av Skrållan

Skrållan
fre, 2019-04-12 - 19:19

Jaa jag måste gå och prata med någon. Känns som jag går sönder inuti. Min man är sur och arg. Han dricker i kväll. Varför lär jag mig aldrig. Inte prata med någon som är full. Att vi inte har det bra, det är bara mitt fel. Jag har blivit annorlunda. Ja det klart, inte lätt med en man som dricker. Jag umgås för mycket med mina barn och barnbarn. Om jag inte gjorde det, utan ägnade mer tid åt vårt förhållande, då kunde vi ha det bra. När jag sedan vill säga mitt, vad jag tycker, då orkar han inte höra mer. Alltså jag tror jag spricker . Ingen bra kväll. Vet inte vad jag ska göra. Gärna åsikter om det här?

Skrållan
fre, 2019-04-12 - 20:00

Går och har samvete. Kunde jag göra något för att vi ska ha det bättre? Är ledsen. Tänker, går ut till mannen i garaget. Hur mår han? Möter en glad man som pratar i telefon. Ler åt mig. Nu finns inte det vi pratade om förut. Jaa.......????

InteMera
lör, 2019-04-13 - 14:00

Den dialogen du har med din man kunde varit en inspelning av dialogen jag brukar ha med min man! Om bara jag ändrade mig, om jag inte skulle tjata, bara jag slutar lägga mig i och hitta på problem som inte finns, bara jag skulle visa mer intresse för honom och hans bekymmer, han dricker inte alternativt han dricker inte mer än nån annan...Har du hört dom förut ? Allt riktas alltid till att det är jag som har en massa fel och brister, vi kommer liksom aldrig riktigt till saken att hans drickande påverkar också mig och mitt varande och görande. Han tycker inte jag har med det att göra om eller hur mycket han dricker. Min man är också sur och vresig mot mig när han dricker men liksom din kan han gå ut och ha ett glatt samtal med vem som helst på telefonen sekunden efteråt. Så man undrar varför jag ska fräsas av men vilken som helst kollega eller vän kan skämtas med på telefon. För att jag påtalat jag ser han är onykter och att jag inte tycker det är trevligt?

Man ska ju inte försöka prata med dem när de är fulla men problemet årminstone hos oss är att när han väl nyktrat i så är det som att fyllan aldrig funnits och tar jag upp det tittar han på mig som om jag hittar på historier, saker han gjort full som han anser jag inbillat mig! Försök nu sen hitta tillbaka till varann och en ömsesidig förståelse när alkoholisten för sig själv lyckas intala att sånt som hänt på fyllan inte hänt för att dom själv inte minns det. Jag minns mycket väl även imorgon allt fult han kallat mig, ska jag då vara glad och låssas som ingenting för att han inte gör det? Och så undrar dom varför vi i familjen blir lite snurriga i huvudet.

Att resonera med dem om drickandet förefaller omöjligt och man får göra sitt bösta att inte själv tappa förståndet. Jag tycker att det tröstar lite, hur sorgligt det än ör, att läsa andras berättelser här,på forumet för i grunden verkar alla dessa alkoholister bete sig lika och vi anhöriga går alla omkring och tror det är oss det är fel på för att vi blir helt intrasslade i vad vi ska tro och tycka till sist. Att prata med nån utomstående, som verkligen förstår vad medberoende är, tror jag också är hjälpsamt. Att få,prata klart och reda upp med alkoholisten verkar det inte vara många som lyckas med.

Azalea
lör, 2019-04-13 - 19:51

Det är ett jättebra råd att gå och prata med en psykolog.
Jag fick möjligheten att hitta en med erfarenhet via facket på mitt jobb och företaget ställde upp och betalade 5 gånger. Det räcker såklart inte men det var en bra börjar att få öite rätsida på mina tankar. Det var även nyttigt att en som inte är "nära" kan se utifrån hur vårt förhållande och hand drickande påverkar mig. Väldigt bra tyckte jag det var, det stärkte mig och fick mig att tänka på ett annat vis. Ansvaret ligger inte på MIG!

Skrållan
lör, 2019-04-13 - 20:08

Värre än någonsin är det i dag. Min man började bli arg redan under dagen, för att det är fel på mig naturligtvis, fast han var nykter. Och det blir ju inte bättre när han nu dricker. I dag började verkligen en tanke spira i mig. Detta går inte. Jag måste bryta snart. Jag orkar inte mer. Hade tanken i huvudet när jag gick ut och gick. Tänkte mig, att jag flyttar, att jag bara kan tänka på mig själv. Inte bry sig om någon som blir för full eller stygg. Att själv få bestämma över mig. Ingen annan.
Är så klart rädd för ensamheten också, men är inte det bättre än det här? Känns som vi är ständigt osams. Jag kan inte säga 2 ord fel, så är det i gång igen. Och han tycker att det är jag som bara sätter igång allt. Alltså man blir helt konstig i sina tankar. Som att man börjar ifrågasätta sig själv. Håller jag på att bli tokig.
Men sedan klarnar det igen, och jag vet, det är inte jag. Det är han som sätter igång allt. Jag kan ju bara höra fel, så blir han arg. Alltså är detta abstinens eller är det alkoholen som har kidnappat hans hjärna? Han är ju inte sig själv, inte ens när han är nykter.

