av Anonym 21523

Anonym 21523
tis, 2019-04-02 - 20:03

Hej
Ja jag tycker det är väldigt svårt, de svåra är att klippa bandet mellan han o mig när det kommer till just det intima.

Och idag vart jag arg på mig själv för en sida av mig ville kontakta han o träffas!!!! Fattar inte hur jag ens kan tänka så. Jag har INTE kontaktat han o velat det så det var bra, men otäckt hur jag vill sänka mig så låååågt att ens vilja det efter igår.

Ullabulla
tis, 2019-04-02 - 21:42

Har du början till din egen väg.
Som är frikopplad från hans.
Varför vill du?
Varför klarar du inte att bryta, osv.
Först då börjar man kunna göra avsteg från tidigare felbeslut.

För du ger och ger och han behöver ( och kanske inte kan) motprestera.

Om svaret är ensamhet,kan du hitta sätt att döva den ensamheten osv.

Anonym 21523
ons, 2019-04-03 - 00:12

Jag hade några medelanden ikväll
Jag skrev att du vet nog varför vi inte sågs idag...
Han trodde det berodde på vinet. Att han drack vin o därför ville jag inte ses.
Jag skrev ok då verkar du inte förstå varför.....Sen vart det på kompisnivå några medelanden.

Han förstår verkligen inte varför! Han tror det endast har med vinet o göra!!!
Det har med egoism, att han valde att dricka innan han skulle hem till mig, då vid flera incidenter vi haft otaliga diskussioner om detta och regler satts upp, som han nu gränslade över!!!!

Det han inte heller förstår här är att han vart arg över nåt som jag helt normalt reagerar över då jag sa snälla kom inte hem till mig onykter...

Det har också med hans attityd o göra, och skuld som han lägger över på mig, får de till att jag är dum, att jag skriker, vilket jag INTE alls gjorde

Han tofg egoistiska själviska val att dricka innan o dessutom vin.

Han respekterade inte vår kväll.

Han gick över gränsen och skrek och betedde sig illa och sårade mig igen.

Han har dessutom idag inte bett om ursäkt. Och allt han tror de handlade om var att han drack vin när det handlade om allt jag skrivit här.

Jag kommer minnas speciellt det här. Pga att jag va klar i huvudet och att han går så långt varje gång med att inte be om ursäkt vilket vilken normal människa skulle gjort i alla lägen.

Jag vill inte ge min kropp till nån som gör så här. Jag kommer inte ha någon respekt kvar för honom längre.

Overtherainbow
ons, 2019-04-03 - 08:41

Jag tror att människor har mer eller mindre lätt för att ta på sig sin del i bråk. Vissa tycker aldrig att de har gjort fel, medan andra känner att de absolut gjort fel - även när de inte har det. Du skriver att när du var nykter själv så såg du hans beteende på ett annat sätt. Jag tror verkligen att du är något på spåren här. Kanske det kan vara en strategi för dig för att hålla avstånd? Alltså att du ser till att du själv är nykter ett bra tag framöver. Är du nykter har du större möjlighet att bromsa dig själv och reflektera över dina känslor, så som du gör här ovan där du skriver att du inte fattar att du ens tänkte tanken att kontakta honom. Heja dig!

Anonym 21523
ons, 2019-04-03 - 13:10

Hej
Ja jag blir snurrig av bråk där det finns kännslor inblandat.
Ja jag har haft några få tillfällen då jag vart nykter o det har blivit bråk och jag verkligen undrat va han håller på med. Han har konstiga beteenden nästan som det är nå personlighetsstörningar. Det har vart tillfällen då han blir arg över nåt som en normal vuxen inte blir.

Jag kommer verkligen se till att hålla mig ännu mer från alkoholen ( jag dricker normalt men ännu mindre, men drar ytterligare ner på det just nu)

Som du skriver så är det så att jag hinner reflektera, bromsa, och det är just det jag behöver nu.

Visst vart det kontakt på telen igår, men eftersom jag snabbt insåg, och visste det egentligen, så fattade han inte sitt problem han ställde till med den kvällen,och därför vände jag på det till en vänskaplig nivå i konversationen.

