Themistokles, jag blir glad och sorgsen över ditt svar. Sorgsen över din mammas alkoholism. Det är alltid nåt som saknas en när mamman har ”försvunnit” så.?? Men jag blir glad över att du fått chansen till en närvarande och fin relation till dina barn! Att du kan ge dem det! ?

Frissan: Så glad jag blir över att kunna ge en inblick ur barnens aspekt. Jag har varit det där barnet. Det svåraste är att min mamma blev alkoholiserad, mycket svårare än att jag själv blev det. Jag tror att mamman är avgörande, jag tror att jag hade varit starkare om min mamma varit det. Så som mamman värderar sig, så värderar sig barnet. Jag har alltid burit min mammas ångest. Önskat att hon var starkare. Jag försöker nu visa mina barn att jag tar hand om mig, att jag värdesätter mig, min hälsa, på så sätt tror jag att barnen blir starkare. De förknippar sig starkt med föräldern.
Faller inte långt ifrån trädet.
Jag har kämpat i hela mitt liv, varit destruktiv, gått i terapi, går än i terapi. NU, när jag blir 40, börjar min själ frigöra sig från offerrollen. Jag börjar se min egen makt i det här. Jag vill ge mina barn en starkare start, vill inte att de ska må dåligt halva livet, vill inte att de ska kämpa för självkänslan... den ska sitta hemifrån. ?

Rädsla. Igår var jag darrande sugen på alkohol. Jag behövde något. För att stilla stressen i mig. Jag letade i min mans gömmor och hittade en cigarrett. Smygrökte några bloss. Blev alldeles snurrig av röken men konstaterade att det var just det jag ville åt. En flykt. Jag är rädd nu. Jag fick vända suget flera gånger igår. Jag tänkte på allvar att jag tänker dricka alkohol nån gång framöver. Att jag VILL det. Men det vill jag ju inte! Jag vill vara nykter NU, alltid, NU.
Jävla lördag - denna dag som triggar så!
I matbutiken igår, stod jag vid drycken, såg tonic att blanda en gin med. Blev medveten om hur tankarna försökte identifiera mig med att gilla en gin&tonic. Jag bytte medvetet tanke och tänkte högt och tydligt för mig själv ”jag är en som gillar att vara sund, jag är en nykterist, jag gillar den där aloe vera drycken, kombuchan skulle passa mig”. Så sträckte jag handen mot hyllan och greppade en ”kombucha” (senaste supernyttiga trenden). ”Ja sån är jag”. Och blev sån.
Så viktigt att observera tankarna. VAD intalar jag mig själv? Kan jag välja hur jag beskriver mig, kan jag välja tankar om mig, programmera om mig.. det KAN jag! Mitt rätta jag är en sund och nykter människa. Jag är tacksam, glad och stark! Jag är nykter NU, alltid, NU!

När mina barn har bekymmer brukar jag bla illustrera livet som en stig. Längs stigen finns vackra växter, sol, moln, blommor... ibland ligger det en blaj med hundskit som stinker. Jag kan välja att stanna i stanken och titta, rynka på näsa och bli irriterad, stå kvar och konstatera att det stinker. Eller så kan jag vända blicken bortåt, mot blommorna, välja att gå dit, fokusera på allt det vackra.

Vid beslut och val brukar jag be dem illustrera en väg, där framme delas vägen i två. En skylt med två pilar som pekar åt olika håll. Den ena säger ”rätt” och den andra säger ”fel”. Vi har alla svaret inom oss. Vi vet vad som ska väljas men blir störda av tankar, ”tvångstankar” som ”tänk om..”, ”jag borde..”mm.

När hjärnan börjar med ”jag vill dricka”, ”ska jag bara ta ett glas..”,,,, observera att det bara är vanemässigt tvångstänkande. BRYT tanke. BYT tanke.
Programmera in de tankar du vill ha. Så de blir de nya ”tvångstankarna”. Långt ihärdigt arbete, dagligen, varje timme, NU.
???

Mantra!! ”Jag är en nykter och sund människa, jag gör sunda val”.

Hoppie

Mantra! Det ör bra! Ett bra inlägg med mycket som jag kan ta till mig. Bryt tanke och tänk om! Tack för morgonens bästa tips.

