av Myh

Myh
lör, 2019-05-18 - 00:37

Det här skrev jag 2018

Jaaa var ska man börja...
Just nu har jag en man på jobbet som mår skit och känner att han går och väntar på en dödsdom som han beskriver det, dvs vad mitt beslut blir, stanna eller för en gångs skull flytta ifrån honom.
Ååååå att det ska vara så svårt att ta steget.
Vi har varit tillsammans sen jag var 16 år, nu i totalt 23 år. Vi har barn på 12 och 18 år.
Han har alltid haft ett problem med alkoholen, alltid blivit skitfull, fullast av alla, jag har fått ta hand om han o skämts...
Vi har bråkat om den här jävla skiten i hur många år som helst.
De senaste 7-8 åren har han ofta när han väl börjat dricka inte kunnat sluta. Och idag kan han i 95 % av fallen inte dricka en dag utan det måste bli 2-4 dagar, han klarar inte o vara bakfull säger han för han får sån ångest, blir bara en ond cirkel, han bara skjuter fram det dåliga mående dag för dag då och jag och barnen får se honom här hemma med allt som hör till, vänta på att denna omgången ska vara slut.

Han har egentligen inget jättesug efter alkoholen när han är nykter men när han väl börjar då är det kört.
Får så jävla dåligt samvete för barnens skull, allt dom fått se o varit med om.
Han ragglande runt här hemma, äter o dreglar, ramlat i trappan, badkar, hallen. Fått leda honom otaliga ggr för att han ska kunna ta sig nånstans. Han har legat utanför vårat hus ( radhuslänga ) stupfull, legat nere vid soprummet, tagit med sig dottern när hon var mindre till puben blev så full att de andra fulla människorna som satt där fick ringa till mig då jag var på jobbet, alla ggr jag varit på jobbet och haft magsmärtor av oro då han var bakis men lovat att inte dricka men då jag kommer hem o han är avdäckad i soffan med barnen hemma, vår äldsta dotter fick hotellövernattning med oss som hon önskat sig i födelsedagspresent, då gick han ner i baren o skulle ta sig 1-2 öl men kom Tillbaks till rummet redan 18.30 stupfull, psykakuten, vanliga akuten när han druckit för mkt, på senare år elak när han dricker, kallar mig allt möjligt och att han vill att jag ska dö.
Ja jag vet inte.... kan rabbla upp så mycket som man har försökt tränga bort.
Jag har varit på väg sååå många ggr men så har han verkligen försökt han vet att han har allvarliga problem, skaffat hjälp, pratat med psykolog, ätit antabus, naltroxen osv Hållt upp i långa perioder och varit jättebra, det är tack vare hans innerliga försök att bättras som jag stannat . Och jag vet att han inte menar vad han säger när han druckit men det tar på mig ändå. Jag flyttar mina gränser allt eftersom för vad som är ok tycker jag. Varför är jag sååå svag ? :(
Hade varit lättare om han var elak jämt o bad mig dra åt hel....
Men nej han är snäll, omtänksam, hjälpsam , kärleksfull o min andra halva...
Han tycker han ska få EN SISTA CHANS nu för utan mig kan han inte leva, andas, funka
Jag tycker jag gett honom 100 chanser och jag har hoppats och det har funkat i perioder men till slut trillar han dit och ju längre tiden går desto mer bleknar minnena från den dåliga tid som varit.
Jag känner att nu spelar det ingen roll om han sköter sig länge för när han trillar dit igen så hamnar jag direkt på noll igen, blir så nere o deprimerad, arg på mig själv !! Inte ens om han är nykter resten av livet så känns det som jag ändå tappat lusten till allt fastän jag älskar honom.
Fan att jag ska tycka så Synd om honom, känns som att jag sätter hans mående framför mitt eget, jag har inte hjärta att såra honom så fastän han sårat mig så många ggr men det är ju inte ” med meningen ”
HÄLP !! Vad ska jag göra och hur många chanser ska man ge ?

