Saknar ett riktigt liv

171 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Azalea
Saknar ett riktigt liv
Azalea
Idag känns allt så himla

Idag känns allt så himla bedrövligt.
Min man har druckit i 7 år nu. Trodde aldrig att han skulle kunna fastna i det träsket men det har han rejält.
Allt har snart gått helt åt pipan för honom nu och det blir den ena katastrofen efter den andra utan att han fattar att problemet är alkoholen.
Jag har önskat så många gånger att jag hade varit tuff redan från början och insett var det var på väg. Men det är alldeles för sent och jag har verkligen gått igenom alla stadier. Varit snäll, beskyddat, räddat, ljugit, gråtit, tigga och bett men nu är jag så himla arg och förbannad över allt som blivit förstört och för all tid som bara rinner iväg. Känns som livet bara passerar och man står kvar i samma tråkigheter och livet rinner ifrån mig.
Börjar bli rätt knäckt nu

Azalea
Kan inte sova ikväll. Han har

Kan inte sova ikväll. Han har cyklat iväg till bolaget under dagen och däckat vid en familjemedlem hus. ( de är inte hemma)
Ringer och är arg i vill att jag ska hämta honom men jag tycker han jan cykla hem. Lite skylla sig själv jag är trött på att rädda honom överallt och fungera som taxi.
Fast nu ligger jag här och här ångest över att han måste sova ute inatt om han inte lyckas ta sig hem på något sätt. Gå eller cykla. Fasen att han inte fattar

Spinoza
Handlingar och konsekvenser

Bra att du låter honom ta konsekvenserna av sina handlingar.
Vi hjälper inte våra alkoholister genom att låta dem komma undan konsekvenserna av sitt beteende.
Men jag vet själv hur det är när man ligger där med ångest över att man inte "hjälper till", så jag skickar en varm kram till dig och hoppas att du ska stå på dig!

Nordäng67
Tycker du gjorde helt rätt...

Som inte hämtade honom! Dels för att rätt person skall ta konsekvenserna men mest av allt för att frigöra tid för dig! Visst har du roligare och viktigare saker för dig än att ta hand om en man som uppför sig som en strulig tonårsson!? Fortsätt gå din egen väg! Kram

Azalea
Tack snälla Spinoza och

Tack snälla Spinoza och Nordäng 🧡
Det är väl bara det att man har fastnat i rollen som fixaren och beskyddaren. Det har ju smygits sig på och sen bara blivit mer och mer tills msn själv inte vet hur man ska låta bli och sätra ner foten.
Den kvällen fick han ligga ute och jag hade värsta ångesten över det. Men på lunchen körde jag från jobbet och kollade ändå. Då är han inne i huset igen....och vägrar gå ut. Det finns ju sprit där.
Efter jobbet fick jag och hans föräldrar ut honom igen och jag körde iväg. Kom tillbaks efter 3 timmar och då är han inne åter igen. Det visar sig att han slagit sönder en ruta och klättrat in. Blodspår överallt. Jag fick hjärnblödning och bad honom dra åt helvete innan jag ringer polisen. Detta måste väl ändå vara droppen????

Peter1970
Hej Azalea.

Hej jag är nykter alkolist.
Jag vet att jag låter brutal nu och förlåt mig för detta, men det är av omtanke till dig.
Det har gått 7 år och han har ej nått botten sorligt nog.
Gå Gå Gå Azalea för din och ev barns skull. Hela dig själv. Tro mig det kommer inte bli bättre trotts din kärlek. Han är inte färdig helt enkelt.
I ditt mail ser jag ditt medberoende, och bara det är väldigt fel.
Vi alkolister måste hjälpa oss själva för att bli nyktra helt enkelt.
Du är värd att få må bra i dig själv, slippa detta helvete du har nu.
Även om det låter hemsk av mig, så var jag en av dem som utsatte min familj för detta helvete.
Lycka till nu...
Mv Nykter Alkolist...