Det jag är lite stolt över när jag tänker efter, Så brukar jag inte kunna hålla det jag sagt, det här med att vi ses inte imorgon!!! Att jag dagen efter, ändå sett till att vi sets!! Och plus att jag faktiskt kommer åka iväg nu, så såg jag även till att det kommer gå minst en vecka tills vi kanske ses.det brukar låta att men nu åker jag bort då måste vi ses innan osv. Den här gången sa jag INGET om det, verkligen framsteg i rätt riktning!!!
jag har dessutom bestämt att jag kommer inte vara den som frågar och tar upp förslag om en träff. Så nästa steg är att jag inte frågar om vi ska ses när jag kommer hem.

Anonym 21523
tors, 2019-04-04 - 00:14

Ska försöka formulera mig

Jag känner ett lugn över att vi inte sågs de två dagarna. Jag vart ledsen just då, att han ville vara kvar hos sina föräldrar och jag vart ledsen över att han la det på mig, att jag var den som inte ville han skulle komma... när han sa det pga att jag endast kommentera att jag inte ville ha han hit onykter. Sedan va det jobbigt att säga ifrån dagen efter med. De sista han sa i telen va vi får ses imorgon istället. Det var också en sak jag reagerade över. Att han var självisk, elak och dessutom bestämmer och försöker styra över mig med att ses dagen efter. ( visst vi hade sagt den dagen med, men att han styrde allt på sin egoism som att det är ok att bete sig så och dessutom tro att jag vill ses efter ett sånt samtal )

Jag hade en känsla idag att hoppas jag inte träffar på honom i affären???? Det har jag aldrig haft, tvärtom åhh vart är han någonstans osv.

Sen tänkte jag senare att bra om jag får komma in på krogen igen men åhhh nejjjj ja vill helst slippa se han där!!!? fattar inte varför dessa tankar o känslor kommit nu?! ??

Sen tänkte jag att vilken tur vi inte sågs två dagar, tänk va trött jag hade vart, fel trött, bakis... för när vi ses då ska han dricka och jag tar nåt glas men tål ju knappt nåt så jag blir ju dålig på lite.... sen efter de dagar mår ja inge vidare, arg för jag vet ju att jag hamnar fel med han o det kan uppstå bråk tex.

Jag har vart trött nu med men de är nån annan trötthet, som att trött av det som vart, sover nån läkningsprosess. Känns naturligt och hälsosamt.

Jag har dessutom sett till att träffa en bekant om några dagar, det ser jag fram emot.

Rosette
tors, 2019-04-04 - 13:57

Jag tittar in och skriver till dig, det var ungefär en månad vi skrev ett meddelande till dig och tänkte följa upp lite från det.
I ditt första inlägg i denna tråd (18 januari) beskriver du tanken med tråden;
”att jag ska kunna blicka tillbaka, och skriva framsteg för varje gång jag tagit ett kliv framåt. Bara för man lämnat så finns det känslor kvar som man brottas med och mönster som ska brytas..”

Vad skulle du säga att skillnaderna blivit sen dess, vilka positiva förändringar har du gjort för dig själv?
Något jag tänker på som en positiv förändring- hoppas det är ok att jag lägger in något här, är att du själv valt att inte dricka. Du skrev tidigare att om du dricker är risken att du själv blir fysisk om han är otrevlig. Detta har hänt också under denna period och du vill undvika att det skulle hända igen.

Det är klokt av dig att ta hand om dig på det sättet, dels som skydd för dig själv att inte göra sånt du egentligen vill och mot att han kanske skulle ge igen men ännu hårdare. Det är också ett stort steg för det är ett självomhändertagande i att jobba med något som påverkar dig (oavsett vad han väljer att göra eller inte göra). Verkligen bra jobbat!

Nu har det varit en intensiv omgång med meddelanden och bråk över de två dagar ni skulle ha setts men det inte blev av på grund av flera olika anledningar du berättar om. Då vart du ledsen, nu känner du dig trött, trött på ett annat vis skriver du. Till och med något nytt med att du inte ville stöta på honom ute. Du funderar på varför du känner som du gör.