Jag har inte kommit så långt sen sist jag skrev 2018 :(
Vi har gått i terapi.... hjälpte föga
Han tycker inte att jag gjorde mins ” uppgifter ” vi fick av terapeuten
Men vem vill / har lust att hitta på roliga, mysiga saker tillsammans när man med jämna mellanrum blir sviken.
Han har haft ngr perioder nu det senaste med 3-4 dagars fylla. Han som säger varje gång att nä jag måste sluta o bla bla bla tills det blir tråkigt o gnälligt.
Det senaste var i helgen. Åkte för första gången iväg en helg med ngr vänner på en tjejhelg. Han som håller upp flera månader skulle såklart dricka fre-mån nu !!!
Kul o sitta så långt hemifrån när min 12 åring sitter själv på sitt rum och inte vill gå ner o titta på tv då pappa ligger asfull i soffan :(
Kom hem sön kväll då är han också bra på kanelen. Inte gjort någon mat för det orkar han inte. Mig kallar han allt möjligt inför barnen..,
Han skulle aldrig säga så när han är nykter då är han en helt annan människa.
Måndag går han inte till jobbet utan fortsätter dricka till kvällen. Kör även bilen ner och handlar mer öl !! :(((
Jag o barnen har ju allt i minnet från alla gånger men inte han. Han får ju aldrig uppleva det själv... lättare för han o glömma.
Ändå hade han en mamma som var alkoholist så han borde ju veta hur det känns i barnens sits.....
Mina gränser har flyttats oändliga gånger och jag kan inte räkna hur många ggr jag har varit på väg härifrån men jag kommer aldrig iväg. Och varje gång blir jag såååå besviken på mig själv....
Hur ska man ta det slutgiltiga steget ????
Kunde inte bara han säga att nä nu är det nog, jag har gjort er illa för många ggr, jag flyttar eller nåt...

Ledsen själ
lör, 2019-05-18 - 10:42

Jag är barn till en alkoholist till pappa. Jag kan säga utav det jag läser att du måste göra något åt detta annars kommer du ångra dig. Det låter kanske hårt men framförallt för dina barn. Mitt första minne är från när jag var 4år,sitter i trappan för jag hör det är bråk som vanligt. Pappa skriker hur värdelös mamma är och mamma försöker lugna honom men det slutade alltid med att mamma gav upp. Detta är alltså mitt första minne ever. Hur tragiskt! Allt som hela tiden kretsade kring alkohol. Mycket fester där pappa blev för full. Han tålde inte sprit,blev elak och han sa tom en gång till mig att jag såg ut som en hora. Tack o lov hade jag en mamma som du. Som var min trygghet men visst har det satt sina spår att växa upp så. Depression, ångest med jämna mellanrum. Jag har liksom inga mysiga minnen att bara jag o pappa eller mamma har gjort något speciellt. Detta för alla bråk pga alkoholen. Så när de äntligen skildes när jag var 18 var jag så glad mitt i sorgen för nu skulle äntligen bråken va över. Så mitt tips,nu blev det långt ,är att göra något åt det NU hur jobbigt det än är o kommer vara ett tag. Du har ett helt liv framför dig som du inte anar hur bra det kan bli som när jag ser min mamma o pappa idag. Så lycka till med allt och jag sänder massa styrkekramar?

Myh
lör, 2019-05-18 - 20:34

Ååå tack för allt du skrivit ??
Att höra det från ett barns perspektiv behövs verkligen för att stärka mig i mitt beslut....
Skönt o höra att din mamma o pappa är lyckliga nu ?

Vi har bra minnen tillsammans och han har varit en skaplig pappa annars men det negativa tar tar tyvärr över det som varit positivt....

Ledsen själ
sön, 2019-05-19 - 08:14

Tar det över. Min pappa var o är världens snällaste egentligen men det var just alkoholen som fick honom att bli elak. Idag har vi en toppenrelation vilket vi inte hade haft om de inte separerat. Han dricker idag ibland men aldrig som förr. Jag fick han att gå med i AA när jag väntade mitt första barn ( lite hot med att han inte skulle få träffa sitt bb om han inte tog tag i det) jag har varit mamma till min pappa tills den dagen de gick skilda vägar. Ganska skönt nu måste jag söga att få känna sig som hans dotter igen. Inte konstigt man har kontrollbehov i vuxen ålder men som sagt tänk genom det noga. Vi vill alla rädda dessa personer men de måste vilja bli röddade. Inte lätt det där men jag känner med dina barn och dig? ha en fin söndag

Myh
sön, 2019-05-19 - 17:51

Känner mig som världens sämsta hemskaste o elakaste människan ????
Han vill verkligen inte, han ska sluuuta. Börja i AA o allt möjligt...
Visst han har försökt ta hjälp förrut men det slutar tyvärr på samma bana igen. Tycker så synd om honom då han verkligen försökt så mkt....
Åååå mitt hjärta går itu....
Men sa idag att vi får gå skilda vägar..
Frågan är om jag håller mitt ord denna gången !!?
Han vill a en dag i taget.....

Ledsen själ
sön, 2019-05-19 - 19:43

Det var otroligt stort och modigt av dig. Detta betyder ju inte att det är slut för alltid mellan er men just nu är det så för att ni nu ska kunna växa på vars ett håll . Föräldrar son jag själv är tänker alltid att drt viktigaste är att vi är en "familj " men vad är en familj egentligen när barn och du far illa. Det finns bättre familjekonstelationer vet jag. Jag tvekar inte på att dina barn kommer tacka dig i framtiden för detta ger dem möjlighet att själva få välja sin lycka och var de vill hitta den? kommer följa dig o stötta dig i alla fina frågor och funderingar. Tveka inte att skriva av dig?

Myh
sön, 2019-05-19 - 19:52

Han säger att du beter dig som om jag är en heroinmissbrukare eller nåt
Familjer som har det mkt värre osv
Jo det fattar väl jag med...
Men det betyder ju inte att man ska ” gilla detta läge ”
Önskar någon kunde kommit o lyft ur oss ur huset o in i en läg
Och att Min sambo var ok med detta ??
Dream on...

Skrållan
sön, 2019-05-19 - 22:03

Så svårt att ta steget. Jag tvivlar också ibland, men sedan vet jag att jag inte kan leva med någon som dricker som min man. Säkert familjer som har det värre, men din gräns är ju nådd. Ingen annan kan bestämma över det. Hoppas du kan stå på dig.

Myh
sön, 2019-05-19 - 22:17

?
Mm nu kom han hem från en lång promenad, skulle sova hos en kompis
Puhhhh får se hur morgondagen blir
Mår skiiiit :(

5barnsmamman
mån, 2019-05-20 - 19:05

Tack för att du hänvisade mig till det du skrivit, känner igen mig sååå mycket. Min man har som sagt varit nykter i tre månader nu, han lovar mig dyrt och heligt att han aldrig kommer göra mig besviken igen.
Mitt flyttlass går i nästa vecka, har sån fruktansvärt ångest och ont i magen. Något i mig vill att jag stannar samtidigt som jag vet att tar jag inte den här chansen nu kommer jag aldrig komma iväg.
Tänk om jag bara kunde älska honom igen som jag gjort för ut.
Tänk om jag vågade lita på honom fullt ut.

Vågar nog inte chansa den här gången som alla andra gånger, har ju trots att försökt i 6 års tid utan att lyckas.

Tack för att du delar med dig.
Lycka till.

Myh
mån, 2019-05-20 - 23:23

Ush ja det är så jä... jobbigt
Som sagt man känner sig så elak. Vet inte hur länge jag orka hålla uppe denna sk hårda sidan ?
Skönt ändå att du har så nära till flytten, för mig känns det som en evighet tills dess.
Han sov ju som sagt hos en kompis igår. Gjorde tydligen misstaget att skriva till honom idag från jobbet o fråga om han hade tänkt komma hem el hur han skulle göra ( bara för att jag skulle veta )
Det tolka han typ som att nu är allt bra kom hem igen.
Måste man upprepa allt hela tiden för att han ska förstå ?
Vill inte vara sur o elak mot han bara för att han ska fatta.
Vi började prata igen nu på kvällen. Jag sa att inget har förändrats sen igår när vi prata.
Faaan fattar inte vad du håller på med ?!!!
Du är så känslig o bla bla
Nyss kom mitt täcke nerbrakandes för trappan o han ligger där uppe nu o skriver sms till mig som tex: din egoistiska gris, du är ju fan dum i huvet osv ?

Ibland tänker jag att jag överreagerar kanske är jag för hård ? För han är bra i långa perioder. Snäll, omtänksam, hjälpsam mm
Han tycker att han dricker ju inte ens varje helg o andra har det värre
Guuud vad svårt det här är....

Som någon annan skrev, kan inte någon tala om att jag gör helt rätt, lyfta ur mig ur huset.....

Skönt att jag har fått stöd här inne iallafall ?

Myh
tis, 2019-05-21 - 00:05

Åååå han springer upp o ner upp o ner nu med en jävla ångest och hur jag förstört allting ???
Att det är så jävla lätt för mig att bara lämna allt... Fy F det är allt annat än lätt ???

Min bästa vän o granne är i samma sits men värre, han är ju genuint elakt. Det blir ju att man jämför sig med det. Tyckt att min är ju aldrig ” avsiktligt ” elak, han är sjuk i perioder eller hur man nu ska säga.
Hade aldrig stannat kvar om jag var vännen ( säger jag ? ) men som sagt det är ju så svårt o gå...

Myh
tis, 2019-05-21 - 00:05

Åååå han springer upp o ner upp o ner nu med en jävla ångest och hur jag förstört allting ???
Att det är så jävla lätt för mig att bara lämna allt... Fy F det är allt annat än lätt ???

