av JoYo

JoYo
lör, 2019-04-13 - 17:04

Tack, fina människor, för era svar! Innerligt tack!?
Jag tar till mig av era svar!

Jag låter monstret göra sig påmint med sitt morrande och mardrömmar. Påminner mig om att det finns där. Jag ger det lite kärlek och tacksamhet. Tar till mig av läxan.
????

JoYo
lör, 2019-04-13 - 21:04

Haft en bra dag. Träffat min storebror, som slutat dricka för några år sedan. En underbar, vänlig, klok man. Han förstår mig, så som ingen annan kan. Vi hör ihop, som yin&yang. Hans enkla jordiga vishet, empatiska vänlighet, sorgen och vänligheten och glädjen jag ser i hans ögon - jag förstår den och känner den.
Jag önskar att jag kunde läka det som gjorde ont i honom som liten pojke, önskar jag kunde hela honom. Jag tror att han vet, att han känner mina känslor för honom.
Idag vill jag ge allt LUGN, all KÄRLEK, all KRAFT till min bror! ♥️

JoYo
sön, 2019-04-14 - 09:36

”Många människor lever med en plågoande i huvudet som ständigt angriper och bestraffar dem och tömmer dem på livskraft. Den ger upphov till gränslös olycka och förtvivlan, liksom till sjukdom.
De goda nyheterna är att du kan ta dig ur intellektets grepp. Det är den enda verkliga frigörelsen. Du kan ta det första steget redan nu. Börja lyssna på rösten i ditt huvud så ofta du kan. Var särskilt uppmärksam på alla återkommande tankemönster, på de där gamla grammofonskivorna som har spelat i ditt huvud kanske i många år. Det här är vad jag menar med att ”iaktta tänkaren”, vilket är ett annat sätt att säga: lyssna på rösten i ditt huvud, var där som en bevittnande närvaro. Lyssna opartiskt på den där rösten. Det vill säga, döm inte. Undvik att döma eller fördöma det du hör. Att göra det skulle innebära att samma röst smugit sig in igen genom bakdörren. Du kommer snart att märka att där är rösten och här är jag som lyssnar på den, som iakttar den. Denna insikt, denna känsla av din egen närvaro, är inte en tanke. Den uppstår bortom intellektet. En ny dimension av medvetenhet har infunnit sig.”
-Echart Tolle ”The power of now” (sv: ”Lev livet fullt ut”)

JoYo
sön, 2019-04-14 - 11:21

Den boken (bl.a) har hjälpt mig genom svåra tider.
Han som skrivit den beskriver hur han själv led av ångest och hur han en natt hittade ”koden” för att komma ur känslan/tvånget/beroendet/vad man än kallar det.
Cool! Vi behöver själslig vägledning i vårt stressade samhälle. Vi är känslovarelser.
?

Lovika
mån, 2019-04-15 - 03:06

Tack för din kommentar i min tråd och grattis till dina 29 dagar ? nästan en månad ? tycker att du resonerar väldigt klokt och har EB förmåga att tolka saker och ting på ett bra sätt och har en förståelse till varför saker och ting händer.
Tror inte att vi är ensamma om att ha den hör rädslan för att ”bryta” nykterheten. Men jag själv såg det som ett nyktert beslut, jag var ju nykter när jag bestämde mig för att dricka på fredagkvällen och efter att jag bestämde mig så var det det enda jag kunde tänka på, att jag skulle få dricka... snart! Visst fanns det tankar på att jag kanske inte skulle dricka, att det inte var bra och så vidare.... Konstigt det där att man lägger så mycket tid på att fundera om man kan/får dricka istället för att lägga tiden på att tänka och reflektera över hur mycket bättre man mår som nykter istället?! ?
Jag lärde mig en läxa, förutom att bli totalt jävla livrädd för mig själv, och det var att det är lätt att falla dit när man känner sig stark och självsäker för då TROR man att man är stark nog att klara av att dricka. Men den styrka och självsäkerhet man har byggt upp, är ju tack vare att man håller sig nykter! Min fälla kommer inte att vara dagarna/veckorna strax efter en fylla utan min fara är säkerligen månader av nykterhet när man TROR att man klarar av att dricka. Jag tappar kontrollen om jag dricker och det skulle kunna leda mig rätt ned i döden, ändå funderar jag på om jag kommer kunna ta ett glas i framtiden?! Vad är problemet?! Jo, jag har en sjukdom som jag aldrig kommer att bli botad ifrån och det är det som är problemet.
Jag är långt ifrån klar och kommer verkligen behöva ta hjälp, märker själv hur arg jag blir på mig själv när jag skriver och det är ju inte så bra för självkänslan ? Så bara för att jag är nykter nu betyder inte det att jag är friskförklarad eller någonsin kommer att bli det. Det är en kronisk sjukdom och det enda som lindrar är att hålla sig nykter, förstå hur sjukdomen ter sig och bli införstådd i att demonerna kommer aldrig att försvinna, man får arbeta med tankarna och känslorna hela livet och inte bli så arg på sig själv ? vi har en sjukdom, vi är inte sjukdomen.
Nu ska den här lilla flickan försöka varva ned och somna, är nog inte riktigt återställd efter min vända för 14 dagar sen. Sömnlösa nätter deluxe ?

