av Dee

Ellan
tis, 2019-03-26 - 22:22

Du måste vilja sluta! Exakt så tänker jag. När jag var i mitt mörkaste och fick en möjlighet att pausa livet och få hjälp. Inga försvarsmurar fanns kvar då gav jag ett löfte till mig själv. Det var dags för mig att få må bra. Jag gjorde det för min skull främst. Jag skulle ta hand om all skit och försöka hitta mig själv igen. Nu tre år senare kan jag känna en enorm tacksamhet och stolthet för att jag tog steget. Det har varit tufft att hitta den riktiga Ellan bakom alla masker och föreställningar. Hon är här nu och jag gillar henne mer och mer.
Hej förresten och jag gillar vad och hur du skriver.
Kram
Ellan❤️

Dee
ons, 2019-03-27 - 05:39

Wow, är det sant?!
Det du skriver låter exakt som mig!
Betryggande för mg är dock att du varit nykter längre ån mig, det är verkligen en push för mig att se nån som fortfarande mår bra tre år senare!

Kram,
D

Vitutanvin
ons, 2019-03-27 - 17:39

...och vad som är dåligt för en. Det tror jag iallafall. Sen behöver man pricka in det där tillfället av insikt och drivkraft för att klara av att göra den nödvändiga förändringen.
Ibland finns drivkraft men ingen insikt då avtar motovationen snabbt. Likaså när insikten kommer men energin är för låg, då blir det övermäktigt att genomföra förändring. Det krävs en viss "mognad i processen" på något sätt. Flum flum....

Vad bra att du skriver när du känner för det. Och inte för att du känner att du borde. Tack för att du berättade det. Nu slipper jag oroa mig ;)

Adde
tors, 2019-03-28 - 08:16

Dee för din historia som även är lika för så många av oss som är beroende ! Att komma till insikt och själv välja att förändra sitt liv är grundstenen.

Dee
mån, 2019-04-01 - 18:14

Första april och måndag igen. Klistrade fast en post-it lapp under kollegans mus på skrivbordet idag, det tog ett tag innan han hittade felet, annars har dagen rullat på utan att ha blivit prankad själv.
De alkoholfria veckorna läggs på hög och på något vis försöker jag komma till ro med att det ska vara såhär livet ut.
En ganska svindlande tanke, för att vara helt ärlig.
För någon månad sedan kunde jag knappt beröra den tanken på att detta beslut behöver bli livslångt, det kommer nog inte gå att dricka lite granna så att säga.
Det är inte det som gör att det känns jobbigt, jag känner att ju fler nyktra dagar jag tillryggalägger desto mer osugen på att berusa mig blir jag, vilket jag känner är en sund och positiv tanke, det är nått annat jag egentligen inte riktigt kan sätta fingret på, vilket stör mig lite.
Först tänkte jag lite naivt att det kanske kändes lite jobbigt för att jag aldrig mer skulle få känna smaken av en god drink. Jag säger bara: "Gå till systemet och köp den där alkoholfria flaskan men GT som finns på alkoholfria hyllan - jösses, skulle kunna lura vilken fullblodsalkoholist som helst!"
Så nej, de alkoholfria alternativen håller garanterat måttet, så den punkten kan jag avskriva.
Det blir tråkigt?
Nja, kanske en tillstymmelse..? (Fast vad var egentligen roligt med att dricka på det viset jag gjorde?)
Tråkigare att vakna med bakfylla, minnesluckor och ångest. Definitivt. Känns ganska lugnt och skönt utan alkohol hemma. Rofyllt. Närvarande på nått märkligt vis.
Fysiskt sug har jag inte haft på evigheter, det var kanske lite i början men inte så farligt som jag trodde det skulle bli, så inte ens kroppen saknar alkohol.
Det är nått annat bara som jag går och oroar mig lite över, endast när jag berör tanken om ett livslångt beslut.
Jag tror jag är rädd för att det ska vara en kamp livet ut. Ett ständigt inre slagsmål liksom?
Jag förstår inte varför jag skulle oroa mig för att det skulle vara ett ständigt inre slagsmål. Jag slog ju till den jäveln en gång för alla den 8/12 2018, han ligger fortfarande på rygg med blåklocka och plirar på mig.
Jag borde vila i att det är jag som har kontroll istället. Från början kanske lite mer åt det sjukliga hållet för att klara av att bli nykter, nu på en mer lagom nivå. Om 10 år förhoppningsvis mer distanserat och vidare rätt enkelt.
Och så en dag i taget, det som jag är sämst på. I min värld är det redan 2025 och jag ska sätta nya mål.

