av Vinista

Vinista
fre, 2019-04-19 - 16:39

Hej,

Jag är 43 år och har missbrukat vin i ca 13 år. Det började med ett flyktbeteende som sedan övergick i beroende både fysiskt och psykiskt. Jag har dagar då jag inte kan låta bli att dricka för att min kropp darrar och kräver drogen. Sedan finns det dagar då jag inte alls har ett fysiskt behov, men då psyket och vanan sätter in och jag dricker i alla fall.
Nu har jag börjat sluka nästan en hel bib per dag. Jag är påverkad, men inte särdeles full.
Jag har en så kallad dubbeldiagnos. Jag har en djup depression i botten som lett till mitt missbruk. Jag har alltid haft ett destruktivt beteende. Om jag inte skar mig, så fick jag mig själv att kräkas. Jag hade Bulimi under hela gymnasietiden. Detta övergick till ytterligare ätstörning där jag missbrukade mat på annat sätt och gick upp ca 30 kg.
Jag fann lugnet i vinet.
Detta fina vin har förstört i princip alla mina relationer. Jag hittade en man jag verkligen ville vara med. Jag valde flaskan före honom.

Nu börjar min kropp säga ifrån. Jag har alltid haft långt och tjockt hår. Det är borta. Jag har inte haft mens sedan september, vilket nu är 7 månader sedan.
Jag har gått ner 10 kg, men inte tack vare bra kost eller träning. Mina fingrar är så svullna. Jag har sår i ansiktet och min hud är bara röd och ful. Varken naglar eller hår växer längre. Jag fortsätter att utsätta mig för idiotiska situationer. Jag hamnar i konflikter.

Någon annan som känner igen sig i detta? Hur galen kan man vara för att fortsätta ett sådant "liv"

Denhärgången
fre, 2019-04-19 - 19:24

Jag har också missbrukat som ett sätt att komma undan min depression och ångest. Har historia av självskadebeteende, svåra ångestattacker, vikthets. Jag gjorde en stor förändring för 1,5 år sedan, lämnade en relation som höll mig fast i beroende och lyckades då sluta med alkoholen. Jag trodde livet som nykter skulle vara enkelt, men sedan jag slutade dricka har all annan problematik exploderat. Först nu har jag lyckats komma till ett läge där jag kan börja hjälpa mig själv. Jag går i terapi och lär mig hantera måendet, ett myrsteg i taget.
Det är en jävligt ond cirkel att hamna i. Det är inte alls konstigt eller galet, alkoholen hjälper dig överleva och gör samtidigt allting värre, man fastnar ju i en logik där det blir den enda lösningen.
Har du någon hjälp för ditt mående? Har du fått behandling för din depression?
Vad bra att du är här och skriver. Vi hjälps åt att hitta hopp.
Vill gärna höra mer.
Stor varm kram.

Vinista
sön, 2019-04-21 - 15:17

Tusen tack för att du tog dig att besvara.
Jag förlorade min älskade hund i fredags. Jag dämpar alla känslor med vin.
Jag hade också en relation som tog slut och där jag inte kan glömma honom. Han sa att han aldrig kommer att förlåta mig.
Han drack inte, men det var ständigt tjafs.
Jag har också gått i terapi, men det hjälper inte. Inte förrän den dag jag själv bestämmer mig kommer det att fungera.
Jag har ingen diagnos, bara en självskriven depression..som egentligen pågått sedan så lång jag kan komma ihåg.
Jag hjälper gärna dig och stöttar.
Stor kram till dig också.

DetGårBättre
sön, 2019-04-21 - 23:13

Du verkar bo i närheten av Malmö och då kan jag rekommendera rörsjögruppen vad gäller AA. Har du frågor så svarar jag gärna på dem.

Det andra är att bor du i Malmö kommun kan du till viss del helt anonymt gå till Öppenvårdshuset Gustav och prata om alkoholproblematiken där. Samma visa gäller att vissa klickar man bättre med än andra.

Ge dessa två förslagen en chans. Kanske händer något inom dig?

Beroendeenheten i Malmö tycker jag personligen hjälpt till skapligt. Har varit där för att trappa ner mina flerdygnsfyllor. Har dock stött på någon mindre lämplig men i stora hela hjälper de till.

Alkoholen för ju med sig mycket bekymmer och det är svårt att veta om problematiken finns där även utan alkoholen. Därför anser många att man måste sluta dricka!

Sofia
tis, 2019-04-23 - 16:01

Vad tydligt och modigt du beskriver ditt psykiska mående och alkoholens effekter och konsekvenser i ditt liv. Jag tror att många här kan känna igen sig. Alkoholen "kidnappar hjärnan" och utnämner sig som universallösning på depressiva besvär och alla livets motgångar, trots att man så småningom börjar inse allt tydligare att de negativa konsekvenserna blir fler och större. Du verkar ha kommit till ett läge där du är öppen för att göra en förändring, för att få en bättre hälsa, bättre relationer och kanske även ett bättre psykiskt mående. Fint att se!