Li-Lo
tis, 2019-04-16 - 11:25

Det gör mig ont att läsa att du fortsatt har det svårt och att du känner dig begränsad och ständigt "på tå". I ett inlägg från 2015 välkomnar du så fint en annan användare som även rekommenderas att ta kontakt med kvinnofridslinjen 202 505050. När du skriver "stygg" så hajar jag till, ett ord med många tolkningar. Vad det innebär för dig? Hur skulle det vara att i dagsläget ta kontakt med just kvinnofridslinjen?

Du undrar vad som kan påverka din partner, berusning eller abstinens. Ett generellt svar på det är att det kan vara båda, det kan även vara så att personligheter faktiskt förändras av en längre tids drickande. En ljuspunkten i det du skriver:

"Men sedan klarnar det igen, och jag vet, det är inte jag".

Du vet vem du är. Hopp om att det är en bra dag idag med tid för dig.

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Skrållan
tis, 2019-04-16 - 20:53

Tack för ditt svar. Min man har ju aldrig någonsin tagit tag i mig eller gjort något fysiskt med mig. Så med ordet stygg menar jag det verbala. Jag vet att han inte mår bra psykiskt, och han kan inte hantera det. Så jag förstår ju att när han är arg och irriterad så är det mig han överför sin ilska på.
Och han vill absolut inte gå och prata med någon. Inget för honom. Så han har ju inga verktyg att ta till.
Känns som när man ringer kvinnofridslinjen så har man blivit slagen. Men det kanske även gäller psykisk misshandel? Mannen är ju så irriterad och sur så ibland orkar jag inte ens fråga vad han pratar om, när jag inte förstår, utan lossas att jag vet. Ibland känner jag irritationen hänger i luften när jag kommer hem från jobbet, och då ligger jag lågt, för att det är jobbigt om han blir arg. Ja det finns många såna här exempel.
Det som är tur är att jag har många runt mig jag kan ventilera med, men det klart det vore nog bra att prata med något proffs som inte är inblandad känslomässigt.

Anonym 21523
tis, 2019-04-16 - 23:59

Skrållan jag önskar du kunde ha kraft att komma bort från han några dagar.
Jag märkte att om jag behövde distans då kändes det alltid mer skrämmande att tala om varför.

Jag såg till att få distans utan att säga som det var, utan att säga jag har mycket att göra nu så de kommer gå några dagar, att hinna få tid att tänka
Hoppas du finner ett sätt att lösa distansen ?

InteMera
ons, 2019-04-17 - 06:57

Så har jag också gjort liksom Troja, bara åkt utan att förklara varför. Onödigt att skapa bråk varje gång jag behövt få åka och andas, jag har ju varit tydlig i några samtal om vad jag vill och tänker inte varje gång jag lämnar huset känna mig skyldig att förklara mig. Om han inte hört eller förstått vad jag sagt så får det vara hans problem, jag väljer friheten att vara annanstans ibland när jag behöver det utan att be om lov, förklara eller ursäkta mig.

Säger oftast bara vart jag åker och så åker jag, och han har nog aldrig heller ifrågasatt det så kanske han i bästa fall själv förstår varför. Om inte så spelar det väl egentligen ingen roll, huvudsaken för mig har varit att återta rätten att inte vara hemma när jag tycker det blir jobbigt och att åka utan förklaring, skam eller ursäkter för att för mig själv markera jag är värd mer än att behandlas illa, att jag har rätt att avlägsna mig när jag tycker stämningen blir obehaglig eller hotfull. Att jag inte är ett offer som måste stå ut, att han inte har makten och rätten att kränka mig verbalt. Jag behöver inte försvara mig, bara åka och så får han sitta där med sin ilska och irritation och jag kan ägna mig åt nåt roligare istället. Och oj vad mycket bättre jag mått av det! Rekommenderar dig Skrållan att prova det, bara ta jackan och gå iväg nästa gång och lämna honom med sitt eget krig, inget du på nåt sätt är skyldig att delta i!

Skrållan
ons, 2019-04-17 - 07:24

Det ska jag ta till mig. Att bara åka om han är dum. Och så får han stå där. Jag vill inte vara ett offer. Jag vill bara leva mitt liv och ha det bra.
Tack för era goda idéer. Känns som om jag får fler sätt att agera på.

Skrållan
tors, 2019-04-18 - 13:43

Känner mig ledsen i dag. Känns inte roligt när man bara får ilska från mannen. När jag ser kort från hans jobb så är han såå glad. Ingen som förstår där. Alla tycker han är en rolig och framåt man.
Bävar inför helgen. När han är argnär han är nykter, hur ska då inte helgen bli med alkohol.
Det enda man ser överallt när jag har det så här, är alla familjer som ser fram mot helgen, alla som ska ha vänner och släkt på besök, alla som är ute och reser. Ja man vet ju inte allt om alla. Det är ju bara bilder. Men det känns i hjärtat.

