av cykoz

cykoz
sön, 2019-05-26 - 23:50

Jag har varit nykter nu i 37 dagar och det är det längsta jag varit nykter. Alltid vetat att jag haft lite problem med alkoholen för jag drack varje gång jag fick ångest men nu den senaste gången jag började med vodka, IGEN, efter att jag sa till mig själv och min kille att det inte är samma som förra gången med vodkan men jo såklart det blev samma sak. Den här gången drack jag varje dag, på morgonen innan skolan, på lunchen, efter lunch och sen efter skolan blev jag full. Har aldrig haft nån som bryr sig om mig förräns nu, min kille och de är bara för hans skull som jag slutat dricka och håller mig nykter men fan jag vet inte hur länge till jag orkar. Trodde det skulle bli bättre efter ett tag, att jag inte skulle va så sugen på att dricka hela tiden men det är samma jävla visa varje dag. Har aldrig känt såhär innan, kan ju va för om jag ville dricka så drack jag ju bara men nu pga min kille vill jag inte förstöra allt igen så för hans skull kämpar jag med mitt jävla huvud men om det ALDRIG ska bli bättre vet jag fan inte hur mycket mer jag pallar.

Theobald74
mån, 2019-05-27 - 00:04

Känner igen mig. Och har nog inget tips. Har hållit mig nykter många år för att inte göra min partner besviken. Men det jävla suget har alltid funnits där...
Men tja, en nykter dag är en nykter dag. Så håll fast vid pojkvännen, typ?

cykoz
mån, 2019-05-27 - 09:32

Tack, antog att det inte finns något att göra åt suget än att bara hålla sig nykter varje dag men är så jävla rädd att jag ska dricka och att min kille ska bli besviken på mig. Har det hänt att du fått återfall under alla år och hur reagerade din partner isf? Om du berättade såklart. Vill bara säga också att fan va stark du måste va som hållt dig nykter så lång tid!!!

IronWill
mån, 2019-05-27 - 12:46

Tror man bör skilja på olika typer av sug.
Det fysiska som påminner om nikotinsug bör gå över efter en tid. Tar säkert olika lång tid beroende på hur beroende du är. Jag har i princip inget nu efter drygt ett år. Suget att bli av med oönskade känslor eller att passa in i gänget, ha en partykväll och liknande är svårare. Där är det antagligen mer jobb att hitta andra sätt att lösa ”suget”.

Theobald74
mån, 2019-05-27 - 21:09

Det var faktiskt inte alls svårt att hålla mig nykter de där åren. Jag hade en näradödenupplevelse på fyllan, somnade i en snödriva och som tur var hittades jag av nattvandrarna. Vaknade på akuten. Hade ett litet barn hemma. Kände en oerhörd skam. Inför sambon, mitt barn och sjukvården som tog hand om mig. Men allt sug försvann där och då. För säkerhets skull berättade jag på jobbet om händelsen, och att jag bestämt mig för att sluta dricka. Det hjälpte nog till för att behålla nykterheten. Ville ju inte göra folk besvikna...Uppehållet varade i 10 år. Sen tog förhållandet slut, nytt jobb och tja, då kom alkoholen tillbaka.
Jag hoppas att du inte behöver hamna på samma ställe för att slippa suget. Ledsen att jag inte har några tips i din situation. Håller tummarna för dig!

cykoz
tis, 2019-05-28 - 12:15

jo det klart, det fysiska suget är väl typ borta mestadels men det är dehär jävla psykiska suget just för att dämpa ångest som är fucked up. alltid haft olika knep för att dämpa min ångest tillslut va alkohol det bästa så antagligen därför det blir så svårt. att försöka glömma hur lätt allt blir av lite alkohol för nu måste jag ju hantera ångesten helt själv om du förstår

cykoz
tis, 2019-05-28 - 12:23

fan vilken tur att nattvandrarna hittade dig, du fick en chans att ändra allt. har också sagt till vissa att alkohol är ett problem för mig för tänker också att det kan hjälpa mycket. sa det till min pappa och inte bara för att han ska veta hur jag mår men också för att om jag dricker och han märker det så kommer han ju veta att något är fel. blir typ inspirerad av hur länge du hade uppehåll, är inte den som är så sentimental av mig men bara av att läsa hur du hållt dig nykter, även fast alkoholen kom tillbaka igen så gav du inte upp. det hjälper att höra av någon annan att det går att hålla sig nykter.
tack så mycket!! jag hoppas att allt kommer gå bra med dig med, det är starkt att du prioriterar dina barn framför alkoholen. hade för några år sen tänkt att det är ju en självklarhet att välja sina barn framför alkohol men det var innan jag visste hur jävla fängslad man kan bli av det.

