av mami73

mami73
mån, 2019-04-22 - 21:40

Min man, sedan 6 år, har alltid varit "glad i flaskan" och aldrig tackat nej till alkohol. Han har dock kunnat sköta det.
Men han har förändrats, från ett stilla umgängesdricka till att hysteridricka. Som om han inte vet hur snabbt han ska hälla i sig och han kan inte sluta utan bara fortsätter och fortsätter. Jag har påtalat att jag tycker han har problem med sitt drickande men han håller inte med.
Han dricker så han tappar både minne och sans och inatt hände något riktigt illa...
Han hade druckit mer eller mindre sedan i fredags eftermiddag och gav sig fan på att han skulle spela bingolotto men min dotter(24år) och hennes vänner. Jag valde att åka hem, vi hade varit på kryssning.
Idag fick han berättat för sig att han på natten hade krupit ner i hennes kompis säng och börjat ta på henne då hon sov. Han minns ingenting, total blackout när han blandar öl och sprit och vin.
Han är världens lugnaste, lite töntig, dricka inte varje helg men när han kommer igång så kan han inte sluta. Idag har han en 0ngest som jag aldrig sett förr och jag hoppas och önskar att det här var en väckarklocka för honom.
Men hur ska jag ställa mig i det här?
Min dotter och han har haft en superbra relation men hon vill inte se honom igen...
Jag älskar min man och förstår att det är alkoholen som gör honom sån här.
Hur kan jagcstötta honom? Eller ska jag lämna honom och välja min dotters sida? Vi har ytterligare 5 barn i hushållet. Han dricker dock aldrig när barnen är hos oss.
Törs jag satsa på att stötta honom i ett tillfrisknande, eller har han kanske inte ens ett alkoholmissbruk?
Det blir ett svamligt inlägg men allt gör bara så himla ont just nu och jag behöver få ventilera mig..

Nordäng67
tis, 2019-04-23 - 07:03

för alla inblandade! Lider med dig! Så här tycker jag:
Tycker att du ska agera minsta möjliga. Det här ska HAN reda upp och ta ansvar för. Du skriver att du förstår att det är alkoholen som gör honom sådan. Helt klart är det så men det är din man som aktivt häller i sig alkoholen. Om alkoholintaget ställer till problem så är det ett missbruk även om man inte dricker varje helg tycker jag. Om du ska ta din dotters parti? Eftersom hon är vuxen tycker jag att du först av allt skall ta ditt eget parti, du är också drabbad av detta. Din man har tafsat på en annan kvinna som dessutom råkade vara din dotters kompis. Försvara och ursäkta honom inte inför din dotter och försök inte medla för det är HANS ansvar att försöka ordna upp detta. Förstår att du känner dig kluven men som sagt tänk på att du också är drabbad av detta. Hoppas han kommer till insikt! Mitt ex kunde också göra helt idiotiska saker på fyllan typ stöta på sin kompis fru eller flirta med tonårsdotterns kompis. Jag tyckte sååå synd om honom när han ställde till det och glömde av mig själv. Glöm inte dig själv och dina känslor. Kram

mami73
tis, 2019-04-23 - 13:02

Nej jag försvarar honom inte alls för jag anser att det är han som är ansvarig för sitt drickande.
Dock känner jag en känsla av att jag tycker synd om honom samtidigt som jag könner mig ledsen, besviken och arg.
Han måste själv lösa det här.
Jag är så himla vilsen vara, trodde aldrig något sånt här ens skulle hända.
Det visade sig att han dessutom hade kört bil hem nån timme efter händelse, runt 4 på morgonen. Inte heller detta har han något minne av.
Jag vet fasiken inte ut eller in.......
Är uppvuxen i ett anhörigmissbruk med löften och svek och det tog lång tid innan jag kom till insikt att jag behövde tänka på mig själv.
Jag hoppas han förstår att det verkligen är allvar nu, att han måste välja.

IronWill
tis, 2019-04-23 - 15:18

Hej,

om det skett som du beskriver ovan och mot din dotters kompis vilja så riskerar han även att anmälas för sexuellt ofredande eller värre beroende på vad som hänt. Om inte det är en väckarklocka och absolut botten så kan i alla fall inte jag komma på vad som skulle kunna väcka honom. Man kan skylla på alkohol och blackout men det hindrar inte att man är ansvarig för konsekvenserna av det. Att tycka synd om honom (och trösta) leder gissningsvis mest till att han känner mindre ansvar för det som hänt och kanske i slutändan ser sig som ett offer. Fokus bör ligga på din egen dotter och hennes kompis. Relationen med din man får han själv ta ansvar för men den är nog sannolikt väldigt svårreparerad.

mami73
tis, 2019-04-23 - 16:01

En anmälan för sexuellt ofredande är mycket möjligt och något jag ser som en helt självklar sak, det gör också min man. Han kommer inte heller att neka till något, iaf inte som det låter nu.
Jag klarar inte av att trösta honom då jag håller på att gå sönder själv. Trösta honom är inte heller något jag vill utan jag vill att det här ÄR botten, att det är nog nu.
Det jag är ledsen över är att det behövde gå så.långt, kunde jag gjort något. Skulle jag ha tvingat hem honom? Skulle jag ha stoppat redan innan vi åkte på kryssning för jag vet hur det brukar bli? Jag kan inte släppa känslan att jag skulle ha gjort något....
Jag tycker synd om honom att han inte förrens nu förstått vidden av sitt beteende, förhoppningsvis förstått vidden av.

IronWill
tis, 2019-04-23 - 17:18

Inget är mitt svar på den frågan. Jag är precis som din man ansvarig för min alkoholism, och ingen (utan kedjor och handbojor) skulle kunna stoppa mig om jag vill börja igen och fortsätta. Det är upp till mig att bestämma mig. Hjälp finns i alla möjliga former men utan min medverkan så finns inte mycket att göra. Så självklart är det inte ditt fel, ansvar eller skyldighet att reda ut etc. Ta hand om dig och dottern bara. Jag förstår dock dina känslor och det är inte konstigt att känna så, men som sagt, du är inte skyldig på något sätt.

Nordäng67
tis, 2019-04-23 - 19:43

Inget hade hjälpt, du kunde inte gjort något för att förhindra eller förändra honom! Verkar nästan som det måste hända något riktigt dåligt eller riktigt tuffa konsekvenser för att botten skall nås och den där insikten på djupet skall komma. Och visst är det hemskt och synd att i grunden bra människor kastar bort sig själva för alkohol. Men alla har ett val. Det är en sjukdom men bara dom själva kan bota sig! Förstår verkligen att du inte klarar av att trösta honom! Trösta dig själv nu! Önskar dig styrka och mod!