av anonym24098

IronWill
tis, 2019-06-04 - 11:39

Kan du ta in att aldrig dricka? Aldrig någonsin? Det är stort. Troligen för stort för de flesta.
Jag tyckte på ett sätt att det var skönt att säga till mig själv första tiden. Det gav en trygghet som lindrade ångesten. ”Det är lugnt, jag kommer aldrig att behöva känna så här igen”. Men allt eftersom tiden gick och måendet kom tillbaka så har jag varit tvungen att välja att inte dricka. Jag får om jag vill. Det är inte ett beslut för hela livet. Jag får sen men nu väljer jag att inte göra det. All evighet gick inte ihop med begynnande känslor av att jag nu är i bra form. Konflikten blev för stor. Tanken fanns ändå där, och det måste få vara okej att tänka så. Sen får jag. Men jag väljer ändå konstant att fortsätta. Men valet blir lättare och lättare, med förhoppning om att jag inte ens behöver välja på sikt.
Men jag kan säga att de där två glasen ALDRIG blev två glas i längden för mig heller. Jag har det inte i mig att kontrollera mitt berusade jag.

anonym24098
tis, 2019-06-04 - 12:57

Hm... bra tanke. Aldrig! Aldrig. Aldrig? Svårtolkat ord. Jag hoppas naturligtvis att mitt livsval att inte dricka A såsmåningom ska bli till en lugn, skön självklarhet. Så här bra som jag mår när jag är spiknykter varje dag vill jag fortsätta må. Än så länge är det en nygammal känsla av ”wow, va jag är stark och klok” men jag vet av erfarenhet att det kommer bli en vardag då jag tidigare har trillat dit, eftersom jag tror att jag är värd det där ”koppla-av-glaset” som alla andra kan ta.

Är dock helt övertygad om att många dricker exakt som jag har gjort (kanske tom mer) och inte anser sig vara i någon farozon. Jag är tacksam över att ha haft styrkan att höja blicken från min egen stolthet och se problemet. Det ständiga påfyllandet, längtan efter ruset, ångesten dagen efter osv

Så aldrig, never ever? Ja, idag skulle jag säga ja. One day at a time. Förnya det där beslutet i tacksamhet varje morgon så tror jag det går. /Sofia

anonym24098
tis, 2019-06-04 - 13:43

Det allra värsta med mitt förhållande till A är ångesten. Ångest och djuptgående skam över att jag är en så dålig människa som inte klarar av att dricka normalt. Tänker på alla gånger jag lett personalmöten bakfull, skyllt på min pollenallergi om någon kommenterat mina rödsprängda ögon, treo-rör i väskan, kastat tomflaskor och tömda bibbor på olika ställen i stan (för att inte min man ska märka nåt), bankande hjärta av skräck för poliskontroller...

Jag har oftast druckit ensam (min man är ofta på resande fot i sitt jobb). Känslan när vinet lägger sig som bomull runt hjärnan och jag får vila är det jag längtat efter. Skönt just då, men morgonen efter... Fruktansvärt!

Nu vaknar jag tacksam och längtar efter en kopp kaffe. Känner mig fri. Fri, stolt och oändligt tacksam. Ingen mer ångest.

anonym24098
ons, 2019-06-05 - 08:29

1 vecka har gått sedan jag klättrade upp i sadeln igen. Är såå tacksam att jag snabbt lyckades vända om på rätt väg igen. Tacksam och skärrad. Varför tillät jag mig? Efter flera månader!!! Varför tänkte jag att jag var ”värd” ett glas vin? Varifrån kom tanken att det är lite synd om mig om jag inte får dricka vin??? Ångrar mig bittert men väljer att tänka att det korta återfallet var en nyttig erfarenhet och en påminnelse om hur otroligt lätt det är att trilla dit igen. En påminnelse om att vara en ödmjuk nykterist.

Orkar inte kämpa mot A längre. Vill inte ha berusade människor och deras bröl i mitt liv längre. Mår ju så fantastiskt bra när jag lever helnyktert. Tycker om mig själv, fokuserar på rätt saker, är närvarande och tillåter mig själv att bara vara jag. Nya Sofia. Gillar henne.

Idag är det studentmottagning för en kompis dotter och fest för en kollega. Är inte alls orolig. Kommer att skåla i a-fritt bubbel och gå hem tidigt. Ser fram emot em och kvällen. /Sofia

Sannah
tors, 2019-06-06 - 05:45

Tror att man behöver erfarenheter mot att tillslut lyckas! Konsekvenstänk och långsiktiga mål. Du gör detta bra och inspirerar till ett nyktert liv.
Kram?

anonym24098
tors, 2019-08-15 - 06:24

Bara en liten hälsning från en lycklig människa som firar 5 månader som helnykterist! Hela semestern funkade utmärkt utan rosésippande! När jag tänker på hur enkelt det varit att säga -Nej, tack. Alkoholfritt för mig! så blir jag både rörd och tacksam.