Ja du Dee, det vidare livet..
Hur ska du egentligen angripa det så att det blir så lyckat som möjligt?

Dee
tors, 2019-04-04 - 14:39

Såg att en kompis till mig ska ha vernissage i helgen. Det blir en utställning från fredag-söndag. Kul tänkte jag, klart jag ska glida förbi på vernissage, inte för att jag är särskilt konstintresserad och absolut inte för att jag förstår mig på hans konst, men mer för att visa min uppskattning och mitt deltagande för honom, samt att det är kul att se honom igen, det var ett bra tag sen sist och vi har alltid sjukt roligt ihop när vi ses.
Hör av mig via sms:

- Bubbis, va skoj med vernissage, jag såg eventet och funderar på att glida förbi i helgen, catcha upp då?!
- Verkligen! Guuu va kul om du vill komma, kom imorn så får du massor med vin och bärs också!
Jag har naturligtvis inte berättat att jag blivit nykter och känner väl inte att han ska få veta varför jag blivit nykter heller, den faktiska orsaken, iaf inte på ett sms, så jag blir en aning deppig över hans svar. Jag börjar skriva ett svar med en antydan till att jag vill vara nykter men suddar ut det för att det helt enkelt kändes fånigt och präktigt på något vis.
- Jag är hemma från jobbet, dunderförkyld, hade tänkt komma förbi lördag eller söndag i så fall. Du är väl där då också?
- Ja, visst, utställningen pågår men det kommer inte finnas någon bar där då.
- Okej, jag får se hur jag känner mig imorgon, om jag går till jobbet imorn så kommer jag på kvällen, annars ses vi nog lördag eller söndag. Jag messar!
- Yes, do it, hoppas du kommer imorn så vi kan pimpla lite vin ihop.

Jag kan inte låta bli att tänka att det på något vis är sorgligt att se en glimt av mig själv, som känns som från ett tidigare liv i ett annat universum på en avlägsen planet.
Var jag verkligen såhär?
Jag blir lite ställd to be honest. Jag är liksom inte alls med på tugget längre, det känns som att jag står i ett kalt mörkt rum i en källare, tittar på den gamla Dee´s monster som sitter där i sin bur jag låst med dubbla lås, som är lugn och har givit upp, som är tämjd och kontrollerad, bredvid buren finns en dörr som leder ut till det där gamla livet och bakom min rygg finns en trappa upp från den där källaren.
Jag tittar på monstret som rycker lite på axlarna och inte verkar vilja göra någon ansats att vilja följa med, jag själv skulle vilja träffa kompisen på vernissagen, men det enklaste är att kanske ta trappan upp, därifrån jag nyss kom ner för att fråga om han ville catcha up på vernissagen, upp till den där vardagen jag har nu, som är långt ifrån hur mitt liv en gång var, och som jag faktiskt gillar bättre på alla plan.
Jag funderar också på om jag kommer klara av att gå igenom den där dörren nykter in i denna så främmande värld där jag förut hörde hemma - kommer jag att veta hur jag ska göra och hur jag ska bete mig utan att vara full?

