av Något

Något
tors, 2019-03-28 - 05:00

Jag har ett problem, tror jag?
Ska gå rakt på sak för jag orkar inte skriva. Jag är då gay och lever i ett homofobiskt sammanhang. Inom familjen är jag inte öppen med min sexualitet och jag föredrar att dricka bort det istället.

Sedan jag var ungefär 16 år använder jag alkohol som ja typ en snuttefilt. Det senaste året har jag druckit ensam i princip varje dag tills jag somnat och jag kommer aldrig ihåg hur/när jag somnade.
Jag får panik om jag inte har någon alkohol hemma. Jag brukar tänka att det är bra att ha och att jag inte ska dricka det men det blir ju inte riktigt så.

Någon här som kan relatera sitt drickande till sin sexuella läggning? Eller var en kan mer eller mindre anonymt vända sig för stöd?

bara.jag
tors, 2019-03-28 - 05:59

Tror det är vanligt att ta till alkohol för att dölja problem sånt man inte orkar eller vågar ta tag i.

Jag drack innan när jag var i sällskap med jobbiga människor eller sådana som var elaka mot mig.

Mitt fel var att jag inte värderade mig själv högre. Jag är värd att vara lycklig och ha ett bra liv. Dom som inte unnar mig det eller hjälper mig dit har inte i mitt liv att göra.

Hoppas att du kan hitta styrka att vara dig själv och stå upp för dig själv!

Sofia
tors, 2019-03-28 - 16:53

Du lever i ett sammanhang där du inte kan vara öppen med den du är, utan behöver förställa dig. Tungt. Alkoholen har här blivit som en snuttefilt, något som kanske i alla fall i stunden lindrar smärtan i att behöva leva på det här sättet. Och under sex års tid har det också utvecklat sig till en vana, du känner paniken komma krypande om det inte finns alkohol hemma.
Du har nu hittat ett ställe där det går att få hjälp mer eller mindre anonymt. Många är hjälpta bara av att skriva och läsa här på forumet för att få nya strategier att avstå/skära ner på alkohol och för att bibehålla motivationen att göra en förändring. För andra är det nätbaserade program som vi erbjuder här en bra start för att börja bygga nya, hälsosammare vanor. Du kan genomgå programmet på egen hand eller med stöd av en rådgivare. Läs gärna mer här om det kan vara något för dig: https://alkoholhjalpen.se/programmet/om

Hoppas att du hittar en väg framåt som passar dig och sammanhang där du kan få vara den du är, precis som du är. Återigen, varmt välkommen hit!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Något
fre, 2019-03-29 - 08:48

Tack!
Skummade igenom lite nu först och ska läsa mer detaljerat sen. Jag läste angående motivation. För mig är nackdelarna större och det är för att det går ut över mina studier. Jag har i många år kämpat med att få min gymnasieexamen och äntligen för ett tag sedan kommit in på min drömutbildning, farmaceut.
Jag har kämpat i psykiatrin i 5 år också men jag är på väg att bli utremitterad till primärvården nu. Lång historia där men jag känner att det är rätt.
Där är min motivation kan en säga. Jag vill och jag ska klara min universitetsutbildning.

Jag mår som bäst när jag är kognitivt alert. Ångesten jag känner nu att inte vara öppen med min sexualitet är ändå en vettig ångest. Vilket jag inte vågade dela med mig av till läkare/psykolog förrän i år faktiskt eftersom det var först då jag kunde acceptera det inför mig själv pga tidigare internaliserad homofobi.

Största misslyckandet skulle vara att kolla tillbaka om några år och jag har sabbat min utbildning pga alkohol.

Något
ons, 2019-04-03 - 22:43

Och där föll jag dit igen och skadade mig själv genom att fimpa på mig själv. Jag klarar snart inte igen. Jag måste öppna upp mig för mina föräldrar. Hur kan dem ska ska stå en närmast skada en så mycket psykiskt?

Sofia
tors, 2019-04-04 - 15:54

Hej igen, Något! Du har kämpat i många år och har nu verkligen en tydlig riktning i livet, en dröm om framtiden och har äntligen kommit in på din drömutbildning, grattis till det. Du vill, kan och ska klara din utbildning. Du vill inte behöva blicka tillbaka och se att alkoholen stod i vägen för din utbildning. Klokt att se det redan nu och förändra dina alkoholvanor!

Det låter som att du på flera olika sätt just nu tar viktiga steg mot att ta hand om dig själv på ett bättre sätt. Nyss föll du tillbaka genom att fimpa på dig själv, men i och med att du skriver om det här och i och med att du tänker på hur du ska agera framåt, så andas dina senaste inlägg en ökad omsorg om dig själv, rätta mig om jag har fel! Du frågar dig hur dem som ska stå en närmast kan skada en så mycket psykiskt. Det måste verkligen smärta att inte kunna få en acceptans för den man är från de närmaste. Något jag kommer att tänka på i detta är att du kanske i alla fall har goda chanser att få kärlek, omtanke och acceptans från en person som står dig väldigt nära, nämligen dig själv. Oavsett hur din familj reagerar och agerar, vad behöver du för att må så bra som du kan? Finns det andra personer eller sammanhang runtomkring dig där du får vara dig själv och där du mår bra?
Skriv gärna mer här, jag hoppas att du ska känna att det här kan få vara ett sånt ställe!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Något
tors, 2019-04-04 - 22:06