JoYo
mån, 2019-04-15 - 09:49

Kloka ord från dig!
Vi får inte tro att vår allergi försvinner med tiden.
Den är evig.
Vi behöver ingen medicin. Vi är friska, så länge vi är nyktra!??

JoYo
mån, 2019-04-15 - 21:36

Jag har väntat hela dagen med att skriva. Väntat in en bättre känsla. Den har inte kommit. Jag har haft en enorm ilska i mig idag. SuperARG, vansinnigt förbannad, jag har bråkat med min man tills han skrek att han vill skiljas, jag körde iväg och skrek ensam i bilen, så obeskrivligt arg, så mycket undertryckt ilska, jag vill skiljas, jag vill att min man ska må lika plågosamt som jag gjort de gånger han ljugit och svikit mig. Känns som att jag spyr ut allt jag svalt genom åren. Det värsta är att han blir lika arg på mig. Säger fula saker så allt blir värre. Jag tycker liksom inte att han har råd att bli arg/elak emot mig. Det är ju hans skit som förstört mellan oss.
Jag skulle kunna radera allt jag skrivit, låtsas som att jag inte någonsin blir såhär galen, att jag alltid behåller lugnet. Men jag ÄR tokigt galet ARG idag. Vibrerande frustrerande vansinnig. Såhär ond kan man väl inte bli av PMS? Är det abstinens? Är det någon som känner igen denna ilska? Är det allt jag tryckt ner med alkohol? Jag var ute och sprang 30 minuter och mådde lite bättre. Men är nästan rädd för ilskan som kokade över. Men det konstigaste av allt är att jag INTE fick sug efter alkohol!!! Förr skulle jag sprungit till närmsta restaurang och halsat vin. Nu sprang jag bara, längs vattnet, förbi en servering, insåg att jag inte ens tänkt på alkohol trots ilskan. Jag bara sprang, och skrek (ensam i bilen) ut den där ondskan eller vad det var för djävulskap.
Ska lägga mig tidigt, läsa nåt fint och vila.

Min 30:e dag blev inte överströdd av glitter och magi utan vilt arg. Det är OK. För jag är NYKTER. NU.

Hoppas ni andra slipper såna här dagar..
pheeeeeewwww!
??

Themistokles
mån, 2019-04-15 - 21:05

Jag har också drabbats av vansinniga raserianfall under min nyktra period, framförallt runt dag 20. Jag var så arg så att jag skakade vid flera tillfällen. Utan anledning. Skällde ut barn och fru. Utan anledning. Nu, efter 6 veckor, känner jag mig istället lugn. Och glad. Men lite ilska är ju bara bra... ?

Strulan65
mån, 2019-04-15 - 21:27

Skickar en kram och kanske behöver du få ut det. När man börjar vakna till dyker de känslor som man tryckt undan upp och ovanan att hantera dem gör att man kanske exploderar.
Klokt av dig att springa av dig lite ilska, men låter som du faktiskt har en anledning att vara både arg och besviken på din man.
Så kram och styrka till dig❤️// Strulan

JoYo
mån, 2019-04-15 - 21:48

Tack för era svar. Kanske jag inte håller på att bli helt galen.
Det exploderade ur mig. Jag känner fortfarande att jag är i ”fight mode”.

Jag har många gånger blivit utsatt för händelser som jag blivit sorgsen, besviken, vansinnig för men liksom aldrig kunnat få utlopp för, aldrig fått upprättelse för. Tvingats svälja för att fortsätta framåt. Lagt locket på med alkohol, så fort känslorna velat komma upp. Nu får jag släppa ut dem. Inte låtsas som att de inte känns. Alla känslor är välkomna! Come on! Huvudsaken är att jag är NYKTER!
??? Det är tröttsamt att vara nykter. Såhär bra har jag inte sovit på åratal!!?
Kram?