Jag börjar förstå folk som selektivt valt bort mig ur sina liv tidigare pga att jag drack för mycket. Har man inte samma längtan till alkohol så är det rätt jobbigt att umgås med folk som alltid ska dricka så fort man umgås. Som ser umgänget som en ursäkt för att få dricka och som egentligen kanske inte är så intresserade av att vara sociala om alkoholen inte finns med i bilden. Som har fokus på alkoholen.
Om och om igen så vill jag falla på knä av tacksamhet att mina två närmaste vänner aldrig varit sånna som jag varit och framför allt stått ut - det är dessa personer som är huvudpersonerna för mig att spela med om jag ska etablera en vardag som funkar även i festliga sammanhang - för vilka vänner väljer aktivt att inte dricka för att stötta sin nyktra vän i ett festligt sammanhang.
Om jag ser på mig själv för bara ett par månader sedan i en omvänd roll hade jag aldrig ställt upp på det för deras skull. Jag fattar inte att de är här för mig, och hur jag kunnat förtjäna dessa två fröknar i mitt liv.

Trolldruva
mån, 2019-04-08 - 02:51

Mobilen var värst. Vilken ångest att ta upp den och kolla vem man kontaktat och hemska tanke om man ringt någon....

Dee
mån, 2019-04-08 - 18:21

Jag styr min tanke och tid. Jag regisserar och redigerar mitt eget liv. Inte någon annan och definitivt inte flaskan.
Grundläggande beslut, däribland nykter eller full kan jag ju definitivt styra över. Jag kan också styra över relationer, i alla fall från min egen sida av planhalvan - se till att spelet sköts snyggt och rent och att man alltid passar bollen snyggt.
Jag kan välja att lägga min fritid på saker som ger mig energi, inte på sånt som dränerar.
Däremellan kommer jobb. Det kan jag försöka styra på ett konstruktivt sätt, vilket jag gjort.
Jag har fått min drömtjänst, om än bara för en period i livet, jag sökte den en kort tid efter att jag slutade dricka, hade turen att bli utvald för en intervju och stod överst och ensam kvar när allt var klart.
Naturligtvis kändes det ju som den ultimata belöningen för att jag valt att bli nykter, men jag minns att jag aktade mig att tänka att det skulle vara någon slags morot för fortsatt nykterhet. Jag vet inte riktigt varför jag tänkte att jag borde se upp med just den tanken, men jag har varit fast besluten att göra det här för min skull, min egen skull, inte för att uppnå något annat än välbefinnande inombords + bättre hälsa.
Den här tjänsten tillträddes av mig, ett vikariat, och precis när jag skrivit kontraktet dök ytterligare en tjänst upp, denna gång permanent. Jag uppmanades att kandidera till den, vilket jag såklart gjorde.
Varje dag har jag sedan gått och känt och klämt på detta speciella yrke, jag har funderat och vänt och vridit på det för att verkligen veta om detta kunde vara något permanent för mig, vilket jag till sist kommit fram till att absolut, javisst, jag pallar trycket och jag gillar det och jag passar för det. Så visst skulle jag inte alls dröja med svaret när ansökningarna var klara och jag haft det där samtalet med chefen där hon skulle säga, så som jag regisserat henne till att säga:
- Dee, jobbet är ditt om du vill ha det!
Jag hade regisserat mig själv, tänkt så många gånger på hur jag skulle säga det och kommit fram till att jag skulle utbrista ett stort JA. Kanske skulle jag börja gråta av tacksamhet, för den här tjänsten vill jag ju verkligen ha.

- Jo, Dee, jag vill att du ska veta att tjänsten är tillsatt nu.
- Jasså! Vad roligt! (en 3-åring hade kunnat läsa exakt vilken förväntan som fanns inuti mitt huvud just by looking)
- Ja.. jo.. Tyvärr gick den till en annan som har en mer övergripande roll.
Tystnad. Helvete. Hur blev det såhär, någon måste ha gett henne fel manuskript. Hallå? Hon säger ju FEL replik.
- ... Jaha.. Vad besviken jag blir.

