av hija

hija
sön, 2019-05-12 - 19:23

Hittade min pappa på golvet hemma, ramlat, legat länge (oklart hur länge) uttorkad och full. Ambulans, väntan, prover, inläggning. Dagen efter utskriven, trots råd från vården om att stanna kvar på sjukhuset. Hjälpte inte att jag bad honom lyssna. Fick skäll när jag inte ville skjutsa hem, det var jag som var elak när jag vägrade skjutsa hem honom. Jag kan inte ta ansvar för en ohållbar situation. Han är vuxen men agerar inte utifrån sitt eget bästa. När det gäller barn blir det ett annat pådrag från socialtjänst och polis, vilket är bra. Men en vuxen kan agera hur tokigt som helst, så länge hen inte har en demenssiagnos.
Någon i samma sits? Råd om vad jag ska göra? Rädd att det händer igen, och att jag inte hittar honom i tid.

Ullabulla
sön, 2019-05-12 - 20:15

På låtsas i ensamhet först.
Tänka dig in i det värsta scenariot.
Din pappa hittas död pga alkoholförgiftning eller nåt annat.

Hur skulle du kunna leva vidare med den vetskapen att du kunnat hindra eller hjälpa honom.
Kan du spinka i smyg?

Lämna stället utan åtgärd om du ser att han sover eller är i abstinens.
Dvs lämna honom ifred tills han själv är så dålig att han faktiskt behöver hjälp?

De som druckit mycket och länge är för det mesta väldigt sega.

Han vet ju någonstans att du kommer som en räddande ängel när det går överstyr.
Låt honom kanske löpa hela linan ut,utan att du är där och fångar honom.

Men för din egen oros skull ändå håller någon sorts vakande öga utan åtgärd om det inte är livshotande.

Han visar ju med all tydlighet att han i nuläget inte är mottaglig för hjälp.
Någonstans skyfflar du ihop honom så han får kurera sig lite och sen fortsätta dricka igen.

hija
sön, 2019-05-12 - 20:45

Tack för svar Ullabulla, du skriver:
” Hur skulle du kunna leva vidare med den vetskapen att du kunnat hindra eller hjälpa honom.”
Och
”Kan du spinka i smyg?”

Jag skulle säkert klandra mig för resten av mitt liv. Det gör ont att tänka på.
Att spinka i smyg är heller inte hållbart, jag kan inte planera mitt liv efter att spinka på min far. Det innebär ett enormt stesspåslag. Har själv barn, som jag måste finnas till för som mamma.

Ullabulla
sön, 2019-05-12 - 20:57

Om du gjort orosanmälan till soc?
Där du säger som det är.
Jag kan inte längre ta ansvar för min sjuka far.
De måste då på ett eller annat sätt ta kontakt med din pappa.
Det kanske inte hjälper honom alls men du har åtminstone gett honom chansen att få samma budskap som du gett men nu av en professionell.

Det är ju tyvärr så att han är vuxen och har sina valmöjligheter.
Han är kanske såpass sjuk att han helt enkelt inte klarar att avstå även om han vill.

Läs runt lite och ta till dig det du tycker passar in på dig och din situation.
Det är jättesvårt att råda och man måste ställa frågan till sig själv hur man vill att en svår situation ska gå att uthärda.

Denlillamänniskan
ons, 2019-05-15 - 12:27

Din pappa skrev ut sig mot inrådan från sjukhuset. Skulle prompt hem och blev arg när du först inte ville skjutsa honom.

Jag tycker du gjorde rätt som tog honom till sjukhus. Men ställ inte upp på att vara hans taxi när han vill hem. Han vill hem för att han börjar bli nykter, börjar bli abstinent och känner ett obändigt behov av att fylla på med mer alkohol. Mycket vanligt och mycket tragiskt. Så blir det när alkoholen är ens bästa vän. Tyvärr.

Nästa gång, när han får bråttom ut från sjukhuset för att alkoholen börjar ropa efter honom, så ska du berätta för vårdpersonalen om hans supande. De kan då kolla honom igen, och om det är så att han börjar utveckla abstinens ( stirrande blick, lyssnar inte på råd, har hög puls, röd i ansiktet och lättare skakingar hör till bilden), så kan han bli erbjuden abstinensbehandling. Har du däremot otur, så släpper de helt sonika ut honom iallafall, eftersom det inte är helt ovanligt i det läget att den alkoholabstinente inte lyssnar längre på goda råd. Ibland vill alkoholisterna helt enkelt inte nyktra till och bli avgiftade.

Att du kommer och hämtar honom ger också vårdpersonalen lättnad. De tänker kanske att det blir mer okej att han skriver ut sig om det finns en snäll dotter som tar över ansvaret och vakar över din pappa. Men det blir ju varken bra för honom eller för dig!

Låt honom ta sig hem för egen maskin. Gör han ett tokigt val, så ska du inte hjälpa honom i det läget, eller avlasta vårdpersonalen. Det är inte att vara snäll mot din pappa, men det får alkoholdjäfvulen att klappa händerna och dansa. Bjud inte på det. Det blir bättre att låta Alkoholdjäfvulen få dra en nitlott.

Ta hand om dig!!

hija
ons, 2019-05-15 - 15:22

Tack för kloka reflektioner i denna tråd och i min andra.

Jag ställde inte upp på att skjutsa hem honom utan sa till honom och till vårdpersonal att jag kan inte ta ansvar för detta. De ordnade med taxi hem för honom.
Skyllde på lagar att de inte kunde ha honom kvar en natt till då han inte ville. Jag hade berättat om hans drickande och de visste i vilket tillstånd jag hittat honom i.

Jag förstår på något sätt att jag måste hitta mig själv i allt det här eländet. Jag har två barn som jag älskar över allt annat. De är för unga än för att få veta, jag vill skona dem men inser att jag måste berätta en dag.
Jag vill inte föra detta arv vidare. Tror att jag lätt skulle kunna fastna i beroende då det finns många i släkten som har ett osunt drickande. Mina barn har aldrig och ska aldrig behöva se mig onykter och hjälplös.

Just nu är jag arg på både vården och socialtjänsten. Inget händer, jag får inte ens någon återkoppling. Samtidigt är hag rädd att min papps har det dåligt. Tankar om att han ska ramla igen eller att nåt annat ska hända mal i mitt huvud.

hija
ons, 2019-05-15 - 15:22

Tack för kloka reflektioner i denna tråd och i min andra.

Jag ställde inte upp på att skjutsa hem honom utan sa till honom och till vårdpersonal att jag kan inte ta ansvar för detta. De ordnade med taxi hem för honom.
Skyllde på lagar att de inte kunde ha honom kvar en natt till då han inte ville. Jag hade berättat om hans drickande och de visste i vilket tillstånd jag hittat honom i.

Jag förstår på något sätt att jag måste hitta mig själv i allt det här eländet. Jag har två barn som jag älskar över allt annat. De är för unga än för att få veta, jag vill skona dem men inser att jag måste berätta en dag.
Jag vill inte föra detta arv vidare. Tror att jag lätt skulle kunna fastna i beroende då det finns många i släkten som har ett osunt drickande. Mina barn har aldrig och ska aldrig behöva se mig onykter och hjälplös.

Just nu är jag arg på både vården och socialtjänsten. Inget händer, jag får inte ens någon återkoppling. Samtidigt är hag rädd att min papps har det dåligt. Tankar om att han ska ramla igen eller att nåt annat ska hända mal i mitt huvud.

Denlillamänniskan
ons, 2019-05-15 - 19:15

Då har du gjort vad du kunde. Det är bra. Återstår LVM-anmälan.

Det kan kännas helt hopplöst att inte din pappa får hjälp, och att lagarna är skrivna så att det krävs mycket för att sätta någon under tvångsvård på sjukhus. Men förhoppningsvis kan socialtjänsten utdöma LVM-vård. Sen prioriteras inte missbrukare inom den somatiska vården. I synnerhet inte om de motsäger sig hjälpen.

Jag tycker att det är bra att du tänker på dina barn. Men jag tror också att du måste få möjlighet att bearbeta din egen situation.