Förstår nu att jag alltid haft en beroendeproblematik (även innan jag drack första gången) som tyvärr aktiveras av A, därför kan jag inte dricka. Men det är ok.

Jag är så glad att äntligen vara Nya Sofia! Varje dag. Varje sekund.

Alla ni som kämpar där ute. Vilka hjältar ni är! ❤️

FinaLisa
tors, 2019-08-15 - 07:44

Så roligt att få höra?
Vi är många som kämpar och det är alltid så skönt att få höra om andra som lyckas göra sig fria. Det ger hopp om det egna livet!!??

Kramar
???

anonym24098
mån, 2019-08-19 - 12:06

Hej igen!
Måste bara få skriva ett par rader om att leva ett helnyktert liv. Jag trodde aldrig att jag skulle klara det men nu närmar jag mig halvårsmilstolpen och allt är så lugnt. I början tänkte jag jättemycket på vinglaset som jag inte längre kunde ta, på friden i själen som vinet gav mig, på vad jag nu skulle ersätta den känslan med osv.
Men nu tänker jag inte alls så längre. På em/kvällen när jag kommer hem från jobbet har jag oftast energi kvar. Det hade jag aldrig förut. Dricker cola zero och alkoholfri öl till helg/fest och vaknar utsövd och utan ångest varje morgon. DEN känslan är bättre än alla vinglas i världen!
Min man, som stöttat mig till 100%, har också slutat dricka och blivit av med ölmagen. Han har dock inte beroendeproblematiken och är inte absolutist men väljer att inte dricka hemma för min skull. Kärlek! ❤️
Vi är inte perfekta på något vis men ur krisen som mitt drickande skapade så har vi gjort något väldigt bra. Vi mår bra. Barnen mår bra. Oron över återfall minskar för varje dag. För jag vill inte byta bort det vi har idag mot något i hela världen. Kan jag så kan du!

anonym24098
tis, 2019-10-22 - 18:03

I början av september var jag på en jobbresa utomlands. Hade inte tänkt dricka men hade ett pirr i kroppen inför resan. En av mina bästa vänner tillika kollega som inte visste om att jag slutat dricka A skulle med och jag hade glatt mig så över att få en vecka tillsammans med henne. Vi är gamla studiekompisar och delade studentboende för många år sedan och har partat mycket. Många sena kvällar med vinglas efter vinglas har vi delat.

På flygplatsen skulle vi äta lunch innan resan. Min väninna (och flera andra kollegor) beställde glatt ett glas till lunchen och utan att tänka så säger min mun: -Jag tar samma! Ett glas chardonnay gör väl ingen skillnad? Det smakade ljuvligt! Men ångesten slog till direkt... Genast började min hjärna programmera om och började övertyga mig om att jag överdrivit mitt behov av nykterhet. och så blev det där glaset bara ett av många under den veckan.

Kommer hem. Glad över resan men skamfylld över drickandet. Känslan var både skam och en form av busighet över att jag druckit. Nästan som om jag hade varit hemligt otrogen eller nå´t. Till saken hör att min man (som är den ende som vet om att jag har problem med mängden vinglas när jag väl har börjat dricka) själv avstått A sedan en tid. Han blev så trött på att A tar så stor plats i vårt liv och är väl också orolig över mitt drickande. Han tar en paus, säger han, så när jag kom hem från resan och ville ha "ett glas vin till maten" igen så blev han självklart besviken. Jag lovade dyrt och heligt att jag har kontroll, men det slutade som så många gånger förr med att jag började fylla på glaset i smyg från en tetra i väskan. Bråk blev det. Både om A och annat tjafs och i lördags gick han i taket för att jag börjat igen. Såklart! Vad hade jag väntat mig? Hur kunde jag tro att det skulle gå att dricka normalt? Jag kan ju inte det. Jag vet ju det...

Så det blev inget vin i lördags. Inte i söndags. Inte i måndags. Inte idag. One day at a time... I´m back och oändligt tacksam över min man som vågar ifrågasätta. Det är kärlek på riktigt!

Anmält mig som medlem i IOGT via nätet idag och ska på mitt första AA-möte i morgon. Skitläskigt! Men jag klarar nog inte detta själv... Men jag ska klara det. Jag vill klara det. Så trött på att skämmas och känna mig dålig. Såå trött på den mentala besattheten som alkoholen gör med mig. Jag vill vara fri. Jag vill vara jag. Den bästa versionen av mig själv.

Jag kan inte dricka A. Det är lite tråkigt men att ständigt kämpa med ångesten den ger mig är 1000 ggr värre än att välja alkoholfritt. Att vakna baksmällefri är den bästa känslan i världen. Jag gillar ju mig själv som nykterist. Skarpt! Mitt nästa steg är att våga vara öppen om min nykterhet till andra. Hade bara min väninna vetat så hade hon förstått. Hon hade stöttat mig, det vet jag. Men jag sa inget och låtsades att allt var som vanligt. Såå onödigt.

Nyttig erfarenhet att se hur lätt det var att trilla dit igen. På en enda sekund var jag tillbaka till den version av mig själv som jag avskyr och fortsatte dricka i två månader. Men nu är jag här igen! TACK för att ni finns, vänner! Stor kram!

Mirabelle G-S
tis, 2019-10-22 - 18:53

Så bra att du är här igen när det nu blev som det blev ? Din man borde få en guldstjärna, för att han gör som en verklig livskamrat, vågar och orkar bråka om det som är viktigt. Spännande med AA-möte. Jag har aldrig sett någon ångra att de gått. Lycka till nu!

Kaffetanten88
tis, 2019-10-22 - 20:51

Hej!
Ska åka till AA möte när jag hittar något jag hinner gå på. Min make är och jättebra. Slutat dricka för min skull. Nu ska vi leva ett nyktert och hälsosamt liv med vår son och hundarna. ? Lycka till på din resa.

anonym24098
tis, 2019-10-22 - 21:49

Jag är livrädd för AA egentligen. Vilka går dit liksom? Men jag lyssnar mycket på Alkispodden och de pratar så varmt och positivt om 12-stegsgemenskapen så jag tänker att jag inte har något att förlora på att gå dit. Har ju försökt sluta själv många, många gånger men alltid halkat dit igen för att jag vill vara ”normal” och dricka vin som vanligt folk.

anonym24098
ons, 2019-10-23 - 06:36

Jag känner i hela kroppen och själen att något är annorlunda. Den här gången kämpar jag inte ensam i tysthet som jag gjort alla tidigare omgångar. Nu tänker jag ta emot hjälp. Jag tänker ta av mig egots pansarrustning av skuld, skam och förnekelse och kapitulera.

Jag är ingen dålig människa för att jag har druckit. Därför behöver jag inte heller vara rädd för vad andra ska tycka om min nykterhet. Jag behöver aldrig mer låtsas att mina alkoholproblem inte finns.

Mitt beroende var aldrig ett val, det var inte mitt fel att hjärnans belöningssystem kickade igång så brutalt på A. Att välja nykterheten däremot är ett aktivt val. För jag vill leva ett gott liv. Alla människor är värda det. Även jag. Önskar er alla en fin dag.

PS Skriver sedan om hur mitt besök hos AA gick. Väldigt, väldigt pirrigt...

anonym24098
ons, 2019-10-23 - 13:19

Nu har jag varit på mitt första AA-möte. Hade kanske väntat mig att majoriteten skulle bestå av gamla inrökta byggnadsarbetare (Obs! Ironi) men det var en samling helt vanliga människor i varierande åldrar. Ingenting kändes skrämmande eller extremt. Bara trevligt och god stämning. Jag delade inte utan valde att lyssna. Förstår verkligen att detta funkar. Kommer att gå dit nästa vecka också.

Magge
ons, 2019-10-23 - 13:29

Vad bra gjort av dig att gå dit! Jag hade samma inställning som dig men när jag såg människorna som var där blev jag tagen och deras delningar mm. Jag har hunnit gått på två st AA möten och vill verkligen gå på ett till som jag hoppas blir ett till osv. Man tankas på med någon slags styrka :) Kämpa på och bra jobbat av både dig och din partner att jobba med detta tillsammans. /Magge

anonym24098
tors, 2019-10-24 - 09:37

Sitter och filosoferar över gårdagens möte på AA. Flera av deltagarna pratade om sorgen efter A, sorgen över att inte längre kunna delta som vanligt på middagar och fester, om ett utanförskap i sin nykterhet. Jag tänker att det är just den sorgen som flera gånger nu fått mig att ta det där glaset TROTS att jag egentligen hade bestämt mig för att vara och förbli nykterist. Trots att jag är lycklig i min nykterhet.

Kan man kalla det socialt grupptryck? Känslan av att sabba stämningen om jag väljer alkoholfritt? Eller är det skam? Skam över att inte kunna dricka normalt så därför låtsas jag vara som majoriteten som är nöjd efter två glas?

I morgon tänker jag gå på AW. (Jag har varit en av initiativtagarna till kvällen så jag kan inte bara välja att stanna hemma i soffan den här gången). Jag tänker inte göra något som riskerar att jag trillar dit, i det känner jag mig helt lugn, men känner ändå en oro för ”vad folk ska tycka”...