Bra mantra. Låter lite som den stoiske filosofen Marcus Aurelius (som jag just nu kämpar med).
Hur ställer du dig till ett återfall? Vore det katastrof? Skulle allt du åstadkommit vara bortkastat? Jag är kluven. Jag funderar på att dricka under sommaren (efter mina 3 månader). Samtidigt är jag rädd för konsekvenserna. Jag har aldrig varit full så jag tappar kontrollen, åtminstone inte sedan tonåren. Jag kommer att kunna dricka på grillkvällar som tidigare. Och sedan vara nykter i höst igen. Samtidigt känner jag både olust och oro över att dricka igen. Jag är helt enkelt jävligt kluven. Osäker. Rädd. Förvirrad. Vill jag dricka? Vill jag inte dricka? Är det viktigt att dricka?

...nu har jag googlat en massa Marcus Aurelius.. tack!?

Återfall... tanken har ju slagit mig så många gånger.. hur skulle det bli..? Skulle jag känna mig nedslagen? På noll? Eller bara som en ny läxa..? Allt skulle absolut inte vara bortkastat. Alla trappsteg, alla steg upp i personlig utveckling. De finns. Men vi har olika förutsättningar, olika mål.
Jag vill inte ta det där återfallet eftersom det i mitt fall inte bara blir några roliga grillkvällar, utan det kan bli livsfarligt. Jag har oftast fått minnesluckor, riskerat min hälsa allvarligt, tagit återställare, fått allvarlig abstinens, kramper, förvirring, ångest, hög puls, hjärtklappning, panik. Och gjort bort mig inför alla, vänner och familj.

För mig skulle återfall betyda risk för en absolut katastrof.

Jag behöver läka, min kropp, hjärna, min själ. Jag vill ge mig själv all tid i livet. Jag har druckit bort för mycket liv. Jag vill känna varje sekund. Jag är så tacksam att jag vaknat.

Jag väljer att vara nykter NU, alltid, NU??

Denna irritation. Den har smugit sig in i min kropp och hjärna igen. Igår kväll kände jag stark stress i kroppen. Ilska. Ville skrika och slå på alla jävlar som trampat på mig genom åren. Hur blir jag av med bitterhet? Hämndlystnad? Kämpar med humöret just nu.

Jag vet inte alls om det här är någon tröst, Joyo. Men du har rimligen anledning att var arg, bitter och hämdlysten. De här tråkiga känslorna ingår tyvärr i vår känslopalett. För mig har det varit bra att tänka; " Du funderar inte över varför du är glad eller tillfreds, varför lägga så mycket tanke på ilskan och sorgen?". Lätt sagt, men högst logiskt. Jag frågar mig ju aldrig bekymrat; - Men Herregud vad lycklig jag känner mig, hur satan kan det komma sig?

Är det möjligt för dig, att känna acceptans för dina känslor och tänka att de är befogade? Som nykter har du dessutom förmånen att hantera dina känslor på ett moget sätt. Det hade inte jag alla gånger när jag var full. Kämpa inte alltför hårt. Acceptans och självrespekt kommer man också långt med.

Jag ska försöka tänka så. Acceptera att jag har ilska och frustration i mig. Inte kämpa emot de känslorna heller! Sjunka in i dem. Låta dem surra i kroppen/huvudet. Tillåta mig att känna så. Såklart! Monstret blir större när jag kämpar! Oavsett monster!
Tack! ?

Ville bara så här efter lite tänkande säga att det är ju det som jag, och kanske du, har gjort tokigt. När det känns dåligt är det ju så lätt att ta några glas vin för att muntra upp sig och se på livet med lite bedövad distans. Nu tränger det sig på, och ett glas vin är inte längre lösningen. Då kanske känslorna känns lite naknare och svårare. Men livet och sig själv ska man ta på allvar, också när det inte känns så skönt.

Varmaste hälsningen

Just så.
Lite naknare, lite svårare.
Inte längre inbäddade i alkohol. Inte längre konserverade i formalin!
Såhär känns ilska! Denna undertryckta känsla. Jag låter ilskan komma. Tar bättre hand om mig. Står upp för mig hädanefter. Trycker inte ned nånting mer!
Lär mig säga NEJ!

