av Peter1970

Tackohej
ons, 2019-05-01 - 16:17

Känner igen en viss del. Jag var inne hos läkare, psykologer och en gång till och med akuten (visade sig vara mest panikångest). Då hade mitt beroende inte slagit igenom utan var mer stress/utmattning men jag var ärlig med min oro för min självmedicinering med alkohol. Då fick jag flera ggr samtal om att dricka kontrollerat och socialt etc även fast jag sa att jag själv ville sluta helt. Hade behövt en helt annan push i baken då så hade jag kanske bromsat ännu tidigare än jag nu gjorde via beroendeakuten.
Jag känner igen det där med att ett glas leder till 10 dagars fylla (och ibland mkt längre än så), är så rädd för alkoholen nu.
Tror Sverige ligger efter i kunskap om alkoholism/beroende inom vården jämfört med tex USA?

Crna macka
ons, 2019-05-01 - 19:33

Talade med en terapeut i förra veckan, hon är dock av den gamla skolan och jag har varit med ett tag. Hur som berättade hon att det verkar som om sjukvården börjar byta fot angående alkohol, det nya fräscha är att det går att lära sig dricka normalt, vad det nu är. Kanske fungerar för någon, kommer aldrig fungera för mig.

Mvh

Babar
ons, 2019-05-01 - 19:44

Jag är också nykter alkoholist.
I morgon går jag in på dag 57 av mitt nya liv som nykter alkoholist.
När jag kom i kontakt med vården nu senast var det på psykakuten.
Jag fick en 5 dagars avgiftning och sjukskrivning i två månader. Det var mycket psykisk ohälsa ihop med väldigt osunt drickande under en period som fick mig att gå till akuten.
Hade aldrig funkat att vara hemma i två månader och absolut inte utan en hel del hjälp & stöttning.
Dom skickade remissen/intyget till min vårdcentral för att jag skulle kontakta dom för vidare behandling. Antabus och några andra piller var väl det dom tyckte jag skulle testa.
Problemet var bara att den läkaren jag är tilldelad där har jag gått i klinch med en gång tidigare i ett liknande ärende.
Han sa till mig att du är alkoholist(förvisso hade ju karln rätt) men han skulle aldrig hjälpa mig igen om jag fick återfall och det fick jag ju.
Så han hade väl troligtvis slängt ut mig om jag hälsat på honom.

Så när jag hade en dag kvar på avgiftningen en söndag och var på väg hem ifrån akuten tog jag ett par för mig livsviktiga beslut.
Först ringde jag min chef och sa att jag skulle börja jobba direkt och ville prata enskilt med honom på måndagen.
Sedan tog jag en promenad till Länkarna här på orten. Vet ju att det nästan alltid är folk där och så var det även när jag kom som tur var.
Jag mådde ju verkligen minst sagt skit både psykiskt & fysiskt. Men dom var verkligen mina räddare i nöden och tog emot mig på ett fantastiskt sätt.
Helt plötsligt hade jag ju personer runt omkring mig som också mått så dåligt. Detta plus att jag har en fantastisk kontakt på drogrådgivningen här i kommunen som jag träffar en gång i veckan hjälper mig att ta tillbaka livet. Laddar även för att så småningom besöka något AA-möte.

Så kontentan Peter av allt mitt skrivande är att socialt eller måttligt drickande skulle bara trigga igång all ångest och elände igen för mig också.
Jag håller med dig om att vi fortsätter vårt nyktra liv utan socialt drickande??

Jag vill önska er alla en fortsatt bra första maj!?