Nådde nog den beryktade botten i fredags. För andra gången. Nu har jag bokat tid på beroendemottagning. Tre dagar utan alkohol än så länge, en vecka till nybesök. Det går fint, jag kan nog klara mig några dagar. Det jag är mest orolig över är hur det kommer bli i det långa loppet -på lång sikt. Kan jag klara mig utan alkohol!? Det teoretiska svaret är inte det samma som det reella. Tre dagar...

Det värsta just nu är skammen. Jag har blivit konfronterad av min sambo som ställt ultimatum. Jag skäms över att erkänna mitt problematiska förhållande till alkohol. Jag skäms för den skada jag åsamkat vår relation. Jag skäms över tanken på hur detta har kunnat påverka min dotter. Jag skäms över att andra utanför familjen har fått insikt kring mina svårigheter. Jag har skött mitt förhållande till alkohol ”snyggt”. Inget som märkts utanför familjen, vilket gjort att jag har kunnat hålla på såhär i några år. Jag är dock ”ung”, 33 år. Känns skamligt att erkänna att jag redan vid denna ringa ålder har ett så pass problematiskt förhållande till alkohol att jag behöver beroendevård. Vägen till acceptans och förlikning känns lång.

Det näst värsta nu är oron. Oron att inte klara av att avstå från alkohol. Har jag väl börjat dricka har jag svårt att sluta. Ett syfte med detta inlägg är att hantera alla tankar, känslor och - suget. Det där förrädiska suget. Lättnaden som infinner sig efter några glas vin, hur allt känns lite lättare, lite met euforiskt. Kortvarigt, men ack så lätt att falla för. Låt detta bli första steget på min resa, mitt vittnesmål om min kamp.

Stå ut allihopa därute, ni som kämpar!

Ett bra första steg att skriva här, finns många som kan ge stöd och pepp.
Du skall inte vara rädd för att be om hjälp, det är en styrka.
Så styrka och kram Strulan

Har själv kämpat med mitt förhållande till a i ett antal år nu. Känner så väl igen mig i det du skriver.
Har nu tagit steget och blivit medlem här och bara det tog lååång tid, ville ju inte riktigt erkänna för mig själv hur det var ställt...
Även jag har skött mig utåt med jobb, familj och allt, men har börjat få tankar på att det snart kommer att braka ihop om jag inte gör något.
Dag 2 för min del, tänker inte så mycket framåt utan försöker njuta av de a-fria dagarna.
Kämpa på och skriv hur det går!
Styrkekram!!

Tack för era kommentarer, Strulan och Babsan. Känns bra veta att någon uppmärksammar det jag skriver.

Dag fyra idag, har gått bra. Suget inte så farligt, men det kanske blir värre..? Vad är era erfarenheter?

Brottas just nu snarare med ångesten. Försöker rannsaka mig själv. Insikten (så mycket jag nu kan ha av den varan) kring mitt alkoholbeteende skapar en hel del ångest. Framkallar många starka känslor när jag så sakta börjar erkänna för mig själv hur jag har hanterat alkoholen. Hur jag har prioriterat den och prioriterat bort relationer. Relationen till sambon är just nu minst sagt frostig; jag har sårat henne och det sårar mig. Jag har missbrukat ett förtroende. Går det att reparera!? Jag hoppas det. Vilka garantier kan jag lämna, mer än mina ord? Inga. Bara tiden kan utvisa om jag verkligen klarar detta. Vad talar för att jag klarar mig? Att jag sökt hjälp på beroendemottagning? Att flera i min närhet nu känner till problematiken (fast ändå kanske inte hela omfattningen)? Att jag ”bestämt” mig? Att jag nu faktiskt börjar erkänna att jag har ett problem? Frågorna är många, och därmed även oron. Oron att misslyckas och faktiskt förlora det jag håller kärt.