Viktig lärdom.??

Bra (bättre) humör! Skönt att jag fick ventilera här, fick med mig ett nytt förhållningssätt. Det häftiga med nykterheten är att jag får nya insikter hela tiden! Stora tankar emellanåt. Häftigt med denna utveckling.
Jag är så tacksam! Jag är nykter NU?

Helt okej. Dagens känsla.
Nästan glömt emellanåt/ofta att jag kämpar emot alkoholism. Och tankar på att kanske dricka ett glas vin framöver,,,dyker upp ibland. Jag parerar med ”nej, jag prioriterar mina barn”. Nu börjar hjärnan liksom glömma all ångest och negativa konsekvenser. Nu ser jag hur skönt avslappnad man kan bli. Med alkohol.
Men för helvete!! Det finns miljoner andra, bättre, sätt att slappna av på. Jag måste lära känna mig själv som den jag är. Hur kan jag slappna av? Vad mår jag bra av? Vad behöver min kropp och själ?
Träning, naturen, massage, kärlek, skratt, närhet, vänner, skön läsning, bastu, sport, havet, djur (särskilt katter!!), saltlakrits, sol, semester, frukt, meditation, andas rätt, terapi-tanten, tillhöra ett sammanhang, känna mig sedd/uppskattad... ja det finns en massa bättre saker som får mig att slappna av.
Idag unnade jag mig en tidning, som handlar om mode, skvaller, kärlek mm. Jag har varit för allvarlig. Behöver fylla på med trams. Ser att bokhögen vid sängen bara är fakta, personlig utveckling och annat torrt.
Önskar alla en härlig sömn! Vila, energi, LUGN att vara i NUet och njuta av nykterheten!
?

Uppfriskande läsning! Ja, visst sjutton behöver man flams och trams i sitt liv! Viktigt att bli påmind om det för mig.

Jag tycker att det är så roligt att läsa om ditt arbete med nykterheten. Du ligger en bit före mig så det är intressant att ta del av hur nykterheten ter sig när den pågått ett tag. Idag ska jag ta med mig det du skriver och verkligen sätta på mig "tramsbrillorna". Jag har faktiskt märkt bra efter den här korta tiden att jag själv spontant ler och skrattar lite mer redan nu.

Önskar alla en bra dag med både lugn och humor

Tramsbrillorna?? De ska jag också ha på emellanåt idag. Framöver. Utan alkohol är jag så allvarlig att jag blir stel i mitt eget sällskap ?
Inte konstigt att jag druckit, för att få tyst på analyserandet och tänkandet. Bli mer tramsig! Avslappnad.
Det är dagens uppgift i det här tillfrisknandet. Ta lättare på allt!
(blir nog en roligare partner om jag skakar av mig saker istället för att analysera sönder)
Ha en fin dag!??

Igår kväll kom whiskysuget. Verkligen sånt sug att jag tänkte att det kanske skulle kunna funka med ett glas vin eller en liten whisky framöver. Jag berättade för min man. Och medan jag berättade om whiskyfantasin, rann suget av mig. Jag kom fram till att jag inte är ”ren” än. Det krävs mycket längre tid för mig att läka.
Jag är nykter NU? Jag behöver mer LUGN och styrka för att inte vilja fly från denna ljuvliga nykterhet. Att dricka alkohol är en flykt från det som är NU.
Jag är nykter och lugn NU?

Att bromsa och tänka efter är en lyckad plan, här och nu❤️Kram Strulan

Dag 50! 50 dagar utan alkohol! 50 dagar sen jag slog huvudet i botten.
Jag ser dagen som en ny chans, själsligt uppvaknade. Jag är tacksam! De dagar jag glömmer att stanna upp och känna tacksamhet, de dagar kommer suget efter alkohol.
Så idag, stannar jag upp, är tacksam!
TACK för att jag fick vakna. TACK för att jag fick en ny chans att LEVA. TACK för att jag får vara en vaken mamma. TACK för att mina barn inte behöver lida pga mig! TACK!
??????