av Fianilsson

Fianilsson
tors, 2019-05-16 - 19:11

De senaste 3 åren har jag levt med en man med alkoholproblem. Han ser inte själv hur mycket det påverkar vår relation. Han var en underbar man fram tills den dagen jag blev gravid och efter det har det gått riktigt illa. Jag har levt för vår son skull och de bra stunder vi faktist haft när han håller sig nykter. Dock kommer perioder då han kommer hem full eller dricker i smyg. Även om jag har gråtit, skrikit och bönat om förändring så skyller han på mig. Ikväll har jag fått nog efter att han har druckit när han varit ensam med vår son. Han verkar inte bry sig över en separation och säger bara att det är mitt val för han har inte gjort något fel. Det är jag som har ett problem med att han dricker och inte han. Jag är livrädd för att lämna honom och behöva lämna min son tillsammans med honom utan mig. Jag är livrädd för att bli en ensamstående mamma. Jag är livrädd för att inte få ihop mitt liv för min sons skull. Men jag är så trött på att må dåligt och att känna mig oälskad. Detta är första gången jag verkligen skriver ner vad som händer istället för att ljuga eller hitta på vita lögner för min mans skull.

Skrållan
tors, 2019-05-16 - 21:02

Vad jag känner med dig. Det där jobbiga att man måste göra något åt sin situation men man vill inte. Fast man vill ju inte må dåligt heller. Jag och min man bor isär och jag har bestämt att jag aldrig kan bo ihop med mannen mer så länge han dricker. Så svårt, men jag tar en dag i taget, och skriver här. När jag tvivlat så har jag läst vad jag skrivit tidigare, och då vet jag vad jag måste göra.
I detta forum får man så mycket tröst och råd.
Att din man skyller på dig är ju klassiskt, det är inte ditt fel att han dricker. Det är ett stort steg att lämna men fortsätt att skriva här.

Nordäng67
tors, 2019-05-16 - 21:28

Bra att du har börjat sätta ord på dina känslor mm! Mitt ex skyllde också sina alkoholproblem på andra: sin supande pappa, på mig för att jag var ”arg och sur. Kort sagt allt och alla utom sig själv! Lätt och naturligt att fokusera på det som är jobbigt och det man är rädd för när man är i din situation. Men kanske kan du sätta dig ner och skriver en lista på saker du kan göra för att din vardag ska bli bättre och lite lättare? Och utgå från dig själv och sånt som är bra för dig och inom din kontroll, lämna din man utanför och räkna inte in honom. Dels blir det positivt för dig och också så tror jag att det ger dig en känsla av att du kan styra ditt liv! För det kan du! Ett litet steg i taget mot något annat och bättre! Lider med dig! Kram

Wissla2
tors, 2019-05-16 - 21:53

Jag känner så igen mig i din berättelse för även jag har en man som under lång tid har druckit, ljugit, gömt alkohol utan att se att han har någon del i det som händer med vår familj. Precis som din man så lägger han ansvaret på mig, på livet och överallt utom hos honom själv. Vi är alla gnälliga och överdriver hans ”normala” alkoholintag. Styrkekramar! När det gäller din oro att ev behöva lämna din son ensam med honom så föreslår jag att du ringer socialtjänsten och pratar med dem om hur du kan göra en anmälan om det blir aktuellt. Du kan tala om att för du är orolig för barnet eftersom du är orolig över mannens alkoholintag och hur han ev inte kan sköta om honom. Om du sedan vill göra en anmälan så vet du vilket stöd du kan få och hur det går till. Efter en utredning så kan de ex se till att han inte får vara ensam med sonen utan behöver ha övervakat umgänge. Det är inte meningen att han ska få vara ensam med pojken om han inte klarar av att ta hand om honom!

Fianilsson
lör, 2019-05-18 - 19:38

Hej alla!
Det känns så skönt att läsa era kommentarer och se att jag faktigst inte är ensam i kampen. Jag har inte velat erkänna för familj eller bekanta hur illa det är och bara att hittat hit och kunna skriva av sig känns otroligt bra