I dag är jag nykter.
För att jag vill.
För att jag behöver det.
För att jag mår klart bäst så.

Alternativet är inget alternativ.

100 dagar. I mot- och medgång.

Wow, jag är rätt bra ändå.

Kram på er

Starkt att du lyckades! Och vilken bra man du har! Håll fast vid honom. ?

Det är märkligt hur man ibland blir nästan robotstyrd, att man agerar irrationellt.

Grattis till de 100 dagarna! Och till att du överlevde krisen. ?

har ju drastiskt dragit ner på mitt forumhäng för att fokusera på annat. Men läser ibland för att påminna mig själv.
Tycker att din situation ändå löste sig bra i slutändan. Men det är svårt när det blir en ”låsning” och någon form av autopilot går igång. Man skärmar av det kritiska tänkandet och bara gör. Nästan som den ultimata mindfulnessen, bara i stunden.
Jag hittade en kartong öl i garaget förra helgen. De är kvar från en fest och jag har vetat om dem. Men de bara stod där och hånade mig. Jag tog upp en och tittade på den. Då kände jag starkt hur autopiloten började dra (jag kan, jag hinner, öppna den). Så jag kastade ner den i lådan och sköt undan den. Igår var jag ensam hemma och då dök den upp igen (jag kan ta ett par, ”what could possibly go wrong”,) så jag köpte godis och rusade förbi garaget.
Svårt men man måste bryta av när det börjar dra. Direkt. Inte underhålla tankarna som bara blir starkare och starkare. Men du var medveten och det låter som du ändå får det lättare att stå emot med tiden. Det kunde ju ha gått åt skogen. Lite tur också men det ska man ha ibland.
Drömde att jag drack för några nätter sedan. Tror att man behöver vara stark i omgångar. Men lättare nu än första tiden, helt klart. Kanske är våren som drar i en nu, solen som väcker begäret (och lustarna :) till liv.
Vad är det man säger, ”If you do not change direction, you may end up where you are heading.” vilket i vårt fall är något positivt!
Vi har bytt kurs och behöver nu förhoppningsvis bara göra små justeringar för att hamna där vi siktat.
(Såg att du fortfarande kallar dem ”terror” ?)

Fortsatt trevlig helg!