Azalea
Behöver mod

Tack Peter1970🧡
Du är inte alls brutal utan det är precis vad jag behöver. Mina barn och familj och även mannens familj har sagt detsamma: bara lämna!
Fast jag har nog varit både rädd och orolig för hela processen som jag förstår inte kommer att bli lätt.
Min logiska och smarta hjärna vet ju att det finns inget annat än att skiljas men sen kommer räddharen fram i mig och jag vågar inte. Är rädd för bråk och diskussioner som jag inte är så stark i. Får nog erkänna att jag har låtit mig bli rätt hunsad .
Önskar att jag vore mycket tuffare för jag behöver verkligen ett nytt liv

Peter1970
Hej Azalea.

Azalea jag klängde mig fast i mitt förhållande, och gav min sambo samvetskval, och hon stannade kvar ett tag men till vilket pris. Hon fick betala ett högt pris, även om jag aldrig misshandlat någon.
Så misshandlade jag henne psykiskt.
Azalea du måste förstå att vi är sjuka i vårat drickande, visar ingen som helst hänsyn till någon. Vi går över lik, och är gränsen till narsesistiska.
Jag vet att det är svårt och tungt. Börja med att sammla ihop en stabil grund av vänner och anhöriga. Ha med dig någon trygg person eller personer, tala om att du tänker lämna honom för din skull och barnens. Det finns ingen lag som säger att du måste vara själv när du gör detta.
Vårdnaden om barnen kommer han definitivt inte få om det oroar dig.
Sen ska du veta att det är lagens mening olagligt att trakssera någon även om du lämmnar honom.
Det blir tungt i början, men du måste kämpa för din och barnens skull Azalea.
Du och dina barn är inte förtjänta av att leva med en aktiv alkolist.
Det ända vi gör är att tänka på oss själva, så ser sjukdomnen ut.
Jag var ett riktigt svin ärligt talat, och förtjänade inte en familj när jag var aktiv. Jag ljög, och manipulerade samt skuldbelade hela min omgivning när jag drack.
Jag har fått arbeta för att få tillbaka kärlek och respekt, även om jag nu förlorade min sambo som jag älskar innerst inne, men jag förstår henne i dag, och skämms för det jag gjort.
Var stark och gå även om det gör ont ett tag, för när du väl gått och börjar må bra så förstår att du gjorde rätt val.
Tänk tanken och vill du ha råd så finns jag här och svarar dig.
Hjälp dig själv och barnen att bli lyckliga och fria.
Mv. Peter

Blade Runner
Hej Azalea

Du gjorde rätt och ingen kan hävda något annat. Jag vet hur det är att hjälpa och dölja och städa upp och hålla tyst och eliminera sina egna behov. Efter 20 år och ingen bättring men en konstant försämring så har jag äntligen insett att det inte finns något jag kan göra. Är på väg, ett steg i taget och vad bra att du insett detta efter 7 år. Det är såååå lätt att vara efterklok men hur ska någon kunna förstå att kärlek och support inte hjälper. Man måste helt enkelt lära sig den hårda vägen och pröva allt och vrida ut och in på sig själv och pröva allt innan man förstår att inget man gör hjälper.
Kram
Blade Runner

Azalea
Så fina ni är🧡

Tack så väldigt mycket för ert stöd de4 gör att jag känner att jag får lite mod och övertygelse om att jag inte lever i en bra miljö. Det är ju på något sätt så att alla gränser har tänjts ut och det har blivit det normala att leva så här.
Fast jag förstår att det inte är normalt så är det mitt normala att mannen ligger i sovrummet måååånga dagar i sträck och dricker tills han somnar. Idag har jag inte ens sett honom. Dörren till sovrummet är stängd.
Sen hux flux sluta o dricka ett tag och då är han sur och bitter och då ska allt vara som vanligt som om inget har hänt.
Det går inte att prata om det som varit och jag har varit väldigt mesig också och undvikit det för att det ska vara lugnt.

miss lyckad
Du är värd ett bättre liv..

Orkar du inte lämna honom, så tänk på dina barn..Dom kan inte välja, det kan bara vi vuxna..Läs och hämta styrka från andra som lämnat..Att göra bra val kan kännas jobbigt för att det är nytt..Senare kommer livet att stabiliseras..Jag själv kan tycka att jag skulle ha lämnat både alkohol och en beroende man långt tidigare än vad jag gjorde..Varför slösa bort sitt liv på någon som slösar bort sitt liv..Varm Styrkekram..

Azalea
Tack miss lyckad⚘

Ja, jag är så tacksam för att ha vågat börja skriva här. Här finns, tyvärr, massvis med kunskap och stöd så det känns skönt.
Jag vet att jag väntat alldeles för länge men det är ju så himla svårt. Ångesten och känslan att man överger är hemsk. Fadt jag förstår att jag behöver ett bättre liv och inte ett som bara passerar medan man blir äldre.
Så idag att jag inte orkar längre utan vill ha skilsmässa. Vet inte om han fattade det ordentligt, är ju givetvis inte nykter.
Istället var det synd om honom och ja, jag vet att jag är misslyckad och imorgon ska jag ta tag i det.Tyvärr så blir han nog av med jobbet imorgon, det andra på ett år. Fasen va jobbigt allt är, att behöva trösta och peppa när inget hjälper. Jag ger upp.
Han t.o.m så att ja då får jag väl gå här o skrota. Då frågar jag: vad ska du leva på då? Svaret blev: På dig!!!!!!!!
Enkelt att ta väldigt tidig pension. Åhhhhhh

Azalea
Förlåt

Menade med det första jag skrev att det är sorgligt att vi är så många som har så mycket erfarenhet av alkoholberoende.
Så många som kämpar🧡

Azalea
Lite peppad

Efter ytterligare tråkiga dagar med fylla så har jag ringt advokaten och fått punkter på vilken ordning jag ska fixa allt.
Känns skönt med en checklista att följa då hjärna och hjärta inte alltid samarbetar.
Ett steg framåt.

blifri
Gör det

Bra jobbat Azalea, du hjälper honom också genom att gå. Och Peter, så kloka ord, tänk på dig själv och framför allt dina barn. Jag genomled 28 år, varav dom 15 sista var inte roliga, och det värsta var att jag lät min underbara dotter växa upp i en dysfunktionell familj. Hon har lidit mest, mått dåligt i många år. Hon har ingen kontakt med sin pappa idag, som fortfarande dricker. Hon hade mått mycket bättre i ett hem utan bråk, idag säger hon att hon upplevde det som att jag valde pappan istället för henne, och det gör så ont. Så gå bara gå för dina barns skull, och titta inte bakåt, det är ingen synd om honom. Önskar dig lycka till och du har redan tagit ett stort första steg.Kram

Azalea
Tack bli fri.

Så tråkigt att du hade det så jobbigt så länge. Men otroligt bra gjort av dig att lämna det. Det är lätt att vara efterklok men när man lever i ett inte friskt förhållande så fungerar man inte normalt. Jag är bara inne på 8:e året och är redan så trött på det och får sån ångest över alla dagar, månader och år som rinner förbi utan att man nån gång känner sig lycklig, lugn utan det är ständigt bränder som ska släckas och saker som ska lagas efter senaste fyllan.
Nä det måste bli ett slut innan jag tar slut

InteMera
Det värsta är nog att den som

Det värsta är nog att den som dricker antagligen inte alls förstår (eller vill förstå) varför vi anhöriga mår så dåligt. Min man som dricker har helt ärligt undrat varför jag mår så dåligt som jag säger jag gör när han dricker, han tycker att vad han stoppar i sig inte påverkar nån mer än vad vi äter annars. Han förstår inte vilken stress det är att inför varje helg ha en extra plan vart man ska ta vägen om han blir för full och man blir rädd eller barnen oroliga, att varje semester långt innan den börjat ha ont i magen över hur många dagar drama det ska bli, hur mycket elakhet och utbrott man ska utstå för att han slutat tidigt nån dag. Att ledigt för honom alltid innebär fylla. Att barnens födelsedagar eller julafton eller vilken speciell dag som helst är lika bra som vilken annan att bli packad och jag den anhöriga ska försöka få allt att se normalt ut för barnens skull. Det är så mycket ångest, rädsla, oro, planerande och funderande stanna eller gå så man kan bli galen för mindre.

I år åkte jag bort med barnen på semester, som vi brukar, och precis innan vi åkte bad han mig dra åt helvete och aldrig komma tillbaka för att jag sa jag tycker han är jobbig när han druckit, vilket han då hade, och dagen efter messar och ringer han som om inget hänt. Denna eviga svängande personlighet, som om det var två olika personer, och för dom är det helt självklart vi ska kunna hantera bägge i en blinkning när det svänger fram och tillbaka för dem. Min man är dessutom aldrig ångerfull oavsett vad han ställt till med, undrar snarare dagen efter varför jag måste älta saker så som han säger det!

Så bra gjort av dig blifri att komma loss, jag har redan en bostad men har inte flyttat in riktigt men har i alla fall ett ställe att åka till sen ett år tIllbaka.

Azalea
Så lika vi är blifri

Det är precis samma hos oss. Fullt drama och elakheter, man är världens sämsta människa och dum i huvudet och allt där emellan. Fast när det nyktrat till så ska allt vara som vanligt och inte pratas om. Jag pallar inte det längre. Här haft hyfsat lätt för att skaka av mig och kasta det bakom ryggen och gå vidare tidigare år men nu går det inte längre. Det är fullt i ryggsäcken.
En ursäkt har jag heller aldrig någonsin fått. Är själv noga med att göra det till de msn skadar eller råkar däga nåt obetänksamt till men inte han inte. En ursäkt kan jag göra till dödagar på, den kommer ändå inte. För det anses väl ändå att det var mitt fel eller att jag attackerade eller nåt annat.
Så sjukt trött på detta.
Snälla du, det verkar som du har barn hemma och då finns det bara en väg. Flytta så fort du kan. Han kommer aldrig att ändra sig och det kommer vara samma repiga skiva vecka efter vecka.
Så härligt att du har en egen bostad, använd den och gör det mysigt för dig och barnen. Jag önskar dig och dem all lycka.
Jag ska titta på ett litet ställe på söndag och förhoppningsvis klara/orka flytta dit.
Stor kram till dig🧡

Azalea
Arbetslös

Min man söp bort sitt jobb han haft i 24 år förra försommaren.
Sommaren användes till att ligga däckad i 2,5 månader. Jag kan säga att det är ett dyrt nöje. 10000 kr per månad . Fy!!!!!!!
Sen nykter och bittert fram till jul och väldigt synd om honom för hur orättvist behandlad han blivit av jobbet.
Fylla över jul och nyår och sen fick han jobb i 4 månader som gick bra. .
Sen var han "mellan jobb " i 2 veckor och klämde då in några dagars drickande.
Det nya jobbet, som var ett sommarjobb i 2,5 månader varade i 3 dagar............Sen har han legat däckad mellan cykelturerna ( 1 mil enkel resa ) till Systemet.
Så nu har han olovlig frånvaro där ickså och är förmodligen av med det jobbet också.
Sist vi pratade så var hans plan att gå hemma och skrota för han kunde ju leva på mig som jobbar heltid??!!!???!!
Det är att göra det lätt för sig. Jag betalar hus, bil mat och allt annat och dom grädde på moset så ska jag betala spriten också. Fy farao säger jag bara, hur kunde det bli så här.

Ullabulla
Jag tror att

Du bör sätta dig ned och svara på de frågorna.
Hur det kunde bli så för honom är nog för att han är alkoholist och det är vad alkoholister gör,de dricker.
Obönhörligen och utan hänsyn till omgivningen pga att alkoholen tagit över deras liv.

Men om du försöker svara på de frågorna?
Varför accepterar du det.
Varför låter du det ske.
Varför får det fortgå?

Jag vet att det är jättesvåra frågor,för man har ju egentligen inget svar.
Men när man börjar bena ut dom och tar dom en och en så kan man så småningom hitta svaret/svaren.