Som en katt som åkt ett program i torktumlaren och överlevt lämnade jag kontoret och återgick till arbetet.
Det var nog länge sen jag vart så här besviken.
Men det måste vara okej att få vara besviken. I Dee´s tidigare liv gick det inte att hantera någon form av känsla, det var inte okej att känna. Det kostade om jag skulle hantera Dee´s känslor. Fylla hette myntet.
Men nu äger jag min tanke. Min tid. Och mina känslor. Och bara jag, med en nykter hjärna, kan bestämma hur jag ska känna. Och det är okej. (Gud, jag har säkert sagt att det är okej att känna mig besviken 1000 gånger i eftermiddag till mig själv. Ett mantra liksom.)
Egentligen, om jag skulle vara rationell, om jag skulle agera på de glimtar av impulser som far genom mitt huvud, gått och sänkt en halv BiB och tänkt att mitt liv ändå är crap ikväll.
Men när jag lugnar mig från de destruktiva tankarna som ibland ilar till någonstans långt där inombords väljer jag att styra min tanke och tid och tänka att jag har kämpat för nykterheten, och jag har fått chansen att jobba på min drömposition i 1 år i alla fall och det bästa av allt - jag vågar känna känslor igen!!
Wow!

Ps. Det var nog riktigt bra att jag inte tänkte att det skulle bli eller vara en morot för fortsatt nykterhet, för den där moroten vart överkokt och äcklig. Riktigt viktigt att välja sina morötter med omsorg, sånna som varesig riskerar att bli överkokta eller bryta sönder tänderna, utan som stannar just så fina och krispiga som de var när man bestämde sig för att plocka dom.

Dee
fre, 2019-04-12 - 17:50

- Vi ska nog supa dig under bordet på din första AW med oss Dee, sa kollegan med glimten i ögat i förmiddags.
- Haha, det blir nog svårt det, svarade jag och tänkte för mig själv att om de bara visste om min kamp.
Det är inte AW förens om några veckor men redan nu börjar jag grubbla på hur det ska bli.
För att inte tala om imorgon. Imorn ska jag på ett kalas till en god vän som jag alltid har umgåtts med kring alkohol. Jag skulle inte kalla honom en regelrätt alkoholrelaterad kontakt i bekantskapskretsen, absolut inte, men det är ofta mycket vin inblandat. Så som man typ gör när man umgås. Går ut och tar "ett" glas liksom.
Jag vill väldigt gärna gå till stället imorgon som han har hyrt på eftermiddagen, han fyller dessutom jämt så det blir ett riktigt kalas, och jag känner mig ärad att han bjudit med mig. Det betyder ju att han räknar mig som vän. Så det känns viktigt för mig att gå dit.
Sedan jag blev nykter har jag knappt haft anledning att vistas i sånna miljöer där jag vet att jag kan vackla. Jag har varit ute och käkat två gånger, båda gångerna med familjen, första gången var rätt jobbig, andra gick lite bättre. Familjen vet ju om att jag är nykter, så då har jag haft en hållhake på mig själv. Sen har jag varit på en spelning och kört barhäng med en gravid kompis, det var skönt att hon visste att jag är nykter och anledningen bakom + att hon också körde alkoholfritt, där fick jag fint stöd och jag kunde säga till henne att jag tyckte det var jobbigt stundtals att vara nykter i den miljön.
Det känns som att imorgon är någon slags milstolpe på något fånigt vis. Jag ser faktiskt fram emot att bevisa för mig själv att jag klarar av att vara nykter på en fest, men jag vet att jag kommer att ha jobbigt.
Hela veckan har jag tänkt extremt mycket på alkohol - jag relaterar det till detta kalas och miljön helt och hållet. Jag har tänkt mycket på hur det skulle ha sett ut imorgon om imorn bara hade varit typ 6 månader tillbaka i tiden. Hur jag redan vid frukost skulle ha hällt upp första glaset. Sen, efter att återställaren kickat in skulle jag fortsatt fram tills kalaset börjat, troligtvis skulle jag ha drygt 1 liter vin innanför västen, och varit sådär på gränsen att verkligen se tokfull ut och vågat prata med alla de okända människorna som var på kalaset. Jag kanske hade tagit ett eller två glas på kalaset att ha i handen och mingla runt med, om det var väldigt trevligt kanske ett tredje, men bara eventuellt, jag hade ju grundat "lagom" hemma innan med anledning att det inte skulle synas hur mycket jag drack.
Och tanken "det kommer inte bli lika trevligt utan vinet" imorgon har stört mig hela veckan.
Vaddå lika trevligt?!
Argumenterar tillbaka varje gång den tanken har kommit att 1. Dee, det är ju kanske inte så trevligt att inte minnas eller kunna återberätta delar av kalaset. 2. Är det verkligen trevligt om du skulle få en snefylla? (det hände väldigt många gånger sista året) 3. Du är inte trevlig när du dricker, för du vill ju helst inte umgås med någon i rummet utan önskar att alla 30 gästerna egentligen var vinglas som stod placerade lite runt om i lokalen som du kunde kryssa mellan och föra en monolog med, för du ville verkligen dricka själv sista året. Helst hemma. Ensam. Tänkte ofta "snälla, kan jag bara få gå hem nu så jag kan korka upp och slippa folk".

