Hej alla!
Jag är tillbaka. Jag har varit nykter i två dagar. Detta ska bli den tredje. I tisdags gick jag på mitt första AA-möte. Jag var så tveksam in i det sista. Men sen beslutade jag mig i sista stund för att åka. Vilken tur att jag gjorde det. Det var väl ca 12-15 personer där och alla såg helt normala ut. Man skulle aldrig kunna tro att någon utav dessa män/kvinnor haft problem med alkohol/narkotika. Jag blev så varmt välkomnad! Mötet kändes så bra att jag ser fram mot nästa tisdag och då vill jag kunna säga att jag firar en veckas nykterhet. Det har väl aldrig hänt i mitt vuxna liv... Innan jag åkte till mötet sa jag till familjen att jag skulle till kyrkan på meditation. Men efteråt kände jag att jag ska ju vara stolt, inte skämmas, för att jag varit där så jag berättade var jag varit dagen efter.
Igår var jag på onsdagsmässa i samma kyrka. Jag kände att jag behövde lite andlig spis.
Allt gott till er alla!

Femina

En vecka sedan jag "kikade in" här på forumet. Man ser snabbt ett mönster utav nya deltagare med samma frågor, samma rädsla och samma funderingar samt alla "gamla" deltagare med nygamla frågor, rädslor och funderingar. Sen en massa "nicks" som fallit i glömska...
Det jag "lärt mig" är iaf att oavsett om/när jag kommer tillbaka hit och gör avbön är att även om A är ett beroendeframkallande gift så beror våra omständigheter i livet en central roll. Finns det olika beroende? Kemiskt beroende där man känner att man måste inta A till vilket pris som helst? Eller också ett emotionellt beroende? Där man dricker A för att få tiden att gå, utav tristess, leda, vana eller dylikt. Men, om den cykeln bryts så minskar även drickandet automatiskt? Jag vet inte. Jag slänger bara ur mig frågan för att jag är nyfiken och undrar? Jag dricker, som sagt, fortfarande vin men har ingen ångest, sover gott och mår inte dåligt. Dricker jag mindre än förut? Förmodligen. Eller rättare sagt, ja, det gör jag. Men då är frågan: varför? Jag vet inte riktigt. För att det inte behövs? Kan det vara så enkelt? För att jag mår bättre allmänt utav flera orsaker och för att jag mer accepterat läget, släppt taget, tar en dag i taget och minskat min egen stress? Jag vet inte. Jag bara tänker att ni är flera därute på forumet som kanske känner/känt likadant som mig.
Vi har alla vår egen resa att göra.
Kramar,

Femina

Sedan mitt inlägg 12/3 har jag fått absolut noll respons. För att jag helt plötsligt mått bättre trots fortsatt vindrickande? Ingen här som tydligen känner likadant? Ok.
Ha det fint och Glad Påsk!

Jag är inte inne så ofta här på forumet men jag läste vad du skrev för ett tag sedan.
Varför jag själv inte kommenterat beror nog på att det känns jobbigt att tänka sig in i din situation.
Jag vet ju själv att jag då ljuger för mig själv. Jag skulle aldrig må bra av att dricka vin, bara få en gnagande känsla av olust i längden.
Så om du mår bra är jag bara glad?

Kramar
???

Femina

Tack FinaLisa för ditt svar. Du har förstås rätt i att jag inte mår bättre utav fortsatt vindrickande. Det är väl snarare det att jag mått bättre trots fortsatt vindrickande som förvånar mig. Men det beror nog på årstiden, kattungarna och min mentala inställning till livet just nu. Självklart är det inget jag är stolt över eller rekommenderar. Jag är mest förvånad. Det är förstås inte hållbart i längden heller. Men när jag har mindre ångest och oro har jag heller inte behovet av att dricka lika mycket. Jag bara känner att konsumtionen går lite upp och ner, fram och tillbaka, istället för spikrakt utför och det ger mig hopp.