Du ringar in här att det blir lite som en ond spiral, ni ses/hörs det blir bråk, du känner dig osedd och får ingen bekräftelse på att han vill vara med dig på det sätt du önskar, allt i bråket vänds mot dig. I dagar efter en sådan period är du trött, utmattad, kanske känslor av likgiltighet, tomhet.

Det låter som ett stort behov av återhämtning, att du skulle behöva ta hand om dig själv och försöka hjälpa dig själv att läka. En tanke jag får när jag läser din tråd, hoppas det är okej att jag delar med mig. Det är att du kanske saknar att få bekräftelse från honom på flera sätt, när du inte får det fortsätter du söka den. Kan det vara så?

Du nämner flera gånger att han är kall exempelvis. Kanske är det ett behov av att ”få” någon gång, liksom Li-Lo skrev här tidigare, upprättelse. Tanken jag har är att du kanske aldrig kan få det du vill från honom. Oavsett om du kommer få det från honom någon gång eller inte så är ett bra steg att börja ge dig själv upprättelse och bekräftelse. Du duger som du är! Du behöver verktyg för att kunna läka oavsett hur er relation blir framöver.

Delvis gör du redan det. Du skriver här, jobbar med dina beteenden kring hur du hanterar alkoholen för egen del, hur du bemöter honom, sätter gränser mm. Jättebra verkligen! Kanske finns det mer du kan göra för att ta hand om dig själv och få ett bredare mer långsiktigt perspektiv på situationen som helhet.

Det är vanligt att fastna i relationer som inte är givande, vem som helst kan göra det. Utifrån det du beskrivit, även bakåt i dina trådar låter det som du hamnat i liknande relationer tidigare. Våldsrelationer, psykiskt och fysiskt där du blir tilltryckt och inte får det du behöver. Kanske är det viktigare att fokusera på än alkoholen?

Jag skulle vilja rekommendera att du tar kontakt med något professionellt stöd när det kommer till relationer, kanske testa att ringa Kvinnofridslinjen och höra om de kan beskriva destruktiva mönster i relationer som vi kan hamna i.

Vad tänker du om allt det här? Vad tror du själv skulle vara ett steg mot att ytterligare hjälpa dig att må bättre. Hur skulle det vara att vända all din omtanke och uppmärksamhet mot dig? Ibland kan det vara svårt att se sig själv, sitt liv eller mönster på sikt då man är upptagen av att ta hand om akuta situationer.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Anonym 21523
mån, 2019-04-08 - 20:50

Hej rosette och tack för ditt inlägg ?

När jag tänker på de positiva förändringar så är det att jag märker att jag bryr mig mera om mig nu än förut, att höjja eller få tillbaka min självkänsla. Också att se mitt värde än att höja han till skyarna!

När det kommer till alkohol så minskar jag ännu mera ner på det. Jag prioriterar mitt välmående före en kväll med alkohol och dålig dag efter en kväll. Att jag minskat har gett bra resultat då det uppstått gräl, som tex den där dagen för nån vecka sedan han skrek i luren. Då var jag nykter men inte han. Då han jag reflektera på ett sunt och klart sätt. Hade jag vart onykter hade nog situationen blivit annorlunda. Att jag lyssnat på han, trott på han då han vände på allt o fick det till att jag hade fel o va dum. Den här gången, och framöver kommer han inte kunna göra så längre.

När det gäller tröttheten, utmatthet så.känns det mer och mer som jag behöver återhämtning. Jag ser till att vila mellan mina arbetspass och har skruvat upp träningen till mer och intensivare.
Jag har dessutom sett till att flytta bort tanken på att umgås med honom och att istället fylla det med vänner som ger mig nåt gott.

Jag söker en viss bekräftelse som du nämnde, men jag tror ju mer jag umgås med andra, ju mer jag läker och får tillbaka mina sunda förnuft så kommer det släppa.

Jag har haft kontakt med stödlinje och har nu en liten pause för att se hur allt går frammåt utan att ha samtal.

