Jag har haft alkoholproblem något år. Mitt största problem tror jag är att även partnern är törstig. Vi har försökt att vara nyktra några veckor och leva hälsosamt. Oftast har det lyckats. Nu den senaste tiden har det spårat ur med alkoholen. Vi har skött jobbet båda 2 men druckit så gott som var och varannan kväll. Det är ofta jag varit rädd att polisen ska stoppa mig på morgonen på väg till jobbet. Jag har varit rädd att jobbarkompisar ska känna lukten av fylla. Det har även synts i ansiktet, svullnad, trötthet, bakfylle-ögon. . Jag tycker jag har fått lite krämpor som förmodligen varit alkoholrelaterade. Kramper och domningar, högt bltr. yrsel. Jag har barn äldre och yngre. Ett av barnen har jag diskuterat mycket med om alkohol, alkoholism osv. Hon har frågat mig när jag ska söka hjälp? Jag har svarat lite vagt och försökt att komma undan med olika svar. Min bakgrund är som många andras alkoholism i släkten. En pappa som var väldigt charmig och glad, men beroende av alkohol. Jag minns tillbaka på barndomen som ändå var fin och trygg mestadels p g a en stark och trygg mamma. En mamma som ställde upp på oss ungar till 100%. En mamma som aldrig drack när vi var barn. Mamma gav oss självkänsla genom att ge beröm och styrka. Hon gav mig kraft för att ge mig ut i livet med nyfikna ögon. Ändå trillade jag dit. Jag har varit medveten om faran och även sagt till mina syskon att jag kan bli alkoholist, jag vill inte men ibland blir det inte som man vill. Flera av mina syskon har problem med A. 2 har slutat helt, en med hjälp av bl a AA. Min nya chef som har jobbat med missbruk har pratat med mig, efter att ha fått ett mail av min dotter. Dottern skrev att jag behöver hjälp med mitt alkoholproblem. När chefen sa detta kändes det som om någon dragit ner byxorna på mig... Chefen var förstående inte alls fördömande. Det märktes att hon var van att hantera detta. Efter samtalet drack jag 2 planerade pubkvällar. Sedan dess har jag varit nykter snart 4 veckor!! Det känns fantastiskt, men jag vet att faran lurar bakom hörnet. Känslorna går lite upp och ner. Ibland har jag känt mig euforisk, andra gånger har jag tänkt på separation och andra jobbiga saker. Vet ej hur det blir med mig och sambon som nu försöker hålla sig nykter, efter påtryckningar från barnen. Vi är så olika när det gäller A. Jag har för första gången i mitt liv tänkt att leva helt nykter!! Jag har aldrig förr tagit orden i min mun. Nu efter mycket tänkande, läsande om A, hört berättelser om A och hur barn påverkas av förälders missbruk, känns det som det enda rätta för mig.Jag tänker även på andra som har lyckats sluta med A som varit långt ner i träsket. Dessa starka människor, då vill jag också vara stark!! Kram på er:)

Vinäger..Jag vet ju själv hur svårt det var att ta steget till nykterhet..Den ena av dom närstående har haft en lång period av nykterhet. Han dricker för att lindra stress, och av långvarigt beroende..Vi har diskuterat en del kring beroendet, men han som många andra tror det går att dricka lagom. Innerst inne vet han nog att det är omöjligt när man fått in beroendet i hjärnan..Just nu är jag på spahotell..Här flödar alkoholen..Mer regel än undantag med drinkar och öl i poolerna..Känns inte jättesunt, men så har det blivit även i dessa miljöer...Vi har haft en mysig vistelse utan alkohol..Snart väntar en lyxig hotellfrukost och mer spa-bad..Jag har kontakt med en man som inte dricker alkohol, men vi har inte träffats än..Allt har en mening..Vi får se om vi är ämnade för varandra på något sätt..Kram