För att jag fortfarande hoppas
Älskar
Är för rädd.
Eller vad det nu än är.
Då kan man möjligen påbörja resan mot ett firare liv med sig själv i fokus.
Men så länge man låter sig snärjas in i att man är medskyldig,eller inte har något val till att man är i den situation man är så tappar man också all kraft.
Det går att hitta igen kraften,om än att vägen är lång och snårig.
Jag rekommenderar Alanon eller medberoendeterapeut. Så att ditt jag blir viktigt igen och du börjar få grepp om vad du behöver och accepterar.
Och inte.
Lycka till.

Azalea
Tack Ullabulla

Ja det är då rätt som du skriver. Jag läste frågorna och svaren flera gånger och det hemska är att det är det sista som stämmer in bäst. Jag är rädd.
Rädd för hur arg han kommer att bli när jag vill flytta isär, jag är sjukt dålig på konflikter och det går ju inte att resonera och prata normalt.
Rädd för hur jag ska klara det rent praktiskt med bank och papper och allt sånt då det bli rätt.
Rädd för hur jag ska kunna packa ner mitt liv när han ser på, kommer bli ett himla gapande.
Rädd för hur huset kommer att se ut efter den tiden det tar att få igenom skilsmässa och bodelning. Det kommer att bli förstört under tiden.
Rädd för hur tusan jag får ut honom ur huset när skilsmässan är klar och jag förhoppningsvis köpt ut honom.
Det har varit så många rädslor för alla dessa höga berg av problem och osäkerhet.
Men jag förstår ju och försöker intala mig att om vi säger 1 års stora problem jämfört med resten av livet med en massa problem så är ju valet ibte då svårt egentligen.
Men usch så orolig jag blir ändå.
Kram

Azalea
Ännu en midsommar

Jaha, det blev ju ingen skillnad mot förra året. Då fick jag pysa hemifrån och i år är det samma sak igen. Enda skillnaden är att jag fyller år på midsommarafton och det är givetvis inga tecken på att bli gratulerat av männen som ligger däckad sedan lång tid.
Jag får bo hos en vän så länge och fira lite själv. Menar inte att låta bitter men det börjar bli rätt trist nu.
Läbgtar till den dagen jag våga göra slag i saken och lämna allt detta bakom mig och starta ett nytt friskare liv.

GLAD MIDSOMMAR önskar jag er alla🌷🌞

Nordäng67
Glad midsommar till dig också..

Och grattis på födelsedagen!💐🎂🇸🇪 Kanske kan du göra din längtan till något konkret? Små steg i en annan riktning! Börja skissa på en plan och gör små saker i den riktningen. När man gör små saker så blir det mer verkligt och inte lika skrämmande! Kanske kan du tex starta ett eget sparkonto. Sätt tvärstopp för att lägga dina pengar på hans alkohol och sätt in pengar på ditt egna konto. Pengar som skall gå till din framtid! Massor med kramar

InteMera
Glad midsommar Azalea!

Och ett stort grattis på födelsedagen!

Dessa helgdagar på året blir tyvärr ofta exakt som man hoppats de inte skulle bli. Just midsommaren har jag sedan några år tillbaka alltid rest bort med barnen och lämnat mannen hemma. Även idag när vi var bortresta lyckades han framkalla ont i magen på mig med en massa hetsiga sms i några timmar mitt på dagen, bara för att sluta tvärt för tre timmar vilket utan undantag säger mig han var full och slocknade. Ikväll kom ett mess att han saknar mig. Svarade inte på just det utan skrev vad vi gjorde just då med barnen, bara för att igen då mötas av total radioskugga aka mera sprit.