Du beskriver att det har varit väldigt dränerande för dig att delta i gruppbehandling, eftersom du tar in så mycket av andras lidande. Hoppas att du kan ha god nytta av forumet här, som kanske kan erbjuda liknande samhörighet och stöttning som att träffa andra likasinnade "live", men utan att det tar lika mycket kraft från dig! Jag tänker även på vårt nätbaserade program som vi erbjuder gratis, ifall det skulle kunna vara ett alternativ att testa för att förändra dina vanor, när du upplevde att beroendemottagningen inte mötte dig där du var. Man väljer själv målsättning i programmet - att avstå alkohol helt en period eller att arbeta med kontrollerat drickande. Hur tänker du kring detta?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vinista
tors, 2019-06-20 - 13:28

Hej Sofia,

Jag har inte varit inne på länge. Jag har tömt mina resurser på att hjälpa mina gamla föräldrar som ska sälja sitt hus. Det har inte varit hälsosamt för mig.
Faktiskt så har jag fått beviljat ett dagbehandlingsprogram som varar i två månader och börjar första juli. Detta hoppas jag blir vändpunkten för mig. Eller rättare sagt, det SKA bli vändpunkten för mig.
Kontrollerat drickande kommer inte fungera för mig. Jag ska sluta helt.
Detta program du nämner att ni har, hur gör jag för att börja med det?

Stort tack för ditt svar och din omtanke.

Vinista
tors, 2019-06-20 - 13:36

Hej,

Jag har varit på Rörsjögruppen många gånger. Det dränerar mig fullständigt. Jag orkar inte sitta och lyssna på andra människors misär och allt de förlorat. Det ger mig bara ännu mer ångest.
Min problematik har hängt med mig så länge jag kan komma ihåg. Första gången jag kände att jag inte orkade leva var jag säkert inte ens tio år och gick och lade mig i en snöhög för att förhoppningsvis frysa ihjäl. Jag fick mens när jag var 11 och jag är övertygad om att allt dåliga mående började med rasande hormoner.
Jag har alltid haft självskadebeteende och det har förvärrats ihop med min menscykel. Jag har s.k. PMDD, en väldigt svår form av PMS. Jag har gått rakt in i betongen.
Nu har jag inte haft mens på snart ett år och det hänger garanterat ihop med att min kropp inte orkar längre. Jag vet inte hur jag skulle må idag utan vinet.
Jag är uppe drygt en box om dagen nu...och jag mår fruktansvärt dåligt. Jag vill inte vara nykter för då måste jag tänka på allt jag gjort och sagt. Jag vet att detta är en sjukdom och att alkoholen kidnappar hjärnan, men jag har så otroligt dåligt samvete för så mycket och just nu trivs jag bäst i mitt töcken. Det skrämmer mig att se på världen nykter.

Stort tack för att du tog dig tid att skriva.

Miss Hyde
tors, 2019-06-20 - 14:05

Du är stark som orkar berätta om ditt missbruk så öppet och ärligt. Det känns som att det står mellan att supa ihjäl sig eller börja leva för din del. Du måste välja. Och det är bråttom. När mår du bra utan alkohol? Vad behöver du för slags hjälp för att komma ur dimman? Varje ärligt försök, varje litet steg är guld värt. Var snäll mot dig själv, du är en empatisk person som behöver medkänsla och stöd från andra - och från dig själv. Offerkoftan är lätt att svepa runt sig när man tagit till bag-in-box-vinet och känna att allt redan är förlorat. Men det är inte ett dugg sant. Det som har varit, har varit. Det är en klyscha, men det är NUET som räknas. Förlåt dig själv för gamla fylle-synder. Det var inte ditt fel. Det var alkoholdjävulens fel.
Vi människor kan slå oss fria och förändras, hitta vårt bästa - nyktra - jag, leva livet istället för att förgås av spökande hormoner, självdestruktivitet och ångest.
Våga se sanningen i vitögat, skissa på hur du vill att din framtid ska se ut och gör upp delmål för hur du ska nå dit.
Hoppas att du finner den rätta hjälpen. Kram!

Sofia
tors, 2019-06-20 - 14:47

Fint att se dig tillbaka här igen, efter en energikrävande period i ditt liv. Vilken viktig vändpunkt du står inför med dagbehandlingsprogrammet, jag önskar dig ett varmt och stort lycka till! Det hörs verkligen att du har en urstark motivation just nu - det här SKA bli vändpunkten för dig och du är inställd på nykterhet. Så starkt av dig att uttrycka detta och att du kommer att genomgå behandlingen. Ifall du är intresserad av vårt program, som tillägg till den behandling som du väntar på, så hittar du det på Alkoholhjälpens startsida, en blå ruta en bit ner till höger på sidan där du kan anmäla dig. Det går bra att göra programmet helt på egen hand eller att be om rådgivning längs vägen.
Allt gott!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet