Ajna-Nils

Jag älskar min partner jättemycket, men denna ständiga, positiva hjälp, tips på berättelser från människor som lyckats avstå alkohol, frågor om hur jag tänker hantera olika situationer, DET KVÄVER MIG! När det går bra, kan vi då inte bara låta det vara bra? Jag bävar för stunder ensam med honom för jag vet att vi ska "prata". Det känns som han bara pratar för att det får honom att känna att han GÖR något åt det, trots att jag har sagt att jag inte vill ha hjälp och inte vill prata om det. Jag vet att man ska ta hjälp av andra, men så har jag aldrig hanterat mina problem. Varför skulle jag börja nu. Faaan, vilket lyx-problem - jag har en partner som bryr sig om mig för mycket...

Min partner var någolunda liknande, och jag är som du, dvs. helst löser och kommer över svårigheter inom mig själv. Tillslut skrev jag ner en "plan", där jag återgav hur jag hade tänkt att saker skulle fungera både i den närmsta tiden och längre fram. Då löste sig allt och vi har gått vidare som vanligt. Hon har berättat att det emailet lugnade henne oerhört mycket, och att hon då förstod att jag klarar detta.