djungelgeorge

Hej!
Jag är ny på forumet. Har lurkat en del genom åren. I höstas tog jag beslutet att sluta med alkohol för gott. Jag har dragits en del med psykisk ohälsa genom åren men inget extremt. Lever ordnat med jobb och familj. Har en fin liten kille på fem år därhemma. Jag självremitterade mig till öppenvården på orten där jag bor och testade förutom samtalsterapi (vilken jag fö går i fortf) även Naltrexon (som jag tyckte gjorde varken till eller från) och Antabus (vilket jag tyvärr inte tålde och tvingades sluta med). Efter fyra månader som helnykter tog jag ett återfall. Jag mådde dåligt och tyckte att det kändes som en läxa. Pratade med min fru och min terapeut och tog nya tag. Bestämd om att hålla mig på vägen mot ett nyktert liv. Den senaste tiden har jag dock tagit några nya återfall. Senast igår. Ångesten är givetvis väldigt stark. Jag var ensam med min son under em. Jag vill prata om det med min fru men är så rädd för vad som kommer ske. Hon är underbar och jag förväntar mig stöd, men skäms så mycket. De här gångerna är de första som jag verkligen känt mig sjuk i mitt missbruk också. Att dricka har bara känts tvångsmässigt och konsekvenserna av ångesten det inneburit efteråt har inte gått att vifta bort. Hur tar man sig ur ett återfall? Spiralen av tvångsmässighet och ångest bara snurrar i huvudet. Är jag fortfarande på rätt väg? Motivationen har givetvis sviktat då jag nu druckit vid upprepade tillfällen. Vill ju njuta av min familj och mitt liv och inte ha dimmiga dagar. Tänkte gå och köpa en alkoholmätare idag och be min fru låta mig blåsa dagligen när hon kommer hem från jobbet. Känns som att det skulle kunna ge något. Kontrollförlusten känns så jävla jobbig. Samtidig mer konkret än den någonsin gjort.

Bra steg att börja skriva här, alltid skönt att det finns flera och kunna utbyta tankar.
Tycker du skall prata med din fru, för skam, ångest och flykt är en grogrund till att hälla i sig alkohol.
Är väl ett bra förslag att blåsa, få kontroll på dig själv och din fru kan ge dig stöd.
Kram Strulan

DetGårBättre

De yttre faktorerna blir bara som att låsa in dig och ksstarnyckeln. Ska du sluta behöver det komma inifrån. Använd samma kraft som du gjort till att skaffa alkohol när du får sug. Kämpa på ren jävulskap. Ta kriget. Avled dig själv när suget kommer. Se det som du lagt ner alkoholen bara. Inte som att du aldrig får dricka igen. Kan bli övermäktiga tankar nämligen. Jag kände en lättnad när jag förstod skillnaden mellan att få och inte få dricka. Eller kan och inte kan etc. Jag ville inte längre. Det var det avgörande för mig. Efter det har det varit många dagar där man känt meningslösheten på alla plan. Summerar jag dock allt positivt som kommit ur det hela väger det över väldigt mycket - även om det inte känns så i motgångar!