Det kommer att gå bra imorgon. Det vet jag, även om det är en totalt främmande situation jag ställs inför. Jag har aldrig någonsin varit nykter och varit på ett kalas/fest/varit på krogen sen jag gjorde alkoholdebut för 18 år sen. Även om jag inte hade sånna problem med alkoholen back in the days så ser jag ju ändå att riskdrickandet fanns, för var det fest - då vilade det inga halta löss hos fröken Dee i alla fall!
Jag har 126 nyktra dagar tillryggalagda nu. Jag vet att så länge min hjärna är nykter ser jag klart och tydligt en solklar anledning till att inte dricka alkohol. Den enda faran som finns inför imorgon, egentligen den enda faran som finns i alla de situationerna som utgör en hotad situation för mig, är ju att jag skulle kunna tänkas tänka "Ja, men ett halvt glas kan jag ju ta, det har ju gått så bra att vara nykter"
BIG NO NO. Aldrig det första glaset. Aldrig någonsin. Det kommer aldrig någonsin att fungera.
Jag regisserar imorgon, det är jag som skriver mitt egna manus. Jag ser fram emot att få försätta mig i en triggersituation och bevisa för mig själv att det var supertrevligt, även om alla andra drack och jag drack alkoholfritt, så var det trevligt och framförallt hade jag kontroll.

Svewild
fre, 2019-04-12 - 22:36

Du fixar det Dee, du har kämpat så hårt och är så medveten om hur jäkla tokiga vi blir med a, du kommer att göra succé på festen... din kompis kommer vara stolt över dig och DU kommer vara ännu stoltare ? jag hejar på dig Dee ??

Babar
lör, 2019-04-13 - 00:06

Dee om detta med första glaset. Känner igen mig i allt det kloka du skriver.
Känns som jag skulle kunna skriva exakt likadant om min "karriär" med mycket osunt drickande.
Någon gång i tiden har det med måttlighet funkat men inte längre. Så för min del var beslutet att sluta dricka helt nu den enda utvägen.
Hade dock inte klarat det själv utan har fått en del proffshjälp på vägen. Annars hade risken för fritt fall varit väldigt överhängande.
Jo, på tal om AW har jag varit ute på det ikväll efter snart 40 nyktra sköna dagar.
Jag har laddat en vecka nu innan i fall någon skulle fråga varför jag bara dricker Cola & vatten istället för en massa öl & vin som det varit tidigare på våra AW senaste åren. Frågorna kom faktiskt inte. Åtminstone inte i kväll. Men jag känner mig lite stolt över att det gick så bra fast kollegorna beställde in dricka med A hela kvällen.
Så du kommer att greja din AW galant. Framför allt för att du tänker så klokt plus alla nyktra dagar du har på kontot.
Tack för allt klokt du skriver. Det peppar mig jättemycket.
Kram!