Anonym 21523
tors, 2019-04-18 - 13:52

Skrållan du är värd att ha det bra och fint. Han verkar inte vara nå fin mot dig, han skulle säkert vara så där mot någon annan också som va i samma relation till han.

Vet du vill och längtar att han ska vara annorlunda men det kommer han inte vara ??
Hoppas du kommer loss och kan få ro och gjädjas åt en helg utan oro

InteMera
tors, 2019-04-18 - 13:55

Du är värd så mycket bättre!

Kan du ha en plan vad du kan göra om du inte vill vara hemma i helgen, om så bara att gå iväg en stund och sitta på en bänk och bara andas. Små steg i taget, det är inte lätt att ta sig loss!

Spinoza
tors, 2019-04-18 - 18:57

Nej, alla har det inte så bra som det verkar, men oavsett det så förtjänar du inte att drabbas av din mans ilska!
Alternativa planer lät som en bra idé, så kan du kanske göra något som gör dig glad.
Kram!

Skrållan
tors, 2019-04-18 - 19:39

Jag är dum. Dum som pratar och diskuterar med någon som är full. Kan inte låta bli ibland. Känner att, nej det dör stämmer inte, så är det inte. Så tycker inte jag. Och han tycker att jag är dum i huvudet, helt tom. Jag blir ledsen. Men försöker vara tyst. Så det inte eskalerar. Han vill att vi går isär. Jag säger att det där vill jag i så fall höra i morgon, när du är nykter. Varför hänger jag kvar vid honom. Han gör mig ju inget gott. Jag är ju inte lycklig. Men kanske att det blir så i alla fall. Får bygga upp mitt egna liv.
Jag försöker få ner en vas till blommorna jag köpt. Då trillar det ner ett kort när vi förlovade oss. Jag står tätt intill min man och håller honom i handen. Vi ser så lyckliga ut. Men det finns ju inte längre. Han vill ju inte ta tag i sitt alkoholmissbruk. Det kommer ju inte bli bra. Och jag orkar inte stötta mer. Nu måste jag stötta en person, och det är mig själv. För min och mina barns skull.

Spinoza
tors, 2019-04-18 - 20:17

när man ser att man inte kan förändra den som inte vill förändras. Så ta hand om dig själv och ta dig stegvis till ett bättre och bra liv. För dig och dina barn.

Skrållan
tors, 2019-04-18 - 22:25

Ja till sist gör man väl det. Men vad det känns tungt. Känns som vårt liv tillsammans inte är värt något alls nu. Känns som han nu inte alls bryr sig om mig alls. När jag läste era svar förut så kom tårarna. Jag grät ännu när min man kom och satte sig vid bordet. Han lossades som inget. Ingen tröst, ingen kram, inga ord. Han sa inget alls.
Känns som han har stängt av all kärlek, all omtanke. Vilket gift alkoholen är. Giftet som får honom att bli sådan här. Det känns som han har sådan ångest att han tror att blir han av med mig, så blir allt bra.
Ja för mig blir det ju bäst så. Jag har dansat den här dansen alldeles för länge. Det tär på mig. Men vad det sorgligt.
Mannen sover tungt i sängen. Snarkar. Och det luktar alkohol.

Spinoza
fre, 2019-04-19 - 05:43

Det är tungt när det inte blir som man skulle vilja och frågan är hur länge man ska gå och drömma om något som aldrig kommer att hända?

Jag levde alldeles för länge i en dröm om hur det skulle kunnat vara och övertygade mig själv ganska ofta om att det var så.
Nu när jag lever separerad från min man och har fått distans så inser jag att det var alldeles för många gånger som sovrummet stank av alkohol och bakfylla och jag äcklades av när han ville pussas på morgonen och stank av gammal fylla, men ändå gjorde det för annars blev han ju ledsen...
Men vi hade många fina år också och en dotter som jag älskar, så jag tänker inte tycka att det är bortkastat. Däremot skulle resten av mitt liv inte bli bra om jag stannade kvar, så nu slutar jag drömma om något som inte kommer att hända och skapar mitt eget liv.

Skrållan
fre, 2019-04-19 - 18:08

Lite lugnare dag i dag. Har haft främmat här. Det lugnar ner allt. Det är sådana här dagar som inger hopp igen. Är som att åka berg-och dalbana. Ledsen, glad, ledsen, glad. När vet man vilket beslut man ska ta? Lämna eller stanna? Hade svårt att somna i går kväll. Hjärtat slog hårt och fort. I morses när jag vaknade, kändes det en overklig känsla. I morses kändes det som allt var slut. Att allt var över. Så svårt då jag är en människa som vill ha tydliga regler. Detta blir en enda gröt. Få se bad tiden utvisar.