JoYo
tis, 2019-04-16 - 14:04

Ilskan från igår har lagt sig lite. Men jag är trött. Vill lägga mig och glo på film och äta choklad. Vill inte alls laga mat, städa, göra måsten, vill bara dra på mig ett täcke...är så himla trötttttt!! Vad händer med mig?
En superkort stund kom alkoholsuget, jag fantiserade om att gömma undan en superstark öl. Smutta på den. Känna av den. Men där tog suget slut. För jag är inte alls sugen på resten av den storyn. Usch.
Jag är så tacksam över att ha fått den här känslan, nykterheten ?

Så jag låter mig vara. Låter min kropp vila idag, köper med god mat till familjen efter jobbet, orkar inte säga ett ord till mannen om mitt humör igår, vill bara vara ifred.

Bara vara, vila...?

JoYo
tors, 2019-04-18 - 07:59

Det är så skönt att vakna NYKTER.
Ledig med barnen. Idag ska vi pyssla färdigt våra påskdekorationer. Igår målade vi ägg och idag ska de hängas i trädgården. Minstingen ska gömma chokladägg.
Hon tycker att det är så spännande.

Förr, har jag alltid druckit samtidigt som jag pysslat med barnen, lussekattbak och vin i glaset bakom kaffekokaren, påskpyssel och alkohol i glaset gömt. Jag kan få ett snabbt sug av alkohol men tanken på hur trött och trist jag blir ganska snabbt, hur jag luktar, hur disträ jag blir —- nä usch! Det är skönt att vara sig själv.

Jag har haft ett par dagar av superdåligt humör. Funderar på om det kanske är östrogen och progesteron nivåerna som sänks med åldern..? (fyller ju 40 om en månad)
Eller kan hjärnan flippa ur sådär en hel månad efter alkoholmissbruk? Jag skulle vilja läsa om det men hittar ingen info om nykterheten och alla biverkningar av alkohol tiden efter.

NU ska jag njuta av tystnaden i huset innan barnen vaknar..

?

JoYo
fre, 2019-04-19 - 12:29

Så himla jobbigt att ”gilla läget” idag.? Jag har bråkat med min man i flera dagar. Har så mycket (flera år) gammal ilska i mig som kokat över NU??? Det är så jobbigt. För han ”tar det inte” utan blir sur och elak. Trots att jag förklarar mig. Han vill att jag ska vara sur på ett för honom bekvämt sätt, att mitt sätt inte är ok. Vi förstår inte varandra. Jag är så himla sugen på alkohol. Jag känner enorm stress i kroppen. Är det normalt att suget kommer så lång tid efter? Vad händer med mig? Är jag bitter? Har jag pms? Är det suget? Jag förstår ingenting, är bara så ledsen.
Ska fixa i trädgården, naturen får mig i bättre balans. Fixa med blommor och växter. Orkar inte se min man, och han tycks inte vilja vara snäll emot mig heller. Om det inte är på hans sätt, hans villkor... ?

Strulan65
fre, 2019-04-19 - 13:25

Våran lösning har varit alkohol i det mesta, så det suget sitter nog i tills vi lärt oss ett nytt sätt. Vi är på väg att vakna både mentalt och fysiskt, de undertryckta känslorna vill ut. Hemskt att leva med någon som dricker, men oftast ganska bekvämt för vi flyr in i dimman och trycker undan våra känslor.

Sen nu när vi vaknar vill vi reda ut, få svar och bli tagna på allvar på hur vi känner. I ditt fall får jag för mig att du har all anledning i världen att vara arg på din man. Men ge det lite tid, det är bara du som lever i uppvaknandet och han är kvar på samma ställe som den dag du ställde ned glaset.

