av Spinoza

Spinoza
ons, 2019-05-22 - 06:53

Jag har varit på landet hela veckan och pendlat till jobbet.
Det har varit lugnt och skönt även om det blir lite långa dagar eftersom det är en bit till jobbet från landet.
Igår åkte jag till stan och vi hade planerat att träffas och äta middag. Jag sa också att jag ville att vi skrev på skilsmässopapperna, men han ville att vi diskuterar hur vi ska dela upp allt.
Vi hade en bra diskussion om uppdelningen och jag känner mig nöjd med det jag får. Men sen ville han inte skriva på papperna förrän han pratat mer med sin mamma. Han ska till henne i helgen och det känns som en bra idé. Hans föräldrar skilde sig när de var i ganska precis samma ålder som vad han är nu och han har själv inte kommit över den skilsmässan som var väldigt infekterad i många år, även om föräldrarna nu faktiskt umgås sen några år tillbaka.

Så det kändes helt OK, vi åt middag med dottern, diskuterade uppdelningen och satte oss för att prata. Han sa att han fortfarande inte förstår varför jag inte vill försöka igen och att han inte vet vad han ska säga när folk frågar varför vi ska skiljas. Här har jag ju varit försiktig med att säga varför eftersom jag inte vill att vi kommer till ett läge när vi kastar skit på varandra. Så jag sa (igen) att jag inte mår bra i vårt förhållande eftersom jag är så fokuserad på hans mående och att jag inte har lyckats ta det utrymme jag behöver i vår relation, vare sig fysiskt (han invaderar vårt hem med prylar, kläder mm) eller psykiskt. Han säger att han ska backa och ändra på sig, men jag säger att jag inte ser att jag kan ändra mig i relation till honom. Det här är en resa jag behöver göra själv. Han fattar ju fortfarande inte och fortsätter tjata om att han ska ändra sig, men att han inte vill försöka övertala mig (samtidigt som han gör det). Det här blir ju lite ironiskt eftersom det är precis det här som är en del av problemet. Vill jag inte det han vill så tjatar han hål i huvudet på mig/surar tills han får som han vill. Men det går ju inte den här gången eftersom jag har bestämt mig och inte viker en tum. Han blev till slut desperat och sa att 30 år av hans liv är "down the drain" och att hans framtid är förstörd. Jag sa då att jag också tycker att det här är jobbigt och mår dåligt av det. Hans svar på det var att det var som om en som misshandlar beklagar sig över att det gör ont även på den själv när den slår. Då sa jag stopp - Vi kallar inte varandra taskiga saker (typ misshandlare). Jag sa också att jag skulle också kunna säga skittaskiga saker till honom, men att jag inte tänker göra det och att jag vill att han visar mig samma respekt!

Han bad om ursäkt och sen kunde vi ha ett lite lugnare samtal igen. Men det är ju så intressant att han tar på sig offerkoftan och att det är som att allt som har hänt och allt han gjort är raderat eftersom han säger att han vill ändra sig!!!

Nu blir det i alla fall en lugn helg eftersom han åker i väg, men sen ska vi på dotterns föredrag i skolan på måndag, så vi får sova en natt till i lägenheten båda två mellan söndag och måndag. Sen åker jag till landet och är där hela nästa vecka, SÅ skönt!

Spinoza
sön, 2019-04-28 - 21:58

Nu är skilsmässopapperna påskrivna och avgiften till tingsrätten betald.
Det känns skönt och jättekonstigt på en gång, nu är det slut efter drygt 28 år tillsammans.
Nu är det allt praktiskt kvar som ska tas tag i, men det mesta känns OK och vi är överens om hur vi ska dela upp allt. Det som känns jobbigast är att det inte är klart med ny bostad för mannen. Vi turas än så länge om att bo i lägenheten och på vårt landställe och det är inte klart om han ska ta över landstället och bo där, eller om vi ska sälja det. Lite jobbigt med osäkerhetsfaktorn, men det får lösa sig med tiden.

Just nu är det ganska lugnt, mannen är ledsen men samlad. Men jag väntar bara på när nästa utbrott kommer och tänker att vi ska vara så lite tillsammans som det är möjligt med tanke på dotterns student och aktiviteter kopplat till det.

Skrållan
sön, 2019-04-28 - 22:07

Du verkar så stark Spinoza. Så bestämd med vad du vill. Bra gjort. Nu kan det bara bli bättre för dig. För mig känns det bara ledsamt. Men kanske tiden läker.
Hoppas allt går bra för dig Spinoza, och att mannen håller sig lugn.

Spinoza
mån, 2019-04-29 - 01:21

Jag kanske inte alltid är så stark och säker som jag verkar, men jag vet i grunden att det jag gör är rätt. Så även om det finns stunder när jag tvekar och oroar mig för hur det ska bli nu så finns det bara en väg framåt.

Spinoza
ons, 2019-05-01 - 17:30

Det känns som ett vakuum nu, där jag bara väntar på att olika saker ska hända.
Papperna skickade jag in igår och nu hoppas jag att tingsrätten inte har alltför mycket att göra så att det kan bli en snabb handläggning.
Mannen har sagt att han vill köpa landstället för att bosätta sig där permanent och att han ska ta kontakt med banken i morgon. Vi är överens om hur mycket han ska köpa ut mig för och nu hoppas jag bara att han verkligen kontaktar dem och att de ger honom hyfsad ränta så att det funkar ekonomiskt för honom.
Det väldigt frustrerande att inte själv kunna göra något, det är bara att vänta. Men det är säkert nyttig träning att faktiskt släppa kontrollen en stund....
Jag är på landet nu eftersom mannen är i stan och nu känner jag ju inte direkt för att städa vilket jag annars hade behövt göra om det hade blivit försäljning.
Nåja, jag kan ju alltid börja fundera på vad jag vill ha med mig och börja packa ihop det. Det ska jag ju göra oavsett.

Skrållan
tors, 2019-05-02 - 18:02

Du har kommit långt i din process. Så skönt för dig. Snart är det din tid, och bara din. Förstår att väntan är jobbig. Jag sa till en släkting i dag, att jag skulle vilja ha det gjort. Att jag redan lämnat och att allt är över. Men man måste ju igenom allt. Även sorgen.
En stor kram till dig och heja dig.

Spinoza
tors, 2019-05-02 - 20:07

Jag har väl egentligen kommit långt i min process, men som de säger "Why is the last mile the hardest mile?"
Jag vill också VERKLIGEN ha det gjort, men jag tänker att varje dag som går är en dag närmare till att jag får leva mitt eget liv, oavsett hur lång tid det tar.

Stor kram till dig också och heja dig med <3!

Spinoza
tis, 2019-05-07 - 20:17

Titta på min snart fd:s bankkonton (ja, jag vet att jag inte borde) och ser att han inte har några pengar kvar på sitt konto eftersom han betalat för sitt stora intresse - en reparation av en av bilarna och en resa i samband med ett föreningsmöte. Och jag då, tycker direkt synd om honom för att han är pank och min första instinkt är att erbjuda mig att vi delar på de pengar vi har för gemensamma räkningar så att han får lite pengar.

Hur sjukt är det egentligen, han får ju själv ta ansvar för sin ekonomi och gör han av med mer pengar än han har, så blir han pank!
Jag hann i alla fall hejda mig och gjorde ingenting.

Spinoza
tors, 2019-05-09 - 13:45

Idag kom domen från tingsrätten som sa att de beviljat vår skilsmässa och att vi har t o m den 31/5 på oss att överklaga.
Det känns jätteskönt och rätt konstigt samtidigt. Nu är jag singel för första gången på nästan 30 år.

Från X:et fick jag ett mess: "Nu är vi inte längre gifta" + en partyemoji. Han är verkligen märklig, alltifrån att jag förstör hans liv till att det är som ett skämt???
Jag svarade neutralt "Jag såg det" och sen fick det vara bra.

Nu håller vi på och delar upp allt (vilket har gått bra så här långt) och ska få en värdering på huset nästa vecka för att se vad han ska köpa ut mig för.

Vi sov i lägenheten båda två igår och jag hade SÅ svårt att slappna av och somna. Så jag ska undvika det så långt det bara går, även om stämningen mellan oss just nu är lugn.

Skrållan
tors, 2019-05-09 - 22:46

Det du skriver att man blir så förvånad över hur dom svarar ibland. Min man kan också svara så konstigt, så man undrar hur dom tänker. Han kan vara jätte ledsen, och sedan kan han skicka glada gubbar, och tack för att du kom hit. Fast man varit osams. Och ledsna.
Jag ska ju också gå igenom, just att skilja mig. Men jag tar en sak i sänder, och låter allt landa. Men skilsmässa blir det.
Hoppas allt går bra med delningen av allt. Kommer väl kännas skönt när allt är klar?

Spinoza
fre, 2019-05-10 - 06:06

Mitt mantra hela den här tiden har varit och är fortfarande:
"För varje dag som går är det en dag närmare tills jag är fri, oavsett hur lång tid det tar."
Det har hållit mig uppe när det ibland har känts övermäktigt.

Nu är ju ett stort steg klart i och med domen från tingsrätten.
Nästa stora steg är att mannen ska köpa ut mig ur huset och där är det ju en del praktiskt kvar med värdering av huset och överföring av banklån.
Sen är det flytten, där han tar med sig en hel del från lägenheten och jag hämtar mina saker från landstället.
Dotterns student i juni blir den sista milstolpen, sen tror jag inte vi kommer att ha något praktiskt kvar.
Så det är en månad till innan jag är fri om allt går som det ska.
Jisses vad det kommer kännas skönt, samtidigt som det säkert blir en hel del att fundera på!
Jag har bokat tid hos företagshälsovården för att gå och prata med en psykolog och det tror jag blir bra!

