Ett första steg är att skriva här och skönt att ha ett ställe utan skam och spel.
Att dela, få stöttning och ibland en spark i baken hjälper många av oss.
Jag läser många av trådarna och skriver som en dagbok, det hjälper mig att få styrka för dagen.
Ge det ett försök att hitta en väg som passar dig// Kram Strulan65

Hej!

Grymt bra att du hittat hit och att du skrivit här, det är liksom det första steget!
Jag känner igen mig jättemycket i det du skriver, jag är dock strax över 30 och numera kan jag kalla mig nykter alkoholist.
Skitpinsamt. I know.

Jag är inte så säker på att man blir dömd på två sekunder utav hela världen, iaf inte längre. För mig var det, som för de flesta andra här inne, min allra största hemlighet jag bar på i flera år och försökte liksom visa upp en yta som absolut inte existerade för omvärlden.
Det var till och med pinsamt här inne i början tyckte jag, så jag surfade mest runt, läste och kände igen mig men vågade inte skriva något - det var liksom som att om jag skrev här, DÅ hade jag ju erkänt för mig själv helt och hållet och det var ju riktigt pinsamt, framför allt pinsamt att jag erkänt och kanske inte gjorde nått åt min situation. När jag väl berättade för min familj (mamma/pappa/syrran och min bästis och två vänner) så har jag blivit bemött med "Fasen va stark du är som tagit tag i detta, va modig du är som vågar berätta" och jag kan känna deras dels lättnad att jag tagit tag i problemet men också deras hejar-rop och stöd, så därför är jag inte så säker på att det är så jäkla pinsamt... Iaf inte alla gånger..

Vill du sluta dricka?

Jag ville det tillslut, min ångest åt upp mig inombords och allt var så himla destruktivt i mitt liv. Det fanns inte nått positivt över huvudtaget.
Jag kan rekommendera alkoholhjälpens program här, du hittar det på startsidan, det är ett 11 veckors program man gör på nätet, där man får en kontaktperson som jobbar på alkoholhjälpen som läser igenom vad man skrivit/svarat på frågorna och bollar bra grejer med dig. Det är också riktigt bra frågor att fundera kring samt hållbara punkter för kommande nykterhet (typ tacka nej till alkohol, vad gör du när du får sug osv)
Det bästa med det här programmet är att det för sånna som du och jag, som tycker det är hemskt pinsamt, är anonymt. Och det som jag tycker var en av de viktigaste sakerna för mig var just att jag inte blev dömd. Eller bedömd av den hjälp-personen jag fick, utan extremt bra bemött.

Lopiz, jag hejar på dig, och jag ger dig mentalt det stödet jag fick av de jag vågade berätta för, här blir du inte bedömd eller dömd på förhand iaf! Det lovar jag dig!

Vi har alla ett val, i grund och botten är det bara jag själv som kan sätta stopp för mitt drickande, oavsett vad alla forumtrådar basunerar ut eller terapeuter på olika instanser talar om för mig eller vad internetbaserade program påvisar.
Det är ett val man måste välja och vilja välja själv.

Personligen hade jag nog kunnat göra min resa på egen hand, att sluta dricka, jag var så gravt nerkörd i botten att det inte fanns något annat alternativ för mig och jag stod i december mellan att faktiskt avsluta mitt liv eller ge nykterheten en ordentlig chans för att komma till rätta med ångesten alkoholen skapade innan jag bestämde mig, och sen dess känns min tanke väldigt avlägsen och absolut helt främmande - Den största hjälpen jag fått här på forumet var framförallt att få lätta mitt hjärta för någon, att släppa upp ventilen och inte bära hemligheten själv, den befrielsen var magisk!
Men också återfallspreventionen, den hade jag inte riktigt fått snurr på själv, och den är viktig, för precis som att jag har ett val att sluta dricka, kan jag också när som helst välja att ta ett återfall. Men det är bara mina erfarenheter, tråkigt med dina om internetbaserat program för att få hjälp.

Lycka till på din resa, hjälpen finns här om du är villig att ta emot den.
Allt gott och glad påsk/Dee

Om det är så illa ställt så tycker jag du ska ta och söka sjukvården, jag kommer inte kunna ge dig bra pepp här eftersom du inte är mottaglig för den.
Ta tag i ditt beroende nu, det är allvar, alkoholen må kännas som din bästa vän men alkoholen är en falsk jävel som inte gör annat än att sabotera för dig. Alkohol gör att det blir så mycket extra allt att det är riktigt otäckt att tänka på det nykter, är man glad blir man extra glad, tycker man livet är mörkt blir det kolsvart när man dricker osv. Det finns inget normalt what so ever i det.
Jag önskar att jag kunde få ta med dig på en dagsutflykt in i livet som nykter för att ge dig en bra morot att kämpa för men det kan jag ju inte.

Vänd dig till sjukvården.
Lycka till!

Sofia

Varmt välkommen till Alkoholhjälpen! Det låter som att du har det riktigt tufft. Alkoholen tar en större plats i ditt liv än vad du önskar och du brottas med tankar på att lämna livet i förtid. Det finns hjälp att få, depression går att behandla och självmordstankar förändrar sig över tid. Det finns också många olika sätt att få hjälp med att förändra problematiska alkoholvanor.