Många kramar❤️//Strulan

JoYo
fre, 2019-04-19 - 14:49

Så himla vettigt svar! Får mig att orka förstå mig själv en dag till!
Uppvaknande! Hela kroppen känns arg. Känner mig som en vulkan, varnar och mullrar, vill inte explodera, ska försöka få ut den här ilskan försiktigt. Gråta ut underliggande sorg. Saker jag inte gjort nåt åt, lagt locket på med alkohol, levt kvar. Locket på i många år. Vill inte ta nåt beslut nu. För då skiljer jag mig i världens affekt. Ska låta det ta lite mer tid.
?kram

JoYo
lör, 2019-04-20 - 07:37

Mår mycket bättre.
Mannen bad om ursäkt, min stress kunde rinna av mig, jag kunde fokusera på positiva saker. Men att han kunde vara så ”empatistörd”? Lägga ytterligare stress på en som lider. Eller är det bara ”vi” som förstår vår kamp. Är vi överlag lite klokare och känsligare, mer inkännande, empatiska... är det därför vi blir trötta i själen och dämpar med A. Alla dessa intryck som sugs in blir för mycket. Allt man utstår blir övermäktigt. Samlas som i en tvättsvamp tills man är tung och trött och alla negativitet måste ur en. Jag vill i fortsättningen inte ta in all skit. Få en lite halare yta. Ord ska halka av en. In få fäste, inte komma innanför. Hur gör man det? Umgås med rätt/liknande människor, stärka självkänslan, lita på mig själv, stå upp för mig själv, lita på att jag DUGER utan att prestera, jag är värd att älskas för den jag är. Och en viktig sak jag tappade bort dessa dagar jag dippade. : TACKSAMHET! Igår kom jag på att jag inte känt tacksamhet, inte mediterat, inte bett om styrka att fortsätta vara nykter. Jag började ta denna balansgång på helveteslinan för given. Den började svaja. Suget kom. Negativa tankar och känslor tog fäste direkt! Min hjärna, min kropp och själ ska dagligen rensas och fyllas med GOTT. Jag är tacksam över att jag insåg, att min man bad om förlåtelse, att jag är på banan igen, jag ska be om hjälp och känna tacksamhet från själen varje dag. Jag har den lilla stund varje dag. Varje timme. NU.
Jag är nykter, dag 35 som nykter! Otroligt glad, tacksam, tar inte nykterheten för given.
När jag känner mig starkare kan jag även bidra med mer stöd åt andra.
Min lilla ”bön” ut är att jag, ni, vi alla är starka och LUGNA i NUet. Orkar se styrkan där inom oss, låt oss varje dag sjunka in i självet, i själen, känna styrkan i jaget och känna tacksamhet. Det hjälper!
Kram till er alla. ?

JoYo
lör, 2019-04-20 - 09:51

Mår mycket bättre.
Mannen bad om ursäkt, min stress kunde rinna av mig, jag kunde fokusera på positiva saker. Men att han kunde vara så ”empatistörd”? Lägga ytterligare stress på en som lider. Eller är det bara ”vi” som förstår vår kamp. Är vi överlag lite klokare och känsligare, mer inkännande, empatiska... är det därför vi blir trötta i själen och dämpar med A. Alla dessa intryck som sugs in blir för mycket. Allt man utstår blir övermäktigt. Samlas som i en tvättsvamp tills man är tung och trött och all negativitet måste ur en. Jag vill i fortsättningen inte ta in all skit. Få en lite halare yta. Ord ska halka av en. In få fäste, inte komma innanför. Hur gör man det? Umgås med rätt/liknande människor, stärka självkänslan, lita på mig själv, stå upp för mig själv, lita på att jag DUGER utan att prestera, jag är värd att älskas för den jag är. Och en viktig sak jag tappade bort dessa dagar jag dippade. : TACKSAMHET! Igår kom jag på att jag inte känt tacksamhet, inte mediterat, inte bett om styrka att fortsätta vara nykter. Jag började ta denna balansgång på helveteslinan för given. Den började svaja. Suget kom. Negativa tankar och känslor tog fäste direkt! Min hjärna, min kropp och själ ska dagligen rensas och fyllas med GOTT. Jag är tacksam över att jag insåg, att min man bad om förlåtelse, att jag är på banan igen, jag ska be om hjälp och känna tacksamhet från själen varje dag. Jag har den lilla stund varje dag. Varje timme. NU.
Jag är nykter, dag 35 som nykter! Otroligt glad, tacksam, tar inte nykterheten för given.
När jag känner mig starkare kan jag även bidra med mer stöd åt andra.
Min lilla ”bön” ut är att jag, ni, vi alla är starka och LUGNA i NUet. Orkar se styrkan där inom oss, låt oss varje dag sjunka in i självet, i själen, känna styrkan i jaget och känna tacksamhet. Det hjälper!
Kram till er alla. ?