av Ignoramus

Ignoramus
tis, 2019-05-14 - 10:44

Nu har jag alltså varit nykter i 497 dagar - nästa mål för mig är 555 dagar, en bit kvar dit.

Livet går vidare - antabus-behandling sen december - det fungerar, men jag skulle ljuga om jag sa att suget inte fanns kvar.
Det går inte undvika alla egna associationer till alkohol - har man druckit i åratal så finns det inte så mycket att göra åt den saken, men jag måste säga att det är ganska jobbigt att inte kunna njuta av ett varmt bad utan att känna "Om jag ändå hade alkohol till det här så vore det perfekt" - småsaker, som ensamt kan låta som överdrifter, "vad är väl det att klaga på" - men tillsammans... Det gäller att hålla koll på sådant man bör undvika vid vissa tillfällen - när det är dags att styra åt ett annat håll... Men som sagt, just nu är det ingen som helst fara, eftersom jag tar antabus.

Jag tycker fortfarande inte att mitt korttidsminne blivit bättre - men det har antagligen att göra med en liten klunga av anledningar - irriterande i alla fall.

Nåväl. Jag antar att jag inte har så mycket att klaga på - mestadels saknar jag känslan att inte vara riktigt närvarande, eller att närvaron har uppmjukade kanter - kontrasterna som flyter in i varandra - händelselösa dagar när man knappt är vid medvetande - det kan låta underligt att sakna det, men det gör jag faktiskt.

Är tillsammans med en kvinna, hon vet om mina tidigare problem - det hjälper att inte vara lika ensam, skulle jag börja dricka igen så skulle jag sabba det vi har tillsammans, och även om jag bortser från det: hur länge jag nu varit borta från spriten, den kan fortfarande sänka mig - en tydlig känsla - något att ha i åtanke: påminnelser om vad man har att förlora, på det stora är det mer negativa upplevelser med alkohol än positiva - underligt att man kan sakna något sådant.
Men ni vet hur det är.

/M