Dee
lör, 2019-04-13 - 08:37

Peppande inlägg, grymt! Tack!
Vaknade upp med en härlig känsla i kroppen idag, så det kommer nog bli en kanondag!
Jag har en tydlig plan klar för hur jag ska tacka nej och om jag får frågan varför jag vill ha alkoholfritt så kommer jag vara ärlig. Han är en person som jag känt i över 15 år och våra samtal har varit djupa om livet + att han jobbar med människors välmående så det finns inget att hymla om. Jag känner ingen på festen förutom födelsedagsbarnet själv, så det är nog bara en gång jag får förklara mig om det skulle bli av. Han vet dessutom om hur dåligt jag mått i vintras, vi pratade mycket om ångesten då, så det lär ju inte komma som en chock.
Det som känns spännande men samtidigt lite sorgligt är ju att jag aldrig någonsin varit på en tillställning nykter - hur gör man nykter? ;-)
Och jag tänker också på att jag hoppas att den här första gången ska bli positiv eftersom det kommer vara såhär resten av livet nu för mig, en svindlande tanke man inte får tänka för mycket på.
Det blir nog en bra första gång, värre kommer det att bli med AW:n tillsammans med mina tre kollegor tror jag, vibbarna som varit är att det hetsas lite kring alkohol i gruppen, eller det är mycket samtal kring det och många skämt, så uppvärmning idag, den riktiga ronden går jag om några veckor!

Härlig lördag önskar jag alla!
/Dee

Dee
mån, 2019-04-15 - 17:51

Om du visste om hur allt varit, skulle du tycka annorlunda om mig då?
Skulle du se på mig på ett annorlunda sätt?
Om du visste om hur dan jag varit, skulle du behandla mig annorlunda då?
Skulle du vilja ha mig i din närhet?
Om du visste om min kamp, hur jag kämpat för att vinna över min demon, skulle du tycka att jag är modig då?
Eller skulle du se mig som en misslyckad person?

Jag skulle så gärna vilja att du valde att se mitt mod.
Jag vet själv att jag varit så modig, samtidigt som jag känner mig misslyckad när jag tittar över axeln på mitt gamla liv.
Det finns en tunn slöja av dimma längs med vägen bakom mig som skymmer sikten.
Var jag inte bättre än såhär?
Jag fortsätter gå längs med stigarna, framåt. Försöker att inte se mig om för mycket.
Jag hoppas hela tiden att du kanske skulle möta mig någonstans här på vägen.
Att du gått en genväg från den platsen jag sist såg dig på.

/Dee.

Babar
mån, 2019-04-15 - 20:34

för dina som vanligt kloka och fina ord.
Mitt beslut att ta tillbaka livet på "riktigt" började exakt för 40 dagar sedan.
Det nya friska livet är att erkänna sjukdomen alkoholism till att börja med. Jag har accepterat att jag är och ska förbli nykter alkoholist.
Sjukdomen är ju synnerligen behandlingsbar med egen vilja och en del proffshjälp. I mitt fall går jag på drogrådgivning en gång i veckan och jag har även hittat en otrolig gemenskap och stöttning hos Länkarna och forumen hör på alkoholhjälpen. När jag är redo kanske det blir att gå på något AA möte också.
Det har tagit massor med år för att ta det här beslutet men för mig är det enda alternativet att sluta helt. Annars hade det nog blivit riktigt tokigt i framtiden.
Man känner ju rätt snabbt att mentala och fysiska hälsan kommer tillbaka. Helt plötsligt kommer även självkänsla & självförtroende igen också.

Så nu är det en dag i taget och att fortsätta kämpa ihop med er allihopa här på forumen som gäller??

Tack för att ni finns och ha en fortsatt bra kväll.

Kram!?

Fenix
tis, 2019-04-16 - 11:51

Dee för tipset! Jag har anmält mig till kursen här på alkoholhjälpen samt skaffat en rådgivare. Glad påsk!