Jag kommer fortsätta att skriva nedan om hur dagarna vart och hur jag tänkt framöver
Varma hälsningar Troja ?

Anonym 21523
mån, 2019-04-08 - 21:15

Skriver av mig

Jag har gjort ett nytt framsteg
Jag har tidigare alltid vart den som sett till och frågat om vi ska ses när jag kommer hem från mitt jobb då jag är borta och reser i flera dagar. Den här gången testade jag att inte göra det.
Först var det pga att se va händer? Kommer han fråga... eftersom jag alltid frågat så gissade jag på att han inte kommer göra det. Jag var beredd på att kanske få en känsla av att det kommer göra ont att se om det sker, att han inte frågar. Det andra skälet till att jag inte frågade var att jag faktiskt inte ville träffa han när jag kom hem, TROTS det gått över en vecka sedan vi setts!!!

Han frågade inte!!! Och nej det gjorde inte ont men jag tycker det är ett märkligt och omänskligt beteende från nån som påstår sig älska mig ??

Jag har någonstans i bakhuvudet en tanke att han hela tiden räknar och räknat med att jag finns där. Jag har haft några vändor av sms kvällen då jag kom hem, och han har inte fått nåt av mig, jag har inte vart så kärvänlig och det fick jag höra idag i telen.

Jag berättade varför jag har vart kort i tonläge och det togs inte emot nåt bra. Han kunde inte förstå, han ville lägga.över problem på mig men han lyckades inte kunna komma åt mig idag.

Han tyckte åter igen att han inte gjort nåt fel och tar som vanligt inte sitt ansvar och bett om ursäkt.

Jag kände mig så trött efter samtalet som slutade ok. Men jag är glad över att jag kunde hålla i mig när han försökte lägga skuld på mig och vända allt han inte ser hos sig själv. Jag har inte haft nåt intresse av att träffa honom fast jag är hemma och tiden gått.

Anonym 21523
tis, 2019-04-09 - 11:32

Skriver av mig

Igår ville exet ringa, jag kände mig en aning obekväm. Kände att nu kommer han slå på charmen, rösten som är förstående, mjuka mm. Jo de va exakt så. Jag hade alla händelser med mig när han pratade, den sista med för och inte charmas. Han vet inte mina arbeten, han vet inte att jag jobbar för att säga ifrån det intima. Och sen kom frågan. Jag vill ju få tid i veckan att träffa dig, hålla om o sova med dig....
Jag vred på mig o svara med vi kan ses ute nån dag, jag ska ut i helgen så....
Så vi får se hur det blir.....
Han fatta inte utan fortsatte prata.
Jag ska styra upp det bra i helgen, helst dricka bara nån enhet för då kommer inget att ske. Jag vet att efter några försök så kommer frågan om varför, då kommer jag förklara. Men först kommer jag säga nej till det intima några gånger.

Jag känner att nu är det läge och jag kommer att klara av det. Jag vet att så småningom då jag säger nej till det så kommer han nån dag träffa någon ny! Jag var inte beredd med det förut, de va nog en av anledningarna till att jag va med honom, att jag ville inte att han skulle gå till någon annan än mig. Nu är läget annorlunda och jag är redo för det.

Jag VET redan nu att han kommer bli förtvivlad, kanske må så pass dåligt att han gör allt för att få mig tillbaka. Jag har redan nu allt i beredskap på vad som kommer hända. Jag har skydd ända upp till öronen och bevis och erfarenheter av honom så jag är inte orolig.

Anonym 21523
ons, 2019-04-10 - 08:22

Skriver av mig

Träffade han igår en stund på en bar. Jag var lite nervös över vad jag skulle känna. Saknad, kärlek, osv
Jag kände en liten sorg av saknad en liten stund men gick över till att få fram allt jag blivit utsatt över. Visst han va lugn, fin mot mig, så som han kan vara. Men jag stod ut och det gick inte ända in i hjärtat på mig. Han sa han saknade mig och ville hålla min hand. Jag svarade inte tillbaka. Gjorde jag det då? Nej egentligen inte, så det vart jobbigt pga att jag vill ge tillbaka men nu vart jag tyst pga att jag genuint inte gjorde det. Jag följde honom en bit innan vi skijdes åt. Han till sin mamma och jag till mitt hem. Vi gav varandra en kram o han ville pussa mig hejdå,jag gjorde de snabbt, o sen ville han en gång till, vart snabbt igen. Jag ville inte men jag måste ta de här steg för steg.