Exhale
tis, 2019-05-28 - 12:29

men mitt tips är. Försök ta itu med ångesthanteringen. Det kommer vara den svåraste biten. Ha inte så höga krav på dig själv. En av dem saker som hjälpt mig är. Det tar lika lång tid att återhämta som det tog att insjukna. Heja dig för de 37 dagarna. Ta en minut i taget. Det är svårt. Oerhört svårt. Tagit mig år till den plats jag är nu. Trodde det aldrig. Men försök lägga energin på din strategier för att stå emot. Lägg din kraft där om det går. Acceptans är det viktigaste av allt. Berättade för psykolog om min kamp. Jag simmar och simmar. Han sa, jag önskar du ska få flyta ibland. Prova att bara flyta. Lägg dig ner, kapitulera en stund. Vila. Agera inte. Kanske lättar det vartefter. Hjärnan är kidnappad. Det tar tid. Den skickar felaktiga signaler. Man känner sig hjälplös i förhållande till stormen. Bygg ett stormskydd.

Sisyfos
ons, 2019-05-29 - 06:26

När jag slutade dricka sist tog det ung två månader (4 år sedan) innan jag kunde koppla av och vara här och nu.. sen försvann gradvis önskan att hälla i sig alkohol för att orka. Hålller med de andra om att du bör försöka jobba med ångesten, eftersom den är roten till det onda... om det inte är alkoholen förstås, eftersom den jäkla drogen har ungefär samma effekt. Spär på ångest. Sjukt bra jobbat med 37 dagar.. Är nu på min 5:e dag och känner en viss sorg i att inte kunna koppla av med a. Hur mår du i övrigt? Känner du några vinster? Sömnen? Fundera lite över varför du dricker i skolan. Varför har du ångest där. Finns det någon du kan prata med om det? Kurator elller nåt? Och ge det liiiiite mer tid. Du har kommit så långt och vinsterna är enorma.

cykoz
lör, 2019-06-01 - 01:53

Tack så jättemycket för alla tips och svar, vet att min ångest är roten till varför jag gör det mesta som är destruktivt men tyvärr fall jag helt fast vid alkohol. Blev tillslut beroende och jag hatar att erkänna det för jag vill inte tro på det. Jag tror det gör mig bättre, vilken det gör såklart för efter bara en öl vill jag helt plötsligt leva igen, orkar ta mig upp från sängen, orkar diska duscha borsta tänderna allt dedär men sen blir det varje dag och sen blir det sprit varje dag och jag försvinner helt, jag finns inte längre kvar det är bara min älskade vodka som tillslut betyder något. Min skola är jättebra faktiskt, haha första gången jag sagt det om min skola men jag bara trivs inte med mig själv och mitt huvud är så jävla idiotiskt vill bara få tyst på dom där idiot rösterna som försöker argumentera med mig. Är inte längre nykter, orkade inte längre. Men jag har inte blivit så full faktiskt utan jag dricker lättöl haha.... har också druckit lite sprit men extremt lite, klarar inte av mitt huvud och va tvungen att göra nånting för att hålla käft på det. Orkade inte längre panikattack efter panikattack den konstanta jävla ångesten. Vill aldrig igen börja dricka vodka varje dag men jag vet att lättöl kommer sen leda till 5% som leder till 7% som leder till vodka så jag är så försiktig som jag kan men kunde inte längre stå ut med min ångest. När min pappa kommer hem ska jag försöka sluta igen och börja om men denna gång tror jag det blir lättare eftersom jag mest druckit lättöl men tacka fan (eller kanske inte) att jag lätt blir påverkad annars hade jag direkt gått till Systembolaget vilket jag tänkte men dom hade stängt som tur var. Vet inte vad jag vill säga med det här, ville bara tacka er egentligen sen börja jag skriva för mig själv men jag vet inte kanske någon annan läser det här och kan relatera haha.
Jag har länge haft problem med mitt psyke, enda sen jag va liten har nått varit ”fel” med mig, bara så jävla synd att jag va tvungen att gå så långt så jag blev beroende. Hade alltid problem med alkohol men det har gått för långt nu, ska nog prata med min psykolog om det och be han om någon hjälp. Han hade frågat om jag ville prata med nån sjuksköterska som va mer kunnig inom området men hade sagt nej för ”vet inte hur stort problem jag har med alkohol egentligen” haha skulle sagt ja från början. Borde gått på AA möten som jag tänkte så många gånger göra men tänkte ”jag är fan inte alkoholist vad håller jag på med” nej kanske inte alkoholist men nu har jag återigen bevisat för mig själv att jag inte kan styra över skiten. Idioti alltihop men sanningen är att jag inte vill vara nykter. Jag gjorde det aldrig för min skull.
Fick medicin men min kropp reagerade åt helvete av den, fick åka in på akuten för hela min kropp hade svullnat upp typ x3 och hade utslag och feber och nu har dom inte velat ge mig andra förrän reaktionen hade försvunnit. Den försvann längesen men idiot psyket har inte svarat mig än. Nu rabblar jag bara på fyfan men återigen tack så mycket för era tips och hoppas det går bra för er!! Faktiskt inspirerande att höra hur andra håller sig nyktra och har gjort det under så lång tid. Det krävs mycket av en själv så jag ser verkligen upp till er vad ni åstadkommit. Alla som tagit sig ur sitt beroende ser jag så jävla mycket upp till. En dag ska jag nog klara det också :) även fast jag knappt vill erkänna att jag är beroende....