Innan vi åkte bort blev han för några dagar sen störtarg för att jag påtalade igen jag inte tycker om han dricker (han var onykter vid tillfället och undrade vad jag surar åt igen) och bad mig dra åt hel...te och inte komma tillbaka. Följande dag gillar han mina facebook bilder och messar som ingenting hänt. Man blir trött och uppgiven åt berg och dalbanan som rullat på för dom är i sin förutsägbarhet nästintill komiska om det inte vore så tragiskt. Jag har stretat på med mannen i över 10 år jag också och hoppats, pressat, önskat, pekat till hjälpställen och hotat lämna men ändå orkar han ifrågasätta varför jag exakt varenda gång han dricker mår skit och hatar livet som det är. Det tar musten ur en. Vet ju bättre än att hoppas på ändring eftersom han anser det bara är jag som ska ändras och har en massa fel. Har kvävt känslor och viljan så länge nu så det snart kommer explodera. Har valt att ta det lugnt för att försöka hitta ett bra tillfälle att gå, men inser ju ett sånt aldrig kommer. Han kommer oavsett anklaga mig för en massa, oförstående över sin del av det och att nej jag saknar inte honom det minsta när jag är ifrån honom utan känner bara frid när jag är borta.

Jag rekommenderar också dig starkt att tvärt sluta lägga pengar på hans drickande! Det är matpengar och boendepengar för dig när du väl behöver ta steget till eget och du kommer behöva varenda öre! Låt honom gorma då men säg lugnt du betalat det nödvändiga som mat och boende men sprit hör inte till det nödvändiga och det får han skaffa själv. Öppna ett sparkonto och lägg undan allt du kan så länge du står ut med honom, så har du handpenning till eget boende fixat och kan återta lite makt i ditt liv. Jag valde att skaffa en egen bostad förra sommaren och vistas där av och till, kostar givetvis en hel del att ha två boenden men åtminstone för mig varit värt precis allt. Det är ett lugn att veta jag har ett tak över huvudet oavsett nu, han bestämmer inte över mig mera!

Hoppas du i alla fall kunnat unna dig lite födelsedagsfirande och midsommar glädje idag, ny dag imorgon att tänka på ditt vidare liv!

Azalea
Tack Nordäng💕

Jag har faktiskt börjat lite med det dom du föreslog. Att planera för ett liv utan honom och alkoholen. Ordnat konto så nu gick min första lön dit, kommer bli liv när han nyktrat till och upptäcker det. Jag har packat ner och kört bort saker som är betydelsefulla för mig och det har känts skönt att fokusera på det och att verkligen göra något konkret. Istället för att bara åka hemifrån en stund och tycka lite synd om sig själv.
Jag ska försöka hålla känslan uppe av att vara lite förbannad istället för ledsen över allt som inte blir som man tänkt sig.
Tack för gratulationen💕 det värmde

Azalea
Inte mera💕

Ja, pengarna de rinner verkligen iväg fort. Jag är glad att jag ordnar eget konto men det är väl lite försent. Jag gjorde faktiskt det hösten 2017 också då jag blev förbannad. Han krockade och skrotade en bil och åkte fadt för grov rattfylla plus att han smet från platsen. Då blev jag så himla arg och besviken. Jag var bortrest och familj ringde och berättade detta och jag kunde läsa riktigt tråkiga artiklar i tidningen om det. Fy vad jag fick ont i magen. Då flyttade jag min lön till eget konto men efter ett halvår när han var nykter er tag blev det sån himla liv och han tjatade sönder mig om ,så kan man inte göra, du har ingen rätt att ta pengar, jag kommer inte att betala en enda räkning......osv. Till slut orkade jag inte utan förde tillbaka pengarna. Jag är för svag när han drar igång och maler ner mig om hur kass jag är .
Men denna gången ska jag inte vika ner mig!!!!!!!!
Ska tillägga att jag har i smyg tagit ut kontanter många gånger för samma summa som han köpt sprit för, lite revansch ivf.
Nu är han arbetslös , söp just bort sitt andra jobb, så det känns ändå viktigare att jag behåller min egen lön nu.
Hoppas du fick en fin midsommar och tack för dina peppande ord💕