Dee
tis, 2019-04-16 - 18:29

Ballt att jag kunde tipsa om programmet. Jag hoppas du blir nöjd!
Jag tyckte det var himla skönt med programmet för att jag kunde vara helt ärlig med min rådgivare jag hade utan att känna att jag blev dömd, eller bedömd.
Programmet kräver att man är ärlig och att man tänker efter och att man har viljan att genomföra det, och jag tror man får ut mest av programmet om man verkligen sätter sig ner och reflekterar över alla frågorna. Ordentligt.
Det är också skönt att få ta det i sin takt.
Berätta gärna vad du tyckte - nu har jag egentligen inget att jämföra med, eftersom jag inte sökt hjälp tidigare så jag kan vara något partisk, haha! :-)
Programmet tog slut för min del för ett bra tag sedan nu, men det ligger kvar här när jag loggar in och senast inför festen i helgen så gick jag in och läste vad jag skrivit om olika strategier att tacka nej till exempel, argument och hur jag ska tänka, så än idag använder jag mig utav det närhelst jag kan tänkas behöva påminna mig, slipa till argumenten eller bara vill nypa mig i armen och säga "du drömmer inte, du är nykter!"

Glad påsk :-)

Dee
ons, 2019-04-17 - 18:58

På jobbet hinner jag inte tänka så mycket annat än på det jag håller på med just där och då.
Mitt arbete kräver 110% fokus på uppgifterna, vilket är skönt - min hjärna slappnar av och får vila från det som den annars processar hej vilt för närvarande.
Jag tänker mycket på nykterheten, det känns som att jag klivit in i en ny fas på min livslånga resa.
Jag har tidigare undvikit att tänka så mycket på det jag redan vet: Min nykterhet kommer att behöva bli ett livslångt beslut. Det är i alla fall vad jag tror mig veta just nu. Egentligen enda sedan jag släppte glaset för sista gången.
Länge har den tanken varit svindlande, men något har hänt sedan i helgen då jag klev över ett av mina gigantiska hinder på vägen:
Att vara på ett kalas nykter. (Det gick hur bra som helst, kände inget sug, fick ingen fråga jag behövde svara på, det var fri bar och gästerna fick själv gå och be bartendern om ett glas alkoholfritt eller riktigt bubbel, så jag slapp förklara mig vilket jag kände var rätt skönt, skönt också att få det bekräftat att det aldrig fanns en tvekan i "ett glas alkoholfritt tack"-meningen alls heller)
Efter lördagen har jag tänkt och tänkt och tänkt på allt och börjat inse att det inte bara kommer att bli nyktert resten av livet, utan att det kommer funka att vara nykter också.
Allt det här är som en heltidstjänst i tankar för närvarande - jag är på semester när jag är på mitt ordinarie jobb liksom!

En annan sak jag går och tänker på väldigt mycket är mitt eget mående och min psykiska hälsa. Jag har gått ifrån att verkligen seriöst inte velat leva, se på livet med tankar som att "jag är klar här nu." vilket bara drygt 4 månader senare känns riktigt otäckt att tänka på.
Jag är en funderare till personlighet, har alltid varit väldigt nyfiken, vilket jag tappat på vägen, men som jag nu märker kommer tillbaka mer och mer.
Jag börjar hitta tillbaka till Dee igen.
Jag gillar Dee.
Dee är nyfiken, har sina nördiga intressen, och trivs att vara själv i sitt eget sällskap. Hon är omtänksam och bryr sig om andra och är suveränt slipad på att bekräfta andra, hon är full av hyss och tycker om att pranka kollegorna och ge dom nått att lista ut/skratta åt. Hon har också djupa sidor, som hon kan visa för människor hon tycker om att vara med.

Idag på jobbet, när jag inte alls tänkte på vare sig de positiva sidorna av att vara nykter eller mitt psykiska mående utan tänkte på jobbet och på det jag skulle utföra, blev jag nästan som träffad av en blixt. Det var en sån jädra härlig och häftig känsla som bara for genom kroppen så jag nästan spratt till och började fnissa lite.
Orden som for genom huvudet på mig var:

"Fasiken, häftigt att va nykter! Livet, jädra härlig pryl alltså!"

;-) /Dee

Strulan65
ons, 2019-04-17 - 19:18

Just detta behövde många av oss läsa ikväll, glädje och styrka ger oss som just börjat våran resa styrka och vilja att kämpa vidare.
Tack igen❤️//Kram Strulan65