jack_d

Blåste 0.59 ut och det ger över 1 promille.
Vad gör jag bäst för att lindra konsekvenser?
Jag vill inte att mitt jobb ska bli informerat och kan tänka mig hjälp om det påverkar bedömningen från transportstyrelsen eller åklagaren.
Jag hoppas slippa fängelse och att bli av med jobbet skulle vara helt förödande för mig då jag är mycket ensam i mitt privatliv.

Är det klokt att söka hjälp för att minska straffet?

kan hitta inuti dig att det är en lättnad. Att korten är på bordet. Vågar titta på det som hänt. Strunt i konsekvenser. Sätt dig själv först. Du har rätt att få må bra. Tänk inte skam. Går det vända till att tänka: Nu har jag möjligheten. Att få det stöd jag behöver. För att inte hamna i denna sits igen. Ingen som är ute efter att straffa dig. Medmänsklighet finns det gott om. Här finns massor att ta rygg mot. Leta upp dem som vill hjälpa dig på vägen framåt.

Du ska kanske inte i första hand söka hjälp för att mildra straffet, även om det är det du tänker nu. Du ska söka hjälp för din egen skull. Du kan få tillbaka ett körkort, du kan skaffa ett nytt jobb, men du kan aldrig leva om ditt liv.

Klart som sjutton ser det bättre ut om du snarast möjligt besöker en beroendemottagning. Ditt jobb behöver inte bli informerade, så länge du inte är chaufför eller att nykterhet är ett villkor av andra skäl för att kunna fortsätta jobba. Men ta verkligen paus från alkoholen nu. Jag tror du behöver det.

Du ska inte heller gräma dig alltför mycket. Gjort är gjort, men du har alla chanser i världen att göra saker bättre i framtiden. Se framåt, det är dit dit liv går! Och det är du själv som kan välja den bästa vägen för dig själv.

jack_d

Tack för inputen :)
Egentligen två frågor har jag,

Är det risk att det ligger mig i fatet att besöka en beroendemottagning? - att man på något vis erkänner beroende och tingsrätt/transportstyrelse blir hårdare?

Jag funderar på att söka alkolås, syns det tydligt i läkarutredningen om man druckit mycket innan?
Jag har väl fått ner en liter rött & 3-4 7,5% öl dagligen dom senaste åren.

Mycket tacksam för svar och javisst - jag måste ta tag i detta.
Jag är mycket ensam och jobbet är viktigt.

ibland är det knepigt att se allvaret själv. Men som jag tolkar din text. Så försöker du skydda dig från dem instanser som faktiskt är till för att hjälpa. Med exakt det du behöver stöd med. Ibland blir det som att socialen är något slags hot. Men det är där bland annat kompetensen finns för att inte behöva göra allt själv. Det kan inte bli dåligt av att få den tryggheten på vägen. Vi har en stark arbetslagsstiftning. De har skyldigheter att ge dig hjälp vid ett alkoholmissbruk. Ta chansen.

Kanske var det bra att du åkte fast på ett sätt. Kanske fick du upp ögonen för ditt problem och gör något åt det. Sociala myndigheterna kommer nog göra en mindre utredning om du har allvarliga problem med drickandet. Med största sannolikhet kommer det inte ske så mycket mer. De kommer fråga om dina dryckesvanor samt om eventuellt stöd du har. Jag tycker du ska kontakta en läkare och få antabus utskrivet så du inte kan dricka. Sedan tycker jag du ska vända dig till en psykolog eller liknande samt AA. AA är ett enormt stöd där man pratar med likasinnade om sina problem utan att bli dömd.
Ja det kommer synas väl på dina leverprover att du haft ett högt alkoholintag. Hur du ska göra med jobbet? Ja det beror på hur det ser ut. Jag skulle varit ärlig för din arbetsgivare har ett rehabansvar och kan hjälpa till. Med tanke på vad du skrivit innan kanske du dricker för att döva ensamheten?

Recoverme

Hej, det dom andra skriver stämmer. Se detta som en botten och att du härifrån ska kämpa dig upp igen. Ångesten som man kan urskilja mellan raderna ser jag som något positivt. Det betyder att du har ett samvete och innerst inne vet att det är dags att försöka ta tag i drickandet nu.
Som andra har nämnt så får man även se eventuellt fängelse som statlig hjälp, det heter ju trots allt kriminalvården.
Jag fick 3 månader. Men efter överklagade i hovrätt så blev det fotboja i tre månader. Blev av med kortet i över ett år och fick ta om det på nytt.
Som tur var så stöttade min familj mig och jag kunde jobba med fotbojan.
Jag lever än idag med en ångest från den tiden. Det är inte den akuta som du upplever nu, med tankar om hur framtiden ser ut. Den som tär mig än idag är att jag kunde kört ihjäl någon. Men den ser jag ändå som konstruktiv, för jag sätter mig aldrig igen bakom ratten onykter.
Tyvärr drog jag igång drickandet igen efter tio år och sitter här idag och samlar nya krafttag. Jag har varit medlem här i 3,5 år och detta är min första kommentar på sidan. Har Samlat krafter genom att läsa andras inlägg.
Ta nu en sak i taget, ta emot all hjälp du får och omge dig med positiva personer som kan ge dig energi. Jag håller tummarna för dig!