IronWill
lör, 2019-06-01 - 17:50

Ganska laddat ord som betyder olika saker beroende på vem man frågar. För vissa betyder det parkbänken och för andra något annat. Finns ingen egentlig definition. Enligt AA är man Alkoholist om man fortsätter dricka trots negativa konsekvenser.
Men använd vilket ord du vill. Jag gillar problemdrickare. Men låt inte det stoppa dig från ett AA möte. Tyckte det var rätt bra, men fortsatte inte gå av olika skäl.

Theobald74
lör, 2019-06-01 - 19:03

Jag tror att du behöver ta itu med ångesten först och främst. Du dricker ju för att du mår så dåligt och jag tror inte att du kommer att ha kraften att sluta dricka innan dess. Det finns hjälp att få, men det krävs tyvärr att du står på dig och kräver din rätt. Inte så lätt att göra det när en är nere i det svarta hålet. Har du någon som kan följa med dig till psykiatrin / din psykolog och hjälpa dig att föra din talan? Någon som vet hur du mår? Pappa kanske?

Ölsugna jag 19
lör, 2019-06-01 - 19:35

Jag är 59 år . Livet har vart hårt.kört alla droger som finns, Men för 7år sen dog min enda dotter 27år gammal , min man o jag tappa fotfästet helt .min man drog till folk på stan o söp o jag isolera mej hemma med katten o bara drack. För 2 år sen dog min man i cancer o jag fortsätter dricka inte för att bli full men för att orka leva, nu är jag så less på mej själv o detta ölande , jag vill sluta men kan inte!?äter Morfin för svåra smärtor och undrar hur jag ska ta mej ur detta vansinne. Kan man bara lägga av rakt av? Vill ju inte få tuppjuck
Nån som kan vägleda mej? Jag måste sluta dels för jag är less samt att jag gått upp 60 kg ??? Help!!!!!!!

cykoz
mån, 2019-06-03 - 00:08

Min psykolog ger mig den hjälp han kan, han verkar förstå mig iallafall och ser allvaret. Ska börja i DBT i augusti och jag tror det ska hjälpa mig att förändra alla dåliga vanor jag har skapat på grund av min ångest, och så jag kan hantera starka känslor. Men fram tills dess är det bara att stå ut antagligen, har stått ut hela mitt liv med den här jävla ångesten så fram tills augusti står jag nog ut. Med alkohol eller ej. Har inte druckit nu sen igår, träffade min pojkvän idag och mår så mycket bättre när jag är med honom, glömmer allt dåligt för en stund.
Du verkar vara en smart person, tror inte heller jag kommer kunna ha kraften att sluta dricka om jag inte får kontroll över min ångest så ska tjata på dom för att få någon ny medicin mot det, det är iallafall nånting även fast det inte hjälper så mycket som jag önskar.

cykoz
mån, 2019-06-03 - 00:12

Jag är nog inte bästa person att svara dig för tror inte jag kan hjälpa men däremot förstår jag att du inte kan sluta dricka. Att du dricker för att överleva. Du har vart med om hemska saker, ingen ska behöva förlora så många personer nära en.
Jag tror du borde gå till en doktor och fråga, förklara din situation typ hur mycket och hur länge du druckit så kan dom nog hjälpa dig med att bestämma huruvida du ska göra. Om du kan sluta bara sådär eller inte, och då vad du behöver göra:)

Sofia
fre, 2019-06-07 - 09:57

Vad starkt av dig att reflektera över alkoholens plats i ditt liv, i en situation där alkoholen kanske har blivit som en livlina som under en period av mycket svåra och täta förluster har fått dig att orka leva vidare. Nu börjar du bli less på ditt ölande och på de fysiska konsekvenser drickandet har lett till och du undrar om det finns någon som kan vägleda dig. Här på forumet finns mycket stöd, kloka erfarenheter och pepp att ta del av. Det lättaste sättet för andra att kunna följa dig är om du startar en egen tråd. När det gäller annat stöd funderar jag på hur du skulle ställa dig till att ta kontakt med t.ex. din vårdcentral eller en beroendemottagning för att få hjälp att dra ner eller sluta dricka. De kan också hjälpa till ifall du skulle få abstinenssymtom om du slutar tvärt. Du har redan tagit ett viktigt steg åt rätt håll i och med att du har skrivit här och du har kommit långt i dina funderingar om hur du vill att livet ska se ut framöver. Varmt lycka till!

Och till dig Cykoz, som har startat den här tråden, vill jag också rikta ett varmt lycka till. Du har verkligen tagit ansvar för ditt mående och dina alkoholvanor på ett mycket klokt sätt. Du ser vad som är viktigt i livet och värnar om relationen till din pojkvän. Du står på dig för att få den hjälp som du har rätt till för att hantera den starka ångest som kanske ligger till grund för flera dåliga vanor. DBT är för många en otroligt hjälpsam behandling just för att hantera såna starka känslor, utan att hamna i destruktiva beteenden. Hoppas att du ska få mycket glädje av det i höst och att sommaren fram till dess bjuder på många stunder där du kan få glömma allt dåligt, så som du upplevde för några dagar sedan.

Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet