InteMera

Hos oss blev det helt tyst i tre dagar efter jag berättat jag skaffat eget boende, sen ville han aldrig att det skulle nämnas mer. Jag har inte flyttat på heltid men kan nu välja var jag spenderar min tid som det passar mig. Mannen har aldrig satt sin fot i min lägenhet och den nämns aldrig eller pratas om över huvudtaget. Enklast så för honom antar jag och för mig är det viktigast att det andningshålet finns.

Rosa ljus

Hur ska jag kunna prata med denna människa. Jag är helt säker på att han vet att det är nåt på gång, han har ju varit ovanligt snäll och ska helt plötsligt börja hjälpa till med saker här hemma som han aldrig brytt sig om förut. Frågar om jag vill ha hjälp med ditt och datt. Det har aldrig hänt förut under alla år. Nu ikväll var han dyngrak kl. 20.00, då brukar det börja med gap och skrik och vräka ur sig skit om mig och min släkt. Men nu ikväll gick han bara och la sig utan ett ord... Han måste ju ha något på känn.. Tack alla för era råd och för att ni delar med er av era erfarenheter ❤️

Spinoza

Han känner säkert på sig att det är något på gång. Men han dricker sig ju ändå full, så alkoholen är ju tydligen viktigast för honom ändå.
Skönt att du fick en lugn kväll. Kram!

Rosa ljus

Eller hur Spinoza!! Det här är väldigt konstigt! Han kanske inte bara är alkoholberoende han kanske är en psykopat på riktigt, så går mina tankar nu. Han dricker ju aldrig i veckorna, men nykter på en långfredag, hallå!!

Spinoza

Håll fokus och låt dig inte manipuleras av en enstaka dags bättre beteende.

Min (snart fd) man säger ju att han kan sluta själv och att han inte har alkoholproblem. När jag frågat varför han inte slutat när jag har sagt hur fruktansvärt dåligt jag mått av hans drickande och beteende kopplat till det så har han inget svar. Jag misstänker att svaret är han inte tycker att det varit värt det. Att jag mår dåligt räcker inte som argument. Men när jag vill skilja mig och det drabbar honom så blir han motiverad att sluta. Frågan är bara hur länge han skulle kunnat vara nykter om vi hade fortsatt vara tillsammans? Jag tänker i alla fall inte ta reda på svaret, han får lösa det problemet utan mig!

Rosa ljus

Räknade hur många lägenheter jag sökt och blivit erbjuden men aldrig ens vågat gå på visningen. Det är 58 st under 9 år. Ni kanske förstår min frustration och min totala förvirring när jag äntligen vågade gå.

Spinoza

Så bra gjort att du tog steget och att du nu är på väg att ta nästa stora steg att faktiskt flytta och jag förstår att det varit oerhört tufft att komma hit!

Så bra gjort Rosa ljus. Modigt att ta steget. Var nöjd med det stora, modiga steg du tagit för dig.
Hejar på dig?

Spinoza

Utifrån det du berättat här så låter det som att du gör alldeles rätt, vad är det som får dig att bli osäker?

Kram!

InteMera

Tycker att 58 erbjudanden om lägenhet under 9 år som du skriver redan talar sitt tydliga språk, att dethär inte är något lättvindigt beslut fattat i all hast att du vill flytta. Hur länge till ska du hänga kvar med ditt eget liv på paus, när tycker du han fått nog med chanser? Tycker 9 år låter som tillräckligt med chanser och betänketid!

Hoppas du nu har modet och kraften att fatta de beslut som behövs för din egen skull, du behöver faktiskt inte ha hans lov att göra det du måste för din egen lycka och framtid!

Rosa ljus

Absolut Inte mera, jag har väl inte fattat att det är på riktigt, att jag äntligen vågat gå på visning och dessutom skrivit kontrakt! Jag vet att detta är det enda rätta, jag har ett liv och jag vill gärna leva det livet levande! Jag har mina dippar, men mitt beslut står fast.

Rosa ljus

Har fortfarande inte sagt något, sån ångest ? lägenheten är iallafall min, har betalat första hyran, men hur fan ska jag kunna ta mig härifrån.. Detta är ingen man "bara" lämnar, detta är en person som tror sig "vara" någon och i mångas ögon "är" någon... Väntar på att nåt ska hända som gör att jag bara kan packa ihop och dra men det har varit väldigt lugnt här på sista tiden. Så jäkla arg på mig själv som är så jäkla feg.

Spinoza

Det är ett tufft besked att ge och om du inte känner dig helt lugn och säker på hur du ska ge det kanske du ska fundera på lite olika alternativ.
Kan någon annan vara med så att du känner dig säkrare?
Kan du skriva till honom så att han får möjlighet att läsa när han lugnat sig?
Går det att ta det själv med honom och vara redo att flytta direkt?
Finns det andra varianter?

Fundera på alternativen och gör det som känns rätt för dig och se till att få det stöd du behöver för att ta steget. Du behöver inte godkänt från honom, det räcker med att du vill det här.
Jag tror på dig och skickar varma styrkekramar!!!