Går snart in på dag fem. Imorgon är en skör dag, möjlighet att avvika från min inslagna väg finns. Jag måste försöka kontrollera så att möjligheten att inte falla för frestelsen finns.

Dag 3 idag, har inte behövt kämpa för att falla tillbaka än, fick dock en impuls att ikväll är det väl dags för lite vin. Detta var på lunchen, kom från ingenstans, lite skrämmande. Gick dock snabbt över då jag direkt tänkte, och sen då, har ju saker planerade för kvällen, ska jag bara hoppa över dessa!
Skrämmande med att man aldrig kan känna sig säker fast man vet bättre...känns som man är ute på fritt fall.
Verkar som du har något planerat för morgondagen som kan kullkasta dina planer. Tänk på vilken härlig seger det skulle vara för dig att skriva Dag 6 här i din tråd, att du visat för dig själv att det går, en dag i taget!

Vad bra och starkt att du stod emot impulsen, Babsan. Hoppas det går bra för dig idag?

Jag har passerat min ”kritiska period” för dagen, har sett till att inte ha något tillgängligt hemma. Känns skönt. Så det får nog bli fem dagar idag, och början på den sjätte imorgon. Nu när vädret slagit om till sommar dyker dock den där tanken på en kall öl eller ett svalt glas vitt vin upp. Ska hörda ut.

Snart är dag sex avklarad. Ingen möjlighet till alkoholintag nu, så jag räknar med dagen som avklarad. Suget då? Inte så farligt idag, men har samtidigt varit mer än fullt upptagen med jobb. Imorgon ytterligare en skör och kritisk dag. Ska fila på en plan för morgondagen, men jag är fast besluten om att imorgon kunna ”fira” en vecka som nykter.

Kämpa på därute!

Måste kännas kanon, bra att du kan hålla suget under kontroll.
Själv försöker jag fylla kvällarna med ”må bra saker”, löpning, umgås med mina nära och kära och jag måste erkänna, det känns så bra!!
Har inte behövt brottas med tankar som ”det skulle varit fint med lite vin...”, men man får vara ödmjuk, det kan komma när man minst anar det.
Fortsätt kämpa ?

Tack, Babsan! Ja, det känns väldigt skönt. Det är liksom en annan klarhet i tillvaron. Roligt höra att det går bra för dig med, och att suget inte gjort sig påmint. Håller med om att vi behöver vara ödmjuka inför dess lynne. Hoppas du får en bra dag, utan sug samt med avhållsamhet.

Idag har jag varit nykter i sju dagar. Det är första fredagen på flera månader då jag inte druckit. Det känns bra. Väldigt bra. Passerade ett av mina gamla vattenhål på väg hem från jobbet. Att slinka in på en öl fanns inte som ett alternativ. Jag kände ett uns av sug, men det gick att avstyra. Eftermiddagen och kvällen spenderades med full närvaro, det var länge sedan. Imorgon börjar vecka två i och jag välkomnar den med öppna armar.

Nykter i tio dagar. Imorgon första besök på beroendemottagning. Har inte riktigt hunnit reflektera över det ännu. Vad skall jag säga? Vad vill jag säga? Behöver nog strukturera mina tankar en aning. Tio dagar har gått relativt bra, men det känns som en mycket längre tid.

Tvåsiffrigt! Visst är det sjukt att det känns så lång tid? Lycka till imorgon. Jag tror det är bra att vara ärlig vid såna besök. Har märkt att jag själv i alla fall har en tendens att ”förminska problemen” i kontakt med vården. Ett tips om du vill ha lång nykterhet är antabus, funkat bra för mig.

Ja, det har gått drygt två veckor och det känns som en betydligt längre tid. Mitt besök hos vården gick väl. Jag försökte vara så ärlig som möjligt, men minskade nog ner på antalet glas per vecka. Oavsett så är det ju mitt beteende jag vill ändra och beteendet var jag ärlig och transparent med. Överväger läkemedel. Tack för att du delade dina erfarenheter, Tackohej.

Inte ens en månad har gått. Känns som en evighet. Suget kommer och går. Idag något starkare. Ingen ångest, ingen oro. Suget handlar mer om den där euforiska och upprymda känslan som kommer efter ett eller två glas. Måste finna ett substitut.

Gällande min behandling så kommer jag påbörja samtal på en beroendemottagning. Det känns bra. Läkaren skrev ut läkemedel som skall minska suget. Bestämde mig idag för att hämta ut, men då är produkten restnotetad hos tillverkaren! Just my luck. Nåväl, ska försöka stå ut. Hoppas ni alla har det bra där ute - och kämpar på!

Du har gjort ett val och hållit dig till det i 25 dagar. Det är ju helt strålande!! Du har också lärt dig hantera suget och dessutom tagit hjälp av beroendemottagning. Det är också jättebra! Vilken otur med medicinen bara, just när du har en dag med starkare sug. Ge inte upp! Jag som kämpar på mitt sätt, blir sporrad av att läsa såna här inlägg.

Du har säkert också märkt att du fått hantera dina känslor på ett annat sätt. Att de varit mer intensiva, på gott och på ont. Det är en väldigt bra erfarenhet och leder till att du växer och mognar som människa. Vad har du för långsiktigt mål nu? Eller tar du en dag i taget?

Jag önskar dig all lycka och hoppas att du finner glädje och ro i ditt fina beslut.

Dinlillamänniskan! Du har faktiskt rönt stora framgångar. Det är klart att du inte är "där" ännu, men det är otroligt vad mycket du har lärt dig att hantera. Och fortsätter du kämpa som du gör (fastän det faktiskt kommer vara ännu lättare framöver) så kommer du lära dig ännu mer!

Kämpa på!!!

Tack för era kommentarer, Denlillamänniskan och EnsammaPappan. Det betyder mycket att ni skriver, känns liksom värt att fortsätta kämpa.

Mina känslor har absolut varierat. Något mer rastlös och irriterad på sistone, kanske är någon typ av abstinens eller sug. Jag upplever mig dock samtidigt lugnare, paradoxalt nog. Nog är detta en resa alltid.

Det långsiktiga målet nu är att stå ut över sommaren, dvs att inte dricka alls. Att få ett normalt förhållande till alkohol skulle jag givetvis önska mig, men min största svårighet ligger i att sluta dricka när jag väl börjat. Således är total avhållsamhet det enda som gäller nu. Kanske kan jag på sikt hantera alkoholen bättre, men det är ju högst tveksamt.

Har klarar av dagens sug, stått emot. Hoppas ni två också kämpar på!

Zindi

Jag är anhörig till en missbrukare, och jag måste säga att du är duktig, och du är bara 33 år och du har livet framför dig. Jag hoppas att denna resa kommer att gå bättre än förra gången. ♥️

Det där med att läkemedel tar slut är ju skrämmande, verkar vara ganska många sorter som man helt plötsligt inte få tag på!
För min del så är träningen ett substitut, funkar inte allltid, men är något som börjar ta överhand. Sabbar så mycket när om man tar något, så det blir mindre och mindre värt.
Hoppas det funkar bra med samtal.
Kämpa vidare!! ?

Nu 32 dagar utan alkohol. Trodde det var fler dagar än så innan jag verkligen räknade efter. Mitt mål är nu 90 dagar och därefter utvärdera. Är det möjligt att klara? Ja, jag tror det. Rädslan handlar återigen kring hur det kommer att vara på längre sikt än så. Får ta en dag i taget nu.

Suget? Jag tycker det har varit värre de senaste två veckorna än vad det var i början. Är det fler som upplever det så? Känner mig även något met dyster nu. Trodde att detta skulle komma som en mer direkt reaktion efter några dagar. Nu kommer det istället efter en månad! Kanske är det en vanlig reaktion. Ska stålsätta mig för att inte ta till alkoholen som ett uppiggande elixir.