Min bästa vän o granne är i samma sits men värre, han är ju genuint elakt. Det blir ju att man jämför sig med det. Tyckt att min är ju aldrig ” avsiktligt ” elak, han är sjuk i perioder eller hur man nu ska säga.
Hade aldrig stannat kvar om jag var vännen ( säger jag ? ) men som sagt det är ju så svårt o gå...

Spinoza
tis, 2019-05-21 - 08:08

Det är ju förstås en definitionsfråga vad som är elakt. Men för mig är att kalla någon dum i huvudet och en jävla gris elakt.
Det finns alltid någon annan som har det värre, men frågan är hur du accepterar att bli behandlad?

Jag har själv avslutat ett 28 år långt förhållande med tilltagande missbruk på helgerna de senaste åren. Det tog lång tid för mig att komma till den gräns när jag insåg vad det gjorde med mig att jag accepterade hans missbruk och följderna av det. Man flyttar fram gränserna och det som man kanske inte tror att man skulle acceptera upptäcker man att man ändå gör. Det är som att man behöver få godkänt av någon annan att kunna göra slut, men det behöver man ju faktiskt inte. Det enda som behövs är att man själv inte mår bra i förhållandet och att man inte tror (handen på hjärtat) att det kommer att bli någon förändring.
Sen säger jag inte att det är lätt - det är skitjobbigt! Men jag tänker att jag tar det här som är skitjobbigt nu i en relativt kort period för att sen skapa mig ett bättre liv.

Myh
tis, 2019-05-21 - 08:31

Ja det är ju det....skulle man gå in i en ny relation hade man ju inte accepterat i närheten av allt man gör nu :(
Fick ett långt kärleksmeddelande nu på morgonen o massa gråt ?
Det hade varit ” lätt ” o bara släta över allt denna gången med...för nu tar dottern studenten, sem är bokad osv osv
Men jag kommer inte må bra, känns som inget blir bra hur jag än gör ?
Hoppas jag håller mig stark, får läsa o skriva här inne....
Tack för att du skriver till mig ?

Myh
tis, 2019-05-21 - 22:44

Han har berättat för sin pappa idag....
Såhär långt har jag aldrig kommit förr och ändå har jag inte kommit någon vart än.
Men har aldrig stålsatt mig såhär förrut och nu har det verkligen sjunkit in hos honom att jag menar det..
Jag beställde en tid hos Kbt terapeut i nästa vecka då jag läst att andra har haft god hjälp av det här inne..
Mmmm fortsättning följer ?

Myh
tis, 2019-05-21 - 22:44

Han har berättat för sin pappa idag....
Såhär långt har jag aldrig kommit förr och ändå har jag inte kommit någon vart än.
Men har aldrig stålsatt mig såhär förrut och nu har det verkligen sjunkit in hos honom att jag menar det..
Jag beställde en tid hos Kbt terapeut i nästa vecka då jag läst att andra har haft god hjälp av det här inne..
Mmmm fortsättning följer ?

5barnsmamman
ons, 2019-05-22 - 01:32

Trött som bara den, men kan inte sova. 2 miljoner tankar som snurrar. Inte länge kvar nu innan jag lämnar allt, kommer jag att orka ända fram denna gång har aldrig kommit så här långt tidigare mer än i tanken.
Han är ff nykter och ångrar sig och ber om ursäkt 1000 gg om dagen. Vet att jag måste göra det här denna gång men så svårt ändå.
Önskar så att allt är över och att jag vet att han klarar sig utan mig. Att våra barn klarar det här.
Har i kväll insett att jag inte har de känslor kvar som krävs för att fortsätta trots att han är nykter just nu. Vågar hellre inte chansa på att det kommer fortsätta vara så.
Just nu när jag ligger vaken känns allt glas klart men i morgon när jag möter honom ser hur ledsen han är, hur han kramar mig säger att han älskar mig och att han aldrig mer skall göra mig besviken, då vet jag att allt inte kommer kännas så glas klar och enkelt.

Myh
ons, 2019-05-22 - 07:38

Mm förstår dig verkligen ?
Det är ju trots allt över 20 år man har delat med denna människa.
Som du säger , igår efter mkt gråt la jag mig säker på min sak.... Han väckte mig redan kl 04.00 och var så ynklig o ledsen. Sen var det inte lika glasklart igen. Suck
Sitter nu på jobbet med svullna ögon o tankar som bara far runt.
Skönt att det är så nära för dig, det är så svårt när man ser varandra varje dag och hans humör går som en berg o dalbana.