Alkoholen har en tendens att förstärka den känsla man redan har och det blir lätt en ond cirkel av att dricka för att i stunden slippa depressiva tankar och känslor, med en förvärring av dessa känslor och att andra livsområden påverkas negativt på sikt. För många personer är det så att man kan behöva testa olika behandlingsalternativ innan man hittar det som känns rätt för en själv, alltså att ge flera olika alternativ en chans. Det gäller både när man vill må bättre psykiskt och när man vill dricka mindre.

Vad bra att du skriver här, trots att du uttrycker vissa tvivel kring vad det kan ge dig! När du berättar hur du har det ger du andra chansen att ge stöd. Jag tror att många kan känna igen sig i det du beskriver i ditt första inlägg - på arbetet är du en välansedd kollega som kan ta mycket ansvar och du har vänner och familj, allt verkar helt i sin ordning utåt. Samtidigt har du enormt svåra saker som du håller för dig själv. Ett sånt här forum kan vara till hjälp på flera olika sätt, bl.a. för att känna sig mindre ensam, att dela det svåra med andra som förstår. Du har ännu inte testat allt, även om du tråkigt nog har negativa erfarenheter från tidigare vårdkontakter. Jag förstår att det tar på krafterna att testa olika behandlingar (speciellt när vissa inte ger effekt), samtidigt vill jag förmedla hopp! Just nu känner du såhär. Livet kan bli bättre!

Jag hoppas att du vill fortsätta skriva och läsa här i forumet. Du är också varmt välkommen att testa ifall vårt nätbaserad program skulle kunna vara något för dig. Du kan välja om du vill göra det på egen hand eller med stöd av en rådgivare. Om tankarna på att livet inte kommer att bli långt tar över för dig, finns lite olika vägar att söka stöd. Läs gärna här för mer info: https://alkoholhjalpen.se/akut#suicid
Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag känner igen mig som ung när jag läser ditt inlägg. Att klara sig själv, bygga upp ett liv och sen manövrera det hela så bra man kan.
Att klara sig själv i svåra lägen är en stor tillgång, tycker jag. Men jag kan också förstå hur ensamt det kan kännas. Som att man skulle behöva göra sig mindre och svagare för att få hjälp och stöd. Jag kan förstå det sorgliga i den känslan. Jag tycker att du gör det helt fantastiskt bra som tränar, går ut nykter samt dessutom hållit dig nykter i två veckor. Jag tycker att det är bra att du skrivit och berättat om dig själv i detta forum. Även om läsandet och skrivandet inte löser nåt i sig, så ger det dig ändå en stund att få vara nära dig själv. Jag läser dina ord och på så sätt är jag också med dig en då. Kan det vara någon tröst och göra så att livet blir lite mer uthärdligt för dig?

Vad bra att du delar med dig, Lopiz!
Ensam hejdlös gråt är ingen lätt sak att tampas med. Men kan jag trösta dig litegrann genom att berätta för dig att gråten är själens tvätt?

Du är inte ensam, vännen. Jag är med dig.

Sofia

Vilken tung natt du har haft, Lopiz. Starkt att ändå komma iväg till jobbet! Du blev översköljd av ensamhet, sorg, ångest och minnen. Det låter som att du funderar över hur du hade hanterat en sån här känslomässig storm ifall den hade drabbat dig en tid när det går att få tag på alkohol - hade du kunnat stå emot de där "skit samma"-tankarna? Hoppas att det är okej att jag delar med mig av en tanke jag får om det? Att i förväg skapa en handlingsplan för risksituationer som den här, ifall det skulle hända dig under dagtid en annan gång, kan vara ett sätt att förbereda sig. Ifall du får stark ångest, vem kan du ringa? Vad kan du hitta på för aktiviteter som alternativ till att dricka, som kanske också kan lindra det värsta?
Ifall du är intresserad så finns ett gratis nätbaserat behandlingsprogram här på Alkoholhjälpen där du bl.a. får jobba med detta. Du hittar det på startsidan (en blå ruta), kolla gärna ifall det kan vara något att testa för dig.
Du tar dig framåt en dag i taget, från botten och uppåt. Fint att du delar med dig av din resa.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det är okej, när du känner att du kan nöja dig med tre glas. Och då menar jag nöja dig. Inte tvinga dig att hålla igen, för det funkar inte i längden. Så länge du innerst inne tycker att det nog skulle vara lite mysigt att bli full, så går det inte. För det är då du kommer att bli full, förmodligen.

Sen vill jag också säga grattis till din viktnedgång!! Ha en fin kväll.

Det låter som att din alkoholhjärna har börjat förhandla med din nyktra del av hjärnan nu.
Det är antingen som Denlillamänniskan säger, att det är okej när du kan nöja dig och inte känna att du lägger band på dig själv, eller så är det aldrig okej med det där första glaset.
Ett hett tips är att försöka hålla i nykterheten! Tänk på viktnedgåenden och sånna små stunder som du skrev om ovan, jag citerar:
"Det blev kväll. Gick på festen. Det var kul. Mello va dåligt men umgänget är bra. Jag var nykter och när jag körde med bilen hem tänkte jag, FAN VA SKÖNT."

Mod och styrka!
Dee