Ja, de här konstiga reaktionerna som blir. Ett exempel är efter vi hade skrivit på skilsmässopapperna. Då räckte han fram handen och sa, "Ja, då får jag väl tacka för den här tiden". Herregud, vad ska man svara på det???

Allstinaline
fre, 2019-05-10 - 06:50

Jag är förvånad över hur männen ni har inte bråkar med er. Det är min största rädsla. Jag kan inte ens prata med min man. Han höjer rösten/skriker direkt och kommer med anklagelser.. alltid är allt mitt fel. Små saker som inte ens är värt att tjafsa om gör att han vill lämna, och han säger hela tiden: - men säg det bara, säg att jag ska dra..
jag har alltid sagt att jag tror på oss, att vi kommer kämpa oss igenom detta! Men att vi måste kunna prata!
Vi har ett barn, och jag har alltid velat kämpa för barnets skull. Men jag orkar inte längre.. men vågar inte lämna, för min man ljummet låta det gå ut över vårt barn. Jag vill ju skydda.. hur lämnar man? Hur pratar man med sitt barn om det? Mitt barn har svårigheter med och är extremt känslig.. jag vill bara mitt barn bästa, inser att det bästa nu kanske är att lämna.. men det kommer oxå ta mer styrk på barnet ett tag.. hur ska man tänka här?
Blir så glad för er skull som lyckats lämna! Och som ändå verkar mer lyckliga!
Vi har även vår ekonomi ihop, och när vi delar på oss kommer ja inte ha ett öre.. men de kommer va jag som måste ta hand om vårt barn.. jag pluggar 100 procent och jobbar in en inkomst på max 10000kr . Mina studier är jag knte berättigad lån eller bidrag.. blir ju så mkt att tänka på.. jag Bill va stark för mitt barn. Går vi isär blir det för mkt för mig. Jag vet inte hur jag ska hantera allt längre.. kram till er !

Spinoza
fre, 2019-05-10 - 09:36

Mitt X har varit väldigt labil under vintern och vi hade en hemsk period där han anklagade mig för både det ena och det andra. Men det mesta av det var via Messenger eftersom vi bodde isär under helgerna från i slutet av februari.
Nu när beslutet är fattat har han lugnat sig, men jag är inte helt övertygad om att han inte kan svänga om och börja anklaga mig igen.
Min strategi har hela tiden varit att hålla mig så lugn och saklig som möjligt och inte gå till motanklagelser. Jag har använt mig av mycket jag-budskap och min del i det hela och försökt vara så saklig som möjligt när han frågat varför jag inte vill olika saker.
Jag tror att det gjort att det blivit lugnare när jag hållit mig lugn, han har ju inte fått bränsle på sin brasa när jag inte kommit med motanklagelser.
Däremot har jag varit tydlig mot honom när jag tycker att han gått över gränsen och sagt ifrån att jag inte tycker att det är OK.
Det här har förstås varit jättetufft och jag har sett till så att jag inte umgås för länge i taget med honom, för då orkar jag inte hålla stilen.

Nu till din situation - Jag förstår att det kan kännas övermäktigt när man är mitt inne i den situation du är och du kanske skulle behöva hjälp med att bena ut olika frågor för att det skulle kännas möjligt att hitta en lösning.
Är ni gifta och det inte finns något äktenskapsförord så har du ju rätt till hälften av vad ni äger, men det är klart att det är tufft att plugga och klara ekonomin samtidigt med ett småbarn.
Frågan är om det blir en värre situation än den du har idag?
Hur långt har du kvar på dina studier - orkar du härda ut tills du är klar och har börjat jobba, eller behöver du lösa din situation redan nu?
Finns det någon du kan prata med som kan hjälpa dig att lägga upp en plan på kort, mellanlång och lång sikt över vad du behöver göra och hur du kan lösa allt som känns oklart just nu?

En varm kram till dig också!

Spinoza
ons, 2019-05-22 - 06:59

Vaknar på småtimmarna och tankarna bara snurrar.
Vi är mitt i skilsmässoprocessen, har fått domen för ett par veckor sen och ska göra bodelningen på torsdag och flyttar alla saker om en vecka.
Vi är överens om hur vi delar upp allt, så det känns helt OK, men nu fasar jag för själva flyttandet.
X:et flyttar ut från lägenheten till fritidshuset (året-runt-boende-standard) och jag tar mina saker från fritidshuset till lägenheten. Mitt i det här har vi dotterns student där vi ska på diverse olika aktiviteter och sen ha själva studentfirandet den 11 juni. Det känns som om jag går och håller andan tills allt ska vara över och ärligt talat börjar jag känna att luften håller på att ta slut.
Jag är ju helt övertygad om att det här är rätt väg att gå, vi har ingen framtid tillsammans. Men det är ju så plågsamt att ta sig igenom den här processen och jag vill ju bara att det ska vara över nu.