När ja kom hem skrev han, de va älskar dig, saknar, ville sova med dig, kan komma nu till dig osv osv. Jag skickade inte sånt tillbaka utan nåt hjärta o nån glad ?! Jag tyckte det gick helt ok igår. Han tror ff vi kommer sova ihop mm, men det kommer vi inte, jag är redo att det bryts. Tycker det va trevligt på ett sätt på kompisnivå, kände att det funkar för mig!

Jag kommer självklart att tala om varför om han börjar inse att jag drar mig bort. Han kommer fråga varför jag inte vill sova med han. Mitt svar kommer vara att det inte känns ok att göra det, att det måste kännas ok o rätt för att göra det! Jag är beredd på att han kommer bli väldigt låg och besviken, men det måste jag stå ut med. Han har betett sig väldigt illa och att sova ihop gör bara allt värre och då är jag inne i cirkeln igen.

Skrållan
ons, 2019-04-10 - 09:26

Bra tänkt där Troja. Du går framåt. Du tänker rätt och klart. Nu kan det bara bli bättre. Heja dig.

Anonym 21523
ons, 2019-04-10 - 23:51

Tack skrållan ?
Ja det går lite frammåt nu

Anonym 21523
tors, 2019-04-11 - 00:08

Skriver av mig

Missförstå mig rätt nu
Men eftersom han öser kärleksfulla saker nu, som saknar älskar osv så tycker man väl att han borde uppfylla det i handling ( även om allt ska brytas ) som tex så är han ledig imorgon och det är ovanligt det gått så här länge att vi inte sovit i hop! Han har haft flera tillfällen att fråga, vilja osv. Det har gått över en vecka sedan och om jag hade vart han hade ja inte låtit tiden bara gå. Men nu är jag inte han och han räknar nog kallt med att ja finns där när det passar han, för det har jag vant han vid.

Idag kom frågan om imorgon. Att komma över till mig, han klämde fram att han hoppas få sova med mig, men inget som visade att han tog föregivet! Då sa jag att det passar inte varken att komma o se film eller sova ihop just nu.

Han skrev att då får de bli nån annan dag. Ja vi får se svarade jag.
Jag vart irriterad men ändå.Äntligen så får han se att de inte funkar som han vill o är van vid. Nu gäller de att ännu en gång eller flera gånger svara Samma sak om frågan ställs av han!

Ok frågan är hur kändes det att säga ifrån!
Att jag gör han ledsen, ja blir lite rädd, jag känner att jag bryr mig om min självkänsla. Jag respekterar mig och min kropp och mina känslor. Jag har vart lojal mot mig då jag lovat mig själv att nu räcker det! Kändes,också som att jag mister en mysig stund, men frågade mig till vilket pris? Förlorar mer än vad jag får, och.är tillbaka igen på samma ruta.

Så då vinner jag mer på att sätta stopp än en mysig stund på en kväll, som hade skadat mig mer än.vad den hade gett, är de värt det???? Nej neeeej är svaret

Anonym 21523
tors, 2019-04-11 - 12:17

Skriver av mig

Jag känner av ovanan att sagt ifrån. Från hans synvinkel handlar det nog bara om just ikväll. Jag har skrivit att jag ville säga att jag älskar han. Jag gör det på ett sätt men samtidigt så känner jag andra saker med, som ilska, besvikelse, sorg och sårbarheter! Jag ville säga de orden, har inte gjort det på ett tag. Det kändes inte fel i det. Ville bara göra det men inget jag kommer göra som förut, var o varannan dag!

Det river lite i mig, som nån känsla av irritation att jag sagt ifrån, men sen kommer det vågor av nöjdhet! Att jag sa ifrån!!! Det är som en av mig vill så det värker att ha han här ikväll men förnuftet säger NEJ!!! Jag pratar med inre röst när det kommer en våg av saknad. Det gör allt värre, de är en drog för stunden, du står ut det här, du växer sen. Och se till att vara nykter och inte gå på fest för då blir allt svårare och risken är högre att låta han komma.