Har mycket tankar kring alkoholismen och dess följder. Barnens pappa är ju en följetong som hänger med, förmodligen resten av mitt liv, men förhoppningsvis mer i periferin. Nu har han blivit ihop med en kvinna som är så alkoholiserad så att hon har blivit av med sina barn. Detta är en mindre ort så alla känner alla. Jag har sagt till honom att en alkis har väldigt svårt att hjälpa en annan alkis att bli nykter, ofta är det tvärtom. Jag nämnde mig och honom som exempel som istället drog ner varandra. Sonen bor ju fortfarande hos sin pappa v/v och det är därför jag måste bry mig. Sonen vill bo hos pappan trots att jag sagt att det är frivillig. Jag funderar en del kring detta. Det blir en skam för mig också att exet nu är ihop med en kvinna som är så nedgången i missbruk. Hon har varit på flera behandlingshem men inte orkat ta sig ur missbruket..Jo, det är hans val. Men måste ändå ha kontakt så länge som sonen vill vistas hos sin pappa..Måste prata mer med sonen. Är ju livrädd att sonen ska ta mer skada (medberoende, skam, skuld) än vad han fått tidigare av mig och pappan. Så skönt att sonen snart börjar gymnasium. Tur att sonen är stark, så han bestämmer en del hos pappan. Tex vilka som får vara där när han är hos pappan..En annan sak jag tänker på när jag läser om anhöriga..Varför säger folk ”min alkoholist?”. Äger dom personen? Det är också stigmatisering tycker jag. Det är väl ingen som säger om sin fru tex att ”min diabetiker” eller min ”sexmissbrukare”? Jag tycker det låter mycket märkligt..Mitt mående är just nu sådär..Svänger en del..Läser väldigt sporadiskt på forumet. Kände att nu att jag är lite ”anhörigsaktig” ..Bra att det finns även den sidan här..När det handlar om beroende så är det bra att läsa om båda sidor av helvetet..Att en substans kan påverka oss så otroligt mycket, och göra en sådan enorm skada..Inte bara i nuet utan även på våra barn som vuxna..Tur att vi har förmåga att prata om problemen..Varm kram?

Det är ju inte klokt vilken stor plats alkoholen tillåts och accepteras ta i vårt samhälle. Precis som du skriver, den gör ju enorm skada, inte bara för den som dricker utan alla runt omjring,inte minst barnen.

Usch, vilken jobbig situation med din son. Hoppas han själv kommer till insikt. Med dig som nykter mamma har han alla förutsättningar. ?

Gillar din sista mening: "Tur att vi har förmåga att prata om problemen". Ja, inte minst här på forumer, där vi anonymt kan diskutera det mesta.

Kram till dig

Nu bor sonen enbart hos mig.Han har diskuterat med sina äldre systrar, och jag har stöttat och sagt att han väljer själv. Sonen förstår och vill inte vara hos pappan när han väljer umgänge med a-missbrukare. Jag har inte lagt mig i utan lugnt talat om för pappan,att det är han som väljer. Huset börjar bli sunkigt, och sonen vill inte bo så. Har ju försökt diskutera beroendet med pappan många gånger. Men som många andra med beroende gör. Han lyssnar, men gör ingen förändring. Tycker sonen är stark när han gjorde valet. Sonen läste upp ett sakligt, känslosamt och bestämt sms för mig som han skickade till sin far. Det känns bra att jag har en så stark son. Och starka barn som stöttar varandra..Kram?

Blir rörd av situationen. Vikjen fin och klok mamma dina barn har. Så skönt att du inte behövde gå in och peka med hela handen, utan det fick bli en mogen sons eget beslut. Det blir bäst så.

Kram på dig ?

Vad bra att din son är så klok!
Skönt för dig och att ni verkar ha en så bra känslokontakt med varandra. ?
Lycka till er?

Kramar
???