Femina

Idag är ingen rolig dag. Igår kväll grillade vi och drack vin. Gick och la mig kanske runt kl 22. En halvtimme senare får min dotter hjälpa mig upp från golvet. Jag verkar ha lyckats ramla ur sängen och slagit i pannan i nattduksbordet och fått både ett märke och en ömmande bula där. Hur sjutton kunde detta hända? Fruktansvärt! Total kontrollförlust. Ångest. Måste hålla mig nykter idag. Funderar på att återuppta mina besök hos AA. Måste få tillbaka mitt liv.

ett minnesmärke på det sätt som santorini beskrivit. Om jag minns rätt har hon ett lite krokigt finger och ett ärr till påminnelse. Hoppas att du hittar ditt sätt som hjälper dig att hållas på den väg där du mår som bäst! / mt

Femina

Känner mig redan piggare efter gårdagens nykterhet. Den ömmande bulan i pannan påminner mig om mitt förfall senaste åren. Men de val jag gjort hittills får jag acceptera för de går inte att göra ogjorda. Men idag, i detta nu, kan jag göra nya val. Det är inte för sent. Det är aldrig för sent.

Femina

...som en groda utan ben. Jag ska försöka att inte logga in här så fort något går åt helvete för det får jag bara äta upp. Gårdagen var nykter för jag blev så chockad utav mitt fall från sängen. Idag kände jag mig övertygad om att förbli nykter ända tills det magiska klockslaget 15.30. Det är som om att vi automatiskt på något sätt kommit överens om att det är första klockslaget på dagen som är ok att ta första glaset. Igår googlade jag på AA möten i närheten, veckans sju dagar. Idag bryr jag mig inte alls. Jag skäms varje gång jag loggar in här. Just då, i den sekunden som jag loggar in och skriver något känns det helt 100% ärligt och rätt. Men en stund, en dag, en vecka senare så känner jag mig bara misslyckad, som en bluff som försöker övertyga mig och er andra om att NU, Denna Gång, Idag så kommer allting ändra sig. Jag inser ju att jag inte är ensam om det. Det naturliga är väl att man slutar logga in här och skriva. Ja, så blev det denna gång. Igen. Önskar er alla allt gott!

Femina

Idag nykter. Dock inte igår. Imorse frågade barnen hur jag mådde. Jag fattade inte varför förrän de förklarade att jag betett mig oroväckande, frågat samma sak flera gånger i rad osv. Jag mindes inte detta alls. Nu känner jag mig rädd på allvar. Jag vet att jag druckit mycket dagligen i flera år efter jag fick beskedet om min hjärnsjukdom. Dock blir väl mina symptom värre när jag dessutom dricker. Jag verkar inte tåla alkohol på samma sätt längre. Och jag märker aldrig när jag passerar den där gränsen när jag tappar både minnet och kontrollen. Jag tror min botten är nära och jag behöver bara se mitt ansikte i spegeln för att bli påmind om när jag ramlade ur sängen i fredags och slog mig i pannan. Imorgon blir det AA för mig igen. Längtar faktiskt dit. Jag ska klara det här. Jag måste kunna se mig själv och barnen i ögonen igen, utan skam och skuld.
Just nu dricker jag maskrotste. Det är inte särskilt gott men tydligen nyttigt...

Du behöver inte skämmas men visst vore det bra om du gick till AA igen?
Jag minns att du mådde så bra efter dina möten där tidigare.
Så hämta din kraft där igen??

Kramar
???

Femina

Jag har sovit lite oroligt men har ingen ångest. Skönt. Jag välkomnar denna nya dag med en känsla av visshet och lugn. Beslutet är taget. Inget mer dividerande med mig själv.
Dessutom är jag stolt över att slutat tugga nikotintuggummin sedan ungefär en dryg vecka tillbaka. Jag har tuggat dem i nästan sju år. Nu har jag bytt till medicinskt flourtuggummi istället.
Dags för dagens första kopp te. Det blir mycket te nu...

Godmorgon Femina!
Har läst din tråd i morse (har läst tidigare också). Jag är så glad att du skriver härinne. Beundrar människor som skriver sådär brutalt och ärligt som du gör. Jag vill ju ”vara duktig” så jag skriver bara när det går hyfsat... tillbaka till dig, du skriver att du blev orolig för att du inte mindes och jag kan känna igen mig i att det är svårt att veta hur det slår när msn dricker. När jag har druckit mycket en period så blir jag väldigt lättpåverkad - det går fort. Det kan skrämma mig.
Du skriver ofta att du inte vill sluta, men vill du fortsätta? Jag vill inte bli nykterist, men jag vill verkligen sluta dricka över riskgränsen. Eller varje dag. Eller för mycket. Och sluta att använda a som medicin.
Funderar lite på att du skriver att du inte vill sluta... för dina resonemang har jag i mitt huvud när jag dricker. Det gör inte så mycket, behöver det... Fast jag vet ju att jag inte mår bra i längden.
Ver inte egentligen vad jag vill säga med det hör inlägget. Du har skrivit så mycket om ditt liv och och jag skulle önska att du fick må bra. Att din man fattar hur illa det är ställt och bestämmer sig för att sluta. Jag som slutar, börjar, slutar, börjar märker hur jäkla dåligt alkohol är som medicin för måendet. Kontraproduktivt.
Ha en bra dag Femina, det är du värd.