Nordäng67
tors, 2019-04-11 - 13:57

det du skriver om att du pratat förnuft med dig själv! Lyssna på din inre röst! Har också börjat göra det! Svårt att låta den styra var det i början men det går lättare och lättare. Man får ett stabilare liv, dagarna blir jämnare. Innan kunde jag ha en bra dag, sen en katastrofdag. Nu är livet jämnare. Heja dig du tar dig framåt med stormsteg. Kram

Anonym 21523
tors, 2019-04-11 - 22:26

Tack Nordäng ?

Ja det känns tufft att säga ifrån
Just ikväll så känns det så och jag försöker prata med mig själv. Jag var ute och åt med en vän som alltid ska dricka alkohol och jag drack alkoholfritt ikväll för att dels inte falla tillbaka och säga att han kan komma, eftersom om jag hade drukit hade risken för det vart större.

Jag tänker att det är iallafall tufft ikväll o det hade vart värre om jag hade gjort som henne att ta nåt glas vin eller två!

Bra att du hittat ett sätt för att få stabilare vardag och jag förstår att det måste vart svårt, som det är för mig nu

Men jag har gjort framsteg men det känns jobbigt just ikväll.

Kram

Nordäng67
fre, 2019-04-12 - 07:33

Alla känslor blir lite ”starkare” alkohol och det är lätt att fatta fel beslut som man ångrar dagen efter tror jag. Och bra att du vågar vara kvar i en jobbig och ledsen kväll utan att göra något speciellt åt det (typ kontakta exet). Ibland kan man bara vara lite ledsen. Kanske kan du testa min variant när dom ledsna stunderna kommer: först tänker jag på något roligt som hänt nyligen, sen tänker jag på något jag ser fram emot och sen gör jag något praktiskt (typ städar toan eller nåt). Kanske inte låter så kul att städa toan ? men dels aktiverar man sig och skingrar tankar och dels är man rätt nöjd efter när toan skiner och luktar gott. Nöjd på rätt sätt! Märks att du har stärkt dig själv Troja?

Anonym 21523
fre, 2019-04-12 - 10:49

Hej ?

Ja just igår hade vi kontakt på medelanden men inget speciellt. Tänkte att jag kan gå från att sagt ifrån till att ha lite kontakt via telen, det är snart två veckor sedan vi sov ihop så det känns nog för honom med. Det ser alltid ut att sova ihop direkt när jag kommit hem från resande arbete så det här är något nytt.

Jag kunde vara kvar i ensamheten, men hade jag drukit hade det inte gått. Jag låg i det o va kvar och pratade vett med mig själv, bostade mig med att läsa era inlägg, mina framsteg och la upp en låtsas scen med att låta han kommit och hur det hade sett ut efteråt!? Det var svar som näää skulle inte kunna se mig själv i ögonen,skulle fly bort från känslor som svek mot mig, skulle få börja om igen, skulle skämts. Vill jag känna så? NEEEEJ

Ikväll kommer en till prövning. Han ville ses och jag sa att jag ska ut o träffa en gemensam vän ( jag kommer vara nykter. Dels för min hälsa) och nu extra viktigt då han kommer följa med ut med oss sen. Jag är beredd på en till fråga om att sova ihop med mig, och än en gång måste jag säga nej.

Han kommer bli fundersam denna gång, och säkert ledsen. Jag hade blivit det om det hade vart tvärtom. Jag ogillar att veta att han funderar nu och börjar må dåligt men va ska jag göra?! Han förtjänar inte mig på det sättet. Men det gör ont i mig att göra honom ledsen och höra han saknar mig. Jag tror han kommer vilja träffas för och prata pga att jag drar mig undan. Och jag kommer gå under om han börjar gråta.

Jag måste vara stark, säga att det är för bådas skull och nån av oss är tvungen att sätta stopp och det vart jag som fick ta och göra det.