av envis

envis
tors, 2019-05-02 - 21:34

Ja, som det låter! Nu är det dags för mig att lämna min alkoholberoende sambo. Vi har bott ihop i 4 år nu, han har hela tiden haft en kärlek till alkohol. Alkoholen har nu helt tagit över och jag har förstått efter en incident i påskas att jag aldrig kommer vinna eller hamna i första rummet. Jag ställde ett ultimatum för några dagar sedan och han skulle gå till AA idag, men ändrade sig såklart och berättade för mig att han inte vill sluta. Jag inser att jag måste lämna nu innan vi får barn eller tar nästa steg i vår relation, för då kommer jag nog aldrig klara det..

Ni som har lämnat eller håller på att planera för att lämna, vad skulle ni ge för tips? Jag söker allt från "praktiska" tips såsom hur man gör under tiden innan man har sålt sin gemensamma bostad, till andra tips av mer psykologisk typ. Allt sånt här praktiskt med att vi äger allt tillsammans är den största bromsklossen för mig.. Hur orkar man?

Spinoza
tors, 2019-05-02 - 21:51

Man orkar genom att tänka igenom det ordentligt och komma fram till att det är rätt beslut att ta och att man verkligen tror på det (i alla fall nästan hela tiden).
Jag har skrivit dagbok, pratat med min syster och en nära vän och gjort listor på för- och nackdelar.
Sen behöver man ju en plan för hur man ska bo under tiden man processar allt det praktiska.
Jag hittade ett forum som är bra att läsa på - https://skilsmässa.se/forum/, där hittade jag mycket praktiska tips och också olika aspekter av att lämna och bli lämnad.
Nu är jag ju mitt i processen själv, men så här har jag tänkt hittills i alla fall.

envis
lör, 2019-05-04 - 09:23

Tack så jättemycket för ditt tips! Jag har börjat göra listor på för- och nackdelar.. Inte helt förvånande blev listan på fördelar riktigt liten. Helt otroligt att man ändå kan gå omkring och vara så osäker när det knappt finns några fördelar med relationen man är i. Jag ska även träffa en vän ikväll som ska hjälpa mig att göra en plan för den närmsta framtiden. Det ska gå det här.

Spinoza
lör, 2019-05-04 - 09:45

Det kan ju verka lite krasst att göra listor över en relation, men för mig har det hjälpt att få en klarare bild över hur jag ser på min situation.
Ett till tips är att ha listorna där din man inte kan se dem, jag skulle nog själv tycka att det kändes jobbigt att få se en sådan lista....

Bra att du tar hjälp av en vän, det är ovärderligt att ha någon vid sin sida som kan stötta och hjälpa en att få perspektiv när man snurrar till det för sig.
Jag har haft (och har) min syster som stöd genom allt det här och det är fantastiskt skönt!

Styrkekramar till dig - det är klart att det ska gå!

KL
ons, 2019-05-29 - 22:29

Jag lämnade en man för snart exakt ett år sedan. Vi hade dejtat i ett år, jag hade blundat för hans alkoholproblem och dragits in i ett medberoende ända tills vi satt tillsammans med hans barn och min dotter (9 år då) och han svepte i sig vin och öl som om det var saft. Då insåg jag med full kraft att han inte kunde styra sitt drickande och att han inte hade någon som helst vilja att trappa ner eller sluta. När min dotter frågade mig om varför han drack så mycket kunde jag inte svara. Han fick ett ultimatum, sluta dricka som du gör eller så kan vi inte flytta ihop. Han valde alkoholen och jag valde friheten. Nu ett år senare mår jag bättre än jag gjort på många år! Saker och ting har fallit på plats och jag lever mitt liv så som jag vill. Jag och dottern har hittat en ny lägenhet som vi snart ska flytta till och jag mår psykiskt och fysiskt bättre än någonsin! Mina tips för hur du kan göra rent praktiskt är nog de här:
Bli förbannad istället för ledsen! Ilska frigör sjukt mycket energi så man får saker gjorda! Jag gjorde slut, ringde mäklaren och stoppade försäljningen av min lägenhet samt bar tillbaka alla saker jag fått av mannen i en stor kartong medan jag var fullständigt rasande. Sorgen kom senare men att kunna använda ilskan som bränsle var avgörande!

Inse att du är värd mer än du får just nu! Och inse även att det inte behöver betyda att du ska slänga dig i armarna på någon ny med en gång! Man får ut mer av livet genom att vara ensam och hitta sig själv och sina egna styrkor än att vara i ett destruktivt förhållande!

Träna! Gym, yoga, promenader, vad som passar dig! Testa något nytt, kampsport kanske? Skönt att rensa skallen genom att bli fysiskt genomkörd!

Prata med någon som du litar på men älta inte! Prata konstruktivt! Hur ska du gå vidare? Vad vill du? Vad kan du göra rent praktiskt? Ta hjälp av någon utomstående om du är rädd att du ska fastna i uppdelningen av prylar. Kan någon vara med när ni ska dela upp sakerna?

Förlåt dig själv för att du eventuellt varit medberoende! Se det som en lärdom ifall du kränkt dig själv och dina egna gränser! Jag har själv slutat att dricka alkohol helt och hållet, har väldigt svårt för lukten av vin och ljudet av ölburkspysandet. Om folk har problem med att jag inte dricker (oj, oj, oj vad dåligt samvete det väcker hos vissa!!!) så får det vara deras problem. Gå din egen väg, du behöver inte redovisa dina val för någon.

Var hemifrån så mycket som möjligt fram tills ni sålt och hittat varsitt boende. Ställ in dig på att du kommer att leva själv nu så att du vänjer dig vid den tanken. Låt inte en eventuell rädsla för att vara själv putta in dig i ett dåligt förhållande! Att vara själv kan vara det bästa som har hänt dig! Se det som en chans att få lära känna dig själv igen, hitta nya sidor som du inte visste fanns, hitta nya vänner och hobbies.

Skaffa för guds skull inte barn med honom! Du tänker så klokt att det bästa är att avsluta nu innan det blir fler personer inblandade! Om det är menat att du ska träffa någon bra man som du kan skaffa barn med så kommer du att träffa honom längre fram! Men för att du ska kunna öppna den dörren måste du ha stängt den andra först!

Hoppas du inte tycker att det är besserwisser-råd jag kommer med! Gick in på den här sidan av en slump idag, har inte varit inne på flera månader. Jag kastades tillbaka ett år i tiden i tanken och insåg att det varit ett riktigt bra år sedan det tog slut! Trots att jag inte insåg det då så var uppbrottet det absolut bästa som kunde hända! Man hittar styrkan att gå vidare men det tar ett tag och det är några dåliga dagar på vägen. Du kommer att klara detta suveränt bra! Styrka i mängder!