Jag var över 30 år när jag drack mitt första glas. Var på dejt med min man och sa plötsligt ”ska vi inte beställa in ett glas champagne och testa!”

Sedan dess har jag längtat efter mer alkohol.

Det har gått tre år nu, och det har gått utförs. Super mig asfull i min ensamhet för att hantera min ständiga oro och ångest. Flera gånger i månaden.
Det känns helt bedrövligt och ofattbart. Gör bort mig inför min man. Han är förstås förtvivlad. Allt ifrån att jag börjar häva ur mig massa dumheter till att jag kissar i sängen när jag somnat.
Försöker smyga inför barnen, men det är väl bara en tidsfråga innan de fattar, om de inte redan gjort det.

Jag vill ju inte det här. Och jag har ju egentligen ingen anledning att supa, för mitt liv är bra, förutom min ständiga oro.

Jag har försökt sluta på egen hand, men misslyckats. Efter några veckor utan alkohol har jag tänkt ”det här är ör ju inga problem, jag kan hantera alkohol!” Och så är det igång igen.

Nu tänkte jag försöka sluta med hjälp av er. Kanske går bättre...

Jag vill sluta helt och hållet med alkohol, för det ger mig ingen glädje alls. Ett glas eller två ger mig bara mer oro, så typ en hel flaska behövs för att dämpa den, vilket ju ger en gel massa negativa effekter...

Känner igen det där med att gå in i tanken att jag visst klarar av att dricka måttligt efter att ha lyckats vara nykter ett tag, men vet ju egentligen att det är en lögn. Svårt att komma ihåg väl där, konstigt nog.

Vi är många som inte borde dricka, eftersom det ofta slutar illa.
Välkommen hit! Vi stöttar varandra!?

Nu har det gått en vecka sedan jag drack senast. Fast jag har ju inte fått något riktigt ”infall” då jag får för mig att jag kan supa till en kväll utan att det skulle få konsekvenser. Så jag känner mig lite nervös över hur jag kommer att klara mitt första infall när det kommer. Det borde vara snart tänker jag...
det vore typiskt att jag börjar tänka ”nu har jag ju inte druckit på massor av dagar, så nu är det väl inga problem.” Men måste påminna mig om att det visst är problem...

Tru

Känns underbart! Aldrig mer en flaska vin varannan dag för att stänga av. Nu är det slut och jag ska tillbaka till livet igen. Mkt har släppt redan såsom en del av den sociala ångesten och sväljfobin som mitt missbruk ledde till. Och så hypokondrin,, Men det är en lång väg kvar. Att man kan känna en sån skillnad på en vecka ...

Marty

Det kommer att gå bra! Jag tror på dig. Jag har varit nykter i en vecka nu. Det är jobbigt - men inte tillstymmelsen till så jobbigt som det är att dricka för mycket <3

Jag har också stora problem med ångest och oro. Men i verkligheten blir det ju bara värre, tio tusen gånger värre, av alkohol. På alla sätt. Men det vet du ju. Kram