av Skrållan

Spinoza
fre, 2019-04-19 - 19:07

För mig har det hjälpt att skriva en dagbok/loggbok för att hitta mönster och faktiskt inse hur ofta det svänger mellan katastrof och helt OK.
Jag har en lösenordskyddad Wordfil på min dator så att jag ska känna mig fri att skriva det jag vill.

Skrållan
fre, 2019-04-19 - 20:19

Nej Spinoza det har jag inte. Har skrivit brev till min man när det varit jobbigt och när jag behöver ventilera. Men det klart skriver man dagbok så är det ju lättare att se ett mönster. Ska försöka börja med det. Bra idé. Tack

Skrållan
sön, 2019-04-21 - 12:33

Ja några lugna dagar till. Jo visst dricker han. Men han är inte arg och sur, och det är ju skönt.
Han mår dåligt psykiskt och vill bara vara hemma och dricka. Gud förbjude att det psykiska beror på drickat. Lessnade på att bara vänta på att mannen ska bli nykter, så jag åkte bort en stund i går. Vad det ger en ny energi. Att få komma bort lite. Men så konstigt, när jag är borta då är mannen uppe jätte sent. När jag är hemma lägger han sig vid 8-9 ungefär. När han inte orkar dricka mer.
Men det klart då är det ingen som stör. Då kan han dricka och ringa till folk hur mycket han vill.

Skrållan
sön, 2019-04-21 - 23:04

Känner mig ensam i vårt äktenskap. Känner mig ensam i kväll. Ingen som sitter bredvid mig i soffan som förr. Inga kramar. Ingen kyss. Ingenting. Vad finns kvar? Känner mig inte älskad. Jag måste släppa taget. Släppa taget om att tro att jag kan få min man att sluta dricka. Släppa taget om att tro att han ska älska mig igen. Släppa taget om allt och bara fokusera på mig. Vad jag vill. Att försöka bli hel igen. Men det är så tungt.

Azalea
mån, 2019-04-22 - 21:29

Jag håller med dig om att ensamheten är jobbig. Mannen har ju en egen "Bästa vän " och där varken vill eller kan man få en plats.
Det jag ofta tycker är att jag har många vänner och familj som jag kan prata med och dom stöttar på alla sätt.
Men när man är hemma och mannen dricker så känner man sig så oerhört ensam, då hjälper det inte med alla runt omkring för just där och då finns det verkligen ingen.
Jag har flera gånger ringt alkohol linjen när jag behövt någon att prata med. De är mycket bra att prata med tycker jag.

Azalea
mån, 2019-04-22 - 21:29

Jag håller med dig om att ensamheten är jobbig. Mannen har ju en egen "Bästa vän " och där varken vill eller kan man få en plats.
Det jag ofta tycker är att jag har många vänner och familj som jag kan prata med och dom stöttar på alla sätt.
Men när man är hemma och mannen dricker så känner man sig så oerhört ensam, då hjälper det inte med alla runt omkring för just där och då finns det verkligen ingen.
Jag har flera gånger ringt alkohol linjen när jag behövt någon att prata med. De är mycket bra att prata med tycker jag.

Azalea
mån, 2019-04-22 - 21:30

Jag hoppas att du hittar din styrka att lämna din man och göra dig själv lycklig. Det blir en lång resa dit men du kommer att klara det. Vi är värda så mycket mer❤

Azalea
mån, 2019-04-22 - 21:30

Jag hoppas att du hittar din styrka att lämna din man och göra dig själv lycklig. Det blir en lång resa dit men du kommer att klara det. Vi är värda så mycket mer❤

Skrållan
tis, 2019-04-23 - 21:05

Presis så är det. Jag har också många runt mig som jag kan prata med. Men som du säger hemma känner man sig ensam när man sitter och väntar på att mannen ska nyktra till.
Ja vägen är lång, till att få ett bra liv. Kämpar på.

Anhörig3
ons, 2019-04-24 - 06:38

Oj va jag känner igen mig!! Jag förstår heller inte hur alkoholen kan va viktigare än att va så sliten och personlighetsförändrad! Min man ”behöver” inte heller hjälp. Han var nykter från november till 1 mars. Då bestämde han sig för att ta med några öl till fjällen. Nu är det vecka 17 och han dricker värre än på många år. Sjukdomen bara går runt runt runt... jag kan inte heller lämna, vill inte ha ett liv utan honom då jag älskar denna mannen så otroligt mycket nykter. Och jag försöker intala mig att det är sjukdomen som super, inte min man! Det är bara att han ska förstå att han behöver stöd och hjälp!
Lycka till!!

InteMera
ons, 2019-04-24 - 07:16

Håller helt med om att ensamheten i parförhållandet är hemskt. Jag känner mig mindre ensam när jag faktiskt är ensam än en fredag kväll när vi är båda hemma men han är full. Att i tilläg till den sorg man känner i den ensamheten ska man klara av deras verbala påhopp och i mitt fall dessutom hitta kraften att hitta på nåt med barnen helst borta hemifrån för att bespara dem hans vinglande, utspel och snarkande. Man blir som en skugga av sig själv. Jag brukade vara glad och social, nu vill man helst gå och lägga sig så tidigt som möjligt.