Jag pratade med min farfar idag, han är en pensionerad men fortfarande aktiv psykiatriker. Han sa att han alltid kommer vara på min sida och försvara mig. Det var precis det jag behövde. Han hjälper mig också i form av medicinsk rådgivare typ. Jag vet iaf att jag har honom vilket betyder allt för mig då han är min förebild. Jag tror ändå att det kommer bli okej. Han sa något liknande att han var beredd att läxa upp mina föräldrar men än så länge har han tystnadsplikt tills jag ger mitt okej. Fan... asså älskar honom så jävla mycket. Han vet allting om mig, mina självskadebeteenden, min sexualitet, överhreppet jag var med om som 17-åring. Mer än jag någonsin önskade, han är den mest toleranta person som finns, på riktigt, ingenting jag säger får honom att rynka på ögonbrynen eller ställa konstiga frågor. ❤️

Något
mån, 2019-04-29 - 19:53

Vet någon var en kan vända sig inom Gbg-området? Så anonymt som möjligt. Jag behöver verkligen hjälp. Jag ser mig i spegeln och hatar det jag ser. Jag vill verkligen INTE dö men jag vill heller inte leva längre. För vissa killar verkar detta ämne vara så j*vla lätt men det är inte det för mig. Det som känns som att det är på liv och död.

Nordmann_59
mån, 2019-04-29 - 20:20

Hei! Jeg er nordmann, og kan ikke hjelpe deg med konkrete tips om behandling/hjelp i Gbg. Men du roper i din nød, og fortjener respons fra "verden der ute". Jeg føler med deg og har slitt ( og sliter...) med liknende tanker som du. Du tenker kanskje at : "ingen har det som jeg" eller "ingen vet hvor verdiløs jeg egentlig er". Men du er verdifull og det finnes en plass til deg i verden slik du er, selv om du ikke føler det slik nå. Hold deg i live, og ha tro på at det finnes en løsning, for det gjør det. Kram :)

Något
mån, 2019-04-29 - 20:34

Kärlek till dig. Jag vet inte hur jag ska svara men jag känner mig som en liten fågelunge. Jag dricker och pluggar och det slutar med att jag klarar mig igenom det ändå MEN hur länge till? Är rädd för att min semester ska vara fylld med alkohol än ”självhelande”. Jag vill verkligen inte ägna mig åt självdestruktiva beteenden men de förför mig.

Rosette
tors, 2019-05-02 - 17:14

Tack för du delar med dig om hur du mår. Både jag och säkert flera här på alkoholhjälpens forum har undrat hur det är med dig. Vi är tacksamma att du delar med dig. Tack. Glädjande att du fått insikt och motivation som du skriver, du vill leva.
Det blir tydligt att känslor och tankar inte är sanningar. Även om du tänkte och kanske kände på ett visst sätt, tom så du funderade på om du skulle orka leva så märker du nu att detta har ändrats.

Du har din farfar som stöd och du har hittat detta forum, två konkreta saker som är hjälpsamma för dig. Om du fortfarande skulle vilja ha mer stöd (och anonymt) så tänker jag att du fick ett bra tips här av en av användarna. Om du vill se de olika alternativen så skrolla ned på sidan.

Tveka inte att ta stöd om du får tillbaka tankar om att inte vilja leva. Det finns hjälp att få och du vet att du kommer må annorlunda på sikt oavsett hur du kan må just där i stunden.

Alkoholen ska inte få bli en anledning till att du inte skulle kunna göra det du vill. Den ska inte få styra ditt liv eller förstöra för dig som den lite grann gjort en tid. Du sätter nu stopp för att det ska fortsätta såhär, steg för steg!

När du fått bukt på alkoholen kommer du ha ännu mer energi över till studierna och en möjlighet till ett bättre självomhändertagande. Utan det kan det vara svårt att tänka klart, må bra och ta tag i jobbiga saker som att prata med människor i sin närhet om sådant som känns svårt.

Det låter som du är på en bra bana nu som kommer vara hjälpsam för dig. Du har långt det senaste året med flera saker och du är ödmjuk inför att det också kan ha sin inverkan på hur du mår, fint och klokt att du stannar upp och ser det och ger dig själv kredit för de ansträngningar du gjort. Bra jobbat!

Fortsätt gärna skriva och läsa här!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Något
tors, 2019-05-09 - 11:51

Ska vara mer elaborerande senare men sedan jag skrev mitt förra inlägg har jag druckit 1 glas vin. Känslan efter var inte att jag ville ha mer utan mer att jag ångrade mig. Helt fantastiskt, tror jag. Jag tror aldrig jag nådde stadiet där total abstinens var nödvändigt men jag inser mina begränsningar och att det FINNS ett problem där som kräver min vaksamhet.
?

Något
lör, 2019-06-15 - 20:55

Vill bara uppdatera om att jag för tillfället trappat ut samtliga antidepressiva läkemedel och mår mycket bättre. Alkoholen är bättre. Det har i princip vänt sig som en slags aversion gentemot alkohol då bara lukten stimulerar mina kräkreflexer. Vet inte varför det har blivit så men jag ser inget negativt med det iaf.
Skammen gentemot min sexualitet är kvar och är rätt stark men har hittat mer hälsosamma strategier för att hantera det. Jag har äntligen kunnat återuppta min konditionsträning dels för att jag inte är halvbakis de flesta dagar dels för att mina självskador på benet läkt (blev avrådd av läkare att belasta benet pga detta men kanske missförstod då jag tolkade det som total träningsstopp).

Jag har fortfarande problem uppenbarligen men alkohol känns inte längre som ett av de främsta. Givetvis inser jag att det kräver fortsatt vaksamhet från min sida på det området. Att släppa garden vore nog inte så klokt.

Vad har ni för tips för att identifiera signaler och ett beteenden som innebär ett återgående till en problematisk alkoholkonsumtion i tid?

Tokan
mån, 2019-06-17 - 18:00

Hej,
Fint att du har hittat någon form av strategi för alkoholen.
Vad gäller läggning så tänker jag spontant RFSL eller (beroende på livsåskådning) EKHO?
Varmt lycka till!