av Spinoza

Spinoza
tors, 2019-05-23 - 19:07

Vi bor ju inte tillsammans längre (mitt i skilsmässa), men idag skulle vi ses för att göra den formella delen av bodelningen och sova under samma tak för första gången på länge.
Jag kom hem från jobbet och frågade hur han haft det på jobbet. Jag var inte i samma rum, så jag vet inte riktigt vad som hände, men han rusade in i sovrummet och stängde om sig. Efter en halvtimme kom han ut och sa att det här går inte och så drog han iväg till landet.
Så nu sitter jag här och undrar hur det ska gå med flytt och dotterns student om 2 veckor. Lägenheten är full med lådor och prylar som ligger överallt - det går knappt att komma fram....

Spinoza
fre, 2019-05-24 - 09:38

Han ringde sen när han kommit fram till landet och det visade sig att han hade blivit upprörd över att jag inte gått efter honom när han rusade ut. Han är verkligen som ett litet barn - jag hörde inte vad han sa och då tolkade han det direkt som att jag ville honom illa och rusade iväg. Sen ville han att jag skulle komma efter honom och trösta och när jag inte gjorde det så drog han. Efter att vi pratat en liten stund så bestämde han sig för att komma tillbaka till stan.
Det var bra, för vi lyckades prata ganska lugnt och sansat om hur vi ska lägga upp allt nu.

Jag tänker att jag behöver hålla honom så lugn som möjligt nu så att vi att vi faktiskt lyckas genomföra flytten och få i ordning allt inför dotterns student. Så jag har bestämt mig för strategin att ta det så lugnt som möjligt, stryka honom medhårs (inom för mig rimliga gränser) så att han inte får frispel igen och tänka att det är värt det eftersom det snart är över.

Jag försöker andas långa djupa andetag och tänka att varje dag som går är en dag närmare till när det är över - när det än blir.

Spinoza
lör, 2019-05-25 - 09:19

Nu är det ganska lugnt igen och vi har bokat flyttbil och diskuterat hur vi ska lägga upp packande och flytt rent praktiskt.
Men det är ju som att gå på nattunn is, jag går väldigt försiktigt så att jag inte ska braka igenom.

Varje dag en dag närmare...

Spinoza
tis, 2019-05-28 - 18:44

Nu börjar isen kännas väldigt tunn - det är bara två dagar kvar till flytten och han bröt ihop nyss och la sig och grät.
Jag växlar mellan att tycka väldigt synd om honom och känna för att skrika åt honom att det är hans eget fel! Men det gör jag ju förstås inte, för det kriget som skulle bryta ut då skulle bli fruktansvärt.
Så jag biter ihop, är snäll men rätt neutral och hoppas att han orkar genomföra flytten. Vad fasen gör jag annars???
Gör så att det blir fredag och att han har flyttat!!!!!

Spinoza
tis, 2019-05-28 - 20:56

jag var inne på toaletten och hörde ett brak utanför.
Det var mannen som slet sönder en kartong som hade rasat ner från en alldeles för hög stapel.
Jag gick ut och då var han helt svart i ögonen och sa "Jag orkar inte det här, jag orkar inte flytta." Jag sa att det inte finns något alternativ och han sa då att det visst fanns det, men svarade inte när jag frågade vad det var. Sen skulle han packa om kartongen som gått sönder, men det slutade med att han började slänga saker omkring sig. Jag sa att jag tyckte han skulle ta en promenad i stället så kunde jag packa om lådan och han rusade ut samtidigt som han sa att "Det är ingen som vill vara med mig, jag får inte ens något jobb så att jag kan flytta (han söker jobb nära fritidshuset för att slippa pendla).
Nu har han gått ut och jag sitter här och undrar vad jag ska göra...

IronWill
tis, 2019-05-28 - 21:18

Jag är imponerad över din styrka. Du behöver bara bita ihop sista sträckan så är du i mål. Inte lätt men du har bara ansvar för ditt agerande (som låter sunt och genomtänkt), inte att han inte får jobb eller att ”ingen vill vara med honom”. Ta inte på dig det. Hoppas det går bra för er båda.

Spinoza
ons, 2019-05-29 - 08:53

Tack för era kommentarer och peppningar, det betyder mycket i nuläget!

Han lugnade sig lite efter utbrottet och att jag sagt att jag blir rädd för honom när han håller på så där.
Men jag känner mig inte övertygad om att han kommer att orka genomföra flytten så jag går och funderar på en plan B utan att riktigt komma fram till något.

Sen ska vi på studentmiddag ikväll - dotterns skola har middag för studenter + föräldrar och jag vet inte riktigt hur vi ska lyckas med det.
Men jag har ju bestämt mig för att sätta dottern först, så jag tänker gå ändå.

Blade Runner
lör, 2019-06-01 - 19:20

Jag läser med stort intresse dina uppdateringar kring flytten och förstår hur du känner och ovissheten om hur det ska gå med student och en fd man som bara släpper allt. Vad häftigt att du klarar detta, det är det bästa ordet jag kan komma på precis nu. Ge dig själv riktigt mycket beröm !!! Kram Blade Runner

Spinoza
lör, 2019-06-01 - 20:51

Tack Blade Runner!

Dina ord betyder mycket, kram!