Allstinaline

Hej !
Jag är gift har ett barn och lever med en alkolist. Min man har helt säkert varit alkis i 2år nu. Det ör ett problem som stegats upp.
Hittills pratar vi fortfarande mkt med varandra. Han söger att han förstår att han har ett problem men att han inte ör alkis . Tar en till två öl och är full! Dricker i smyg, dricker framför vårt gemensamma barn fast jag söger ifrån . Beter sig illa , blir arg , skriver, provocerar vårt barn till barnet gör något fel så att han kan skälla på barnet. Han mår så dåligt! Har Bert honom söka hjälp, kan gå terapi, eller terapi tillsamman , kan prata med läkare eller vad som! Han vill inte han skyller på att han inte kan prata med nån , att han inte vill sluta för det är det enda enligt honom han mår bra av just nu.. men han mår bara sämre av det helantiden. Han bråkar gärna med mig , jag får gå in och vara som en mamma som pratar till ett litet barn. Jag orkar inte! Jag vill hjälpa honom! Men han menar att problemet knte är hand utan vårt tillsammans. Jag förklarar att det är hans problem men att jag blir inblandad och även vårt barn . Men bara han kan ändra. Jag ör trött på att hela tiden vara spänd, rädd för tjafs och bråk, säga ifrån om hur han dricker, hur han ibland talar till vårt barn, eller hanterar olika situationer . Kag orkar knte längre va hans mamma! Jag vill kämpa för han och mig! Ja vill att han ska bli frisk! Jag känner jag behöver folk att prata med! Är redan folk i min omgivning som han förbjuder komma hem till oss för de frågasätter hans drickande. Alla omkring verkar märka, men ingen säger nått till han. Bara är på mig..

Allstinaline

Hej !
Jag är gift har ett barn och lever med en alkolist. Min man har helt säkert varit alkis i 2år nu. Det ör ett problem som stegats upp.
Hittills pratar vi fortfarande mkt med varandra. Han söger att han förstår att han har ett problem men att han inte ör alkis . Tar en till två öl och är full! Dricker i smyg, dricker framför vårt gemensamma barn fast jag söger ifrån . Beter sig illa , blir arg , skriver, provocerar vårt barn till barnet gör något fel så att han kan skälla på barnet. Han mår så dåligt! Har Bert honom söka hjälp, kan gå terapi, eller terapi tillsamman , kan prata med läkare eller vad som! Han vill inte han skyller på att han inte kan prata med nån , att han inte vill sluta för det är det enda enligt honom han mår bra av just nu.. men han mår bara sämre av det helantiden. Han bråkar gärna med mig , jag får gå in och vara som en mamma som pratar till ett litet barn. Jag orkar inte! Jag vill hjälpa honom! Men han menar att problemet knte är hand utan vårt tillsammans. Jag förklarar att det är hans problem men att jag blir inblandad och även vårt barn . Men bara han kan ändra. Jag ör trött på att hela tiden vara spänd, rädd för tjafs och bråk, säga ifrån om hur han dricker, hur han ibland talar till vårt barn, eller hanterar olika situationer . Kag orkar knte längre va hans mamma! Jag vill kämpa för han och mig! Ja vill att han ska bli frisk! Jag känner jag behöver folk att prata med! Är redan folk i min omgivning som han förbjuder komma hem till oss för de frågasätter hans drickande. Alla omkring verkar märka, men ingen säger nått till han. Bara är på mig..

Bra att du börjat skriva här. Många medsystrar som är i samma situation som du. Jag lever också med en man som är alkoholist, men som inte erkänner det. Forumet här är en av mina livlinor. Tror det är bra att skriva så man får ur sig allt.

InteMera

Du är minsann inte ensam här, välkommen hit till forumet för att skriva av dig och läsa runt i andras trådar för igenkännande och stöd! Fortsätt skriv och läs här, du kommer finna det väldigt hjälpsamt i att hitta sätt att hantera din situation som vi många här delar!

Allstinaline

Jag hoppas detta blir bra för mig! Idag sa min man att han vill sluta, men att han först vill hitta balans i livet med allt omkring som han mår dåligt av.. och att han känner att det knte går just nu.. vill ju tro att det ska bli bättre i framtiden samtidigt som jag vet hur få personer det är som blir friska från alkohol.. jag har börjat få svårt att hantera vans sätt att va när han börjat dricka. Räcker
Med några klunkar så upplever ja han jätte full typ:/ det har börjar gå ut över vårt barn och jag vill inte att hen ska behöva växa upp flera år i detta.. jag får så dåligt samvete för hur pappa är...

Välkommen hit, en mycket hjälpsam och bra plats att vara på för oss som lever nära och insnärjda i medberoendets kraftfält. Jag skriver sällan här numera men kan inte låta bli att kommentera din mans tanke om att först hitta balans i livet och därefter sluta med alkohol. Det är precis tvärtom, jag tror många, många här kan intyga det. Både på denna sidan och hos dem som kämpar för att lämna drickandet.
Men dessvärre, du kan inte får honom att inse det. Han måste komma till insikt och själv göra sitt val. Det är den bistra sanningen.
Den goda nyheten är att du kan välja ditt liv! Du kan inte få honom att sluta dricka, det är du maktlös över, men du kan göra goda val för dig och för barnen om det finns barn i familjen. Du gör mängder av val under en dag, ett dygn. Välj sånt du mår bra av och lämna över åt mannen att ta ansvar för sitt liv.
Med varm hälsning och önskan om en bra helg?? / mt

Rosa ljus

Dom skyller alltid på någonting för att ursäkta sitt beteende och sitt alkoholintag. Hitta balans i livet, jo den har man ju hört. Jag har hört dessa lögner i 10 år nu.
Kram

Spinoza

Min snart f d man har också sagt i många år att han dricker för att:
* Vi inte har det tillräckligt bra tillsammans
* Han har det jobbigt på jobbet
* Han har för lite att göra på jobbet
* Vi har något att fira
osv

En missbrukare hittar alltid anledningar att dricka och någon balans i livet lär inte hända så länge de dricker, tvärtom.
Kram!