Femina

Nu är jag hemkommen från AA mötet. Jag är SÅ tacksam att få tillhöra en sådan fin grupp! Jag har dessutom skaffat mig en sponsor idag för att få mer hjälp att klara den här resan.
#Sisyfos Tack för ditt inlägg. Det är inte förrän nu jag börjar överväga ett nyktert liv. Tidigare har jag försökt dra ner drickandet utan att lyckas. Alkoholism är en förnekelsens sjukdom. Lägg till dålig självkänsla, besvikelser, orättvisor, ensamhet och självömkan så inser ju vem som helst att det är svårt att sluta dricka. A är ju vår snuttefilt, vår bästa vän tills en dag när A istället blir vår värsta ovän som bara urholkar oss, gör oss oberäkneliga, opålitliga, elaka och berövar oss livsglädjen. Min nya resa startade idag och jag känner mig försiktigt hoppfull och nyfiken.
Dags för en kopp kamomillte!

Femina

Uppe med tuppen! Visserligen har jag sovit lite oroligt i natt igen men jag är ju åtminstone nykter.
Min Sponsor har gett mig vissa förhållningsregler. Jag ska ringa henne en viss tid varje dag för ett kort samtal. Jag ska gå på minst tre möten i veckan och be till "Gud", "En högre makt" eller vad man själv kallar det, tre gånger per dag. Be om hjälp att klara nykterheten och lite tid för daglig reflektion. Jag tycker hennes krav på mig är rimliga. Hon ger sin erfarenhet vidare till mig som en gång tidigare hjälpte henne tillfriskna. En vacker dag kan det bli min tur att erbjuda någon min hjälp. Jag gillar tanken med "pay it forward". Det finns en film med samma namn som jag sett flera gånger som jag blir väldigt berörd av. Att leva i den tanken måste vara befriande för själen. Lär dig ta emot hjälp och betala tillbaka genom att ge hjälp till någon annan, utan att förvänta sig något tillbaka. God karma!

Du är full av hopp och övertygelse och det känns som ett bra utgångsläge tycker jag.
Skönt att du har en sponsor som stöd.?

Nu kämpar vi???
Kramar
???

Femina

Idag ringde jag min sponsor på överenskommen tid. Jag har ställt in alarmet på telefonen så jag inte glömmer. Ikväll var jag på ett annat möte i närheten. Olika grupper har ju olika tider/dagar. Jättebra möte. Jag har även installerat appen "nykter tid" så slipper jag hålla räkningen själv.
Det gäller att hålla motivationen levande med att hålla koll på nykter tid, sparade pengar och viktminskning. Det ger iaf mig lite konkreta bevis på att jag ändrat kurs i livet. Bara att jag slutat med nikotintuggummin ger en besparing på drygt 4000:-/år. Och jag som tuggat dessa redan i sju år. Skrämmande.
Dags för pepparmyntste!

Femina

Inatt sov jag lite bättre men det bästa är att slippa ångesten. Vaknar till sol, värme och fågelsång. Jag får inte slarva med bön tre gånger om dagen. Igår blev det bara två. Hon är lite sträng, min sponsor. Det är bra.
Idag får vi fira och vara stolta över vårt vackra land!

Femina

Hoppas ni alla haft en härlig dag i solen och grönskan. Själv ligger jag inomhus med fläkten på och alla fönster/dörrar öppna. Vi har villa och uteplats men det blåser ju inget och parasollet krånglar. Men jag mår bra och är nykter. Tacksam över lugnet inom mig samt en försiktig känsla av förtröstan och glädje.
Jag har bett till "Gud" tre gånger idag och ringt min sponsor i tid, precis som överenskommet. Konstigt nog har jag inget sug att dricka. Jag har väl så fullt upp med att vara "duktig" just nu. Jag dricker mineralvatten, teer, iskaffe, alkoholfri öl och kombuscha istället. Hela tiden! Ja, jag är nöjd med min dag. ?