Fånigt, jag vet, men AA-personernas ord om sorgen gick rakt in i själen. Det är en stor sorg. Ett utanförskap. Att inte längre vara den där som arrangerar AW och som är sådär kul och lite busig trots att man är vuxen-vuxen och ofta har dräkt med kavaj i jobbet. Vad är kvar av min person när pusselbiten A inte längre finns i lådan?

Jag vet att jag är lyckligt lottad. Mina långa nyktra perioder har lärt mig när jag mår som bäst. Hur den bästa versionen av mig verkligen får blomma när jag slipper A. Då älskar jag mig själv.
Men gör nykterheten mig rädd för att inte andra ska älska mig? Kanske är jag rädd att andra inte ska tycka om mig när jag inte dricker? Jag känner en osäkerhet inför detta...

Jag skulle helst vilja vilja våga vara ärlig om mitt alkoholberoende men vet att det skulle slå ner som en bomb på min arbetsplats. Det skulle överdrivas och misstolkas. Min roll som chef skulle kanske ifrågasättas och det vill jag inte riskera. För jag är en bra chef. Mina problem med A har varit störst hemma i soffan. När jag slappnat av med mitt vinglas. Visst, jag har varit berusad på jobbmiddagar och AW också men det har alltid varit i partystämning tillsammans med andra, lika berusade kollegor.

Kommer att tänka på titeln på Rebecca Åhlunds bok ”Jag som var så rolig att dricka vin med”. Den titeln är synonym med känslan jag har just nu. Lite sorg över den där roliga kompisen och arbetskamraten, som alltid höjt stämningen (och glaset), som nu har transformerats till en lite tråkigare och mer ordentlig version.

Önskar er en fin torsdag vänner. Kram!

anonym24098
fre, 2019-10-25 - 09:50

Älskar fredagmorgnar som nykter. Idag skiner solen och jag har inte druckit på en vecka. Känns helt fantastiskt. Inser att det är normen kring alkohol som alltid fått mig att börja dricka vin igen efter flera långa och lyckliga vita perioder. Vi människor är flockdjur. Vi vill höra till. Det tar emot att gå mot strömmen och att sticka ut.

Jag mår bra. Jag sover fantastiskt bra. Jag behöver inte alkohol i mitt liv för att göra det bättre. Alkohol tillför egentligen ingenting av värde i mitt liv. AW, vänner, familj, middagar där det alltid ingår alkohol är fortfarande trevligt även om jag inte dricker.

Mitt problemområden nr 1 - dricka ensam i soffan - hanterar jag också bra så länge jag inte tar det där berömda första glaset. Den där snabba kicken av tillfredsställelse som A ger kommer såsmåningom även utan A. Inte lika snabbt, men den kommer.

Maken är glad. Han gillar dock inte riktigt att jag ska på AW:n efter jobbet och i ärlighetens namn så skulle jag helst vilja slippa. Men jag kommer gå dit, beställa alkoholfritt bubbel, snacka lite och sedan åka hem. Film och popcorn i soffan all night long ?

Nya Sofia. Älskar ju henne. Hon är cool och modig. Vet vad hon vill och är rädd om sig. Hon är bra. Hon är jag! ❤️

anonym24098
fre, 2019-10-25 - 21:59

Precis krupit upp i soffhörnet efter AW:n. Drack alkoholfri cava och en jättegod alkoholfri IPA. Inga problem alls. Trevligt sällskap, mycket skratt. Ingen saknad alls efter A. Hemma innan 22 och kommer att må toppen i morrn bitti! Tacksamheten flödar över ❤️

anonym24098
lör, 2019-10-26 - 11:57

God lördag på er! Underbar känsla att vakna tidigt utan vare sig ångest eller bakishuvudvärk.

Någonting har hänt i min nykterhet och jag börjar inse att mitt senaste ”återfall” har varit viktigt för att kunna förstå allvaret i beslutet. Jag vill fortsätta må så här bra.

För bara en vecka sedan mådde jag piss. Varför? För att jag låtit den lömska ormen locka mig. Lyssnade till hans hesa väsande om att det inte är ngt ”fel” på mig och att ”jag är väl värd ett glas vin precis som alla andra”. Fattar inte att jag lyssnade igen! Trots att jag egentligen visste om riskerna. Trots att jag vet att ett glas automatiskt blir fyra -fem...

Jag vill aldrig dit igen. Aldrig någonsin.

Sjukdomen a:ism är kronisk. Icke botbar. Men så länge jag avstår det första glaset så håller jag mig frisk. Förhoppningsvis för alltid. Jag vill vara frisk!