Så fort man under några veckor haft det lite bättre tillsammans och hoppet väckts att allt ska bli bättre sakta, så slår han till med en brakfylla typ en tisdag eftermiddag och så är man igen ledsen, ensam och förstörd över sig själv som så lätt än en gång låtit sig invaggas i tron att det vänt. Man ser alla ”normala” par på stan som håller handen och äter middag med lite vin, och man känner ett sting sv sorg och saknad för sådär ser inte ens eget förhållande ut längre. Och då känner man sig nog ensammast i världen, när den som borde stå en närmast sakta flyter iväg allt längre bort från den närhet som någon gång funnits.

Skrållan
ons, 2019-04-24 - 20:54

Mannen mår dåligare och dåligare. Han drar sig undan från mig. Vi äter nästan aldrig ihop, vi tittar sällan på Tv ihop. Hans mående beror absolut på att han dricker. Men det kan han inte erkänna. Ibland, bara ibland, ser jag mina man som han var förr. Så sorgligt.

Ullabulla
ons, 2019-04-24 - 21:07

Om du klarar av att vara betraktare.
Ställa dig utanför och blicka in.
Låt honom ta sin del,sin sjukdom.
Du ställer dig bara och ser på istället för att försöka reda upp situationen.
Klarar du det och hur skulle du må av det?

Fråga bara ibland:
Hur mår du?
Behöver du hjälp?
Vem kan jag ringa som kan hjälpa dig.
Dvs ta inget ansvar och ingen del i hans tillfrisknande som du har hört till leda att han måste ta ansvar för.

Skrållan
ons, 2019-04-24 - 21:41

Ja Ullabulla, ska verkligen försöka att stå tillbaka och låta han lösa detta själv. Det är ju det enda att han får tänka själv. Har presis läst ”Djävuldsdansen” och inser att jag inget kan göra för att han ska bli frisk. Han måste vilja själv.

Lilly62
ons, 2019-04-24 - 23:34

Hej Skrållan, jag är ny här. Också med en ”snäll och skötsam” man som dricker helger och semestrar.
Så du har varit med i detta forum i flera år. Och ditt senaste inlägg med kommentarer är flera sidor lång. Ändå är du kvar i samma situation, fastkilad i din vagn på berg o dalbanan. Ta inte illa upp, det är inte min mening. Jag är precis som du. Om vi bara kunde hålla varandra i handen allihopa och dra oss ur karusellen. Det är ju samma lidande om och om igen, överallt. Jag läste att för en utomstående så liknar en medberoende en person som står på spåret och skriker åt ett rusande tåg som far mot en att stanna. Varför kan man inte bara kliva åt sidan? Visst är det tragiskt.

Skrållan
ons, 2019-04-24 - 23:55

Visst är det så. Vi sitter alla i samma båt. Det är det som är så skönt, att just kunna skriva av sig här och få hjälp och stöd. Ja jag har varit med länge. Som utomstående kan man nog inte förstå. Det är väl bara att lämna. Men allt är ju inte svart eller vitt. Perioder har det varit bättre, och sedan sämre. Och sedan är kärleken till mannen ivägen. Ja det är inte lätt. Det är verkligen tragiskt.
Hoppas du, Lilly62, kan finna tröst att skriva hör, det har jag fått.

Anonym 21523
tors, 2019-04-25 - 21:58

Skrållan tänk så här
Vill du leva så här 10 år framöver?
Vill du ge honom hela dig? Så du försvinner och han bara tar o ger inget tillbaka? Jag gissar på att du inte vill ha det ens ett år framöver ?
Jag vet, och du vet att jag också kämpar, det första steget är distans, att ta sig ifrån honom, man behöver inte göra nån scen av det, gråta o säga jag behöver vara ifrån dig för att osv osv, utan göra det utan att ge hint om VARFÖR du åker bort, gör nåt annat. Då får du tid att hinna tänka. Det kan räcka en dag, nästa gång två dagar osv

Skrållan
tors, 2019-04-25 - 22:25

Mannen mår dåligt. Jag står brevid och säger ingenting. Vi har nu bestämt att vi bor isär ett tag. Denna gången har vi bestämt det ihop. Han vill vara själv, för han mår dåligt, och jag ska banne mig ta tillfället i akt och försöka att må bättre . Och få tänka. Så många år har gått i detta jobbiga. Känns nu som att det ska bli skönt. Nu ska jag bara göra det jag vill. Ska låta honom vara.
Håll tummarna att allt löser sig?

InteMera
fre, 2019-04-26 - 11:42

Skönt att ni i samförstånd bestämt att bo isär ett tag, utan större drama. Ett utmärkt tillfälle för dig att testa vingarna, se hur det känns att bara ansvara för dig själv och slippa bli nerdragen av honom och hans mående. Jag tror du kommer känna dig starkare redan efter nån dag, känna att den tunga filt som legat över dig lyfts bort. Håller tummarna du ska få må bättre nu!

Skrållan
fre, 2019-04-26 - 13:33

Tack för ditt pepp. Ja nu ska jag verkligen känna efter hur det känns att bara få bry mig om just mig. Känns som att energin redan kommit, och att jag känner att en tyngd försvinner. Ser faktiskt fram emot att bara få vara själv. Nu hoppas jag att något bra kommer ut av detta.