InteMera
Bra tänkt att ta ut kontanter

Bra tänkt att ta ut kontanter för samma pengar han köper sprit för! Det har jag faktiskt också gjort tidigare, innan jag gjort några andra försök till att frigöra mig både ekonomiskt och mentalt. Jag tycker bra du kan behålla lönen på ditt eget konto och gnäller han så säger du att du visst avser betala mat och boende så det spelar ingen roll var pengarna finns, så länge räkningarna blir betalda. Då drabbar det ju ingen och det enda skälet han vill ha pengarna till ett gemensamt konto är för att han ska få fri tillgång att handla sprit! Tänk om han handlar så mycket så det som är kvar inte räcker till räkningarna sen? Inte är det då han som reder upp det! Kom ihåg det när han drar igång om att du ”undanhåller” pengar. Det är för tusan din lön som du förtjänat! Han får väl bidrag också om han är arbetslös och så länge du ser till det normala vardagslivet funkar när du tjänar mer än han är alla andra motiv från hans sida fullständigt själviska och inget du behöver beakta! Men jo dom lyckas nöta ner en, har i tiderna haft samma gnäll hos oss men har till sist enats om att vi sätter en given summa var varje månad till ett gemensamt konto som betalar livets nödtorft och det man har över på eget konto får var och en använda till det den vill. I mitt fall allt barnens och i hans fall sprit och egna hobbyn. Men jag har i alla fall egna pengar som betalar min andra bostad så inget han kan ha några åsikter om, då han dessutom tjänar betydligt mer än mig och har mer över varje månad. Stå på dig när det gäller din ekonomi, mycket bättre att vara arg än lessen som du konstaterat - att vara arg gör en i alla fall mer handlingskraftig!

Nordäng67
Var också noga..

Med att vara arg på rätt person! Jag var ilsken som ett bi och när jag började fundera över min ilska upptäckte jag att mest av allt var jag arg på mig själv. Arg på mig själv för att jag lät honom behandla mig respektlöst, arg för att jag förlät samma saker om och om igen och mycket annat! Att vara arg på sig själv var inget hälsosamt! Det var när jag insåg det som jag började sätta gränser på riktigt och gå min egen väg! Respekten för mig själv ökade och ilskan minskade! Va bra att du har börjat se om ditt hus! Stå på dig och låt dig inte skrämmas! Kram♥️

Azalea
Jag är arg på rätt sak

Ingen fara, jag är bara förbannad på mannen. Både för allt elakt som han sagt till mig och hur han har behandlat mig och puttat runt mig.
Jag kan med gott samvete säga att jag gått igenom alla faser:
Omhuldat och pysslat om
Skyddat och ljugit för andra
Köpt sprut o öl åt honom
Hällt ut och gömt sprit o öl
Gråtit
Tiggt och bett om ändring
Skrikit och vrålat och varit vansinnigt arg
Tigit ihjäl honom
Varit super pedagogisk och förklarat
Kört till läkare,avgiftning och behandlingshem
Slutat bry mig

Så jag kan inte vara att på mig själv för jag har provat alla sätt jag kan för att han ska förstå.

Sen har
Jobbet sparkat honom
Polisen tagit honom
Domstolen sätt på fotboja
Familjen tagit avstånd
Kroppen och hjärnan tagit stryk av alkoholen

Trots detta sitter han just nu på en krog och beställer in öl och groggar som betalas ftån vårt gemensamma konto.
Jag ska räkna ihop summan och åka och ta ut exakt lika mycket imorgon.
Så jag använder min ilska till att hålla ett avstånd så jag inte kan "hjälpa" honom med att laga mat och pyssla om hemna.
Aldrig i livet.

Ps önskar och ångrar bara att jag inte behöll mitt egna konto tidigare, men gjort är gjort och går inte gråta over Ds

Kram till er bägge Nordäng67 och intemera🧡

Nordäng67
Man kan bara inte begripa...

Att dom inte kommer till vägs ände! Mitt ex har typ noll kontakt med sina barn, vänner (dom normala och trevliga) har tagit avstånd, mamman till hans barn har lämnat honom, jag har lämnat honom och nu senast fick han sparken från sitt jobb! Allt relaterat till alkohol! Dricker gör han fortfarande! Det går liksom inte in! Och kärleken till alkohol verkar gå bortom allt annat! Hemskt!

Sidor