Jag är glad att sonen är stor nog att bestämma, samtidigt skulle han vilja bo hos pappan halva tiden, men det går inte nu... Tiden rullar på..Snart är det gymnasium och trolig flytt till den staden..Jag känner själv att mitt avstånd till pappan går automatiskt när sonen bor hos mig..Det känns lugnt och skönt..Nu har jag fått nytt fast jobb iland igen, som känns toppen..Kramar?

Kollar runt på dejtingsidor..Blir ostabil av vissa mäns profiler..Pratade med en kvinna som varit nykter i 10 år. Hon sa att hon blev ostabil när hon hade förhållanden med män som drack alkohol.Oavsett om det var ”normal” bruk dvs inte a-beroende partners..Det är klart att jag skulle vilja bli kär igen..Men passar mig för män som är nyktra beroende..Dom kan ha övergått till annat beroende..Svårt det här..Men vi får se..Hörde av en gammal kärlek nyligen..Spelmissbrukare..Han spelade fortfarande..Vill inte ha någon missbrukare i mitt liv..Så jag tackade nej till att ses..Kändes väldigt skönt..Kram

Hoppas du ska hitta en mysig och go kille att få ihop det med.
Du verkar vara en så himla klok och gullig person och det känns som rena slöseriet att du inte ska få dela med dig av dig själv...???

Kramar
???

Nytt försök med att sonen bor hos sin pappa..Full igen..Sonen besviken, men vill vara kvar en natt till..Just nu känner jag en enorm ilska mot exet och mot alla alkisar...Jag som själv är beroende känner så..Men när det handlar om barnen, så borde man skaffa antabus eller vara ärlig och säga att man inte klarar det..Jag vet att jag är en speciell beroendepersonlighet..Jag hade inte förnekelse i mitt missbruk, utan var ganska ärlig. Visste sedan jag var ung, att jag var i riskzonen genetiskt..Jag struntar i alla förklaringar om exets mängder, grader av fylla osv, osv..Nu hoppas jag sonen fått nog..Någon gång borde exet börja fatta..Men det verkar som om han snart druckit bort de sista hjärncellerna..Det syns inte så mycket utåt med fina bilar osv..Men förfallet har funnits länge, och snart sitter han själv, med sina andra gelikar och har supit bort sina barn..Så jäkla trött blir jag..Ursäkta gnället, men så skönt att skriva av sig..Ingen ide att prata med honom när han är full..

Ja..Det hade varit fint med kärlek i livet..Svårt eftersom många är skeptiska mot oss nyktra..Borde vara tvärtom..Men tror att det dyker upp någon såsmåningom..Kram på dig???

Dessa sköldar som gör att vi inte söker hjälp för vårt beroende..Synd att öppenheten och kunskapen om beroende och missbruk går så sakta..Annars hade många barn sluppit lida. Tänk om arbetsgivare i högre grad hade pratat med anställda, så fort misstanke om missbruk finns..Nu tänker jag på alla missbruk, som gör att vi mår dåligt och pendlar i humöret. Spel, alkohol, droger, mat, porr, träning mm. På nuvarande arbetsplats ser och hör jag om flera som troligtvis har problem. Det är många som byter missbruk beroende på livssituation. Förmodligen utan att tänka så mycket på det..Det blir för mycket av något helt enkelt..Mani, passion, beroende..Det hänger ihop..Önskar att samhället blev mer öppet och att vi människor började reflektera kring missbruk och beroenden..För att den yngre generationen skulle ha bättre odds mot alla sorters beroenden..Att vi har gener i hjärnan som ökar risken för att bli missbrukare av något..Jätteintressant men tragiskt samtidigt..Kram..

Barnmorsan

Jag hoppas att det löser sig med din son. Jag tycker det är så starkt av dig att stå stark vid din sons sida i maktlösheten som det medför när sonen far illa hos sin pappa. Det är starkt av dig att välja en annan väg. Vägen uppåt och framåt. Tänk vilken tur att han har en sån klok mamma! En klok mamma som är villig att reparera och arbeta aktivt för en bra relation.

Jag önskade också att vi kunde prata mer öppet om beroendeproblematik. Den är ju så vanlig och kan se ut på så otroligt många olika sätt.
Kram

Ja att vara uppriktig och ärlig utan att låta vreden ta över situationen, det har blivit min utmaning flera gånger. Vill ju att sonen ska förstå så mycket som möjligt, så han inte blir medberoende och döljer saker. Samtidigt så är det hans älskade pappa som han i goda stunder fortfarande har..Det är lättare med dom vuxna barnen, som ser på det utifrån. Nu är det inte länge kvar förrän sonen flyttar till annan ort för studier..Det känns bra..Kram..

Nu var exet full igen på sin pappa-vecka..Sonen vill inte dit mer..Jag är glad att sonen är stor och kan säga ifrån..Jag blir så trött och förbannad..Tittar på hus långt härifrån, närmre havet..Det är min nästa ide..Lämnar inte sonen själv i trakterna utan att han måste vara stor nog att klara sig..Pratade med en av döttrarna som tyckte det kunde vara bra..Vill inte vara kvar i denna bygd för länge där exet och hans nya, spiller över sin fylleskam på oss.. Jag har inget som binder mig här sen..Denna jävla alkohol som förstör så mycket...Känner ilska och frustration..Kom precis på att imorgon har jag varit nykter 3, 5 år...Tiden går fort..Läste något bra på forumet..”Vill inte slösa bort min tid på någon som slösar bort sin tid..Angående medberoende eller Pardrickande, där den ena vill sluta dricka..Ett himla tidsslösande med alla former av beroenden....Kram

Du har skrivit många fina och kloka tankar som har hjälpt och stöttat många gånger..Tack för att du finns..Kram

Innan jag förstod att det var lättare än att försöka minska..Jag förstår känslan som de flesta har..Det går ju att dricka lagom ibland? Ja det gör det, men det är en sinnesförändrande och beroendeframkallande substans vi pratar om..Hjärnan är beroende..Vi vill inte vara det..Hjärnan ser till så vi får i oss alkoholen..Vi smusslar, smyger, planerar för att kunna köpa och dricka..Vi vill inte men hjärnan lever sitt eget liv..Därför struntar vi i att barnen, partnern, släktingar, ja våra närmaste, ber, hotar gråter om att vi ska sluta, men hjärnan bryr sig inte..Våra själar gråter men beroendehjärnan myser av att återigen ha vunnit..Den dagen vi fattar att hjärnan är beroende och det försvinner aldrig..Den dagen har vi vunnit över alkoholen..Men vi måste alltid vara på vår vakt..Beroendet ligger inkapslat och väntar bara på att få övertaget igen..Så ser jag på alkoholberoendet..Kram..

Jag och sonen hade bastuinvigning i vår nya bastu..Det var så härligt. Nästan overkligt. Vi bastade och drack bubbelvatten. Gick ner till sjön, men för kallt för ett dopp..Mysigt ändå..Livet känns bra..Jag har en del nya planer..Sonen ska ju gå i skolan i en annan stad till hösten..När han inte behöver mig så mycket mer har jag funderingar på att flytta närmre havet..Vi får se..På kärleksfronten är det ganska lugnt..Finns en man som dricker sparsamt..Kanske funkar, hellre det än att vara i någon annans sug..Dvs. någon som lider av sitt beroende men har inte gjort en inre rensning..Och har då sug och psykisk obalans..Kanske försöker hantera beroendet med jobb, skärm, spel..Sonens pappa frågar om hjälp för sitt alkoholmissbruk av mig..När han är full..Jag rekommenderade honom till forumet..Jag bryr mig inte så mycket om honom..För min del kan han supa så mycket han orkar men hade varit bättre för barnen om han kunde välja ett nyktert liv..Tänker prata med honom och säga att han smsar mig nykter hädanefter...Nu är det snart semester?. Kram